55
JUDENDOMEN:
En
religion? En politik? En affärsrörelse? Eller
en maffia?
VAD ÄR B'NAI
B'RITHs ADL?
Strategi
för provokationer och terrorism
Jag återger här ett utdrag
från en väldokumenterad och mycket intressant
enkät och studie (om ADL i USA) publicerad i
tidskriften Solidarité (30.5.1990, 15.6.1990) och
i tidningen Jerusalem Post (20.4.1990). Anledningen till
att jag här tar upp detta ämne är att
åklagaren Per-Håkan Bondestam (för att
avvisa mina vittnen i rättegången mot mig i
Svea Hovrätt), för att stödja sina
yrkanden, till hovrätten lämnat en skrivelse
("Fakta om David Irving"), fårfattad av en
ADL-aktivist i Sverige, Herrik Bachner, som i sina
uppgifter om Irving hänvisade bl a till ADL:s
källor. Dessutom har en representant för ADL i
Sverige uppvaktat Justitiekanslern med krav på att
stoppa Radio Islam och väcka åtal mot
mig.
***
Det var den 16 februari 1979. En
19-årig yngling, som uppger sig heta James
Guttmann, går till myndigheterna i Philadelphia och
ansöker om tillstånd för "Amerikanska
nazistpartiet" att hålla ett "appellmöte
för vit makt". Han talar också om vad man ska
ha med sig på mötet: "naziuniformer, Ku Klux
Klan-grejor, bränna kors, plakat med hakkors och
'Hitler hade rätt - gasa kommunistjudarna!"' Ett
perfekt tillfälle för Judiska
"försvarsförbundets" avdelning i Philadelphia
att hålla en stor motdemonstration, understödd
av olika organisationer knutna till Anti-Defamation
League.
Det visar sig emellertid att ynglingen
som ansökt om tillståndet för
nazistmötet själv är medlem i Judiska
försvars-förbundet (Jewish Defense League, JDL)
och heter Mordechai Levy. Skandalen kommer ut, JDL "tar
avstånd från Levy" och rubrikerna skriker ut:
"Jude ansökte om tillståndet för
nazistmötet" (Philadelphia Journal), "Är den
nazistiske mötesledaren verkligen judisk?"
(Philadelphia Bulletin), och Bill Taylor frågade i
Black E White Column: "Är alla i nazist-svängen
knasiga?"
Detta är den första
kända episoden i Mordechai Levys karriär som
ADL-provokatör, och sedermera terroristisk
mördare. Hans samröre med inte bara rabbi Meir
Kahanes JDL, utan också med ADL, gick flera
år tillbaka i tiden: I ett skriftligt
vittnesmål den 18 juli 1984 erkände Irwin
Suall, chefen för ADL:s dokumentationsavdelning,
alltså en av de högsta ledarna i ADL, att han
hade träffat och talat i telefon med Levy "då
och då under ganska lång tid".
Levy är inte det enda fallet.
Enligt tidningen Headlines And What's Behind Them den 5
april 1955 hjälpte ADL redan vid den tiden till med
att grunda ett nyfascistiskt parti i USA National
Renaissance Party (NRP), som leddes av en Robert Madole.
ADL-infiltratörer gjorde sitt bästa för
att mala upp faran för ett nytt "fascisthot" i USA.
Enligt Headlines lockade gruppen till sig en liten
kärna av anhängare främst tack vare att
ADL försåg NRP:s "grundare" Madole med ett
stall av prostituerade från en kopplare som hette
Mickey Jelke (jude). De uppgifter som lämnades av
den sov-jetiske agenten Vladimir Stepankowsky, som ADL
hade skickat in i NRP, användes sedan av Ben Epstein
och Arnold Foster i ADL för att sprida
skrämselhistorier om att NRP hade mellan 200 och 700
medlemmar enbart i New York.
Även senare utgör ADL som
organisation en viktig agent provocateur-faktor, som
underblåser spänningar och bråk mellan
olika raser och folkgrupper i USA. Tidigare hemliga
handlingar som just nu håller på att
offentliggöras visar att ADL direkt medverkat i
FBI-operationer under beteckning-en Cointelpro
(kontraspionage) rörande "rasfrågor" och "vita
hatgrupper", riktade mot både den svarta
medborgarrätts-rörelsen och dess
motståndare.
