22
VEM ÄR
JUDE?
Vilka kriterier på jude har den
judiska staten Israel fastställt i den israeliska
lagen om återvändande av år 1950?
Måste man bekänna sig till en religiös
judendom för att vara jude? Kan en till judendom
konverterad goj (icke-jude) eller hedning tillhöta
det s k judiska folket?
Detta är några frågor
som jag här skall försöka klarlägga,
eftersom de sionistiska judarna och deras nyttiga idioter
gör allt för att mörklägga dessa
frågor genom undvikande eller svävande
svar.
I sin artikel i den kristna
pingströrelsens ptosionistiska tidning Dagen av den
12:e oktober 1988 protesterar på sedvanligt
sionistiskt sätt överrabbinen Morton H Narrowe
mot att judarna ibland kallas ras. Däremot
hävdas ständigt från sionistiskt
håll att judarna är ett folk - och så
gör också denne Stockholms, från USA
importerade, överrabbin.
Naturligtvis är ras och folk inte
nödvändigtvis detsamma. I strikt biologisk -
eller fysisk antropologisk - mening finns det inte
något renrasigt folk på grund av de under
historiens gång ständiga
folkförflyttningarna och invandringarna och
utvandringarna. Och judarna harju mer än någon
annan grupp förflyttat sig och i årtusenden
levt bland andra folk. Därför hävdar ingen
vettig människa att judarna skulle utgöra en
ras i denna biologiskt, fysiskt-antropologiska
mening.
Men enligt den bibliska judendomen -
både den i den judiska Lagen, Torah, dvs de fem
Moseböckema i Gamla Testamentet och i övriga
böcker i Gamla Testamentet - så förbjuds
uttryckligen judarna att beblanda sig med andra folk.
Föreskrifter om denna rasrenhet möter vi i
femte Mosebok 7:1 , 2 och 3 liksom hos de judiska
lagstiftarna Esra och Nehemja. I Esra kapitel 9:12 och
10:2, 3, 10, 11 och 12 och i Nehemja kapitel 13:3, 25, 30
och 31. Låt mig här bara citera vad som
står i Nehemja 13:3:
"Och när de hade hört lagen,
avskilde de allt slags främmande folk från
Israel."
Detta är vad som populärt
kallas rasism - och det går som en röd
tråd genom hela judendomen, också i Talmud:
att judarna ej far beblanda sig med andra folk utan skall
hålla den egna folkstammen ren. En annan sak
är att judarna under årtusendena inte
hållit detta stränga bud utan beblandat sig
med andra, och vi tår inte glömma att
flertalet östjudar, de s k azjkenazim som utgör
gräddan i den judiska staten Israel är
ättlingar till kazarerna, ett turkmongoliskt folk i
södra Ryssland som på 700-talet efter Kristi
födelse övergick till judendomen på
befallning av deras khan eller furste. Dessa
östjudar är till större delen alltså
inte alls ättlingar till bibelns judar eller
israeliter och deras förfäder har aldrig satt
sin fot i det gamla Israels rike. Om kazarerna och deras
övergång till judendomen kan man läsa i
en väldokumenterad bok med titeln The Thirteenth
Tribe, Den trettonde stammen, skriven av den kände
framlidne judiske författaren Arthur
Koestler.
Nej, judarna är ingen ras, inget
rasrent folk utan i hög grad ett rasblandat folk
eller grupp. Det finns blonda och ljushyllta judar, det
finns brunetta judar, svarthåriga och till och med
svarthyade judar, de etiopiska judarna, och det finns
gula judar som ser ut som kineser. Men - och det är
det intressanta - trots denna osedvanliga rasblandning
vidhåller ändå judendomen och sionismen
att judarna är en ras för sig. Fast de tar
avstånd från själva begreppet ras.
Enligt den s k Lagen om återvändande av
år 1950 uppställer den judiska staten Israel
tre kriterier på vem som är jude och
därmed automatiskt blir israelisk
medborgare:
1. Man måste ha en judinna som
mor för att räknas som jude. Detta är
raskriteriet.
2. En petson måste, om han
är man, vara omskuren enligt ritualen för att
räknas som jude. Detta är det symboliska
tecknet på att han tillhör Herrens utvalda
egendomsfolk. I den judiska Lagen, Torah, första
Mosebok 17: 14 heter det följande:
"Men en oomskuren av mankön, en
vilkens förhud inte har blivit omskuren, han skall
utrotas ur sin släkt: han har brutit mitt
förbund." Så säger judendomens Gud, Jahve
eller Herren till judarnas ärkepatriark Abraham i
första Moseboken.
