|
83
VET "LIBERALEN" VAD
HAN TALAR OM?
När argumenten tryter för
den upphetsade demagogen, tillgriper han en
störtskur av invektiv: glåporden haglar med
ständigt återkommande refränger av
förbannelser som endast har släktskap med
gläfsanden, skällanden, ylanden och kvidanden.
Detta är desperation, blottställd
förtvivlan där orden förlorat all mening.
Så är beklagligtvis fallet med Per Ahlmark,
när han i (DN 2/10 1987) skulle gå i
svaromål på min tidigare vädjan till
honom att förklara vad han menar med sitt tidigare
hysteriska utfall i TV mot Radio Islam (DN 24/9 1987).
Han bara fortsätter sin tröstlösa monolog
och vevar sitt rostiga positiv med samma spruckna gamla
trall om att Radio Islam är
"antisemitisk".
Man kan inte annat än tycka synd
om Per Ahlmark, en idealist som förirrat sig i
fantasins skenvärld och en liberal som blivit
fanatiker. Han har fått allt om bakfoten. Han har
inte fattat vad saken gäller - att det gäller
den sionistiska staten Israels erövring av
palestiniernas land och förtryck av palestinier som
inte fördrivits av sionisterna. Han tror att de
förtryckta är förtryckare. Han lever i det
förflutnas skuggvärld.
Per Ahlmark upprepar sin
kärleksförklaring till Israel - men har inte
fattat att Israel är en ockupationsmakt som
begår ständiga brott mot folkrätten. Han
lovprisar Israel som en demokrati - men har inte fattat
att Israel har förverkat all rätt att kalla sig
demokrati när denna stat förtrampar alla
demokratiska rättigheter för landets
ursprungliga invånare, palestinierna. Han beundrar
Israel som ett "mirakel" - men har inte fattat att
palestinierna i hela ockupationsstaten Israel är
grovt diskriminerade och inte ens självskrivna
israeliska medborgare utan måste särskilt
anhålla om medborgarskap och dessutom är
ålagda passtvång med förbud att fritt
förflytta sig i det egna landet.
Älskar Per Ahlmark våldet
och förtrycket, bara därför att det
självsvåldigt kallar sig "demokratiskt"?
År Israel för Ahlmark en magisk spegel, en
trollformel för godhet? Är det onda det
goda?
Per Ahlmark lever i en from
föreställning om ett himmelskt Israel bortom
denna världens kiv och tävlan, en salighetens
tillflyktsort för förföljda och en
helighetens bastion mot "ett hav av diktaturer",
låt vara att det i detta himmelrike kan
förekomma ett och annat gnissel i
änglakören som stöter även Per
Ahlmark.
Per Ahlmark har inte fattat vad vare
sig Israel eller sionismen i verkligheten är. Han
tror att sionismen är en storartad "nationell
befrielserörelse" och har sålunda inte fattat
att den är en världsomfattande, ytterst
kapitalstark och välorganiserad propagandamaskin -
se t ex en stor artikel i Herald Tribune av den 7 juli i
år med rubriken Potent U.S. lobby for Israel bends
politicians and generals! Sionismen i skilda länder
stöder inte bara Israel, en främmande makt, den
uppammar även just "antisemitism" - sionismens
budskap är ju att judar inte kan leva fredligt med
andra folk och trosbekännare i ett samhälle,
vilket just är det antisemitiska
påståendet och svepskälet att köra
iväg judarna till en särskild "judisk stat".
Sionismen är spegelvänd antisemitism.
Därav dess gissel.
Om Per Ahlmark hade studerat
sionismens historia, skulle han ha upptäckt - kanske
till sin förfäran - att sionismens stora
pionjärer i slutet av förra århundradet
samverkade med antisemiter och ställde de
största förhoppningar till antisemitismens
utbredning (vilket bl a framgår av den förste
sionistledare Theodor Herils skrifter) och senare
även samverkade med ledande nazister i Hitlers
Tyskland ända fram till början av 1941 (vilket
bl a dokumenteras i Lenni Brenners bok Zionism in The Age
of The Dictators, London 1983).
Och alltjämt är
antisemitismen, verklig eller inbillad, sionismens enda
existensberättigande. Finns ingen antisemitism,
skapas den av sionisterna. Utan antisemitism ingen vital
sionism. Utan ett hotat Israel ingen sionistisk
sammanhållning för stöd till Israel
från USA och övriga västvärlden.
Västvärldens fixering till "antisemitism" som
fasans centrum och skuldkomplex upphör aldrig att
förbrylla den (semitiska) islamska världen.
Vill Ahlmark diskutera detta i TV?
Som så många
aningslösa sionistiska propagandister är Per
Ahlmark besatt av föreställningen om
"antisemitism" som en akut och överhängande
fara för judarna, för demokratin - som om
Hitler fortfarande härskade i ett Stortyskland med
ett nazistockuperat Europa för att nazifiera hela
världen. Per Ahlmark har tydligen ännu inte
upptäckt att Hitlers Tyskland besegrades i grunden i
andra världskriget för över 42 år
sedan, när Per Ahlmark gick i första
förberedande och -förmodligen - lärde sig
att nödtorftigt läsa innantill och kanske
började förstå vad han
läste.