Mordkomplott ihop med Ku Klux
Klan
Följande fall avslöjades av
den undersökande reportern Jack Nelson i Los Angeles
Times den 13 februari 1970:
1968 betalade ADL de båda Ku
Klux Klan-mördarna Alton Wayne Roberts och Raymond
Roberts för att iscensätta ett
sprängattentat mot en ADL-funktionär, där
polisen skulle ligga i bakhåll. En KKK-kvinna
dödades i den skottväxling som
uppstod.
Detta är vad som hände
enligt Los Angeles Times. 1964 hade Alton Wayne Roberts
och sex andra KKK:are dödat tre
medborgarrättsaktivister i Mississippi, varav
två var judar. De dömdes för brott mot
den federala medborgarrätts-lagen i samband med
dessa mord. Bröderna Roberts hade överklagat
sina domar till högre instans när de enligt
polisens rapporter, i juni 1968 kontaktades av
sändebud från Adolph "Sam" Botnick, som
fortfarande är ordförande för ADL i New
Orleans, och erbjöds 69 000 dollar om de ville agera
agents provocateurs och arrangera ett bombdåd mot
ADL-funktionären Meyer Davidsons hus i Meridan,
Mississippi, där polisen skulle ligga i
bakhåll.
En icke namngiven f d FBI-agent
berättade för reportern Jack Nelson att
FBI-agenten Frank Watts och kriminalpolisen Like
Scarborough hade sytt ihop en överenskommelse mellan
FBI, ADL och KKK. Den gick ut på att ADL skulle
betala 10 000 dollar till en mellanhand, och sammanlagt
69 000 dollar till bröderna Roberts om dessa kunde
locka in två av sina polare i KKK, Thomas A.
Tarrants 111 och Joe Danny Hawkins, i en fälla
där de skulle kunna bli dödade.
"Uppgörelsen träffades den
10 juni och nästa dag ordnade Botnick sa att 25 000
dollar i 20-dollarsedlar flögs fran New Orleans till
Meridian, där FBI skulle möta de båda
bröderna den 11 juni", skrev Jack Nelson i Los
Angeles Times.
Den 20 juni meddelade bröderna
Roberts till FBI att bombdådet mot Meyer Davidsons
hus skulle bli av. Den 29 juni gav Alton Wayne Roberts
klartecken för det ADL-betalda skottdramat att
gå av stapeln. Den enda förändringen i
planen var att Hawkins hade hoppat av och ersatts av
KKK-kvinnan Cathy Ainsworth.
Strax efter midnatt den 30 juni
parkerade Tarrants och Ainsworth på gatan
utanför Meyer Davidsons hus. Ainsworth satt kvar i
bilen medan Tarrants gick mot huset med flera
dynamitgubbar i den enda handen och en pistol i den
andra. Det är fortfarande oklart om det var de tio
FBI-agenterna och de tolv Meridian-poliserna, eller
Tarrants, som först öppnade eld. Ainsworth
avled omedelbart efter att ha fått en kula i
ryggraden, och Tarrants träffades av 70 skott, men
överlevde.
Tre dagar senare, den 2 juli, betalade
ADL 10 000 dollar till bröderna Roberts, står
det i polisrapporten. Den 10 juli utbetalades ytterligare
10 000 dollar. Och den 27 augusti "körde tre judiska
affärsmän från Jackson till Meridian och
gav bröderna Roberts 17 500 dollar som en sista
betalning", skrev Los Angeles Times.
Kanske var det detta samarbete mellan
ADL och FBI som fick de federala myndigheterna att
"gå försiktigt fram" när Alton Wayne
Roberts skulle få sin slutgiltiga dom för sin
medverkan i mordet på de tre
medborgarrättsaktivisterna. Den 17 mars 1970
dömdes han till bara tio år, varav tre med
skyddstillsyn. Bröderna Roberts lär sedermera
ha fått status som "federalt skyddade vittnen" och
kvarstår än i dag som tjallare åt FBI
och ADL.
Beträffande de inblandade
ADL:arna är Sam Botnick fortfarande ordförande
för ADL i New Orleans, och hans närmast
underordnade vid den tiden, Richard Lobenthal, leder
numera ADL i Detroit. Justin J. Finger, som ledde ADLa
juridiska avdelning i Atlanta under
medborgarrätts-rörelsens och KKK-mordens
glanstid, är numera biträdande nationell chef
för ADL.
