41
HUR ETT SIONISTISK
FÖRETAG OPERERAR I SVERIGE
Tidskriften Veckans Affärer, nr
34 av den 25 augusti 1988, säger om den nya
finanskoncernen Gota: "... har med en elegant
kringgående rörelse föregripit en
väntad svensk lagändring ..." Det handlar om
Gotas samarbete med den finländska Kansallisbanken,
där man genom diverse trixerier kringgår
gällande svensk lagstiftning. Och nog kan man lugnt
säga att männen bakom Gota visat på
många "elegant kringgående rörelser"
under den snabba uppbyggnaden av sitt nya finansiella
maktimperium.
Vilka ligger då bakom Gota. Jo i
trådarna bakom Gota drar tre judar och kompisar:
Robert Weil, Gabriel Urwitz och Mikael Kamras. Om
någon skulle tycka att namnen har en viss klang,
så kommer han att få höra mer i den
vägen i det följande.
Sagan inleddes i början av
1980-talet med att ledaren för trion, Robert Weil,
genom börsklipp skaffade sig en
förmögenhet. De första klippen gjordes i
krisföretaget Uppsala-Ekeby, senare följt av
Herakles. Pengarna användes till att köpa upp
bankaktier. Affärerna ackompanjerades av bedyranden
om att det bara var fråga om finansiella
placeringar. De verkliga avsikterna skulle dock snart
visa sig.
Genom sitt företag Proventus har
de tre herrarna Weil, Urwitz och Kamras energiskt
sökt få kontroll över ett antal
provinsbanker; Wermlandsbanken, Götabanken och
även Skaraborgsbanken. Nu var det emellertid, minst
sagt oklart, om svensk lag vid denna tid tillät
konstellationer av detta slag, där företag
äger banker. Men vad betyder svensk lag för
herrar som Robert Weil, Gabriel Urwitz och Mikael Kamras,
ledarna för Proventus?
Genom diverse knåp och knep sys
den s k Gota-gruppen ihop i slutet av 1986, med
Götabanken som centralbank.
Koncernen ägs och kontrolleras
genom Proventus. Götabanken döps senare om till
Gotabanken. Trion bakom Proventus tvingades nu
erkänna att de bluffat, då det tidigare
försäkrat att de inte alls var ute efter makt
över bankerna - att det bara varit fråga om
finansiella placeringar. Planerna på finanshuset
Gota fanns med från början.
Under affärens gång har det
hänt märkliga saker. Proventus försök
att bilda en ny finanskoncern i lagens yttersta utmarker
får ivrigt stöd från de mest
oväntade håll:
Bankinspektionens tidigare
generaldirektör, Sten Walberg, var liksom
många andra mycket kritisk till de tre
börsklipparna. Men nu hände något. Som ny
chef för bankinspektionen inträdde
påpassligt Hans Löwbeer. Just det -
Löwbeer. Denna tidigare bl a universitetskansler har
veterligt ingen erfarenhet av bank- och
finansfrågor. Löwbeer blir genast en
entusiastisk godkännare av Proventus transaktioner.
Detta samtidigt, som samme Löwbeer, genom aktioner
mot andra aktörer inom bankvärlden skaffar sig
ett rykte, som en man med hårda nypor. Känns
tagen igen?
En annan tung hjälpare, som
skyndar till, är Investeringsbanken. Dess
styrelseordförande är ingen mindre än
Harry Schein. Just det - Schein. Veterligt har heller
inte Schein några meriter från
finansvärlden, som kunde motivera hans
upphöjelse. Inte heller har någon kunnat
förklara varför Investeringsbanken skulle
gå in och hjälpa börsklippare till makten
i finansvärlden. Så skedde emellertid.
Investeringsbankens stöd gav ett sken av legalitet
över de tre herrarnas aktiviteter.
Proventus fick givetvis också
kraftig stöd från pressens finanssidor och
inte minst ledarsidorna i Svenska Dagbladet och Dagens
Nyheter. Den senare bjöd också in Gabriel
Urwitz, att som återkommande kolumnist på
ledarsidan, fritt föra sin och Proventus talan.
Regeringen, som bara försökte hävda
gällande lager och politiska intentioner,
utmålades som en samling bakåtsträvande
idioter.
Vad gör då regeringen
inför den så väl orkestrerade kanonaden.
Jo, den stiftar i början av 1987 en särskild
lag, den s k provisoriska Gotalagen. Den nya lagen ger,
som det senare skall visa sig, i praktiken fritt fram
för Proventusgänget att fortsätta
uppbyggnaden av sitt finansimperium. Må vara med
några närmast kosmetiska inskränkningar.
