Vad
är Israel?
101
fakta istället för den judiska
lögnpropagandan
av
Ahmed
Rami
|
10
VAD
ÄR
"ANTISEMITISM"?
VILKA ÄR
"ANTISEMITER"?
Var och en som offentligt försvarar de
fördrivna och förtryckta palestinierna gentemot
den sionistiska inkräktarstaten beskylls av
sionisterna och deras anhängare för att vara
"antisemit", judehatare, judeförföljare,
judeplågare och "nazist". Detta - att
jämställa antisionism med antisemitism - har
visat sig vara ett effektivt sätt att skrämma
vettet ur folk. Effekten blir vanligen den avsedda:
palestiniernas vänner och den sionistiska
förtryckarstatens motståndare skyndar sig att
förklara att de visst inte är "antisemiter"
eller judehatare, tvärtom respekterar de judar, har
många judiska vänner och älskar judar
rentav mer än andra folk (det är t.o.m. en jude
som är ordförande i PGS) och är det
några människor som de avskyr och alltid har
hatat, så är det just "antisemiter" och
"nazister" så egentligen är det mycket som
binder dem samman med den sionistiska staten Israel och
sionisterna, de omfattar samma grundläggande
värderingar, hyser samma kärlek till demokratin
- "Israel är ju Mellanösterns enda
demokratisk", försäkrar Israel och all
världens sionister - och har samma fiender,
"rasister", "antisemiter", "nazister" och "arabiska
fundamentalister" liksom alla "reaktionära
element"!
Här ser vi hur effektivt skymfordet
"antisemitism" är. Genom att stämpla sina
motståndare som "antisemiter" kan sionisterna
snabbt övergå från defensiv
propagandakrigföring till en offensiv. De
behöver inte försvara ockupations- och
terrorstaten Israel och den världsomfattande
sionistiska konspirationen till Israels stöd, utan
de väljer att i stället angripa sina
motståndare som onda judehatare och
människofiender. De kan göra detta, eftersom de
sedan länge dirigerar den
allmäna opinionen genom att
förfoga över större delen av
underhållningsindustrin och massmedia, där det
i åratal kunnat indoktrinera massorna för
sionism och dess intressen: i de populära
amerikanska filmerna, i TV-serierna, TV- reportagen,
bestsellerböckerna, i de stora tidningarna,
också i skolornas läroböcker och
läromedel - överallt heroiseras Israel mot en
hotfull och skrämmande arabisk omvärld,
där det vimlar av besinningslösa
"internationella terrorister" samtidigt som judar
skildras som det känsliga begåvade och lidande
martyr-folket mot brutala och dumma massmördande
"antisemiter", dessa må sedan vara romerska
legionärer, kristna korsfarare, den katolskt kristna
inkvisitionens bödlar eller nazityska
SS-bödlar. Ständigt och jämt
återkommer detta tema utan minsta gensaga, utan
minsta nyansering - och följden har naturligtvis
blivit i stort den avsedda: att den sionistiska
propagandans historie- version är den enda sanna och
dessutom den enda väsentliga, att det bara är
judar som utsatts - helt oskyldigt - för
förföljelser, förnedrande behandling och
"folkmord" och att alla de andra folken är antingen
usla brottslingar eller medskyldiga.
2. Den sionistiska världsmakten.
Det är alltså styrningen av den
allmäna opinionen i västvärlden genom makt
över de viktiga opinionsmedia som utgör
sjäva förutsättningen för att
sionisterna kan använda ordet antisemitism som ett
skymford som skrämmer vettet ur
meningsmotståndarna. Därmed har sionisterna
det absoluta övertaget: de står inte
längre som medbrottslingar eller medlöpare till
den djupt orättfärdiga staten Israel, utan de
kan istället stå som förorättade
åklagare och domare i en politisk
rättegång mot "antisemiter" i deras roll som
kvarvarande eller oläraktiga "nazister", vilka
är dömda redan på förhand. Det kan
tilläggas, att Nürnberg- processen genomdrevs
av Institutet för Judiska Affärer i New York
under ledning av två judiska jurister från
Litauen, Jakob och Nehemja Robinson, vilket
framhålls av den framlidne
store sionistledaren Nahum Goldmann i dennes bok Den
Judiska Paradoxen (Tiden, Sthlm 1978, s. 136). Det kan
vara värt att citera vad Goldmann här
säger:
"Det är svårt att överskatta
betydelsen av den internationella domstol som
sammanträdde i Nürnberg. Enligt tidigare
internationell rätt var det i själva verket
omöjligt att tillgripa bestraffningar av
militärer som endast lytt order. Det var Jakob
Robinson, som härvidlag lanserade ett nytt
extravagant och sensationellt tänkesätt.