Bara några månader
före det arrangerade skottdramat i Meridian
sköts dr Martin Luther King ner i Memphis. I det
sammanhanget är det intressant att veta att Botnick
hade jobbat nära ihop med den numera avlidne chefen
för FBIa Avdelning fem (kontraspionage) i New
Orleans, Guy Bannister. Bannister hade ett nätverk
av agents provocateur i terroristgruppen Minutemen som,
enligt åtminstone en välinformerad källa
inom det amerikanska underrättelse-väsendet,
hjälpte James Earl Ray att rymma från
fängelset, sa att han kunde användas som en
liknande syndabock i mordet den 4 april 1968 på dr
King. Med andra ord: Ray spelade bara rollen som
mördare, medan Kings verkliga mördare
förblev hemliga.
Gjuter olja på det politiska
våldets eld
Tidigare hemliga FBI-handlingar som
har offentliggjorts (rubricerade "Svarta
pantrarna/Rasfrågor") tyder på att ADL och
FBI har samarbetat även mot Svarta pantrarna. Det
aktuella dokumentet är en ADL-rapport om Svarta
pantrarna fran 22 oktober 1968, skriven av Carl Gershman
och Jerome Bakst, som hävdar: "Åtminstone
för tillfället är allt tätare och
allt mer våldsamma sammanstötningar att
vänta mellan Pantrarna och polisen."
Upptäckten av denna
eldfängda rapport i FBI:s arkiv bestyrker
riktigheten av en passus i en ny bok, "Racial Matters", i
ett kapitel med rubriken "Den enda bra pantern", där
det står: "Avdelning fem försökte
störa Pantrarna genom att manipulera rabbi Meir
Kahane och det terroristliknande Judiska
"försvarsförbundet" (JDL), läcka
information till universitetsförvaltningarna och
källor inom Anti-Defamation League, och jobba ihop
med tidningsskribenter. I JDL:s fall inskränkte sig
FBI inte till att 'skaffa fram faktauppgifter' eftersom
Kahanes grupp inte kunde 'motiveras till handling' om
inte 'uppgifterna... rörande antisemitism och andra
frågor försågs med...ett visst
mått av utsmyckningar'."
ADL har fortsatt sin medverkan i
sådana Cointelpro-operationer till denna dag.
Välinformerade källor i det amerikanska
underrättelseväsendet hävdar faktiskt att
när det kom fram i vilken utsträckning FBI
ägnat sig åt sådant "kontraspionage" och
kongressen hade fördömt det, "lade" FBI "ut"
alla sådana agent provocateur-operationer på
ADL. Fallet James R. Rosenberg (alias Jimmy Mitchell,
Jimmy Anderson) är ett exempel på
det.
Rosenberg (jude) är agent
på heltid åt ADL:s dokumenta-tionsavdelning.
Polisrapporter bestyrker att Rosenberg infilt-rerade Ku
Klux Klan-gruppen i Trenton, New Jersey, för ADLa
räkning och försökte provocera dem till
att spränga den färgade organisationen NAACPa
kontor i Trenton i luften. Kvitton på ADLa
betalningar till Rosenberg vid den här tiden har
påträffats.
1981 berättade en kvinnlig
JDL-medlem, som använde kodnamnet "Ricky", för
en undersökande journalist från EIR: "Jag
träffade Jimmy i Israel omkring 1978 när jag
var på Kfar Saba-kibbutzen nära
Västbanken ... Han skröt alltid med att han
jobbade för Anti-Defamation League med att
infiltrera Ku Klux Klan ... Jimmy blev alldeles
förstörd av valium. Han fick till och med
läggas in för behandling... Jimmy ville
egentligen gå in i den israeliska armén, och
han lyckades - han skickade ett foto till mig ... Men han
är en byråkrat, en pappersskyfflare; de kunde
inte lita på honom i strid."
Rosenberg åkte tillbaka till USA
1979 för att fortsätta jobba åt ADLa
dokumentationsavdelning under Irwin Suall, som lät
honom infiltrera den paramilitära högern; som
hade blivit en viktig måltavla för ADL. Den 7
december 1981 uppträdde Rosenberg under sin nya
identitet i en TV-dokumentär i Minneapolis,
Minnesota, som hette "Högerns arméer",
där han fällde de hätskaste antisemitiska
yttrandena av alla medlemmarna i Krista patrioters
försvarsförbund, som programmet handlade
om.
