Israels makt i Sverige
av
Ahmed Rami

64 DN, SvD OCH ISRAEL   Det är allmänt känt att TV har den största genomslagskraften som opinionsbildare av alla massmedia. Därnäst kommer riks-radion och även lokalradion, som ju alla sorterar under monopol-företaget Sveriges Television och Sveriges Riksradio. Det är alltså dessa stora s k etermedia - inte en liten när-radiosändare som t ex Radio Islam - som ytligt sett är mest opinionsskapande, som alltså i hög grad formar flertalet männi-skors åsikter om händelser och konflikter i Sverige och utom-lands, i den stora vida världen. Naturligtvis gäller detta inte om alla människor, men det gäller flertalet människor, massorna, annars skulle det ju inte heta massmedia. Men det är ändå inte etermedia, alltså TVs båda kanaler, riksradion och kanalradion, som ytterst anger tonen och som dikterar vilka åsikter som är de passande, de lämpliga, t ex i den fråga som starkt engagerar Radio Islam, Palestinafrågan, utan här är det de stora rikstidningarna som anger tonen och spelar den avgörande rollen, eftersom TV och riksradion inom monopolföretaget måste underkasta sig - enligt avtalet med svenska staten - "saklighet" och "opartiskhet". Vad som är - som det heter - sakligt och opartiskt i Palestinafrågan, det blir väsentligen vad de stora rikstidningarna dikterar, alltså Dagens Nyheter (DN), Svenska Dagbladet (SvD), Expressen och Aftonbladet, vilka ju alla är Stockholmstidningar. En sorts medelproportional av vad dessa fyra rikstidningar framhåller som väsentligt i nyhetsrapporteringen och framför som sina åsikter på ledarsidan blir passande och därmed också normgivan-de för vad som anses vara sakligt och opartiskt. För någon annan norm föreligger inte. Man får också ha i åtanke att etermedias och rikstidningarna journalister genomgår samma utbildning vid samma journalisthögskolor och vid samma universi-tet för samma professorer och andra universitetslärare. Detta leder ovillkorligen till ett slags åsiktskonformism. Dessutom förflyttar sig många journalister från de stora rikstidningarna till TV och riksradion och i vissa fall också den andra vägen, från TV och riksradio till vanligen ledande poster inom de stora rikstidningarna. DNa chefredaktör Christina Jutterström kom till DN från riksradion och medarbe-taren på Expressens ledaravdelning Bengt Lindroth kommer också från riksradion, bara för att nämna ett par exempel på den mindre vanliga karriärvägen från etermedia till rikspressen. Vad tycker då de fyra stora rikstidningarna i Palestinakonflik-ten som sedan kommit att bli normgivande för saklighet och opartiskhet? Dagens Nyheter har en fast korrespondent i Israel för bevakning av hela Mellanöstern och främst Palestinakonflik-ten, nämligen Nathan Shachar, en infödd svensk som konverterat till judendomen och förutom sitt svenska medborgarskap även har israeliskt medborgarskap. Svenska Dagbladet har en fast korrespondent i Israel, nämligen Cordelia Edvardson, som är av judisk börd, bosatt i Israel sedan 15 år och förstås israelisk medborgare. Det är okänt om hon bibehållit sitt svenska med-borgarskap. Expressen har en fast medarbetare i Israel, Arne Lapidus, som är av judisk börd. Dessutom har Expressen som bekant en sionistisk utrikesredaktör, Ernst Klein, också av judisk börd, som flitigt skriver om Israel och hetsar mot araber. Vidare förfogar Expressen över två andra sionistskribenter, Per Ahlmark och redaktören för "Judisk Krönika", Jackie Jakubowski, som under de senaste fyra månadernas palestinska frihetsuppror varit påfallande frånvarande i Expressens spalter som ju ständigt står öppna för deras utgjutelser till Israels och sionismens försvar! Aftonbladet slutligen har ingen fast medarbetare i Israel eller överhuvudtaget i Mellersta Östern. Med undantag av Aftonbladet har alltså alla de stora svenska rikstidningarna sionistiska reportrar som bevakar Palestina-konflikten. Alltså, Israelvänner som naturligtvis söker utmåla den sionistiska inkräktar- och förtryckarstaten Israel i så fördel-aktig dager so m det överhuvudtaget är möjligt. Detta innebär självfallet inte att dessa reportrar är okritiska till den Iika uppenbara som skamlösa brutalitet som Israel går fram med mot palestinierna. Men de gör ändå sitt yttersta för att frita Israel och sionismen från ansvar och skuld till alla dessa namn-lösa brott som den sionistiska ockupations- och förtryckarstaten ständigt begår. Taktiken i detta urskuldande är främst följande: För det första: det lilla Israel är omgivet av argsinta fiender som är ute efter att - som det heter i sionistpropagandan -förinta judarna. Därför måste vi förstå att israelerna handlar överilat. Judarna vill ju inte bli förintade en gång till. Denna vädjan om vårt överseende med Israels gangstermetoder, maffiorganiserade illdåd och ständiga övergrepp mot folkrätten återkommer ständigt i rapporteringar och kommentarer av dessa sionistiska korrespondenter i rikspressen. För det andra: Israel kanske bär sig illa åt mot palestinierna, och visst är det beklagligt, men å andra sidan är ändå Israel en "demokrati" där israelerna får kritisera regeringen och även dess övergrepp, medan hela den förfärliga arabvärlden styrs av diktaturer som far fram med mycket större brutalitet än Israel! Så påstår dessa sionistiska journalister ständigt. Att Israel