Då han först framlade detta för
juristerna i Förenta Staternas Högsta Domstol
ansåg de honom galen. Vad har då dessa
nazi-officerare gjort för ont? frågade de. Man
kunde tänka sig att ställa Hitler inför
rätta, på sin höjd också
Göring, men inte enkla militärer, som endast
utfört givna order och uppträtt som lojala
soldater. Vi hade alltså de största
svårigheter att övertala de allierade.
Engelsmännen var snarast emot, fransmännen
knappast intresserade och om de slutligen ändå
medverkade, så var det utan att spela någon
större roll. Framgången kom, då Robinson
lyckades övertyga Robert Jackson i den Högsta
amerikanska domstolen. Institutets andra idé var,
att Nazityskland borde betala efter nederlaget... Enligt
Institutets slutsatser borde de tyska skadestånden
först utbetalas till dem, som på grund av
nazisterna förlorat sin egendom. Om vidare, som vi
hoppades, den judiska staten kommit till stånd
skulle tyskarna ge kompensationer till dem vilka
tillät de överlevande judarna att etablera sig
där. Första gången denna idé kom
till uttryck var vid en konferens i Baltimore under
kriget. Då Nürnbergprocessen väl en
gång var avslutad togs problemet om
skadestånden upp på nytt. Många judiska
ledare sökte vid den tiden att etablera
förbindelser med den förste västtyske
förbundskanslern Adenauer, men deras förslag
var ofta löjliga. En organisation föreslog
honom att betala tjugo miljoner tyska mark. Enligt den
överenskommelse som jag lyckades få till
stånd var det åttio miljarder tyska mark, som
tyskarna totalt skulle ut med."
Att den organiserade judenhetens makt och inflytande i
staten Israels tjänst är oerhörd dels
genom Den Judiska Världskongressen, dels genom
Världssionistiska Organisationen, det
framhåller Nahum Goldmann, som varit
ordförande för båda dessa
världsjudiska organisationer samtidigt. Goldmann
säger:
"Ett av den judiska världskongressens
huvudsakliga mål är att representera varje
judisk kommunitet var det än må vara
från det ögonblick den inte är stark nog
att handla självständigt. På grund
härav måste flertalet av våra
interventioner vara hemliga. Om till exempel en våg
av antisemitism, alltså en anti-israelisk tendens
visar sig i någon latinamerikansk stat ber judarna
i detta land oss genast att intervenera. Vi beger oss
då till det amerikanska State Department (UD) och
till ifrågavarande stats ambassader i Washington
eller Paris. Ingen, varken amerikanerna eller det land
det gäller, önskar någon publicitet kring
vårt inskridande: det handlar om
självständiga stater."
(N. Goldmann: Den Judiska Paradoxen, s. 57).
Det är denna välorganiserade sionistiska
maktapparat i kombination med det sionistiska greppet om
ledande opinionsmedia som möjliggör den
sionistiska propagandaoffensiven: att den -
åtminstone hittills i västvärlden -
kunnat rulla vidare som en ångvält mot en
paralyserad och skrämd motståndare, som
föredrar att ligga så lågt att han
knappast märks.
Men frågan är om inte den enorma
sionistiska propagandabluffen redan har spruckit likt en
ballong för ständiga nålstyng. Den
sionistiska staten Israel - sionismens vision realiserad
i en judisk stat - tycks bli sionismens fall. Israels
grymma brott mot palestinierna, som berövats sitt
hemland, och Israels arroganta självsrådighet
går inte att dölja utan blir ovillkorligen
alltmer uppmärksammad:
- Det kan inte finnas två folkrätter,
två uppsättningar internationell lag, en
för Israel och en för resten av oss, sade
Sveriges FN-ambassadör Anders Ferm i ett tal i FNs
generalförsamling den 1 december 1987, och han
tillade: - Palestinierna lever som andra klassens
medborgare på sin egen jord... Den svenska
regeringen fördömer kategoriskt den illegala
(judiska) bosättningen. Bosättningarna
utgör ett brott riktat mot det palestinska folket,
dess tillhörigheter och dess land. (Expr. 1/12
-87).
-------
Egentligen är hela föreställningen om
Guds utvalda folk ett ogudaktigt förhärligande
av det egna folket på andra folks bekostnad
brottslig och kännetecknade också den
nazi-tyska nykristendomen under Hitlertiden, som den
kände svenske biskopen och religionskritikern Anders
Nygren skarpt fördömde med följande ord:
"Man skapar sig en gud efter eget beläte, efter
den tyska människans beläte.... den gud som
verkligen tillbedes är det egna folkets idol."
Så är det även med den bibliska
judendomen.
Nästa
sida
|