Terroristen Mordechai Levy
Precis som Rosenberg var också
Mordechai Levy - ynglingen som 1979 under namnet James
Guttmann ansökte om tillstånd för ett
hakkorsmöte i Philadelphia - en agent provocateur
för inte bara ADL, utan också för FBI och
andra polismyndig-heter. Andra namn som han
uppträdde under var James Frank, Mark Levine, Mark
Levy och Morty. Två av Levys FBI-kontrol-lörer
hette Joseph Valiquette och Paul Locke, båda
på FBI:s fältkontor i New York. Tidigare
hemliga handlingar som offentligjorts visar att FBI:s
fältkontor i New York hade upprätthallit
officiella förbindelser med ADLa huvudkontor ' sedan
åtminstone 60-talet.
Men det är inte allt. Levy
misstänks också ha varit inblan-dad i flera av
de värsta terrordåden i USA de senaste
åren.
Den 7 september 1985 avled Tscherim
Soobzokov, ledare för en muslimsk församling i
Paterson, New Jersey, efter ett bombattentat mot hans hem
den 15 augusti. Bara några dagar före
explosionen hade Levy varit i Paterson och i en synagoga
där riktat anklagelser mot Soobzokov som det
amerikanska justitiedepartementets Office of Special
Investi-gations utan framgång hade
försökt använda för att bevisa att
Soobzokov var en "nazistisk krigsförbrytare".
Några dagar efer bombdådet höll Levy
presskonferens i Paterson och applåderade
attentatet. En vecka före bombdådet hade Levy
ringt in ett mordhot till Soobzokovs advokat, Michael
Dennis, varvid han också hade lovat att döda
Soobzokov.
Den 11 oktober 1985 dödades Alex
Odeh, ledaren för Arabisk-amerikanska
anti-diskrimineringskommittén i Santa Anna
Kalifornien, av en bomb som var apterad på
dörren till hans kontor. Kvällen innan Odeh
mördades hade han intervjuats i två nationella
TV-program. Inom tolv timmar efter dessa intervjuer var
han död. Mycket tillförlitlig a källor
uppger att Odeh hade fått många mordhot
frän Mordechai Levy och JDL. '
Även om FBI-chefen William
Webster, sedan gammalt "vän" till ADL, tvingades
erkänna att den "judiska undre världen" var den
mest aktiva terroristorganisationen i USA under 1985,
gjordes inga arresteringar i varken Soobzokov- eller
Odehfallet. FBI sade rent ut till Alex Odehs
anhöriga att det inte skulle bli några
arresteringar på grund av mördar-nas
kopplingar till den israeliska
underrättelsetjänsten. De fick också veta
att Levy inte skulle åtalas trots tecknen på
hans inblandning före terrordådet.
Den 10 augusti 1989 greps emellertid
Mordechai Levy av New Yorkpolisen sedan han klättrat
upp på taket till sitt sexvåningshus på
Bleecker Street i Greenwich Village och skadat en
oskyldig förbipasserande när han sköt vilt
omkring sig. Skjutandet inträffade efter att Irv
Rubin från JDL försökt delge Levy, som nu
leder den rivaliserande Judiska
försvarsorganisationen (JDO), en stämning
för förtal. Den numera 30-årige
terroristen anklagades för mordförsök,
övervåld av första graden och för
att vårdslöst ha utsatt allmänheten
för fara, men släpptes snart på fri fot
igen.
Maffian och Israel
Många amerikaner blev chockerade
när ADL 1985 gav sin utmärkelse
"Frihetsfacklan" till gangstern Morris "Moe" Dalitz,
grundaren av den ökända brottsligan Purple Gang
och långvarig kumpan till Meyer Lansky. Det var som
om någon italiensk-amerikansk organisation skulle
ha gett en utmärkelse till AI Capone.
Purple Gang opererade i Detroit och
Cleveland och var, den gren av den amerikanska maffian
som stod för det mesta av spritsmugglingen i USA
under förbudstiden på 20-talet, och som sedan
gick in i narkotikahandeln. Meyer Lansky var en av de
största maffiabossarna; det var han som skötte
mordbyrån, kallad "AB Mord".
Varför skulle ADL ge en
ökänd judisk gangster en utmärkel-se? En
artikel i Weekend, The Jerusalem Post Magazine kan kanske
förklara hur de resonerar. Under rubriken
"Sionistiska maffiamän" hade man den 20 april 1990
en lång expos skriven av Robert A. Rockaway
på Avdelningen för judisk historia i Tel Aviv,
om hur Meyer Lansky, Dalitz och andra "judiska gangstrar
i det tysta hjälpte till i kampen för att skapa
staten Israel". Dessa kretsar, under 40-talet, skickade
pengar och olagliga vapen till Israel. Om artikeln hade
tryckts i någon annan publikation än Jerusalem
Post Magazine skulle det ha hetat att dess tendens var
antisemitisk.
Håren måste resa sig
på var och en som läser där: "På
samma sätt som de lyckades på många
andra områden, erövra-de judar också en
framskjuten ställning inom brottsligheten". Efter
denna inledande mening följer en uppräkning av
för-grundsgestalterna i den amerikanska organiserade
brottslig-heten:
"Charlie 'King' Solomon ledde den
undre världen i Boston och narkotikahandeln i New
England. Moe Dalitz (som fick utmärkelsen från
ADL), Sam Tucker, Morris Kleinman och Louis Rothkopf
skötte spritsmugglingen i Cleveland... Jake 'Greasy
Thumb' var kassör och bokförare i Capones
organisa-tion. En heljudisk maffia med namnet Purple Gang
dominerade det mesta av spritsmugglingen i Detroit och
sysslade med spelhalor,
försäkringsbedrägerier, narkotika,
kidnappningar och beställningsmord ...Abner 'Longy'
Zwillmann, en av sprit-smugglarna under
förbudstiden, var maffiabossen i New
Jersey."
"I New York", fortsätter
Jerusalem Post, "som 1920 var den största judiska
staden i världen, leddes brottsverksam-heten av
(juden) Arnold Rothstein, av historiker betraktad som den
förste storföretagaren inom amerikansk
brottslighet. Rothstein, mest känd som den som
fixade World Series 1919, byggde upp världens
största spelimperium. Genom sina obegränsade
penningtillgångar finansierade han spritsmuggling
och knarkaffärer, köpte domare och politiker
och lånade ut pengar till legitim
affärsverksamhet. Rothsteins vidsträckta
inflytande gav honom titeln 'undre världens tsar'.
Till Roth-stein mer läraktiga elever hörde
(juden) Meyer Lansky, som senare blev en
förgrundsgestalt inom den organiserade
brotts-ligheten och den som införde hasardspel
på Kuba och Bahamas; (juden) Bugsy Siegel, som
organiserade utpressarverksamheten i Los Angeles och
öppnade Las Vegas för maffian; (juden) Louis
'Lepke' Buchhalter, som förde befäl över
en armé på mer än 200 gangstrar och
genom terror och hotelser kontrollerade
beklädnadsindustrin i New York; och (juden) Arthur
'Dutch Shultz' Flegenheimer, en grym mördare som var
den oomstridde ölbaronen i Bronx."
Att räkna upp sådana
dokumenterade fakta kanske kan vara av värde, men
att ta i försvar och pseudo-objektivt
förhärliga dessa gangstrar är det inte.
"Många judar hyste en motvillig beundran för
gangstern", skriver Rockaway, som uppenbarligen delar
denna beundran, eftersom gangstern "gick emot det
konventionella samhällets normer utan att bekymra
sig om vad gojim (icke-judar) tyckte:'
Artikeln slutar med den otroliga
slutsatsen: "Även om de judiska gangstrarnas
verksamhet var generande, kunde de ge det som de
respektabla judarna inte kunde ge: fysiskt beskydd
för judarna och snabba pengar Få ett Israel
som kämpade för sin överlevnad. Dessa
män var irga efterföljare till Robin Hood och
ska inte förhärligas. Men på sin tid
hjälpte de sitt folk att överleva:'
Maffians förflutna
ADL:s utmärkelse till Moe Dalitz
kan förstås som ett underligt sätt
för många av ADL:s nuvarande ledare att
"göra upp med det förflutna", enligt mottot:
Låt oss inte längre gömma undan
vårt smutsiga förflutna, låt oss
förhärliga det!
Ett namn saknas i artikeln i Jerusalem
Post Magazine, trots att det är allmänt
känt att (den judiska) familjen Bronfman skapade sig
sin otroliga förmögenhet, Seagram's Corporation
m m, genom att smuggla sprit under förbudstiden,
först i Kanada, och sedan i USA. När alkohol
var förbjudet i Kanada 1915-19 importerade
Bronfmanfamiljen olagligt sprit till Kanada. När
förbudet i Kanada hävdes 1919, och
förbudstiden i USA började, gick de helt enkelt
över från import till export av
whisky.
Deras kompanjoner på den
amerikanska sidan, som organi-serade och "beskyddade"
spritförsäljningen, var den amerikanska
maffian. De fyra bröderna Bronfman - Allan, Sam (far
till Edgar, som nu är hedersordförande i ADL),
Abe och Harry-hade aktiemajoritet i det s k
"Reinfeldsyndika-tet", som köpte whisky från
brittiska spritfabrikanter och anlitade maffian för
att sälja den i USA. De som skötte
distri-butionen var spritsmugglaren och den
misstänkte mördaren (juden) Joseph Reinfeld i
New Jersey, Abner "Longy" Zwill-mann och Gudfadern Arnold
Rothsteins ligor i New York.
Under överinseende av Al Capones
onkel John Torrio centraliserades maffian under 20-talet
till ett enda landsomfattande brottssyndikat. Det var
under de åren som de stora maffiakrigen ägde
rum, i vilka en massa italienska mafiosi dödades,
och den fraktion som leddes av John Torrio, Meyer Lansky
och Lucky Luciano vann. I början av 30-talet bildade
Meyer Lansky och Benjamin "Bugsy" Siegel den nu
kartelliserade maffians mordbyrå, för att
undanröja alla som vågade hota syndikatet. Den
kallades "AB Mord'. Politiken var samtidigt att investera
i laglig affärsverksamhet, med följden att
när förbudstiden var slut 1936 var det
många maffiamän som förblev
förmögna och inflytelserika i det amerikanska
samhället.
Den kanadensiska Bronfmanfamiljen gick
i maj 1936 med på att betala 1,5 miljoner dollar
för att bli kvitt med den amerikanska staten.
Beloppet var ett erkännande av att hälften av
all sprit som smugglades till USA under
förbuds-tiden kom från dem. Efter detta hade
Bronfmanfamiljen extra stora framgångar i att bli
"respektabel", vilket kan ha haft en hel del att
göra med den engelska högadeln, som ägde
Distillery Company of London (DCL), det bränneri
från vilket Bronfmanfamiljen hade köpt det
mesta av spriten till USA under
förbudstiden.
(Judiska) inflytelserika personer
såg till att Sam Bronfman 1934 fick den respektabla
posten som ordförande för National Jewish
People's Relief Committee (Judiska folkets nationella
hjälpkommitté) i Kanada. 1939 utsågs
han till ordförande för Jewish Colonisation
Association, och många fler poster följde.
Ancta amerikanska maffiamän blev också judiska
filantroper. De judisk-amerikanska organisationer som de
skänkte pengar till hjälpte judar som kom som
flyktingar från Nazityskland. Kunde man inte
säga mot den bakgrunden: Det var många som
blev rika under förbudstiden - 20-talet och 30-talet
var ett mörkt kapitel, låt oss äntligen
lämna det bakom oss!
Det vore fel, av flera skäl.
Edgar Bronfman använde sin familjs
orättfärdigt förvärvade
förmögenhet till att bli ordförande
för Judiska världskongressen. Delar av
Bronfmanfamiljen är dessutom fortfarande öppet
lierade med den organiserade brottsligheten på
rännstensplanet. Edgars brorson Mitchell Bronfman
utpekades i en rapport 1972 fran en brottskommission i
Montreal som kompis med den lokale förbrytarbasen
Willy Obront: "Deras förhållande sträcker
sig till olaglig verksamhet som de ägnat sig
åt till-sammans ... de särskilda tjänster
som de gjorde varandra och de därav följande
fördelarna för båda på
områdena procen-teri, hasardspel, olaglig
vadslagning, värdepapper, skatteflykt och
korruption." (Ur "The Bronfman Dynasty" av Peter C.
Newman, sid. 231) Obront och en annan av Mitchell
Bronfmans brottskumpaner, Sidney Rosen, dömdes
båda till fängelsestraff i mitten av 70-talet
för "tvättning" av svarta pengar och andra
brott.
Det klaraste skälet till att vi
inte kan lämna maffiakapitlet bakom oss är dock
att ADLa egen nuvarande ledning inte har lämnat det
bakom sig.
Kissinger, det ockuperade Palestina
och ADL!
ADL:s nuvarande ledning domineras
faktiskt av personer med långvariga
förbindelser till den organiserade brottslig-heten,
framför allt till den internationella apparat som
tvättar knarkpengar.