bara är en skendemokrati som endast är avsedd för den judiska befolkningen, inte för palestinierna, vilkas land man stulit och som de sionistiska judarna förtrycker på det mest skändliga sätt, den saken låtsas man inte om. För övrigt: om Israel verkligen skulle vara en demokrati, vilken skam är det då när Israel förbryter sig mot den humanitet och den strävan efter rättvisa som skall utmärka demokratin! Inte heller denna sak tar de sionistiska journalisterna upp. Dessutom glömmer de sionistiska korrespondenterna i rikspressen att ingen arabstat har erövrat sitt land från ett annat folk som man sedan förtrycker. Det är Israel ensam om - och just detta är ju upphovet till hela Palestinakonflikten och även till större delen av den oro som jäser i hela Mellanöstern. För det tredje: Bevakningen av Israel som centrum för världssionismen med dess rika förgreningar i USA och andra västländer, inklusive Sverige, det är något som dessa sionistiska korrespondenter i rikspressen totalt försummar att rapportera om - och just därför far de svenska tidningsläsarna ingen djupare förståelse för den inflammerade Palestinakonfliktens verkliga orsaker och får inget grepp om drivkrafterna till den sionistiska staten Israels aggressiva och konspiratoriska politik. Orsaken till denna försummelse är helt klar: det ligger i Israels och sionismens intresse att dölja allt detta. Avsikten är att folk utanför Israel och en trängre krets sionister utomlands skall sväva i fullständig okunnighet om vad sionismen verkligen är. Ty om folk i allmänhet utanför Israel fick klara besked här, så skulle det snart växa fram en mycket stark opinion mot Israel och mot sionismen. Då skulle Israel direkt ställas vid skampålen och utsättas för samma indignerade isolering som apartheidens Sydafrika! Varefter Israel skulle gå under och kunna övergå till ett demokratiskt Palestina - självfallet med en rättslig uppgörelse med de ansvariga ledarna för den sionistiska världsstaten, liknande Nürnbergprocessen mot det nazistiska Tysklands ledare efter dess nederlag i andra världs-kriget! Låt oss sammanfatta: Den svenska rikspressens bevakning av Palestinakonflikten är - med undantag av Aftonbladet -- starkt sionistiskt vinklad (även om man bör erkänna att både Cordelia Edvardson och Nathan Shachars rapporteringar av de aktuella konflikterna ofta har varit utmärkta som just aktualitetsreportage) genom de ständiga urskuldandena av Israels fruktansvärda övergrepp och framför allt genom undan-hållanden av relevanta fakta om sionismen liksom om rutten-heten i det s k demokratiska israeliska samhället med mycket omfattande korruptionsskandaler, så ger en ofullständig och därmed falsk verklighetsskildring just den sionistiska vink-lingen. Därefter rättar sig sedan dessa tre stora borgerliga tidningar i sina ledarkommentarer. Och inalles blir detta normgivande för vad som anses i stort sakligt och opartiskt, varefter TV och riksradion i stort kan rätta sig därefter. I TV och riksradion inbjuds också ganska ofta ledande journalister från dessa tidningar, så t ex Cordelia Edvardson och Ernst Klein, för att i för dem välvilliga s k diskussioner framföra sina sionistiska åsikter som heliga apostlar! Resultatet av det hela: svenska folket blir i stort vilselett och förvirrat, vilket i sin tur självfallet påverkar partiernas ställningstaganden som ju går ut på att Israel visserligen bär sig mycket illa åt mot palestinierna och med krav på att Israel skall överlämna den ockuperade Västbanken och Gaza, men att Israel ändå måste bestå och få - som det heter - säkra gränser. Att Israel struntar i att utrymma Västbanken och Gaza, det är något som man bara kan beklaga. Viktigast är ändå - det försäkrar alla - att Israel får vara kvar som en judisk stat. Detta kommer man att upprepa om tio år, om tjugo år, kanske rentav om ett hundra år, fast det är tveksamt, eftersom man då antagligen accepterat att Västbanken och Gaza är israeliska områden liksom man accepterat att de andra rövade palestinska områdena genom sionismens aggressioner för 40 år sedan i dag är - vad man kallar - det egentliga Israel. Allt detta är ett led i den långsiktiga sionistiska propagandan. Det är just den som vi här i Radio Islam med relevanta fakta söker avslöja. Den sionistiska ytterst fräcka propaganda-ballongen måste punkteras - för fredens skull, för palestiniernas skull, för rättvisans skull och också för judarnas skull, ty judarna - alltför många judar i varje fall - har blivit lurade av sionisterna i en grym fälla som heter Israel. Cordelia Edvardson sade i en TV-intervju nyligen att man brukar säga att det är lätt för juden att lämna gettot, men inte att gettot lämnar juden. Om detta är sant eller ej, det lämnar vi därhän. Men en sak är klar: sionismens Israel har inte blivit judarnas befrielse utan deras nya getto, ett för dem alltmer förfärande getto och ett, för omvärlden, djävulskt gissel! Är det lätt för judarna att lämna det här djävulska gettot? Eller är det svårare för det här gettot att lämna judarna? Sionismen vill binda ihop både judarna och det här gettot i en konflikt som kan leda till en världskatastrof. Sionismen är, i varje fall, en kriminell politisk ideologi som kommer att leda judarna till en ny konfrontation med andra folk.     Nästa sida

Index över Israels makt i Sverige: