Vad
är Israel?
101
fakta istället för den judiska
lögnpropagandan
av
Ahmed
Rami
|
2
FÖRSÅTLIG
JUDISK-PROPAGANDA TEKNIK
CITAT
Citat
från
JUDISK
KRÖNIKA
, Nr. 1,
februari, 1988:
"I
en tidigare rapport till Socialistiska
Internationalen om antisemitismen i Sovjet
citeras en artikel i en sovjetisk tidning
där man kan läsa följande:
"Sionismen
består av ett osynligt, men stort och
mäktigt imperium av finans- och
industrimän, ett imperium som inte
återfinns på någon
världskarta, men som existerar och opererar
överallt i det kapitalistiska lägret.
Sionismens anhängare bland de amerikanska
judarna äger 80 % av de lokala och
internationella informationsorganen."
Ungefär
samtidigt skriver Sigbert Axelson i en artikel i
tidskriften Kristet
Forum:
"Sionisterna
är vana att totalt dominera
Västvärldens massmedia, och de är
säkra på sin hegemoni i det
avseendet. De brukar lyckas i sina
föresatser att förhindra information
till folkets breda lager."
I en
nyutkommen bok av DNs tidigare
Mellanöstern-korrespondent Åke
Ringberg "Blodet i Beirut" skriver
författaren om den judiska minoriteten i
USA:
Judarnas maktställning är "ett hot mot
yttrandefriheten och en öppen debatt" och
"detta hot tar sig uttryck i mord, mordhot,
mordbrand, smädelser, sabotage av
offentliga möten" etc.
Och i Radio
Islam låter det så
här:
"Den sionistiska
propagandans grepp om viktiga opinionsmedia
bygger på vissa förberedande
operationer: Att sionisterna skaffat sig
nära nog total kontroll över
amerikansk film, TV, press och bokproduktion,
som sprids över hela världen.
Sionisterna i bland annat Sverige har
målmedvetet lyckats placera sina trogna
anhängare på strategiskt viktiga
poster i
opinionsmedia...""
|
Finns det, i Sverige, en debatt om
Palestinakonflikten ? Egentligen är det en
besynnerligt overklig "debatt", som huvudsakligen
pågår: en intern debatt mellan Israels
vänner om Israels interna kris, där
debattörerna oroas över hur Israel bäst
skall kunna lösa denna interna israeliska kris
för att kunna överleva som judisk ockupations
stat.
Palestinierna som berövats sitt land av
sionistiska inkräktare från all världens
länder och som utsätts för de mest
skändliga övergrepp, de kommer i denna
pressdebatt helt i bakgrunden: de är
ansiktslösa, avpersonifierade massor: unga män
och även medelålders kvinnor som kastar sten,
en och annan åldring som vemodigt talar om den
lilla bondgård med fruktträd och olivträd
som han och hans familj en gång ägt, men som
för länge sedan är borta, medan han
själv och många andra palestinier lever som
främlingar i något eländigt
flyktingläger.
Bland palestinierna möter vi inga passionerade
och starka personligheter i TV och övriga massmedia
- möjligen med undantag av PLO-ledaren Yassir
Arafat. Men han bor i Tunisien och är ständigt
på resande fot utanför Palestina, en man som
presenteras som en patetisk ledare, som gör diverse
uttalanden och som tycks leva i en
verklighetsfrämmande drömvärld.
Palestinierna, som är ett folk på över 5
miljoner och som är Mellanösterns högst
utbildade folk med mängder av kompetenta och
högt kvalificerade akademiker, författare och
publicister, av vilka många är starka
personligheter med starkt engagemang för sitt folks
rättvisa sak. Detta palestinska folk har i svenska
massmedia minimerats och reducerats till blott en
huvudsakligen anonym massa.
Vilken kontrast mot den bild av judarna i Israel
liksom i andra länder som alltid lyfts fram som inte
bara det historiskt lidande folket med dess
smärtsamma minnen av det förflutnas skuggor av
orättfärdigheter. Judarna
presenteras också som
begåvade, så ömsint humanistiska och
ofta även geniala: som mänsklighetens adel och
blomma. Denna föreställning
överensstämmer helt med den judiska tron att
judarna är Guds eller Herrens utvalda
egendomsfolk.
Vad israeliska författare känner och tycker
anses alltid vara av största intresse, i synnerhet
när de skriver om sin vånda och om Israels
själ, som är själva mänskligheten.
Men palestinska författare förbigås
nära nog totalt.
Observera nu: det är på detta sätt som
man tar död på ett folk. Folkmord är inte
fysiska massmord på medlemmar av ett visst folk
så länge det finns överlevande som
bibehåller folkets själ, dess traditioner och
andliga representanter. Judarna talar ständigt om
att de drabbats av förintelsen - men detta är i
djupare och egentlig mening fel: det stora flertalet
judar som bodde i Amerika liksom i dåvarande
brittiska imperiet och även i Sovjetunionen bakom de
tyska stridslinjerna drabbades inte av någon
förintelse. Inte heller judar i flera neutrala
länder och i hela arabvärlden. Och bland
judarna i koncentrations- och förintelselägren
överlevde hundra- tusentals. Men framförallt:
det judiska kulturarvet och de judiska traditionerna
överlevde och dessutom med en aldrig tidigare
skådad styrka och ett aldrig tidigare i historien
förekommande starkt inflytande i hela
västvärlden, främst i USA och naturligtvis
i det av judiska sionister erövrade Palestina, den
judiska staten Israel.
Nej, judarna har inte drabbats av folkmord.
Däremot är det - och det är detta som
är så fruktansvärt ironiskt och tragiskt
- judarna som genom sionismens Israel begår
folkmord på palestinierna. Och inte bara genom att
utsätta kvarvarande palestinier för den
skändligaste behandling. Sionismens Israel med dess
starka sionistiska propaganda i hela
västvärlden, också i Sverige, begår
så gott man förmår det verkliga,
slutgiltliga folkmordet på sina offer palestinierna
genom att beröva dem deras själ; genom att
reducera palestinierna kulturellt och massmedialt till
huvudsakligen en anonym massa, där man som kultur-
och massmediakonsument inte kan urskilja palestiniernas
själ i levande och starka personligheter som
representanter för detta folk.
Med all rätt upprörs många över
Israels ovilja och oförmåga att
återlämna de sedan 21 år ockuperade
palestinska områdena Västbanken och Gaza, och
än mer upprörs ännu fler över de
israeliska soldaternas grymma framfart mot den
värnlösa palestinska befolkningen som under de
senaste månaderna lidit fruktansvärt:
över 120 värnlösa palestinier har
kallblodigt dödats, flera tusen, sannolikt
tiotusentals palestinier har drabbast av livshotande
skador eller invalidiserats. Gravida palestinska kvinnor
har misshandlats så svårt av israeliska
soldater att de inte kan föda sina barn. Och till
detta kommer den mardrömslika ångest och
fruktan som de israeliska soldaterna framkallar hos de
ständigt överfallna palestinierna, något
som bara kan föda en ursinnig vrede och ett
lågande hat mot Israel och judarna. Till fullo
förstår väl alla inte detta, eftersom det
kräver stor inlevelseförmåga eller att
man själv varit på platsen och upplevt det med
alla sina sinnen.
Att israelerna begår grymma
orättfärdigheter och svåra övergrepp
på en värnlös palestinsk befolkning,
detta har ändå framställts så
konkret i TV, att man upprörs och även
känner vanmakt över att inget eller så
litet kunna göra. Men vad alltför få har
insett, det är att det ännu djupare och
länge pågående sionistiska folkmordet
är det kulturella: att massmedia i
västvärlden, också i Sverige, så
gott som dödat den palestinska folksjälen genom
att - medvetet eller aningslöst inför
sionistpropagandan - avindividualisera och avpersonifiera
palestinierna, som man visserligen kan känna ett
tillfälligt deltagande med, men aldrig identifiera
sig med. Att beröva en människa hennes
individualitet, hennes själ - det är att
beröva henne livet. Det liv som hon har rätt
till och som gör henne till en människa i sig.
Att beröva ett helt folk dess starka och levande
representanter, det är att beröva detta folk
dess själ och att förinta det, göra det
till intet, en nullitet.
Låt oss erinra om vad Israels i hela
västvärlden så uppburna
premiärminister Golda Meir en gång sade: "Det
finns inga palestinier". Ett sådant förnekande
av palestiniernas existens, detta folk vars land Golda
Meirs och sionismens Israel hade stulit från just
palestinierna, är tydligaste
möjliga exempel på
verkligt folkmord: ett folk tar ett annat folks land och
förnekar sedan det bestulna folkets existens. Och
det finns naturligtvis en logik i detta israeliska
förnekande av palestiniernas existens. För om
palestinierna aldrig har funnits, så har ju
sionisterna inte kunnat ta deras land och inte heller
kunnat fördriva 750 000 palestinier 1948 och sedan
förtrycka de kvarvarande palestinierna: de finns ju
inte, det är bara fantomer, helt avhumaniserade
varelser, som bara är i vägen för det
utvalda herrefolket i det av dess Gud utlovade landet:
dvs Palestina, där de upprättat sin judiska
stat Israel, som f.ö. betyder folket som strider med
Gud - se judendomens Torah, Första Moseboken, 32
kapitlet, verserna 24-28.
Och kom ihåg hur Israels dåvarande
premiärminister Golda Meir, som förnekade
palestiniernas existens, hyllades och prisades i
västvärlden, inte minst här i Sverige.
Vilken gripande och storslagen bild man gav av henne som
den varma upphöjt ädla judiska modergestalten,
som den outtröttliga kämpen för Israel och
för all världens judar, den gråtande
Golda Meir, den glada och spjuveraktiga Golda Meir, den
för social rättvisa ivrande Golda Meir - den i
Ryssland födda och sedan i USA uppvuxna Golda Meir,
som greps av den ädla sionistiska idén om ett
judiskt land och hur hon strävsamt arbetade på
en judisk kibbutz och anslöt sig som osjälvisk
kämpe i den israeliska arbetarrörelsen. I
amerikansk TV - naturligtvis i samförstånd
mellan amerikanska sionister och israeliska - gjordes en
gripande film i flera avsnitt om Golda Meirs liv med
Ingrid Bergman i huvudrollen som själva Golda. Och
Ingrid Bergman intervjuades och var så rörd
och tacksam att få gestalta Golda. Det är
på detta sätt den sionistiska propagandan
arbetar: genom att upphöjt glorifiera judar som
stora, varma, ädelt kämpande personligheter
samtidigt som palestinier - likson araber
överhuvudtaget - avpersonifieras på allt gott
och ädelt. De reduceras till bara anonyma massor,
eller så fokuserar man bilden på araber som
grymma och intriganta och inbördes käbblande
politiker, svartmuskiga och högst tvivelaktiga
typer, eller som oljeshejker med flotta Cadillac-bilar
och något aldrig fullt identifierbart lyxharem
någonstans i bakgrunden, stormrika och likaledes
naturligtvis skumma typer. Om palestinska personligheter
tiger man: de existerar inte. I västerländska
media, styrda av sionistisk propaganda, ingår
palestinierna bara på ett obestämt sätt i
det arabiska folkhavet, där man ser antingen kokande
massor i upprörda sinnestillstånd eller en hop
bedjande gubbar på knä i någon dunkel
moské. I dessa massmedia bilder kan man inte
urskilja palestinier som ett folk för sig, ännu
mindre som ett storslaget och tragiskt folk... Och just
detta är också avsikten i det
försåtliga sionistiska folk- mordet på
palestinierna!
***
Nästa
sida
|