Den främste bland dessa
korrumperade ADL-funktionärer är (juden)
Kenneth Bialkin, tidigare ordförande för ADL
och nu hedersordförande samt ledamot av
ADL-stiftelsens styrelse. När Bialkin arbetade
på advokatfirman Willkie Farr E Gallagher i New
York under 70-talet var han hjärnan bakom Robert
Vescos plundring av Investors Overseas Service (IOS)
på drygt 60 miljoner dollar. Finansmannen Vesco, nu
på flykt från rättvisan och bosatt i
Havanna på Kuba, jobbade tidigt ihop med den
colombianske knarkkungen Carlos Lehder, och hjälpte
Lehder att bygga upp rutterna för sin marijuana- och
kokainsmuggling genom Bahamas. Den 17 april 1989
åtalades Robert Vesco igen i Jacksonville, Florida,
för inbland-ning i en colombiansk
kokainsmugglingskonspiration under tiden
1974-89.
I januari 1980 dömdes Willkie
Farr E Gallagher av en domstol i New York att betala 35
miljoner dollar till offren ` för plundringen av
IOS. Man upptäckte då att Bialkin hade
medverkat i genomförandet av plundringen på
alla nivåer.
Källor inom polisen tror att IOS
tog emot miljardtals dollar i knarkpengar, och att det
var där som Meyer Lansky hade placerat sina
pengar.
Bialkin flyttade nyligen över
till Skadden Arps, den största advokatfirman i USA.
På ungefär samma sätt som Willkie Farr E
Gallagher var pionjärer i de intrikata
penningtvätt-operationer som i dag är
pulsådern i den internationella narkotikahandeln,
var Skadden Arps pionjärer i användningen av
skräpobligationer och lånefinansierade
företagsköp för att återbörda
miljardtals dollar med tvivelaktigt ursprung till USA
genom "hostile takeovers" och "asset stripping" av den
amerikanska industrin. Några av Skadden Arps mest
beryktade klienter: Michael Milken och Ivan Boesky - som
bada inte av en tillfällighet varit bidragsgivare
till ADL.
En annan f d ADL-ordförande,
Burton Joseph, spelade en nyckelroll i Robert Vescos
övertagande och plundring av I0S, genom att
sätta Vesco i förbindelse med sin skyddsling,
finansmannen Meshulan Riklis på Rapid America Corp.
Enligt rättegångshandlingarna köpte
Riklis en kontrollerande aktie-post i IOS som ombud
för Vesco. Riklis skulle senare knytas till Bialkin,
Edgar Bronfman, Herry Kissinger och andra ADL-personer i
en fastighetsskandal som gällde olagliga inköp
av stora markområden på de av Israel
ockuperade territorierna och i de kristna och muslimska
delarna av Jerusalem.
Medan Bialkin var på Willkie
Farr & Gallagher fungerade firman också som
juridiskt ombud åt ADL och företrädde
sådana stora donatorer till ADL och misstänkta
förbrytare som bankiren Edmond Safra. Bialkin
företrädde själv Safra i
rättegången om hans köp av American
Express, en transak-tion som slutade med fiasko
några år senare. Talesmän för
American Express beskyllde Safra för
penningtvätt.
Den 3 januari 1989 utpekades Safra av
den amerikanska tullen och av den amerikanska
narkotikapolisens folk i Bern i Schweiz som en
huvudperson i en internationell
penningtvätt-operation i vilken också
Shakarchi Trading Company figurera-de. Safras Republic
National Bank i New York hade använts som
genomgångskonton för knarkpengar från
libanesiska, bulgariska och colombianska
ligor.
Att utforma USA:s federala
lagar!!
Samtidigt som dessa "transaktioner"
pågick satt Bialkin (som då var
ordförande för ADL) också med i en
kommission med uppdrag att göra en översyn av
USAa federala lagar. I samma kommission satt också
C. Boyden Gray, advokat åt vicepresidenten George
Bush, som ledde administrationens Special Situation Group
och Crisis Pre-Planning Group, de två organ som
hade inrättats för att uppsikt över
ReganIBush-regeringens centralamerikapolitik.
Brevlådeföretaget Lake
Resources i Geneve i Schweiz, som Oliver Norths kumpaner
general Secord och Albert Hakim använde,
kontrollerades ända från början av
advokaten Willard Zucker. Zucker hade jobbat ihop med
Bialkin på Willkie Farr & Gallagher. 1972
utsågs han av ADL:s ordförande till chef
för IOS juridiska avdelning, och blev därmed en
viktig aktör i Vescos plundring av detta
företag.
Bortsett från det ägde
Edmond Safra, en av de största bidragsgivarna till
ADL, tillsammans med Willard Zucker den flotta av privata
flygglan som användes för att flyga den
davarande säkerhetsradgrvaren Robert McFarlane och
överstelöjtnant Oliver North till hemliga
möten om illegala
vapenförsäljningar.
Enligt medhjälpare till Safra
skänkte finansmannen Safra 1 miljon dollar till ADL
sedan han vunnit ett civilmål 1989.
"Forskning i Israel":
Penningtvätt & knark
Om det finns någon bank som
är närmare knuten till ADL än någon
annan, så är det Sterling National Bank i New
York.
Den 29 januari 1982 inlämnade
italienska myndigheter en stämningsansökan mot
Sterling National Bank och andra amerikanska banker som
beskylldes för att ha snuvat Banca Privata Italiana
å 27 miljoner dollar. Styrelseordförande i
Sterling, både dä och nu, är Theodore H.
Silbert, även han hedersordförande i ADL och
tidigare chef för ADL Appeal, som raggar pengar till
ADL. Källor inom den amerikanska polisen hävdar
att Sterling varit en front för maffian ända
sedan den grundades 1919 av Meyer Lanskys kompanjon Frank
Erickson. Sterling figurerade också i en
skatteflykt-skandal i början på 80-talet
där huvudpersonen var en annan styrelseledamot i
banken med kopplingar till ADL, Arnold Burns, som var
vice justitieminister under Reagan.
Burns advokatfirma, Burns E Summit,
påstods ha erbjudit sina klienter en rad skattefria
placeringsobjekt i den karibiska övärlden som
gjorde att miljontals dollar kunde undanhållas
från skatt genom luftplaceringar i "forskning och
utveckling" i Israel.
En annan högt uppsatt person i
Reaganadministrationen, Italienambassadören Maxvell
Raab, har också länge varit styrelseledamot i
Sterling. Raab var tidigare affärskompanjon till
Meyer Lansky i International Airport Hotel
Corporation.
En annan bankir med maffiakopplingar
som sitter i ADL:s nationella kommission och i ADLa
senast utgivna "Purpose and Program" omnämns som
hedersordförande, är Leonard Abess på
City National Bank i Miami. 1981 tog Abess in en av den
colombianska Medellinkartellens penningtvättare,
Alberto Duque, i bankens styrelse (där han satt kvar
tills han åkte fast för penningtvätt och
sattes i fängelse 1986). Ett år senare, 1982,
utsågs Donald Beasley till styrelseord-förande
i City National. Beasley kom från Nugen Hand Bank,
som tros ha tvättat pengarna från den
sydostasiatiska heroin-handeln, och även de svarta
pengarna från den olagliga vapen-handel som bedrevs
av Theodore Schakley och andra f d höjdare i CIA som
senare figurerade i contras-skandalen.
Listan på dem som skänkt
Pengar till och mottagit utmärkelser från ADL
de senaste artiondena är som en
med-lemsfööteckning i Meyer Lanskys
internationella brottssyndi-kat. Langvariga
Lanskykumpaner som Victor Posner, Holly-woodadvokaten
Sidney Korchak och Moe Dalitz är alla med som
ADL-mecenater.
På regionplanet är
mönstret detsamma. Phil Baskin, en advokat och
fixare åt det demokratiska partiet i Pittsburgh och
ADL:s främste operatör i västra
Pennsylvania, tvingades avga som delägare i sin egen
advokatfirma sedan det visat sig att han medverkat i ett
försök att ge ett stort byggkon-trakt till
"Nicky" Sands, en av topparna i Gambinofamiljen i New
York.
Och Paul Lipkin, ordförande
för ADL:s regionstyrelse i Virginia, var i tiotals
år advokat åt (juden) Arthur "Bootsy"
Goldstein, den störste porrförsäljaren i
Norfolk. Goldstein arresterades 85 gånger och
dömdes tre gånger till fängelse för
att bl a ha sålt lim tili
minderåriga.
ADL har aldrig visat något
intresse av att göra sig kvitt dessa
förbrytarelement. De ger tvärtom
utmärkelser till gangstrar som Dalitz, samtidigt som
de förtalar alla som angriper ADL:s
förbindelser till den organiserade brottslig-heten
som "antisemitiska".
Nästa
sida
|