Vad
är Israel?
101
fakta istället för den judiska
lögnpropagandan
av
Ahmed
Rami
|
65
SAMARBETET
MELLAN
SIONISTER OCH NAZISTER
Följande är väldokumenterade fakta och
hänvisningar sker till välrenommerade judiska
forskare och författare. Det är sålunda
inte fråga om några subjektiva tyckanden
för att ogrundat söka misstänkliggöra
sionismen för dess samröre med nazismen, utan
det är här fråga om historiska fakta och
saklig information - att dessa fakta om sionismen är
okända för det stora flertalet, också
bland opinionsbildare och debattörer i våra
massmedia, detta visar bara hur framgångsrik den
sionistiska propagandan har varit och fortfarande är
att förfalska och förvanska verkligheten om
sionismen och hur inflytelserika sionisterna är att
kunna hemlighålla för dem synnerligen
obekväma och komprometterande fakta: att dessa
sionister styr både historieskrivningen och
åsiktsbildningen i nyhetsförmedling och
debatter om Israel och det världsomfattande
stödet till det ockuperade Palestina, den
sionistiska staten
Israel.
Först måste man göra klart för
sig att förutsättningen för samarbetet
mellan sionisterna och det nazistiska Tyskland under
Hitler var en ideologisk gemenskap mellan sionismen och
nazismen. Sionismen är helt enkelt judisk nazism -
med två undantag som bör noteras:
1) Sionismen grundas på
föreställningen att judarna är ett av Gud
utvalt folk som fått Guds löfte att
erövra ett annat folks land, Palestina, enligt
Moseböckerna i Bibelns Gamla Testamentet,
judendomens Torah (1 Mos. 15:18, 2 Mos. 19:5-6), 2 Mos.
23:31, 5 Mos. 34:4): "Ta bort föreställningen
om det utvalda folket och det utlovade landet. och
sionismens grundval faller samman", säger Nathan
Weinstock i sin bok Le Sionisme contre Israel
(förlaget Maspero, Paris 1969, s. 324). Någon
motsvarighet till denna religiöst sanktionerade
rasism med ett gudomligt löfte att erövra andra
folks land fanns aldrig hos nazismen, vars rasism var mer
renodlat nationalistisk och rasbiologisk.
2) Sionismen accepterar i sin stat Israel en
parlamentarisk demokrati för sina judiska
medborgare, medan nazismen i Hitlers Tyskland avvisade
denna styrelseform och ersatte den med en "folkstat med
ledarprincipen", i realiteten en diktatur.
I övrigt är överensstämmelserna
slående mellan sionismen och nazismen: den extrema
nationalismen, rasismen med stränga
förordningar mot ras eller folkblandning,
herrefolkstänkandet och den oförsonliga
kampinställningen till utpekade fiender liksom
läran om Lebensraum, livsrum, och Eretz Israel
är alla gemensamma drag hos sionismen och
nazismen.
Man bör lägga märke till, att staten
Israel aldrig har fastställt sitt lands gränser
utan ständigt utvidgar sitt territorium på
arabernas bekostnad och ser fram emot att
förverkliga ett Storisrael - enligt det bibliska
löftet av Jahve till Abraham om att hans
ättlingar skall få "detta land, från
Egyptens flod (d v s Nilen) ända till den stora
floden Frat (Eufrat i Irak)". (1 Mos. 15:18, 2 Mos.
23:31, 5 Mos. 3:4 osv)
Att det inte bara är vissa enstaka judiska
religiösa fanatiker och bibelfundamentalister utan
också ledande sionister som israeliska toppolitiker
alltifrån David Ben-Gurion och Golda Meir, Moshe
Dayan och Menachem Begin till Israels nuvarande
premiärminister Yitzhak Shamir som åberopar
sig på Gamla Testamentet för att
rättfärdiga både staten Israel och dess
ständiga erövringar, det framgår av
talrika uttalanden av dem.
En framstående judisk filosof, Morris R. Cohen,
professor vid flera välkända amerikanska
universitet som Harvard, Stanford, Yale, Chicago, City
College of the City of New York, har i sin bok The Faith
of a Liberal, utgiven på förlaget Henry Holt
& Co. i New York 1946, förklarat:
"Sionisterna godtar i grunden antisemiternas
rasideolgi men drar därur olika slutsatser. I
stället för teutonerna eller germanerna är
det judarna som är den rena överlägsna
rasen."
