Vad
är Israel?
101
fakta istället för den judiska
lögnpropagandan
av
Ahmed
Rami
|
6
DEN
BIBLISKA MYTEN
OM JUDARNAS HEMLAND I
PALESTINA
Ständigt får vi höra att med
upprättandet av den judiska staten Israel har
judarna återvänt till sitt gamla hemland efter
två tusen år i förskingring bland
främmande folk i främmande stater över
hela världen.
Men hur är det egentligen? Har den judiska staten
Israel, som upprättades i Palestina år 1948,
verkligen varit judarnas ursprungliga hemland?
Nej, detta är en historisk myt, till större
delen en förfalskning av historiska realiteter!
Judarna härstammar från Juda stam, en av
Israels tolv stammar, vars anfader var en av patriarken
Jakobs tolv söner, Juda, enligt judarnas egen Bibel,
Gamla Testamentet. Men Bibelns berättelser är
inga historiskt bindande dokument, inga
sanningskällor. Dessutom är Bibelns skildringar
otillförlitliga och motsägelsefulla.
Vetenskapen kan endast konstatera, att det inte finns
en enda samtida hänvisning till Abraham, Isak, Jakob
och denns tolv söner samt Mose. Inga historiska
dokument kan fastställa att hebréerna eller
israeliterna var trälar i Egypten, räddades
från denna träldom genom Faraos sju
plågor och begick massmord på alla
förstfödda egyptier och plundringar av
egyptiernas dyrbarheter, varefter det stora
uttåget, Exodus, skall ha skett, enligt
berättelserna i Andra Moseboken. Inte heller finns
det en enda samtida hänvisning till de judiska
konungarna David och Salomo i de många
grannländerna, där man verkligen hade skrivna
protokoll under 900-talet f. Kr. Vid den tid då
Bibeln säger att Salomo skapade ett stort imperium i
Främre Orienten har inga samtida, inte ens
grannfolket i norr, fenicierna, lagt märke till
saken, trots att Bibeln ändå berättar att
det var den feniciske kungen Hiram som sände
arkitekter och byggmästare
för att uppföra Salomos tempel och trots att
samme feniciske konung byggde och navigerade Salomos
flotta i Esjon-Geber, Nära det nutida Eilat vid
Akabaviken (1 Kon. 5:2, Krön. 2:12-18;, 3:1, 1 Kon.
9:26-28).
Om judarnas härkomst säger den judiska
profeten Hesekiel i 16 kapitlet, vers 3:
"Så säger HERREN, HERREN till Jerusalem:
Från Kanaans land stammar du, och där är
du född; din fader var en amoré och din moder
en hettitisk kvinna."
Men detta stämmer ju inte alls med
berättelserna i Moseböckerna att judarna
härstammar från Abraham, Isak och Jakob, var
ättlingar till Jakobs eller Israels son Juda och
blev fångar och trälar i Egypten och
därifrån drog i väg till Kanaans land
(d.v.s. Palestina) under ledning av Mose och Josua,
fördrev eller förintade flera av de inhemska
kananeiska folkstammarna (palestiniernas ättlingar)
och så vidare.
Enligt den sedvanligt judiska uppfattningen är
Abraham judarnas ättefader. Men han härstammade
från Ur i Kaldéen, det nutida Irak, inte
långt från Persiska viken, och där
härskade då sumererna, som inte var ett
semitiskt folk och inte talade ett semitiskt språk.
Denne Abraham fick en befallning av HERREN att bege sig
till ett land som han skulle visa honom och lovade honom
i ett heligt förbund att hans ättlingar skulle
bli ett stort folk och härska över ett land som
skulle sträcka sig från Nilen till Eufrat, ett
land som redan var befolkat av 10 olika folk (1 Mos.
15:18-21). Men Abraham var barnlös i sitt
äktenskap med Sara. Däremot hade han en son
Ismael med tjänstekvinnan Hagar. Eftersom Abraham
var 99 år gammal, såg det mörkt ut. Men
Herren lovade att den dittills ofruktsamma Sara (som
betyder furstinna) skulle föda en son åt
Abraham: "folkslag skola komma av henne, konungar
över folk skola härstamma från henne"
(1 Mos. 17:16). Och Sara blev havande. Men var det
verkligen den 99-årige Abraham som hade befruktat
henne? I Bibeln heter det: "Och
HERREN såg till Sara, såsom han hade lovat,
och HERREN gjorde med Sara såsom han hade sagt.
Sara blev havande och födde åt Abraham en son
på hans ålderdom... Och Abraham var hundra
år gammal, när hans son Isak föddes
åt honom. Och Sara sade: - Gud har berett mig ett
löje; var och en som får höra detta skall
le mot mig." (1 Mos. 21: 1-2, 5-6)
Av denna skildring torde klart framgå att det
var HERREN som var Isaks biologiske fader, inte den
hundraårige Abraham! Och då
förstår man också bättre den
judiska föreställningen om att HERREN eller Gud
kunde upprätta ett särskilt förbund med
det judiska folket och upphöja det till ett HERRENS
utvalda egendomsfolk. (2 Mos. 19:5-6)
Det väsentliga i den judiska bibeltron är
att judarna anser sig vara Guds utvalda egendomsfolk som
av Gud har fått löfte om att besitta ett stort
land - från Nilen till Eufrat - som redan var
befolkat av flera andra folk och att Gud utlovar judarna
att fördriva, förinta eller förslava dessa
folk:
"Förskräckelse för mig skall jag
sända framför dig och vålla
förvirring bland alla de folk som du kommer till,
och jag skall driva alla dina fiender på flykten
framför dig. Jag skall sända getingar
framför dig, och de skola förjaga
hivéerna, kananéerna och hettiterna undan
för dig. Dock skall jag icke på ett och samma
år förjaga dem för dig, på det att
landet icke må bliva en ödemark och vilddjuren
föröka sig till din skada, utan småningom
skall jag förjaga dem för dig, så att du
kan taga landet till din arvedel. Och jag skall
låta ditt lands gränser gå från
Röda Havet till fillistéernas hav, och
från öknen till floden; ty jag skall giva
landets invånare i eder hand och du skall
förjaga dem, så att de fly för dig."
(2 Mos. 23:27-31).
För palestinierna är det skrämmande att
uppleva hur de blivit offer för denna judiska
bibeltro genom de sionistiska judarnas erövring av
Palestina och upprättandet av den ständigt
expansionistiska judiska staten Israel. Och väl att
märka: det är på denna bibliska tro som
staten Israel har upprättats och
upprätthålles! Utan den judiska Bibeln inget
Israel! Men har då Bibelns myter och sägner
någon som helst etiskt bindande kraft eller
någon folkrättslig sanktion? Självfallet
inte!
Nästa
sida
|