Israels makt i Sverige
av
Ahmed Rami

49 SVERIGE OCH ISRAEL   Hur kommer det sig att den judiska staten Israel inte får ifråga-sättas i Sverige, i den dominerande svenska opinionen, av den socialdemokratiska svenska regeringen liksom av oppositionspar-tierna? Har man inte kunskap om att hela Israel - och inte bara de sedan 1967 av Israel erövrade, ockuperade Västbanken och Gazaremsan - är det av sionistiska judar erövrade Palestina, ett från palestinierna rövat land. Och om man vet detta, hur kommer det sig då att man accepterar detta? Inser inte hela det svenska politiska ocN opinionsskapande etablissemanget att det i så fall även drabbar Sverige, att en främmande makt invaderar och erövrar Sverige från svenskarna och att o m världen skall acceptera det likso m Sverige accepterar att sionistiska judar invaderat Palestina och erövrat Palestina från palestinierna? Låt oss här försöka besvara den första och centrala frågan hur det kan komma sig att Sverige har accepterat den sionistiska inkräktarstaten Israel som skapats genom massinvasion, terror och massfördrivning av landets ursprungliga invånare, palesti-nierna! Sverige tillhörde de stater som i FN genast erkände den judiska inkräktarstaten Israel och alltsedan dess konsekvent hållit fast vid, som det heter, Israels rätt att existera inom säkra gränser. Svaret är att Sverige - liksom andra stater både i väst och i öst som erkände den judiska staten Israel i FN - föll för den sionistiska propagandans huvudtes, nämligen att judarna måste få en egen stat i Palestina för att kunna undgå förföljelser och även massmord i andra länder där de lever! Sionisterna blåste upp till enorma dimensioner i massmedia nazisternas grymma judeförföljelser och judemord, det talades och utbasune-rades om sex miljoner ihjälgasade judar i de nazistiska s k förintelselägren - och denna propaganda har fortsatt med oförminskad styrka år efter år i ledande massmedia och ingår som historiska fakta inom all undervisning i Sverige liksom i hela den sionistiskt infekterade västvärlden. Inför denna massiva sionistiskt styrda propagandakampanj kapitulerade man: det var så fruktansvärt synd om judarna. Nazisterna och alla vi kristna folk i Europa har vållat judarna så mycket ont och hemsökt dem så grymt och orättvist. Det var helt enkelt genom denna utpressning i en bred och oerhört intensiv medlidandekampanj som de sionistiska judarna kunde få sitt rov av Palestina erkänt av ledande stater som en judisk stat Israel. Samtidigt var sionisterna sluga nog att värva Stalins Sovjet och därmed hela det sovjetiserade och då stalinistiska östblocket för sin sak genom att komma med det feta lockbetet: att genom ett förbund med den nya judiska staten, så skulle Sovjet få ett visst fotfäste i Mellan-östern sedan den brittiska mandatmakten över Palestina tågat ut. Israel skulle medverka till att påskynda den brittiska avkolo-niseringen i den östra arabvärlden och åtminstone blunda för en spridning av kommunismen, via formell arabisk nationalism, i dessa områden. Här stod nu två sluga makter mot varandra, två moraliskt fullkomligt skrupelfria rörelser, å ena sidan sionismen och å den andra den stalinistiska kommunismen, båda eftersträvande världsdominans - och var och en av dem trodde att de skulle kunna överlista motparten genom att utnyttja den för sina egna syften. Den oheliga alliansen mellan sionisterna och de stalinistiska kommunisterna varade emellertid inte så länge, men ändå tillräckligt länge för att sionisterna skulle kunna bemäktiga sig Palestina. När Stalin insåg att sionismen upp-ammade judisk konfrontation mot hans totalitära välde, så inledde han sina utrensningar av judiska ledare, främst i vissa sovjetkommunistiska satellitländer som Rumänien, där den judiske kommunistledaren Ana Pauker försvann som genom