Däremot blir den nya lagen ett avbräck för
det svenska företaget Lundbergs, vilket också
sökt få kontrollen över ett par banker,
nämligen Östgötabanken och
Skaraborgsbanken. I början av 1988 tvingas Lundbergs
mycket riktigt sälja ut sina intressen i
Skaraborgsbanken till - ja just det - Proventus. Inga
ledarsideredaktioner eller makthavare i nyckelpositioner
har någonsin ställt upp för det svenska
företaget Lundbergs.
Vad uppbyggnaden av den svenska
koncernen beträffar återstår bara litet
smågruff med regeringen om detaljer - närmare
bestämt om Proventus skall få utse
styrelseledamöter i gruppens dotterföretag.
Ingen lär längre tvivla om utgången av
den kraftmätningen.
Nu är Proventus i full färd
med att bygga upp ett internationellt imperium. Att mot
gällande bestämmelser köpa en finsk bank
stötte först på patrull i
riksbanksfullmäktige. Givetvis med reservation
från ledamöterna representerande ett visst
parti, ja gissa vilket? Jo, just det: folkpartiet.
Moderaterna hängde också på. Men
regeringen körde snart över riksbanken.
När husse på DNs ledarsida höjer
pekfingret, så brukar ju regeringen snällt
lyda. Proventus ambitioner att gå vidare till EG
och bli ett internationellt konglomerat lär inte den
svenska regeringen kunna förhindra. Om man nu skulle
ha någon vilja i den församlingen.
Ett exempel på
massmediaagenternas flexibilitet, i sin argumentering,
skall bara nämnas: När det gäller för
Proventus att med ett par aktieklipp snabbt
förekomma en lagskärpning, konstaterar Veckans
Affärer 21 april 1988 helt korrekt att "Ett
kommittebetänkande är trots allt ingen lag."
Men när det gäller för Proventus att i
strid med gällande lag köpa en utländsk
bank hänvisar man till ett förslag från
en kommitte, som om det vore en lag. Se Dagens Industri
29 september 1988. Läglighetern får
således bestämma
rättstillämpningen.
Robert Weil är för
närvarande inne i fasen att lansera sig som
förfinad kulturpersonlighet. Bl a har han givit sig
in i konstgalleribranschen, och startat Magasin 3 i
Frihamnen. Satsningen görs tillsammans med New
York-galleristen David Neuman. Jodå - Neuman
från New York. Satsningen slås upp stort i
DN.
Frågor vi måste
ställa oss är: Vilken makt kommer att
utgå från den borg i centrala Stockholm,
där Gota nu installerar sig? Vilka intressen styr
Gota? Har Sveriges regering och riksdag i praktiken
några som helst möjligheter att påverka
Gota? Vad innebär det för Sverige om ett
internationellt konglomerat får den finansiella
makten i landet?
Vill i sammanhanget även
nämna några ord om finansmannen Erik
Penser.
Om skåningen Erik Pensers
bakgrund vet jag bara att hans mor Elisabeth var dotter
till fabriksägare Carl Herrmann (stavat med nn
på slutet) och dennes maka Gertrud Martini. Fadern
Wilhelm var advokat i Eslöv. Pensers gynnare och
bekantskapskrets har en intressant
sammansättning.
Penser blev tidigt kompanjon med
finansmannen Thomas Fisher, d v s den till
bonniersfären knutne Ebbe Carlssons kompis. Som
bekant var Fischer kanal för de finansiella medel,
som slussades över till Ebbe Carlsson för
dennes privata mordspaning i
palmeaffären.
Pensers mest beryktade bedrift är
försäljningen, våren 1988, av Carnegie
Fondkommission till den statliga PK-banken, vilket
innebar att Penser blev näst störste ägare
i PK-banken, med 20% av aktierna. Försäljningen
skedde till en köpeskilling om 2,7 miljarder kronor,
som av finansanalytiker, beskrevs som fabulöst
hög. LO-ordföranden, Stig Malm, betecknade
affären som "obegriplig". I den förbluffade
socialdemokratiska pressen betecknades affären som
"omoralisk".
< Hur var då denna
plötsliga affär möjlig? Beslutet om
köp togs av en enig styrelse i PK-banken. Vem
representerar där LO? Jo, Kommunals ordförande,
vid namn Sigvard Marjasin - Marjasin! Det hör till
saken att Marjasin var den ende av LOs
förbundsordförande, som uttalade sig positivt
om affären: Marjasin sade sig inte ha
någonting emot Penser som ägare i PK-banken.
Detta således sagt om den i andra sammanhang
så fördömde vapenhandlaren
Penser.
Kanske Marjasin har anlednding att
känna sig hemmastadd i kretsen kring Erik Penser?
Sigvard Marjasin är född i Stockholm av
föräldrar, som kommer från
Vitryssland.
Marjasin har fått sin
belöning. Han utnämndes senare till
landshövding i Örebro län där han
gjorde en ny "insatts" i - som bekant - utveklandet av
ett nytt sätt att hantera med
skattemedel...
Nästa
sida
|