35
ETT
JUSTITIEMORD
EN POLITISK
RÄTTEGÅNG!
DOMEN ÄR
ETT POLITISKT UTTALANDE FRÅN DOMSTOLEN!
JURYN OCH
DOMARNA HADE POLITISKA FÖRUTFATTADE MENINGAR OM
SAKEN!
EN POLITISK
DOMSTOL SOM ÄR JÄVIG!
(Bilaga 1, från Ahmed
Rami till Svea hovrätt. Talan mot Stockholms
Tingsrätts dom av den 14 november 1989, nr DB 15,
mål nr B 8-4-89).
Radio Islam har i sina
program vid flera tillfällen klart deklarerat sitt
avståndstagande till alla former av rasism och
grupphat, inklusive antisemitism i dess hävdvunna
betydelse av generellt judehat och judeförakt. Men
alla former och sorters rasism, även den judiska,
måste bekämpas med debatt. Därför
har Radio Islam klart kritiserat sionismen som är en
form av judisk rasism enligt 1975 års FN:resolution
om sionismen och Israel. Trots detta har Radio Islam
åtalats av JK och i en process fällts av
Stockholms Tingsrätt och stängas för just
"antisemitism" i strid mot lagen om hets mot folkgrupp.
Rasism och antisemitism är inte uttryckligen
förbjudna i lag. De utgör ideologier. Ingen
ideologi är hittills förbjuden i Sverige.
Annars skulle sionismen vara förbjuden. Ett
uttalande - enligt lagen - kan uttrycka hets - och
missaktning även om det inte uttrycker antisemitism
eller rasism. Ordet antisemitism används idag i den
politiska debatten som ett polemiskt politiskt trick mot
sionismens och Israels motståndare. Det är
uppenbart att Tingsrättens dom inte är av
juridisk karaktär men politisk. Orsaken härtill
är uteslutande politisk och har sin grund i att
Radio Islam dels sökt klarlägga
världssionismens maktstruktur och inflytande till
stöd för den judiska staten Israel, dels
ingående dokumenterat och analyserat i en serie
kritiska granskningar Israels övergripande ideologi,
den på biblisk judendom grundade sionismen. Detta
har väckt oro och misshag bland sionistiska
Israelvänner och deras anhängare, varför
de, istället för att öppet debattera med
Radio Islam, valt att med lagens hjälp ha sökt
bestraffa och nedtysta en för dem obekväm och
uppenbarligen "farlig" meningsmotståndare. I
palestina-konflikten vet alla vilken part som utövar
rasism, missaktning, hets mot folkgrupp och även
folkmord, och vilken part som utgör offret för
rasismen och förtrycket.
Det synes inte råda
minsta tvivel om att processen och domen mot Radio Islam
var politisk. Även processens utformning och
domskälen bekräftar detta. Vidare bör
noteras att under pågående process har
åklagaren haft direkta överläggningar med
från staten Israel utsänd representant Chadata
Ben Itto och med flera ledande representanter för
det sionistiska etablissemanget i Sverige som
ständigt var närvarande under
förhandlingarna. Det bör tilläggas att i
juryn fanns endast företrädare för de
politiska partier som offentligt deklarerat sitt
stöd och sin solidaritet till staten Israel och att
domarna själva i en sådan laddad politisk
fråga säkerligen har sina sympatier utformade
av den rådande stämningen i den allmänna
opinionen, alltså som redan har förutfattade
meningar om frågorna som behandlats i Radio Islams
program som blev åtalade.
Beträffande domen
bör observeras att trots försvarets juridiskt
mycket omfattande plädering har denna så gott
som helt negligerats i domsmotiveringen. Ur
försvarets synpunkt visade det sig vara helt
gagnlöst att söka bemöta åtalet med
juridisk expertis. Och detta är förklarligt,
då domen grundats på en politisk
bedömning, inte på en saklig juridisk
bedömning.
OM
DOMSKÄLEN
Även de i
domskälen framförda redovisningarna ger
otvetydiga bevis på domens politiska
karaktär.
Här må
anföras föjande, beträffande de olika
domskälen:
1. Som ett domskäl
åberopas att "flera traditionellt antisemitiska
teman är klart urskiljbara". Till stöd
härför åberopas vittnet J Weibull, som i
sitt vittnesmål uttalat att "flera av uttalandena i
Radio Islam, till innebörd och syfte
överensstämmer med vissa avsnitt ur Hitlers
Mein Kampf och artiklar i den nazityska tidsriften Der
Stürmer."
Ur juridisk synpunkt
är det anmärkningsvärt att domstolen, utan
vidare, godtar denna vittnesutsaga som ett bevisat
faktum. Det kan här inskjutas, att Radio Islam inte
haft tillgång till vare sig Mein Kampf (i original
eller översättning) eller Der Stürmer.
Oavsett detta är det ur juridisk synpunkt
ohållbart att vissa överensstämmelser
mellan olika skrifter och återgivningar i Radio
Islams sändningar skulle kunna utgöra
domskäl. Det är ju - juridiskt sett -
radioprogrammen som skall bedömas
självständigt (är det som säges
falskt, är det lagligt eller ej? Och vad är
Radio Islams syfte?) inte genom någon guilt by
association.(Jesus, Marx, Mohamed och Luther är
också - som Hitler - kritiska mot judendomen utan
att dessa är nazister! Hitler tycker också att
dygnet består av 24 timmar. Hitler är
också - som Reagan, Bush och de flesta svenska
stora politiska partierna - mot kommunismen utan att vara
nazister!) Hitler utövade samtidigt samma
erövringskrigiska och rasistiska politik som t ex
Frankrike, England, Holland, Belgien, Spanien, USA
utövade under 30- och 40-talen i Asien, Afrika och i
Amerika utan att England eller Frankrike t ex skulle vara
nazistiska. Hitlers speciella brott är att han
utövade detta i Europa och mot andra rasistiska
"supermakter" medan dessa supermakter koloniserade och
förtryckte andra folk i Tredje världen. Hitler
ockuperade Frankrike, Frankrike ockuperade - samtidigt -
Marocko.
Och kriget i
västvärlden kallas "världskrig" enbart
när det är i Europa eller drabbar direkt
västvärlden. Det "tredje världskrig" som
den prosionistiska västvärlden driver just nu i
Palestina och i olika delar av Tredje världen
drabbar enbart de fattiga och de svaga som av nazisterna
och västvärlden anses mindre "värdiga".
För oss muslimer är nazismen och den
prosionistiska västvärlden två sidor av
samma mynt: av rasismen och dominanspolitik och ideologi.
Inte av "Guilt by association" men av total ideologisk
överensstämmelse. Frankrikes kolonialism i
Marocko och i Algeriet t ex är inte mindre barbarisk
än den tyska i Europa!
Om domen mot mig
bedömes ur politisk synvinkel, så är det
förklarligt med hänvisningarna till de angivna
nationalsocialistiska skrifterna, eftersom det då
är ägnat att framkalla de för
åklagarsidan önskade idéassociationerna
till "nazistiska judeförföljelser" och
"Förintelsen av sex miljoner judar" under 2:dra
världskriget och inte till dagens läge i
Palestina som Radio Islam behandlar.
2. Som särskilt
domskäl åberopar domstolen att "Sions Vises
Protokoll" har tagits upp och i långa avsnitt
återgivits "trots att en enig vetenskap
fastställt protokollet som ett falsarium". Då
domstolen inte åberopar några vetenskapliga
eller juridiska källor för sitt
påstående, måste det antagas att
domstolen här helt stöder sig på vittne
Weibulls politiskt propagandistiska vittnesmål. Men
även han underlät att framlägga
några som helst bevis för att "en enig
vetenskap fastställt" protokollens ursprung som "ett
falsarium". Sions Vises Protokoll är inte - enligt
lagen - förbjuden i Sverige. Den finns i svenska
bibliotek och är i sig, sann eller falsk, en
intressant politisk skrift som innehåller en viss
politisk filosofi besläktad med Machiavellis - som
Radio Islam försökt jämföra med
Israels och sionismens politiska filosofi. Den har inte
använts i Radio Islam som "underlag för olika
slutsatser om judarna" som sägs i domskälen.