en fallucka, i Polen, där den judiske kommunistledaren Jakob Berman hastigt utmanövrerades och i Tjeckoslovakien, där hela det judiska ledargarnityret med Gottwald, Rudolf Slansky och flera andra dömdes i en stalinistisk skenprocess som "sionis-tiska agenter och imperialismens spioner" och avrättades - med påföljd att - detta var i början av 50-talet - ett ramaskri av förbittring och hat tilltog i den sioniststyrda propagandan i väst mot Stalin och kommunismen, som man tidigare hyllat som den gode och trogne bundsförvanten i andra världskriget. Efter Stalins död 1953 insåg de sovjetiska ledarna att man hade förlorat sionisternas fulla stöd, och att Israel var alltmer uppbundet till USA genom de starka judiska lobbygrupperna, och i stället satsade Sovjet alltmer pa att göra sig till vän med de ledande arabstaterna och markera en antisionistisk hållning, fast dock inte alls så långt att Sovjet någonsin ifråga-satte den judiska statens existensberättigande, eftersom Sovjet därmed skulle riskera att få hela den sionistiska opinionen i västvärlden emot sig och dessutom få sina egna judar i infly-telserika poster som alltför bångstyriga fiender. Sovjet ville dra fördel av sionisternas flammande hat till s k reaktionära antisemiter i väst som ansågs ha varit delaktiga i nazisternas judeförföljelser och judemord. Sammanfattningsvis: Sverige som en neutral eller alliansfri stat mellan öst och väst, mellan det starkt sionistiskt infekterade USA och det Sovjet som ändå hjälpt Israel att komma till med sina vapensändningar från det kommunistiska Tjeckoslovakien till sionisterna, detta klämda Sverige kunde självfallet inte våga gå sin egen väg i Palestinakonflikten och frankt förklara att Israel inte har vare sig någon moralisk eller folkrättslig rätt att existera som en judisk inkräktarstat, eftersom Sverige därmed skulle frondera mot både östblocket lett av supermakten Sovjet och mot västblocket lett av supermakten USA! Detta är i stora drag den historiska och politiska bakgrunden till att Sverige erkände och alltjämt erkänner den judiska inkräk-tarstaten Israel. Kanske skall man inte moralisera över detta utan bara lugnt konstatera att det i vår bristfälliga värld där varje stat måste överväga vad som bäst gagnar dess egna intres-sen så fann Sverige det vara den enda möjliga utvägen att erkänna denna banditstat, även om man väl visste att det var fråga om en sannskyldig banditstat som roffat åt sig palestinier-nas land! Om Sverige hade varit ett muslimskt land och legat i Nordafrika eller i Västasien, så hade saken varit helt annor-lunda. Men nu ligger Sverige där det ligger och tillhör den västliga demokratiska gemenskapen med kristna rötter och åtar sig gärna kristliga skuldkänslor för alla de brott som judarna säger sig ha varit utsatta för i den kristna världen, eftersom det ligger i den kristna moralen att - som Jesus säger i sin Bergspredikan - om någon slår dig på ena kinden, så vänd också den andra till. Vi muslimer har ingen sådan masochistisk, själv-förstörande moral med skuldkänslor för alla möjliga brott och försyndelser som judarna med sådan oblyg fräckhet påstår sig ha varit utsatta för i hela sin historia och som andra folk skall sona genom att gå judarna till mötes i allt vad de begär. Därför är det - detta lär oss historien dagligen vad gäller Palestinakonflikten - endast muslimerna som är beredda att kämpa för rättvisans sak mot det sionistiska tyranniet, detta världsomspännande tyranni som maskerar sig som någon slags demokratisk humanism, eftersom sionisternas fariséska hyckleri är gränslöst, vilket dock Jesus - och det hedrar honom evinnerligen - klart insåg när han gick till rätta med de skamlösa och hycklande judiska fariséerna som han liknade vid "huggormars avföda"!     Nästa sida

Index över Israels makt i Sverige: