|
26
MARX OCH
JUDENDOMEN
Kommentar till "En levande
antisemitisk tradition" (SvD den 30 september
1987):
1. I sin uppsats "Om judefrågan"
från 1844 angriper den assimilerade juden Marx
judendomen som "antisocial", men detta är faktiskt
inte "antisemitism". Personligen delar jag här helt
Marx' inställning: "Judarnas frigörelse är
i sista hand mänsklighetens frigörelse
från judendomen". Antisemitism är att uppfatta
varje jude som av naturen ond och farlig: att juden
förblir "jude" vad han än gör. Att - som
artikelförfattaren gör efter okritisk anvisning
från "Judisk Krönika" - i detta fall tala om
antisemitism, visar bara hur effektiv den
judiska/-sionistiska propagandan är på
(flertalet) okritiska eller opportu-nistiska
personer.
2. Däremot hade SvD-skribenten
faktiskt kunnat citera vissa meningar i korrespondensen
mellan Marx och Engels, där det klart framgår
att dessa båda såta vänner hängav
sig åt typiska antisemitiska (judeföraktande)
utgjutelser - men dessa personliga brev var ju inte
avsedda för publicering, inte heller ingick de som
beståndsdelar i marxismen.
3. Den till judendomen omvände
författaren och litteratur-professorn i Texas, Lars
Gustafsson, och den antikommunistiske historiedocenten
Kristian Gerner (f d trotskist och av judisk börd)
hävdar tydligen att det finns ett "antisemitiskt
arvegods från Marx som tagits om hand i de
kommunistiska staterna" - båda teserna torde vara
skäligen tvivelaktiga: något antisemi-tiskt
arvegods finns inte hos Marx, och någon
antisemitism i annan mening än en allmän
religionsfientlighet finns inte i de kommunistiska
staterna, där mängder av judar kunnat
hävda sig mycket väl socialt, också i den
högre partihierarkin.
4. Att det landområde som
överläts åt de sovjetiska judarna i
asiatiska Sovjetunionen, Birobidjan, skulle ha varit ett
"koncentrationsläger" är onekligen ett
anmärkningsvärt påståen-de - ett
frivilligt koncentrationsläger i så fall,
eftersom några tvångsdeporteringar av judar
aldrig ägde rum dit. Om ett speci-ellt judiskt
landområde är ett koncentrationsläger,
är då inte Israel också ett
koncentrationsläger för judar?
5. SvD-skribenten Håkan Hagwall
bör dock få en poäng för att han
erinrar om att man faktiskt kan vara: (1) antisemit,
antisionist, och (3) kritisk till den israeliska
politiken, och att dessa tre ståndpunkter inte
behöver sammanfalla.
6. Men har Hagwall rätt i sitt -
hos många ofta framförda
-påstående att "antisionismen används
som täckmantel för ren antisemitism eller
urartar till antisemitism"? Svaret på den
frågan kan aldrig bli entydigt. En sak är i
varje fall uppenbar: om man identifierar sionismen med
judiskhet och judarnas legitima strävan efter
nationell sammanhållning, så är det
klart att antisionism går mot "judarna" och blir
"antisemitisk". Den 26-årige Marx gick i sin
uppsats "Om judefrågan" hårt åt
judendomen som han fördömde som en antisocial
tvångströja, men därmed var han inte
antisemit. Förutsättningen är
förstås att man håller fast vid den enda
meningsfulla definitionen på antisemitism: ovilja,
förakt eller hat till judar, oavsett vad de
säger och gör och hur de uppför sig. Det
är just här som sionisterna visar sig vara
så utstuderade sofister: de håller inte fast
vid den giltiga definitionen på antisemitism utan
glider dithän att de får all kritik av judar
och sionister till att vara antisemitism.
7. Så kommer Hagwall,
åberopande en socialpsykolog i "Judisk
Krönika", dragande med de kärt omtuggade
teserna om de supponerade antisemiternas hemfallenhet
åt konspirations-teorier och att utpeka
syndabockar. Det anses allmänt suspekt att tro
på konspirationer - som om konspirationer bara
skulle vara hjärnspöken och inte existera i
verkligheten! I så fall får väl judarna
underkänna bl a Nürnbergprocessen, där en
av de tre stora åtalspunkterna var att "Tyskland
hade konspi-rerat mot freden". Beträffande judarna
som syndabockar kan det vara av intresse att notera att
hela denna föreställning är judisk: "Aron
skall alltså föra fram sin syndofferstjur och
bringa försoning för sig och sitt hus; han
skall slakta sin synd-offerstjur ... Sedan skall han
slakta folkets syndoffersbock och bära in hans blod
innanför förlåten, och han skall
göra med hans blod såsom han gjorde med
tjurens blod: han skall stänka vatten därmed
på nådastolen och framför
nådastolen. Så skall han bringa
försoning för helgedomen och rena den
från Israels barns orenheter och
överträdelser, vad de än må hava
syndat." (3 Mos. 16:11, 15-16) Detta är syndabocken,
på vilken Israels barn kan avbörda sig alla
sina synder, ett primitivt hokus-pokus av magisk
vidskepelse, som de sedan söker vända mot sina
motståndare!
Nästa
sida
|