|
46
AMNESTY
INTERNATIONAL
De flesta uppfattar nog Amnesty som en
rent humanitär organistion, fri från alla
politiska bindningar. En organisation man oreserverat kan
stödja. Men förhåller det sig verkligen
så? Är Amnesty helt oberoende och
opartisk?
I de flesta fall är nog svartet
tveklöst - ja. Amnesty står på den
politiska fångens sida - i de flesta av jordens
länder. Men finns det inte ett undantag? Hur är
det med människor som gått emot sionismen och
staten Israels intressen?
Låt oss då se hur Amnesty
agerar. Att organisationen främst tar sig an
fångar i öststaterna och i tredje
världens diktaturer, är ju en naturlig
följd av situationen i dessa länder. Även
fångar i västvärlden har fått
Amnestys stöd, t ex IRA-sympatisörer i
Storbritannien. Men undantag finns: I USA bedrivs f n en
ren häxjakt på vissa människor, som i
samband med andra världskriget flydde från
Östeuropa. Det gäller, idag ofta svårt
sjuka åldringar, som av judiska grupper anklagas
för s k brott mot mänsklighetern. Anklagelser,
som ofta helt saknar saklig underbyggnad och enbart
bygger på uppgifter från Stalintidens hemliga
polis. Utan någon möjlighet att försvara
sig deporteras dessa hjälplösa människor
till Sovjet eller Israel - i dokumenterade fall till
skådeprocesser fängslanden och död. Vi
vet också att detta är länder där
tortyr hör till rättsprocessens rekvisita.
Får dessa på politiska grunder
förföljda människor Amnestys stöd.
Nej!!! Vi måste fråga oss
varför?
Fallet Vanunu ger oss en klar
ledtråd. Mordechai Vanunu är israelen som
avslöjade Israels hemliga kärnvapenindustri.
Och sedan bortrövades av den israeliska
terrororganisationen Mossad till Israel där han
isolerats i fängelse, förmodligen på
livstid - troligen efter tortyr. Vanunus fall är
fullständigt solklart ett typfall för det slags
terrorhandlingar och fängslanden, på politiska
grunder, som Amnesty normalt prioriterar. Men nej. Efter
påtryckningar från Amnestys amerikanska
avdelning har organisationen beslutat att inte ta upp
Vanunu som samvetsfånge. Han skall lämnas att
ruttna bort i glömska. Varför då detta
häpnadsväckande ställningstagande
från Amnesty? Kan det vara så, att Amnesty
inte arbetar för den, som ansetts skada judiska
intressen? I stället för stöd utsätts
nu Vanunu för den judiska smutskastningsmaskinen.
Och sionismens språkrör i Sverige lämnar
entusiastiskt sina bidrag. Se Svenska Dagbladet
1988-11-16, där under rubriken, "Vanunu som ulv i
fårakläder", denne modige och osjälviske
man, framställs som en simpel skurk, som bara varit
ute efter att tjäna pengar. Givetvis tillåts
ingen att bemöta den lögnaktiga
smutskastningen.
Finns då några belägg
för att sionistiska agenter infiltrerat Amnesty? (Vi
kan här skjuta in en parantes och påpeka att
infiltration på högsta nivå är just
en metod som rekommenderas i skriften Sions Vises
Protokoll - den skrift vars avslöjande utlöst
formliga panikreaktioner i judiska kretsar). Vad har
då Amnesty haft för ledning under senare
år? Jo faktiskt har en svensk, den sionistiske
Thomas Hammarberg - under en rad år haft
toppositioner i Amnesty, både internationellt och i
Sverige. Herr Hammarberg har ett förflutet i
folkpartiet, t ex som ordförande i
ungdomsförbundet. Han har således haft rikliga
tillfällen att frottera sig med figurer, som Per
Ahlmark. Samme Ahlmark, som är vår tids kanske
mest rabiate arabhatare och som tycks ha vigt sitt liv
åt det palestinska folkets
förintelse.
Vad har då denne Hammarberg att
säga om palestinierna? Jo svar får man i en
pamflett denne givit ut tillsammans med nämnde Per
Ahlmark och en viss Ernst Klein, redaktör på
sionistorganet Expressen. Klein står endast Per
Ahlmark efter i verbal förmåga, vad
gäller att ösa sitt hat och sin
förintelselust över det palestinska folket. De
tre herrarnas alster i fråga är betitlat: "Det
hatade Israel" och utkom i tryck 1970. Här
avslöjar sig Hammarberg i sin totala nakenhet: Det
fasansfulla judisk-israeliska förtrycket på de
ockuperade områdena beskriver han som "Ockupation
för fred". Han behärskar fullkomligt hela den
sionistiska arsenalen av förakt för
palestinierna, som på sedvanligt sätt beskrivs
som en hop djuriska terrorister, utan varje rätt
till medmänsklig omtanke och förståelse.
Israelerna däremot ser Hammarberg som
ljusbärare, vilka kommit till det nya landet
för att lyfta det ur sitt primitiva barbari. Det
bör läsas i sin helhet av var och en som vill
få inblick i hur äregirighet och maktlystnad
kan förblinda en människa.
Hammarberg är nu
generalsekreterare i Rädda Barnen. Rädda Barnen
är mycket aktivt till förmån för de
hundratusentals lidande palestinska barnen - eller? Man
mår illa!!!
Då vi nu känner dessa
förhållande inom Amnesty, är det då
att förvåna, att organisationerna Amnesty och
Rädda Barnen är så frånvaramde i
Intifadans Palestina? Att Amnesty blundar: Medan de
judiska bödlarna krossar benen i kroppen på de
palestinska barnen. Sparkar fostret till döds i
mammans livmoder. Spränger småbarnsfamiljens
hus i bitar. Gasar ihjäl spädbarnen på
sjukhusets BB-avdelning. Varje dag. Dag efter
dag.
Vad gör då Amnesty
internationellt. Jodå, man har kört
igång en mastodontturné, med
popstjärnan Bruce Springsteen, som främsta
dragplåster. Springsteen är av judisk
härkomst. Turnen görs till förmån
för de mänskliga rättigheterna och som en
protest mot de övergrepp som förekommer. Med
hjälp av den sionistiska mediamaskinen når man
miljarder människor. Det finns bara en liten hake:
Inga judiska övergrepp mot den palestinska
befolkningen uppmärksammas.
I sina annonser i svenska tidningar om
ekonomiskt stöd säger Amnesty: "Politiska
fängslanden kan aldrig accepteras". Uppenbarligen
finns en dold fotnot med lydelsen: "såvida det inte
gäller motståndare till judiska och
sionistiska intressen".
I israeliska fängelser och
koncentrationsläger försmäktar i dag
tusentals palestinier, många barn och ungdomar.
Alla offer för myndigheternas godtycke. Vem kan
hjälpa dem? Kan någon som förstått
litet av krafterna bakom Amnesty verkligen råda
någon palestinier att vända sig med
förtroende till denna organisation? Vågar
någon palestinier lämna förtroliga
uppgifter till Amnesty? Uppgifter som i orätta
händer kan betyda döden för den
fängslade själv, men också för hans
anhöriga och vänner. Att agera genom hemliga
dödspatruller är ju inget främmande
för judiska organisationer vare sig inom eller utom
Palestina. Situationen är skrämmande för
oss alla.
Vilka slutsatser kan man då dra
av fallet Amnesty. Jo, för det första: Genom
att helt korrekt verka mot förtryck och
missförhållanden på olika håll i
världen framstår ledarna för
organisationen som odiskutabelt förfinade och
moraliskt mycket högtstående människor.
Människor vars omdöme och syften ingen
ställer ifråga. Skulle någon krake
påpeka att man gör vissa undantag i
tillämpningen av sin förmenta humanitet,
så finns alltid den så effektiva
smutskastningsmaskinen att ta till. Den har ingen
hittills motstått. Den tystar varje kritisk
röst. Må det så vara en tidigare aktad
universitetsprofessor eller rent av en rikspresident.
Då uppnår ledarna för den
humanitära organisatinen en sådan
renommé att välmenande och godtrogna
människor helt enkelt inte kan tro att så fina
personer i själva verket överser med våld
och förtryck, ja kanske rent av är
förtryckets arkitekter. Och när den egna
gruppens offer utmålas som krigsförbrytare och
terrorister - ja, då blir man trodd.
Nästa
sida
|