Radio Islam har jämfört Sions Vises Protokolls
teser med dagens sionistiska politiska strategi för
att se om Israels politik är lika machiavellisk som
denna skrifts filosofi.
Ur "vetenskaplig
synpunkt" - och vittnet Weibull förklarade sig
framträda inför rätten som uteslutande
"vetenskaplig historiker" - torde det vara helt
ogörligt att fastställa protokollens ursprung
så här långt efter deras
offentliggörande. Det kan endast bli mer eller
mindre plausibla gissningar, vilket framgår av den
utförliga introduktion som Radio Islam presenterade
och som är återgiven i min bok Israels makt i
Sverige (s, 96 - 108). Med hänsyn till att
protokollens innehåll på ett slående
sätt överensstämmer med dagens Israels
politiska taktik och strategi och med vad som faktiskt
inträffat i Västvärlden under de decennier
som förflutit efter det att de först
publicerades omkring 1908, bör det inte vara
förbjudet att offentligt omnämna detta.
Därtill kommer att protokollen är allmänt
spridda - och lästa - i den muslimska världen
som ett äkta sionistiskt dokument. Dessutom utger
sig inte Sions Vises Protokoll för att vara
författade av alla judar, men enbart i en sionistisk
kongress av några ledande "visa sionister". Och
även ett förfalskat dokument kan påverka
vissa sionistiska aktivisters politik.
Ur politisk synvinkel
är det naturligtvis en stor framgång för
den internationella sionismen (WZO - World Zionist
Organisation), världsjudiska kongressen (WJC - World
Jewish Congress) och den judiska staten Israel att
få auktoritativt fastslaget av en svensk domstol
att "en enig vetenskap fastställt protokollet som
som ett falsarium". Det är första gången
i historien som en officiell (icke-judisk) statlig
myndighet vågat göra ett sådant -
för den sionistiska politiska propagandan
önskvärt - utlåtande om protokollets
ursprung utan någon som helst juridisk eller
vetenskaplig granskning! Vid rättegången i
Bern 1935, om protokollet, vägrade därvarande
domstol ge något utlåtande om dess
autenticitet utan inskränkte sig till att döma
det som "smutslitteratur" i strid mot dåtida
schweizisk lag, efter noggrann granskning i en
rättegång. Från juridisk synpunkt torde
detta den svenska domstolens uttalande vara sakligt
ogrundat, men ur politisk synvinkel är det ett klart
politiskt ställningstagande. Det är mycket
anmärkningsvärt att en svensk domstol kan
låta ett sådant politiskt omdöme ligga
till grund för ett straffutdömande, eftersom
det innebär att vi i Sverige - i strid mot
grundlagen - utdömer rent politiska "brott"
straffrättsligt.
3. Som domskäl
anför domstolen vidare att "Rami i Radio Islam
citerat texter, författade av BG Montgomery, Arthur
Engberg och Richard Hejll. Om Montgomery, anför
domstolen att han, enligt Weibull, var en känd
svensk nazistskribent. Arthur Engbergs artikel sägs
ha "rasistiskt" innehåll och citatet av Hejll
sägs vara hämtat ur en artikel publicerad i en
svensk tidskrift ("Den Enskilde" publicerad 1960) av
nazistisk karaktär." Dessa böcker och denna
tidskrift finns att läsa i svenska bibliotek och hos
svenska antikvariat. De är inte förbjudna. det
är åsikterna som där framförs och
inte författarna.
Det skall alltså
vara förbjudet att i svensk närradio citera ur
lagligt tryckta skrifter, som utgivits i Sverige (och som
finns att tillgå i handeln antikvariskt eller
på åtminstone vetenskapliga bibliotek som
KB). Frågan är då huruvida det är
förbjudet att citera vad som tryckts och utgivits
för längre eller kortare tid sedan, som inte
är i lag förbjudna idag. I de åberopade
lagrummens förarbete finns intet nämnt om
förbud mot citat av vare sig äldre eller nyare
litteratur och inte heller om den citerade
författaren anses ha viss politisk åsikt. Det
finns inte i Sverige någon laglig svartlista av
författare som inte får citeras!
