|
29
JUDISKA
"GENIER"
Det är ett ovedersägligt
faktum att judar är överrepresenterade bland t
ex nobelpristagare och i vissa andra prestigeladdade
positioner. Detta gäller såväl inom
kulturlivet, som inom näringsliv och
förvaltning och judarna själva försummar
aldrig ett tillfälle att upplysa världen om
detta förhållande. Så är denna
judiska överlägsenhet ofta ett förstucket
tema i den judiska studentklubbens sändningar i
Stockholms närradio. Liksom i interna judiska
skrifter, som Judisk Krönika i Sverige.
Hos vissa judiska ledare blommar
ras-chauvinismen ut i full blom, som hos den i
Storbritannien på 1800-talet verksamma Benjamin
Disraeli. Han sade att judarna var en utvald och
överlägsen ras, utsedd att underkuva
världens folk. Och att det var judarna, som utan att
synas, höll i historiens trådar. Disraeli
avancerade till premiärminister i
Storbritannien.
Också många icke-judar,
gojer, ser i judarna ett utvalt härskarfolk. Beviset
på judarnas överlägsenhet anser dessa
gojer ligger i att judar alltid lyckas svinga sig upp
till positioner av makt och status. Det är i kraft
av sin överlägsenhet, som judarna styr
världen, menar dessa sk "Det judiska folkets
vänner". Och därför ser dessa lydiga
hantlangare det som en ära, att få tjäna
de framstående judarna - även i den mest
underordnade position. Opposition mot judarna
maktställning, säger man, bottnar bara i simpel
avvndsjuka.
Ingen faktor torde ha större
betydelse, för accepterandet av judarnas enorma
inflytande, än detta, att de skulle härska med
den överlägsna kompetensens rätt.
Låt oss därför titta närmare
på hur den judiska maktapparaten
fungerar.
Vi kan omedelbart konstatera, att den
organiserade judenheten fungerar likt en maffia, dvs med
en oerhört stark inre sammanhållning. Regeln
är, att lämna allt stöd till sina egna och
till de gojer man tagit i sin tjänst, medan
utomstående lämnas därhän.
Konsekvent genomfört blir givetvis detta agerande
till ett oerhört kraftfullt instrument för att
lyfta fram den person man så önskar. Exempel
finns också på hur rena byfånar
höjs upp till de högsta positioner. Vi har ju i
färskt minne hur Per Ahlmark, denna riks-pajas,
plötsligt satt som Sverige vice
statsminister.
Att systemet fungerar är ju inte
konstigare än hur det förhöll sig under
feodalismens epok i Europa. Då innehades alla
höga positioner av adelsmän. Om feodalherrarna
befäste sin maktställning med öppna
privilegier, så arbetar sionisterna med betydligt
mer sofistikerade metoder. Man vill ju
definitionsmässigt vara en kraft i det
fördolda. Och effekterna är förvisso inte
mindre.
Genom sin dominans över alla
opinionsbildande medier har sionisterna kunnat göra
sig till PR-teknikens mästare. Och man använder
denna sin makt mycket flitigt. Låt oss ta exemplet
Albert Einstein. Denne framstår väl för
de flesta, som vårt århundrades mest lysande
forskare och geni - sinnebilden för "det judiska
geniet". Och visst har de teser Einstein framfört
inneburit en revolution inom fysiken. Frågan
är bara hur stor betydelse dessa teser verkligen
har, och hur mycket, som verkligen kan tillskrivas
Einstein. Sanningen är den, att man inom t ex
kvantfysiken, vederlägger Einsteins teorier. Den
svenske fysikern och nobelpristagaren Hannes Alfven tar
upp saken i Svenska Dagbladet av den 14 och 21 november
1982. Om Einstein själv skall här bara
sägas, att han var en skicklig lånare av
andras arbeten. Men vad mäktar fakta mot den enorma
sionistiska PR-apparat, vilken i decennier byggt upp
monumentet Albert Einstein? Forskning i Einsteins person,
utlöser omedelbart en storm av anklagelser för
antisemitism.
Den sionistiska PR-maskinen arbetar
efter två linjer. Den person, som lydigt
främjar sionisternas intressen, lyfts till skyarna.
Medan den stackare, som vågar visa minsta
självständighet förtalas och trampas ned.