Och en av vårt århundrades mest
berömde och lovprisade historiker engelsmannen
Arnold J. Toynbee, förklarade inför ett
årsmöte som hölls av American Council for
Judaism i maj 1961 i Philadelphia i USA:
"Sionism och antisemitism är uttryck för
identiskt samma åsikter, nämligen att det
är omöjligt för judar och icke-judar att
leva samman i ett och samma samhälle."
Professor Toynbee hade den 31 januari samma år,
alltså 1961, hållit ett tal till studenterna
vid det kända McGill-universitetet i Montreal i
Kanada, där han bl a sade:
"Behandlingen av de palestinska araberna åren
1947 och 1948, när sionisterna med terror
erövrade större delen av Palestina, var
moraliskt lika oförsvarligt som nazisternas slakt av
miljoner judar under andra världskriget i Europa.
Därtill kommer en ännu svårare
belastning, nämligen att palestinierna blivit
bestulna på sitt land." (Detta senare citat är
hämtat från ett referat i New York Times den 1
februari 1961 ).
Alltså, både ideologiskt och i
maktpolitisk gärning finns det frappanta
överensstämmelser mellan sionismen och
nazismen! Vi skall senare återkomma till detta och
belysa det ännu tydligare med dokumentära
belägg.
Den i USA verksamma och ytterst välkända
historikern Lucy Dawidowicz återger i sin bok A
Holocaust Reader (s.150-153) följande resolution
från Tysklands Sionistiska Federation den 21 juni
1933, alltså knappt fem månader efter Hitlers
makttillträde:
"Sionismen tror", heter det i denna sionistiska
deklaration, "att en pånyttfödelse av det
nationella livet, som sker i tyskt liv genom anslutning
till kristna och nationella värden även
måste äga rum i den judiska nationella
gruppen. Också för juden måste ursprung,
religion, ödesgemenskap och gruppmedvetandet vara av
avgörande vikt för att forma hans liv ...
Vårt erkännande av den judiska nationaliteten
sörjer för ett klart och uppriktigt
förhållande till det tyska
folket och dess nationella och rasmässiga
realiteter. Vi önskar inte förfalska dessa
grundläggande frågor, eftersom också vi
är emot blandäktenskap och för bevarandet
av den judiska folkgruppens renhet, och vi avvisar varje
överträdelse på det kulturella
området "
Den ledande nazistiske ideologen Alfred Rosenberg,
författaren till den i över 350 000 exemplar
utgivna boken Der Mythus des 20. Jahrhunderts och som
1934 tillträdde befattningen som
"världsåskådningsledare för
nazistpartiet", förklarade följande i sin
år 1937 utgivna bok Die Spur des Juden im Wandel
der Zeiten, s. 153:
"Sionismen måste understödjas kraftfullt,
så att ett visst antal judar årligen
transporteras till Palestina eller åtminstone kan
förmås att lämna Tyskland." (Citatet
är återgivet av den tyske historikern Karl
Pokehn i dennes uppsats The Secret Contacts, Zionist-Nazi
relations 1933-1941 i Journal of Palestina Studies, nr
19/20, 1976.
Och Alfred Rosenberg hade fullt stöd av Hitler
själv så sent som år 1938, vilket
framgår av Jakob och David Kimches bok "Des Zornes
und des Herzens Wegen", utgiven i Berlin 1956 (s.
26).
Professor Lucy Dawidowicz framhåller i sin
tidigare omnämnda bok, att Tysklands Sionistiska
Federation redan 1933 starkt motsatte sig en ekonomisk
bojkott av det nazistiska Tyskland som "osionistiskt",
och de tyska sionisternas huvudorganisation verkade
aktivt för att upphäva handelsbojkotten av
Tyskland.
"I slutet av 1937 etablerade sig den sionistiska
organisationen Mossad Alyrah Beth i Berlin för att
leda utvandringen av tyska judar till Palestina.
året därpå 1938, kom sionisten
Bar-Gilead från Mossad överens med den
sedermera så beryktande Adolf Eichmann om att
upprätta särskilda utbildningsläger i
bland annat modernt jordbruk, så att de judiska
emigranterna skulle vara bättre förberedda,
när de anlände till Palestina. Denna verksamhet
övertog nazisterna själva 1939, efter
krigsutbrottet den 1 september." (Kimche, ibid. s.
433-444).
Nästa
sida
|