Vad
är Israel?
101
fakta istället för den judiska
lögnpropagandan
av
Ahmed
Rami
|
21
JKs
BESLUT
OM RADIO ISLAM 1988-03-30
Angående
ifrågasatt yttrarandefrihetsbrott i
närradioprogram
Ett närradioprogram som har sänts över
Stockholm av Svensk-Arabislamiska förbundet den 3
oktober 1987 mellan klockan 11.00 och 12.00 har
anmälts hit för granskning. Anmälaren har
påstått att den som är ansvarig för
programmet har gjort sig skyldig till
yttrandfrihetsbrottet hets mot folkgrupp.
Med anledning av anmälan uppdrog jag genom beslut
den 10 februari 1988 åt överåklagaren
vid åklagarmyndigheten i Stockholms
åklagardistrikt att inleda
förundersökning mot ansvarige programutgivaren
Ahmed Rami, Stockholm, såsom misstänkt
för det anmälda brottet.
Förundersökningen är numera genomförd
och protokoll från denna har överlämnats
till mig. Efter att ha tagit del av innehållet i
förundersökningen gör jag följande
bedömning.
Programmet, varav en utskrift fogas som bilaga till
detta beslut, innefattar främst en
sammanställning av bibelcitat samt kommentarer till
dessa. Citaten används, såsom jag har
uppfattat programmet, på ett sådant sätt
att lyssnaren skall inges föreställningen att
den till biblisk tid hänförliga karakteristik
av den judiska folkgruppen som kommer till uttryck i
bibelcitaten är giltig även i fråga om
nutidens judar. Härigenom uttrycks i programmet
missaktning för folkgruppen judar.
Såvitt Rami kan uppfattas förnekar denne
att syftet med programmet har varit att uttrycka
missaktning för judar såsom folkgrupp. Rami
anser i stället att programmet skall ses som ett
ställningstagande mot staten Israel och ett
fördömande av dess ideologi, sionismen.
Utgångspunkten har därvid enligt Rami varit
att genom tolkning av Bibeln dra paralleller mellan den
förkristna judiska statsbildningen och den nuvarande
staten Israel.
Det är viktigt att i vårt land skall kunna
föras en öppen och obunden debatt om olika
samhällsförhållanden här och i andra
länder. Kritik skall kunna uttalas om
förhållandena i en viss stat och den politik
som förs där.
Enligt min mening är det även med beaktande
av det sist sagda inte godtagbart från
yttrandefrihetsrättslig synpunkt att utforma ett
närradioprogram på det sätt som har skett
i detta fall. Jag vill inte förneka att syftet med
programmet kan ha varit det av Rami uppgivna. Detta
kommer dock inte till uttryck i den framställning
som görs. En viss diskussion rörande
förhållandena i Israel förekommer
visserligen i programmet. Programmet betraktat
såsom en helhet domineras emellertid av
nedsättande omdömen om den judiska folkgruppen.
I programmet tillskrivs medlemmar av denna folkgrupp
karaktärsegenskaper som uttrycker missaktning
för dem. Detta förfaringssätt faller inom
straffbudet hets mot folkgrupp även om ett
övergripande syfte med programmet må ha varit
att driva en åsikt i en aktuell
samhällsfråga.
Med hänvisning till det anförda har jag
kommit till den uppfattningen att det föreligger
laga grund för att väcka åtal mot Rami
för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp.
Det ankommer emellertid på mig att även
göra en prövning av om det är från
allmän synpunkt lämpligt att åtal
väcks. Vid denna prövning har jag bland annat
att söka bilda mig en uppfattning om verkningarna av
ett rättegångsförfarande i saken. I denna
fråga vill jag anföra följande.
Urvalet av de bibelcitat som har använts i
närradioprogrammet är tendensiöst. Citaten
skapar, lösryckta ur sitt sammanhang och utan
historiskt perspektiv, enligt min mening en skev bild av
judendomen och av den judiska folkgruppen. Bibelcitaten
är i och för sig i stort sett riktigt
återgivna men olika uppfattningar kan
framföras om citatens innebörd och deras
betydelse för nutida förhållanden. Det
föreligger därför en uppenbar risk
för att ett åtal för hets mot folkgrupp
kommer att mynna ut i en debatt
inför domstolen om Bibelns innebörd och
rätta tolkning. Härigenom kan komma att
fördöljas vad saken verkligen gäller,
nämligen att en grupp människor i
samhället genom programmet har blivit utsatta
för andras missaktning. Redan med hänsyn
härtill kan man hysa tvekan huruvida ett åtal
verkligen bör komma till stånd.
Det är viktigt att ta hänsyn till att det
förekommer en intensiv, seriös debatt i
massmedierna och i andra offentliga sammanhang
rörande förhållandena i Israel som
otvivelaktigt tjänar som motvikt till
meningsyttringar av det slag som programmet
representerar. Det har också sin betydelse att det
inte kan uteslutas att domstol kommer att anse att det
brott som har blivit begånget genom programmet
är att anse som ringa och därför inte
föranleder annan påföljd än
böter.
Vid ett övervägande av samtliga
omständigheter har jag kommit fram till den
uppfattningen att åtal inte skall väckas mot
Rami i detta fall.
Ärendet är härmed avslutat.
Hans Stark
Harald Dryselius
Nästa
sida
|