74
SIONISTERNAS
INFLYTANDE
PÅ USAs POLITIK
AVSLJÖJAD
Att den sionistiska ockupationsmakten Israel är
ekonomiskt beroende av enorma bidrag från
supermakten USA, det vet nog alla politiskt intresserade
och det rapporteras då och då också i
den svenska pressen. USAs regering ger sedan flera
år lika mycket till det lilla Israel med cirka fyra
miljoner invånare som till alla andra stater i
"u-hjälp". Varje israelisk medborgare får mer
än dubbelt så mycket som varje amerikansk
medborgare i statlig eller federal hjälp från
den amerikanska regeringen. Dessutom får Israel
stora bidrag från de judiska organisationerna i USA
- dessa bidrag till den judiska staten är
också avdragsgilla vid deklarationen i USA. Den vid
enstaka tillfällen i svenska massmedia omtalade
"judiska lobbyn" i USA är politiskt mycket
inflytelserik. Utan denna "judiska lobby" skulle USA inte
visa denna stora generositet och detta nära nog
helhjärtade stöd till den sionistiska
ockupationsmakten Israel. Och omvänt: utan detta
stöd med alla dessa miljarder dollar från USA
skulle den judiska staten inte kunna existera
nämnvärt länge utan braka samman i
ekonomisk bankrutt. Flertalet judar skulle då
lämna den judiska staten för
att finna bättre
näringsfång i andra länder. Då
supermakten USAs politik inte uteslutande är USAs
angelägenhet utan hela världens, är det
naturligtvis av intresse att få en inblick i det
judiska inflytandet på USAs politik.
Den amerikanske statsvetaren och journalisten Stephen
D Isaacs - han är av judisk börd - har i sin
bok Jews and American Politics behandlat ämnet
ganska ingående och redovisar intervjuer med 200
ledande amerikanska judar, av vilka många
från början vägrade att medverka,
eftersom de ansåg det olämpligt att deras
synpunkter och reflexioner skulle offentliggöras
för den icke-judiska allmänheten, trots att de
garanterades fullt anonymitetsskydd.
Isaacs ställer inledningsvis två
frågor. Den första lyder: "Varför är
de amerikanska judarnas politiska makt så
oproportionerligt stor, långt större än
vad som vore rimligt med
hänsyn till att den judiska befolkningen i
USA endast uppgår till omkring tre procent av
landets totala befolkning?" Svaret på den
frågan är att judarna mer än någon
annan etnisk minoritet i USA insett att politiskt
inflytande är viktigt för att bevaka sina egna
intressen och därmed kunna minimera riskerna att bli
en missaktad minoritet som - i en våg av
antisemitism - kan förlora allt.
Den andra frågan som Isaacs ställer
är: "Varför söker judar så
sällan offentliga toppbefattningar För att i
stället verka bakom kulisserna som strateger?"
Svaret på den frågan är att judar inte
vill synas utåt inför offentligheten som
politiska makthavare och utsättas för obehag
att bära personligt ansvar för en dålig
eller misslyckad politik: judar vill verka utan att
synas, de vill på inga villkor schavottera i
massmedia och därmed kanske ådra sina egna
stam- och trosförvanter obehag.
Enligt Isaacs bör man göra klart för
sig att politiskt medvetna judar, åtminstone i USA,
inte ser världen befolkad av judar och andra folk,
utan de ser världen befolkad av judar och deras
fiender, som är verkliga eller potentiella
"antisemiter", varvid judarnas vänner, de som
reservationslöst stöder sionismen, inrangeras
bland kategorin judar, ungefär på samma
sätt som vissa tysknationella judar i det nazistiska
Tyskland utnämndes till "hedersarier", så till
exempel den nazistiska arbetsfrontens ledare Robert Ley,
som kallades "Levy" bland nazikoryféerna, och
chefen för den nazityska säkerhetstjänsten
och sedermera protektorn för
Böhmen-Mähren, Reinhard Heydrich, som var
halvjude.
Fr o m Franklin Delano Roosevelt har alla USAs
presidenter varit sådana "hedersjudar" - utom
Eisenhower, när han lät USA i FN gå emot
Israel 1956 och fördömde den sionistiska staten
som angripare i Suezkriget, också Nixon blev en
judisk avfälling, när det i samband med
Watergateskandalen avslöjades att han fällt
nedsättande omdömen om judar till sina
närmaste medarbetare. Carter var en pålitlig
"hedersjude": som baptistisk fundamentalist såg han
judarna som Guds utvalda folk. Också Reagan är
"hedersjude" - i varje fall så länge han
bär ansvaret för USAs
reservationslösa stöd till Israel. För
"den judiska lobbyn" i USA gäller lojaliteten till
Israel först, medan lojaliteten till USA beror helt
på USAs stöd till Israel. Om USA skulle
vända sig bort från Israel och överge "de
speciella relationerna till denna stat", skulle den
judiska lobbyn protestera mangrant och göra sitt
yttersta för att sabotera USAs utrikespolitik och
på alla sätt söka kompromettera USA
inför världsopinionen.
