Vad
är Israel?
101
fakta istället för den judiska
lögnpropagandan
av
Ahmed
Rami
|
57
DE
SJU
DÖDSSYNDERNA
OCH
JUDENDOMEN
I den katolska kyrkan talas sedan länge om
"De sju dödssynderna": Högmod, Avund, Vrede,
Lättja, Vällust, Girighet och Frosseri.
Från dessa "dödssynder" härrör sedan
även andra - alltid närbesläktade - laster
enligt högre kristen moral, så t ex Grymhet,
Mordlystnad, Svekfullhet och Lögnaktighet. Den
högmodige liksom den avundsjuke och den argsinte
(vredgade) hemfaller lätt åt grymhet och
även mordlystnad. Den vällustige
(lättjefulle) och girige hemfaller lätt
åt svekfullhet och lögnaktighet.
I judendomen - den mosaiske trosbekännelsen -
talas inte om "de sju dödssynderna". I stället
visar det sig att just dessa kristna "dödssynder"
prisas som dygder, eftersom själve Jahve är
hänfallen åt dem alla, utan möjligen
Lättja (fastän även detta kan
ifrågasättas). Och dessutom är det just i
Högmod, Avund, Vrede, Lättja, Vällust,
Girighet och Frosseri, som Jahve prisar hos sitt utvalda
egendomsfolk eller utlovar som belöning vid
sträng lydnad för hans bud och stadgar.
I. HOS JAHVE HETER
DET
1. Högmod - enbart i detta att han sägs ha
skapat världen och anser sig ha full rätt att
förfara som han vill med den, förinta allt liv
i en syndaflod eller ständigt hota med att
slutgiltigt förinta den ligger ju ett våldsamt
Högmod. Dessutom redan i första Budet: "Du
skall inga andra gudar hava jämte mig." (2 Mos.
20:3) Ty det är här ej tal om att Gud verkligen
är den ende, andra folk har andra gudar, endast att
hans utvalda folk enligt ett löfte till (kontrakt
med) Abraham, härstammande från Ur i Kaldeen,
skall hålla sig till honom (Jahve). Därav den
gudsinspirerade och gudaingivna rasismen eller
etnocentrismen, det kollektiva högmodet i den
yttersta avskildhet från andra folk, och hat och
förakt till andra folk.
2. Avund - Detta första bud vittnar även om
Jahves avund: att han inte tål att hans folk kan
föredra andra folks gudar, utan då straffar de
avfälliga, också deras efterkommande, vilket
tydligast framkommer i följande tillägg: "du
skall icke tillbedja sådana (andra folks gudar), ej
heller tjäna dem, ty jag, Herren din Gud, är en
nitälskande Gud, som hemsöker fädernas
missgärningar på barn och efterkommande i
tredje och fjärde led, när man hatar mig." (2
Mos. 20:5)
3. Vrede - Detta är det mest uttalade och
utmärkande draget hos GT-guden Jahve. Och
Jahves/Herrens vrede drabbar inte bara israeliternas
fiender, utan även dem själva ideligen vid
deras avfall eller ohörsamhet. I t ex Klagovisorna
heter det: "Herren kom såsom en fiende och
fördärvade Israel han fördärvade alla
dess palats, han förstörde dess fästen:
Så hopade han över dottern Juda jämmer
på jämmer." (Klag. 2:5)
När Herrens utvalda folk drabbas av missöden
eller nederlag av mäktiga fiender, så är
detta ytterst Herrens vilja, ty han använder i sin
vrede sitt utvalda folks fiender som sitt redskap:
"Eftersom du icke tjänade Herren, din Gud, med
glädje och hjärtans lust, medan du hade
överflöd på allt, skall du få
tjäna fiender som Herren skall sända mot dig
under hunger och törst och nakenhet och brist
på allt; och han skall lägga ett järnok
på din hals, till dess att han har förgjort
dig..., så skall Herren sända underliga
plågor över dig och dina efterkommande, stora
och långvariga plågor, svåra och
långvariga krankhter." (5 Mos. 28: 47-48, 59)
Med dessa ord från Jahve i judendomens Torah
är följaktligen "Holocaust" ett verk av
Jahve/Herren, ty så högmodig och så full
av vrede är han, så sataniskt grym.
4. Lättja - "Och Gud fullbordade den sjunde dagen
det verk som han hade gjort; och han vilade på
sjunde dagen från allt det verk, som han hade
gjort. Och Gud välsignade den sjunde dagen och
helgade den, därför att han på den dagen
vilade från allt sitt verk, det som Gud hade gjort,
när han skapade." (1 Mos. 2: 2-3)
- Efter fullbordat verk utför alltså Gud
inget arbete, den fullkomliga lättjan.
5. Vällust - Något mera vällustigt
än Jahve är svårt att ens i sin vildaste
fantasi föreställa sig, en vällust som
paras med Frosseri, nämligen när han i
Leviticus (3:e Moseboken) påbjuder "Lagen om
brännoffer", "Lagen om spisoffer", "Lagen om
tackoffer", "Lagen om syndaoffer" och tillägg till
alla dessa lagar i 5:e, 6:e och 7:e kapitlet. "Men
inälvorna och fötterna skola tvås i
vatten. Och prästerna skall offra alltsammans och
förbränna det på altaret: Det är ett
brännoffer, ett eldsoffer till en välbehaglig
lukt för Herren." (3 Mos. 1:13) Detta om
brännoffer av ungdjur i själva helgedomen
såsom "välbehaglig lukt för Herren"
återkommer ständigt, ja, redan i Exodus (2:a
Moseboken 29 kapitlet
"Föreskrifter om prästernas invigning
och om det dagliga offret"). (Se även 1 Mos
17:16)
6. Girighet - Jahve/Herren utmärks av den
fanatiska girighet som tar sig uttryck i dyrkan av
guldet. Så t ex ges noggranna anvisningar om hur
den heliga arken skall förses med guld: "Och du
skall överdraga den med rent guld, innan och utan
skall du överdraga den och du skall på den
göra en rand av guld runt omkring. Och du skall till
den gjuta fyra ringar av guld och sätta dem
över de fyra fötterna... Och du skall göra
stänger av akacieträd och överdraga dem
med guld... Och du skall göra en nådastol av
rent guld... Och du skall göra två keruber av
guld... Du skall göra ett bord av akacieträd
och du skall överdraga det med rent guld, och runt
omkring listen skall du göra en rand av guld... Och
lampstänger och brickor till den skall du göra
av rent guld." (2 Mos 25: 11-13, 16-18, 23-25, 38)
En sak är klar: De kristna dygderna fattigdom,
kyskhet givmildhet, anspråkslöshet och
medlidande - vad man än må säga om dem
och hur frekvent de än brytes av svaga
människor - utmärker sannerligen inte
Jahve och hans utvalda folk i dess
lydnad för hans bud. Världen har heller aldrig
sett en rabbin som den heliga Franciskus av Assisi, och
om någon sådan ralr bin förekommit
är han i alla händelser ej föremål
för någon helgondyrkan.
Nästa
sida
|