3. En person måste kunna
förete bevis på att han eller hon uppfostrats
i den judiska eller mosaiska trosbekännelsen
för att kunna räknas som jude. Däremot
ställs inga krav på att vederbörande
skall tro på Gud, han eller hon kan gott och
väl förklara sig vara ateist,
gudsförnekare och strikt materialist. Och egentligen
är ju detta inte så konstigt, eftersom
judendomens Herre är endast en reflex av det judiska
folket med dess krav på inbördes
sammanhållning och lojalitet gentemot alla andra
folk , och dessutom är ju den bibliska judendomen
alltigenom materialistisk, en lyckolära med
löfte för denna grupp att skaffa sig rikedomar
och makt genom lurendrejerier och utsugning av andra folk
- och här kan jag t ex citera den judiske profeten
Jesaja i Gamla Testamentet 16:10, 11 och 12 med rubriken
Sions kommande härlighet:
"Och främlingar skola bygga upp
dina murar och deras konungar skola betjäna dig...
Och dina portar skola hållas öppna
ständigt, så att folkens skatter kunna
föras till dig... Ty det folk eller rike som ej vill
tjäna dig skall förgås, ja sådana
folk skola i grund förgöras." Alltså, den
på judendomen grundade sionismen är alltigenom
en herrefolksideologi, rasistisk och imperialistisk - och
vi ser det ju också exemplifierat med Israel och de
judiska lobby gruppernas makt!
Men kan då konverterade judar -
de personer som övergått till judendomen -
räknas som verkliga judar och tillhöta vad man
kallar det judiska folket? Detta tycks vara en kinkig
fråga att få svar på. De judiska
rabbinerna bedriver ingen missionsverksamhet bland
hedningarna eller gojerna, som judarna kallar icke-judar
- och enbart detta visar ju klart att judendomen bara
är något för födda judar! Det
är ytterst få som konverterar till judendomen,
omkring 3000 årligen i hela världen och de
flesta av dessa är kvinnor som gift sig med ortodoxa
judiska män, vilka inte kan tänka sig en
värre synd mot sin grupp än att deras barn inte
skulle räknas som judar med en icke-judisk mor, en
hednisk kvinna! Det är dock knappast möjligt
för dessa arma kvinnor att bli ortodoxa judinnor,
eftersom de då måste genomgå en mycket
omständlig och pinsam procedur, nämligen att
sitta i en tunna eller balja, fylld med hett vatten
ända upp till halsen, medan tvenne lärda gamla
skäggiga rabbiner för långa samtal om
stora och små budord, medan de rakar huvudet
på kvinnan - eller mannen - i baljan och
förmanar vederbörande att strängt
åtlyda Torahs alla budord, som uppgår till
flera tusen. Detta berättar den amerikanske juden
Bamet Litvin om i sin bok A Peculiar People (Ett
besynnerligt folk), som utkom 1969 i New York på
förlaget Weyvright & Talley, sidan 41 och
även en annan USA-judisk författare, James
Yaffe, i sin bok The Americaa lews, sidan 8. Denna bok
utkom 1968 på det kända New York-judiska
förlaget Random House.
Det är en fjäder i hatten,
god PR, för judendomen att få omvända
vissa kända personer till denna besynnerliga
nationalistiska religion. Så till exempel den
amerikanska skådespelerskan Elisabeth Taylor, som
omvände sig till judendomen när hon gifte sig
med Hollywood-juden Mike Todd. Eller i Sverige den av
Bonniers förlag uppburne författaren Lars
Gustafsson, som dock inte flyttat till Israel utan
istället till Texas, USA, där han i denna de
nyrikas oljestat - känd från TV-serien Dallas
- är professor vid något universitet. Han
tycks dock inte vara särskilt arbetstyngd, eftersom
han har god tid att skriva mängder av
grötmyndiga artiklar i Svenska Dagbladet och
dessutom ordrika romaner. Men den konverterade juden Lars
Gustafsson är självfallet lika litet som den
konverterade judinnan Elisabeth Taylor ortodoxa judar. De
är vad som kallas liberala judar och lämpliga
som heljudaiserade gojer, ett slags hedersjudar blad
hedningarna och väl lämpade som propagandister
för judendomen och sionismens Israel - men om de
skulle komma på iden att ta sin judendom och sin
sionism på fullt gravallvar och bege sig till
Israel, skulle de där möta bekymmer och
svårigheter, eftersom de ju inte är riktiga
judar från början - inte födda
judar!
Nästa
sida
|