Den judiska organisation, som handhar hanteringen, heter
"Anti Defamation League" (ADL), dvs på svenska
Anti-smutskastningsförbundet. Ordet "anti" är
här ett utslag av judisk humor. ADL är
nämligen minst av allt emot smutskastning, utan dess
arbetsmetod består i, att genom just lögner,
smutskastning och förtal, oskadliggöra sina
motståndare. ADL är nära knutet till den
mäktiga, hemligajudiska frimurarorganisationen Bnai
Brith.
Anti Defamation League har sina
agenter strategiskt placerade över hela
västvärlden, också i Sverige.
Sålunda finns dessa agenter inom bokförlagen,
massmediavärlden, den centrala förvaltningen,
utbildningsväsendet osv. Särskilt de agenter,
som är utplacerade på universiteten, har en
viktig funktion. Deras uppgift är att på ett
tidigt stadium spåra upp de studenter och forskare,
som skall motarbetas, respektive lyftas fram. På
motsvarande sätt matchas eller stoppas unga lovande
författare och journalister m fl. Allt sker givetvis
helt diskret och i det fördolda. Man ser till att
påläggskalven får stipendier,
eftertraktade tjänster, studieår utomlands
osv. Medan den misshaglige effektivt stoppas, må
han vara aldrig så begåvad och ambitiös.
Om påläggskalven visar sig mottaglig, kommer
sedan lämplig backning i massmedierna.
Tillsammantaget blir denna sionistiska maskin till en
formidabel kraft, som ingen annan makt i samhället
kan motstå. Den, som blir målet för den
sionistiska stenkrossen, är fullständigt
chanslös. Må han vara ung student eller
rikspresident. Se bara vad som händer den politiker,
som vågar andas kritiska synpunkter mot sionismen!
Om denna judiska lobbys makt i USA kan man läsa i
boken "They dare to speak out" av den före detta
kongressmannen Paul Findley.
Låt oss så
återvända till de många judiska
nobelpristagarna. Ett nobelpris i någon av
vetenskaperna kräver i dag insatser av väldiga
finansiella och personella resurser. Ingen forskare kan i
dag, ensam i sitt laboratorium, nå de resultat som
krävs. Att komma upp till nobelprisnivån
kräver åratal av målmedveten satsning
och finansiell uppbackning i mångmiljonklassen.
Således just den typ av projekt, som de ekonomiskt
övermäktiga sionistiska organisationerna, kan
prestera. Ett nobelpris av i dag är
följaktligen, mer ett resultat av ekonomiska
resurser, än av mänsklig genialitet.
Nobelpriset skall snarast liknas vid framtagandet av en
ny bilmodell eller av ett nytt flygplan, som t ex det
svenska JAS-projektet.
Motsvarande gäller det
prestigefyllda nobelpriset i litteratur. Här är
ju den sionistinfluerade Svenska Akademins manipulationer
löjligt uppenbara.
Också utdelandet av Nobels
Fredspris talar sitt tydliga språk. Genom politiska
påtryckningar kan en sionistagent, som Per Ahlmark,
tvinga ett förskrämt norskt storting att ge en
skojare och terrorist fredspriset. Fredspriset till
ärkesionisten Elie Wiesel är en skymf mot hela
Norden och all den mänsklighet, som önskar fred
och samförstånd mellan folken.
För oss svenskar finns ett
högst påtagligt bevis för att denna
sionistiska kombinerade smutskastnings- och
fram-matchningsmaskin verkligen existerar och är
högst aktiv. Vi har fallet Folke Bernadotte -Raul
Wallenberg. Här gör sionisterna allt för
att smutskasta och fa den betydelsefulle Folke Bernadotte
nedvärderad och bortglömd. Den obetydliga Raul
Wallenberg, däremot, framställs, som vore han
en av andra världskrigets huvudaktörer. Raul
Wallenberg har ju t ex fatt en central plats i Stockholm
omdöpt efter sig. Har denna ära vederfarits
någon annan person, som var aktiv under det andra
världskriget? Om denna sionisternas kampanj
får fortsätta, kommer Rau1 Wallenberg med
tiden att framstå, som en av andra
världskrigets förgrundsgestalter. Samme Raul
Wallenberg, som i verkligheten var en obetydlig
tjänsteman på en liten svensk legation.