Den judiska lobbyn i USA är alltså inte
bara en vanlig politisk påtryckningsgrupp eller
"pressure group" som söker tillvarata sina
medlemmars intressen gentemot de politiska makthavarna,
utan den judiska lobbyn är unik såtillvida att
den står i främmande makts tjänst och
dessutom genom sin stora ekonomiska makt kan utöva
utpressning mot varje amerikansk regering. Judarna
är den rikaste av alla etniska minoriteter i USA,
rikare också än majoriteten av anglosaxare och
kristna. Man får inte förbise att alla de
ledande amerikanska opinionsmedia - filmindustrin, de
stora rikstäckande TV-bolagen CBS, NBC och ABC
liksom de stora dagstidningarna som New York Times,
Washington Post och Los Angeles Times och de stora
opinionsskapande veckotidningarna Time, Newsweek och
Fortune ägs av judar och domineras av sionistiska
och prosionistiska redaktörer och journalister.
Ingen amerikansk president och administration skulle
kunna fungera och bli långlivad, om den fick
större delen av opinionsmedia emot sig. Den som har
makt över media har också makt att
tillsätta och störta en president och hans
regering i en demokrati som USA, där
fackföreningar och folkrörelser spelar en
underordnad roll - till skillnad från
Sverige.
För palestinierna är det viktigt att
göra fullt klart för sig att den yttersta
orsaken till och förutsättningen för den
israeliska ockupationsmaktens tillkomst och fortvaro
är USAs stora ekonomiska och
militärteknologiska stöd till Israel och att
detta väldiga stöd från världens
mäktigaste nation beror på den judiska lobbyn
med dess oerhörda makt och inflytande att
förmå USAs regering att till varje pris
stödja den sionistiska staten Israel. Det är
också viktigt att vi i Sverige, liksom alla andra
folk som upprörs av den israeliska
ockupationspolitiken och den israeliska
arrogansen mot FNs vädjanden
och resolutioner, gör klart för oss detta
samband. Detta är inte förtal av amerikanska
judar - ty det finns många amerikanska judar som
inte är sionister och inte samtycker med den judiska
lobbyn för Israel, fastän dessa tyvärr
är politiskt tämligen maktlösa.
Isaacs ställer i sin bok också
frågan: "Varför har den judiska lobbyn i USA
som reservationslöst stöder Israel blivit
så inflytelserik? Är det fråga om
israeliska påtryckningar? Och vilka är i
så fall dessa påtryckningar?" Isaacs ger
följande intressanta svar: "Israels makt över
USAs rika och utbildade judar ligger främst på
det psykologiska planet genom att ständigt frammana
fruktan för judefientlighet som när som helst
kan flamma upp och driva judarna i elände och kanske
in i rya gaskammare. Israel - i samverkan med
Världssionistiska Organisationen och
Världsjudiska Kongressen - är fullt medveten om
att sionismens förutsättning är judisk
sammanhållning överallt där det finns
judar, särskilt i USA som Israel är helt
beroende av. Och judisk sammanhållning kan endast
finnas när judar tror sig stå inför ett
verkligt eller inbillat gemensamt hot: ett folkligt
judehat eller "antisemitism". Utan antisemitism ingen
sionism.
Sionismen uppstod till följd av antisemitism i
Europa. Och sionismen - och därmed den judiska
staten Israel - kan endast fortleva inför ett
verkligt eller inbillat hot om en framväxande
antisemitism. Om det inte finns någon antisemitism,
så måste sionisterna ständigt erinra om
antisemitismen i det förflutna och söka
frammana den på nytt som ett hot. Därav alla
dessa ständigt återkommande filmer och
TV-program om den antisemitiska nazismen och ivern att
leta upp och ställa vid skampålen nynazister,
verkliga eller konstruerade. Och därav denna
skräckfyllda kult av Holocaust, den nazistiska
judeförintelsen, som ingår som
huvudbeståndsdel i den judiska religiösa
kulten - liksom träldomshuset i Egypten, den
babyloniska fångenskapen, skövlingarna av de
judiska templen i Jerusalem, Jerusalems
förstörelse av romarna år 70 efter
Kristus, fördrivningen av judarna från Spanien
genom inkvisitionen och de judefientliga pogromerna i det
tsaristiska Ryssland på 1800-talet. Hela den
judiska traditionen är uppfylld av hur judar
ständigt och överallt
förföljs. Sionismen utnyttjar den judiska
skräcken för nya förföljelser och nya
massakrer. Judar erinras ständigt och jämt om
att de lever i en fientlig omvärld: att
skräcken och ångesten
är deras judiska särmärke, deras arvedel,
ja, att det är detta som gör dem till judar.
Många judar orkar inte
bära allt detta lidande och all denna ständiga
ångest och fruktan, de vill glömma och leva
som vanliga friska och själsligt sunda
människor. Men så kommer sionisterna med sina
förmaningar och predikningar: Tänk på att
ni är judar och att andra folk som lever mitt ibland
er hatar er och när som helst kan organisera nya
pogromer och kasta er in i nya gaskammare: ert enda
värn, er enda trygghet är att ni har ett eget
land, Israel, som ni alltid kan ta er tillflykt till och
som därför måste bestå, måste
överleva i en fientlig omvärld:
Därför måste ni hjälpa Israel och
uppoffra er för Israel med egna pengar och med
propaganda till stöd för Israel! Ja, det
är i stora drag så här det fungerar.
