Vad
är Israel?
101
fakta istället för den judiska
lögnpropagandan
av
Ahmed
Rami
|
19
JKs
BESLUT
OM RADIO ISLAM 1987-08-24
"Ifrågasatt
yttrandefrihetsbrott"
Den 1 juli 1987 inkom till närradionämnden
en anmälan mot ett närradioprogram som
sänts av Radio Islam över Stockholm den 28 maj
1987 klockan 00-06. Enligt anmälaren förekom i
programmet yttranden av beskaffenhet att böra
föranleda ansvar för yttrandefrihetsbrottet
hets mot folkgrupp.
Närradionämnden har med skrivelse den 1 juli
1987 överlämnat ärendet till
justitiekanslern för prövning av om
yttrandefrihetsbrott har blivit begånget.
Justitiekanslern har tagit del av en bandupptagning av
det anmälda närradioprogrammet.
Ingripande från min sida med anledning av
innehållet i närradioprogram kan ske endast om
yttrandefrihetsbrott föreligger. Detta följer
av 1 § andra stycket lagen om ansvarighet för
närradio jämfört med 2 § och 8 §
radioansvarighetslagen (1966:756). Med
yttrandefrihetsbrott avses framställning eller
offentliggörande som enligt 7 kap. 4 eller 5 §
tryckfrihetsförordningen skulle ha varit att anse
som tryckfrihetsbrott om gärningen begåtts
genom tryckt skrift.
Efter att ha tagit del av bandupptagningen av
närradioprogrammet i fråga har jag funnit att
det yttrandefrihetsbrott som skulle kunna komma i
fråga i detta fall är hets mot folkgrupp.
Brottet hets mot folkgrupp består enligt 16 kap. 8
§ brottsbalken av att någon hotar eller
uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan
sådan grupp av personer med anspelning på
ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung
eller trosbekännelse. Enligt den parallella
bestämmelsen 7 kap. 4 § 8 i
tryckfrihetsförordningen skall - med beaktande av
det i 1 kap. angivna syftet med en
allmän tryckfrihet -
såsom otillåtet yttrande i tryckt skrift
anses sådan enligt lag straffbar framställning
som innefattar hot mot eller missaktning för
sådan folkgrupp eller annan sådan grupp av
personer som angivits ovan.
Enligt 1 kap. 1 § andra stycket
tryckfrihetsförordningen står det varje svensk
medborgare fritt att, med iakttagande av de
bestämmelser som är meddelade i
tryckfrihetsförordningen till skydd för enskild
rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift
yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra
allmänna handlingar samt meddela uppgifter och
underrättelser i vad ämne som helst. Enligt
bestämmelserna i 1 kap. 4 § första stycket
samma förordning skall den som har att döma
över missbruk av tryckfriheten alltid fästa sin
uppmärksamhet mera på ämnets och tankens
än på uttryckets lagstridighet, på
syftet än på framställningssättet,
samt i tvivelsmål hellre fria än fälla.
Det sistnämnda stadgandet, som i likhet med det
förstnämnda bl a syftar till att
säkerställa ett fritt meningsutbyte,
understryker vikten av att framställningens
egentliga syfte uppmärksammas.
Vid tillkomsten av bestämmelsen i 16 kap. 8
§ brottsbalken om hets mot folkgrupp uttalade
departementschefen följande (se Beckman m.fl.
Kommentar till brottsbalken II, femte upplagan s.235). "I
den politiska debatten förekommer ej sällan
uttalanden som innefattar kritik mot en viss stat
för handlingar, för vilka dess regering är
ansvarig, men som kan uppfattas som ett angrepp mot
medborgarna i den staten. Även om sådana
uttalanden skulle kunna tolkas som uttryck för
missaktning för dessa medborgare, får
emellertid straffbarhet i sådana och liknande fall
som regel anses utesluten redan på grund av att
kravet på uppsåt från
gärningsmannens sida att uttrycka missaktning
för folkgruppen som sådan icke är
uppfyllt".
Det anmälda närradioprogrammet har till
större delen av sitt innehåll behandlat den
s.k. Palestinafrågan. I det sammanhanget har
omfattande och måhända i vissa avseenden
osaklig kritik riktats mot staten Israel och mot
sionismen. Däremot har jag inte kunnat finna att det
i programmet har förekommit några
nedsättande uttalanden om judar
eller någon annan folkgrupp. Jag kan
därför inte finna att vad som har
förekommit i programmet innefattar något
yttrandefrihetsbrott.
Ärendet avskrivs från vidare
handläggning.
Hans Stark
Göran Persson
Nästa
sida
|