Så mäktar sionisterna att trampa ned den
verkligt betydande i glömskans smuts och lyfta upp
nollan till berömmelsens höjder.
Vi kan också ta ett färskt
svenskt exempel från näringslivet.
Proventus-gänget, kring Robert Weil, är med
raketfart i färd med att i sin Gota-grupp bygga upp
ett bankimperium i Sverige. Ja siktet tycks vara
inställt på att ta den finansiella makten i
landet. Weil och hans kompisar är säkert
duktiga. Men det hade varit fullständigt
ogörligt att på detta sätt
åsidosätta svenska regelverk, utan den
uppvaktning dessa unga herrar fått från
sionister i nyckelpositioner. Ingen insatt person
lär heller tro, att detta maktövertagande vore
möjligt, utan bistånd från tunga
instanser på det internationella planet. Bl a far
Weil stöd från New York med att lansera sig
som en förfinad kulturpersonlighet.
Låt oss till sist ta ett
exempel, som direkt berör alla Palestinavänner.
Göran Rosenberg, heter en ung sionist, som är
verksam vid Sveriges Television. Rosenberg har matchats
mycket målmedvetet för en ledande position
inom den svenska mediavärlden. Man har sökt ge
honom en mycket bred förankring i olika kretsar.
Rosenberg har t ex en period varit ordförande
för de sionistinfiltrerade Palestinagrupperna.
På motsvarande sätt har han lanserats inom
miljörörelsen. Rosenberg är nu placerad i
Washington, som TVs reporter. Placeringen i Washington
ger sionisterna där tillfälle att vidareutbilda
Rosenberg. Var så säker. Göran Rosenberg
kommer att lanseras för en toppbefattning i Sverige.
Kanske vår blivande TV-chef.
Nu nöjer sig inte sionisterna med
åtgärder riktade mot enskilda personer. Nej,
man har medverkat till att drastiskt försvaga
förutsättningarna för icke-judarna att
utvecklas mot mer kvalificerade uppgifter i
samhället. Jämför hur man agerar i
Palestina, där barnens skolor stängs under
månadslånga perioder. Också i Sverige
har sionisterna närstående intressen lyckats
sabotera skolan till den grad att den sionistiska Dagens
Nyheter på ledarplats den 22 januari 1989 kan
utropa: "I skolan finns stora brister i fråga om
det mest centrala: välutbildade och
välmotiverade lärare, egna läroböcker
att arbeta med för eleverna, trivsam och
stimulerande arbetsmiljö." I judarnas egna skolor
-Hillelskolan med påbyggnader - finner man
emellertid inget av detta. Här behöver eleverna
inte vara rädda för att taket bokstavligen
skall ramla in över dem. Utan här, i de judiska
klasserna kan barnen koncen-trera sig på den
utmärkta undervisning, som bedrivs i dessa dyrbart
utrustade och väl administrerade
utbildningsanstalter.
Vi lever i talmudismens tidevarv. Vad
kännetecknar då detta 1900-tal, som alltmer
glidit in under de värderingar, vilka emanerar
från den judiska Talmud? Ja, ett kan konstateras,
nämligen att detta århundrade presterat
ytterst få personligheter, som kan karakteriseras
som genier. Och detta i kontrast till de många
lysande personligheter, som under tidigare
århundraden framträdde, såväl inom
den muslimska, som den kristna världen. Och
går vi till talmudistema själva, hittar vi
ingen personlighet, som kan mäta sig med islams och
kristenheten stora. Allt, som kommit ur denna krets,
är epigoner och kompilatörer.
Men Israel då? Här, i sin
egen stat, måste väl det judiska geniet kunna
blomma ut i full glans? Vad har israelerna
åstadkommit under det halva sekel de haft på
sig? Ja, det skulle väl vara krigsapparaten. De
fruktade judiska elitsoldaterna. Men man frågar
sig, vad det är för en krigsmakt, som
måste sätta in sina tungt beväpnade
elitsoldater mot obeväpnade småbarn? Är
inte också detta, den oövervinneliga
israeliska krigsmakten, bara en myt? En av dessa
sionistiska såpbubblor?
Nästa
sida
|