Denna fruktans propaganda för en annalkande
antisemitism med hot om nya judepogromer och en ny
Förintelse faller i god jordmån hos
alltför många judar därför att en
ondsint omvärld och hemska straff för judar av
deras vredgade Gud ingår i den judiska tron, det
judiska arvet, den judiska traditionen som vårdas
och omhuldas av deras ledare - och då spelar det
föga eller ingen roll om många judar är
högutbildade akademiker och eljest kritiska
intellektuella som säger sig vara fritänkare
och förakta all religiös och politisk fanatism,
också den judiska intoleransen. Tänk på
den skarpsinnige psykologen Sigmund Freud och hans
ångestladdade sexualbesatthet och Oidipus-komplex!
Tänk på den hyperintellektuelle
författaren Franz Kafka och hans besatthet av
outgrundliga mardrömmar i böcker som Processen,
Slottet, I straffkolonin m fl! Och detta i början av
seklet och på tidigt 20-tal, långt före
Hitlers makttillträde och de nazistiska
judeförföljelserna! Den typiskt judiska
ångesten bottnar i Jahvefruktan. Isaacs nämner
ett kostligt och säkerligen mycket typiskt exempel
på hur judar reagerar inför blotta ordet
"jude" eller "judar", när det uttalas eller skrivs
av en icke-jude, en "gojim". De reagerar vanligen
omedelbart med en besinningslös fruktan, eftersom de
utgår från att det här måste
röra sig om antisemitism: ett angrepp på judar
i allmänhet och därmed
även på den enskilde juden personligen som
hör eller läser det ominösa ordet. Jude
är helt enkelt ett tabu-belagt ord - utom i för
judar lovprisande och starkt positiva sammanhang. Enligt
judisk uppfattning är juden som sådan
oberörbar, helig, sakrosankt, Guds egendom, en del
av själva Gud, eftersom det i Torah ideligen
förklaras att judarna är Guds utvalda
egendomsfolk som inte får besudlas av de andra
folken, de förskjutna, de orena.
Enligt Isaacs är denna oresonliga fruktan
särskilt typisk för de judar som engagerat sig
politiskt för sionismen, däremot mindre
för de judar som är engagerade för
socialistisk politik och än mindre för
naturvetenskapligt och medicinskt verksamma
judar.
Stephen D Isaacs, som är medarbetare på den
liberala och inflytelserika dagstidningen Washington
Post, drar sig inte för att kalla de typiskt judiska
reaktionerna av fruktan, ångest och snarstuckenhet
för "paranoida" - det är här, menar denne
jude, fråga om renodlad förföljelsemani,
som står på gränsen till sinnessjukdom,
ett skymningstillstånd mellan normal själslig
hälsa och fullt utvecklad galenskap. Det är
knappast en tillfällighet att mellan 80 och 90% av
alla amerikaner som genomgår psykoanalys är
judar och att över 95% av alla psykoanalytiker i USA
är judar. Isaacs menar att utan denna judiska
paranoia skulle det inte finnas någon judisk lobby
och heller ingen sionism och inget sionistiskt Israel.
Man kan tillägga, att det då inte heller
skulle finnas några förutsättningar
för en bibehållen judenhet, en fossil bland
kulturerna, för att tala med den store engelske
historikern Arnold Toynbee. Alla utom ett fåtal
ortodoxa judar skulle assimilera sig och glömma sitt
bisarra judiska arv.
Att just assimileringen upplevs som den allt
överskuggande stora faran för sionismen,
framgår av ständigt återkommande
varningar av ledande sionister. Framlidne sionistledaren
dr Nahum Goldmann yttrade vid den 26:e
Världssionistiska kongressen i Jerusalem den 30
december 1964: "Assimilering utgör ett större
hot mot den eviga judiska existensen än
förföljelser, inkvisitionen, pogromer och
Förintelsen i det
förflutna." Detta uttalande är väl
ett nog så tydligt tecken på sionismens
ångestfyllda, traumatiska rasism. (Le Monde, 1
januari 1965).
***
Västbanken ocb
Gaza 1967
Över 50 % av främst den odlingsbara
jorden har av Israel öveförts till
judiska "nybyggare
m.m.
Genom den stora israeliska markstölden
kan idag bara omkring 5%
av bönderna försörja sig helt
på sina jordbruk. Denna katastrofala
minskning beror nästan uteslutande på
den israeliska markpolitiken.
Byn Deir Dibwan ligger 15 km norr om
Jerusalem. Sedan 1967 har många emigrerat,
och nu är endast 30% mot normalt 50% av
byns befolkning i produktiv ålder (mellan
l7 och 69 år). De andra i produktiv
ålder har flyttat.
|
Nästa
sida
|