Om Per Ahlmark fortfarande anser sig
ha en oplockad gås med Hitler, bör han
göra upp den saken med sig själv, inte
därav söka en förevändning att
offentligt skälla på Radio Islam för
"antisemitism", vi skulle aldrig haft med Hitler och hans
anhang att göra. Om Radio Islam skulle bedriva
"antisemitisk förkunnelse gång på
gång", som Ahlmark påstår, skulle vi i
denna närradiosändare inte kunnat föra
avspända samtal med seriösa personer som biskop
Krister Stendahl, syster Marianne, Jan Myrdal och Per
Gahrton, bara för att nämna några som
framträtt i långa intervjuer i Radio
Islam.
Per Ahlmark företer ett frappant
exempel på logikens kollaps hos den moraliserande
sofisten. Å ena sidan stoltserar han över att
"ha tagit avstånd från delar av den
israeliska politiken, t ex bosättningarna på
Västbanken och kriget i Libanon 1982" (varvid han
glömmer att han var mycket mer upprörd
över Olof Palmes upprördhet över denna
israeliska attack och krigföring). Men å andra
sidan bekänner han att han "samtidigt älskar
och beundrar Israel... och ser sionismen som en av
1900-talets viktigaste nationella
befrielserörelser". Per Ahlmark har alltså
inte fattat att två motstridiga satser är
oförenliga: att man inte kan ta avstånd
från ens en del av det man älskar och beundrar
- annat än i en absurd drömvärld eller i
ett tillstånd av oförlöst
schizofreni.
Israel är en
självsvåldig militant angripare, som
fortfarande rättfärdigar sitt angrepp på
Libanon 1982 som "legalt självförsvar mot sk
palestinsk terrorism", senast av professor Yoram Dinstein
på seminariet om internationell terrorism (SvD 3/10
1988). Aldrig har några ansvariga israeliska ledare
"tagit avstånd från kriget i Libanon 1982",
på sin höjd har man beklagat att det inte gav
avsedd utdelning och sörjt över förlorade
judiska liv. Per Ahlmarks avståndstagande här
innebär ett avståndstagande till hela det
politiska etablissemanget i Israel, som inte utgör
"en del av den israeliska politiken' utan det fundament
på vilken denna Ahlmarkska demokrati är byggd.
Föremålet för Per Ahlmarks kärlek
säger bestämt nej till hans
avståndstagande.
Israel är från början
en ockupationsmakt, vilket tydligen har undgått Per
Ahlmark vare sig det här är fråga om
ignorans eller förträngning.
Bosättningarna på Västbanken är bara
en expansion av den israeliska ockupationen, de är
inte avvikelser från tidigare judiska
bosättningar på palestinskt territorium utan
en logisk fortsättning av den israeliska
ockupationspolitiken. Att ta avstånd från de
judiska bosättningarna på Västbanken men
samtidigt acceptera och t o m älska och beundra
staten Israel som ockuperat palestiniernas land genom en
tidigare ännu brutalare terroristisk judisk
bosättning, varigenom hundratusentals palestinska
araber nödgades fly i panik, är inkonsekvent
och en föga övertygande moralisk
hållning, värdig en-dast en Tartuffe.
Västbanken är för Israel de bibliska
"Judéen och Samarien", heliga israeliska
områden.
lsrael är uppfyllelsen av Guds
löfte i Bibeln till Abraham, Mose och det utvalda
folket ( 1 Mos. I5:18; 2 Mos. 23:31; 5 Mos. 11:24).
Israel har aldrig fastställt sina gränser -
just för att kunna expandera enligt det bibliska
löftet: "... från Egyptens flod till den stora
floden, floden Frat" (dvs från Nilen till Eufrat i
Irak), som också är återgivet i en
inskription i knesset och alltså är
konfirmerad av den israeliska folkförsamlingen.
Varje israelisk premiärminister - från David
Ben-Gurion till Golda Meir, Menachem Begin ocb våra
dagars Itzhak Shamir, ryktbar som FN-medlaren Folke
Bemadottes mördare - har åberopat Israels
tillblivelse och enda existensberättigande i
Palestina på det bibliska löftet. Har detta
undgått Per Ahlmark? Vet egentligen denne
Expressens Israelkännare vad Israel betyder på
hebreiska och känner han till dess symboliska
innebörd?
När Per Ahlmark utesluter varje
diskussion med Radio Islam och alla som han
grundlöst kallar antisemiter, borde han betänka
att den tragiska Palestinakonflikten inte har med
"antisemitism" att göra. Dessutom gör han
därmed både sig själv och den sak han
företräder en stor otjänst - den som
isolerar sig från samtal och diskussioner blir
alltmer övergiven och hemfallen åt inbillade
oförätter, och utan kritisk granskning blir
sionismen en sitt eget maktfullkomliga gissel.
För oss muslimer - och vi är
dock i Sverige över 75 000, mer än fyra
gånger så många som den judiska
befolkningsgruppen här - är sionismen en
utmanande motståndare, kanske inte enbart av ondo,
eftersom utmaningar är till för att
övervinnas, helst med ökad information.
Också sionister skall väl kunna bli
bättre informerade, mera kritiskt medvetna och ta
sitt förnuft till fanga. Vi har utgivit en
informationsbroschyr, som kan beställas från
Radio Islam, Box 316, 101 24 Stockholm eller per telefon
O8- 59 40 89. Och kom ihåg, sionismen och den
länge inflammerade Mellanösternkonflikten
är en angelägenhet för hela världen,
också för Sverige.
Nästa
sida
|