Även detta
domskäl får anses vara ett utslag av
uteslutande politisk bedömning. Domen kriminaliserar
godtyckligt handlingar, åsikter, skrifter och
författare som inte är kriminaliserade av
lagen. Tingsrättens agerande är en ren politisk
diktatur och fanatism som man tillskriver nazismen och
nazisterna som domarna vill politiskt
bekämpa!
4. Eftersom domstolen
särskilt omnämnt "Förintelsen" bör
framhållas att "nazisternas förintelse av sex
miljoner ihjälgasade judar" har varit et av de
huvudargument som sionisterna, efter andra
världskriget, åberopat för att utverka
segermakternas tillstånd att bemäktiga sig
Palestina. Krav som bl a ställts i Tyskland om en
offentlig vetenskaplig utredning om "Förintelsen"
har avvisats av regeringarna bland segermakterna liksom i
den tyska förbundsrepubliken. Flera forskare, bl a i
Frankrike, England och USA, har emellertid efter
ingående studier uttalat starka tvivel om den
sionistiska versionen av "Förintelsen" och betecknat
den som "propagandamyt" och "århundradets stora
svindel". The Hoax of the Twentieth Century lyder titeln
på en bok om detta ämne i kritisk belysning av
USA-professorn Arthur R Butz.) Det finna många
skolor inom historieforskningen. Man kan inte
kriminalisera historieforskning. Den svenska lagstiftaren
har inte förbjudit att ifrågasätta den
gängse historieskrivningen.
Hur en kritisk
redovisning och bedömning av en historisk
tvistefråga, som "Förintelsen", kan
utgöra "missaktning" och "hets", mot den judiska
folkgruppen, är politiskt och juridiskt svårt
att förstå. Om "Förintelsen" är en
historiskt verifierbar realitet, så borde alla de
kritiska invändningar och argument som anförs,
till stöd för tesen om "propagandistisk
förintelsemyt", bemötas och därmed avvisas
med obestridliga fakta i en öppen och fri debatt,
varefter "förintelsekritikerna" eventuellt kan bli
utskämda och rimligtvis måste erkänna
sina grava misstag. Så har emellertid inte skett.
Om å andra sidan "Förintelsen av sex miljoner
judar, huvudsakligen i de nazityska
förintelselägrens gaskammare", enligt den
sionistiska propagandans version, skulle vara en
"propagandamyt", så drabbas ju denna propagandamyts
upphovsmän, (de sionistiska "historikerna" och
propagandisterna) men inte den judiska folkgruppen, som
ju är dess offer lika mycket som andra folkgrupper
som intalats ta "propagandamyten" för
verklighet.
5. Helt allmänt
anser sig domstolen kunna fastslå att "samtliga"
yttranden, som domstolen specificerat i varje enskilt
fall, är klart "nedsättande" och "i många
fall djupt kränkande för judar och där
Rami genomgående generaliserar och avser judar i
allmänhet." Detta gäller även avsnitt som
talar om sionister eller sionistiska judar, t ex i
program om "Förintelsen", enligt domstolen. Det
heter att "samtliga dessa yttranden överskrider
gränsen för en saklig och vederhäftig
diskussion och uttrycker "missaktning" för "den
judiska folkgruppen" som sådan."
Detta är emellertid
endast en politiskt grundad bedömning av domstolen,
inte någon väl överlagd juridisk slutsats
grundad på en semantiskt opartisk vetenskaplig
analys av olika sända program tagna i deras helhet i
deras politiska och ideologiska syfte och sammanhang och
med vederbörlig hänsyn tagen till de av Radio
Islam utfärdade deklarationerna om denna
närradiosändares intentioner och programpolicy
(som återgivits i min - av domstolen helt
frikända - bok Vad är Israel? på sidorna
165 - 183 i de 20 första punkterna under rubriken
Vad Radio Islam anser om sionismen, judendomen, Israel,
antisemitismen och Palestinafrågan) och som
sändes i Radio Islam i flera repriser. För mig
är judendomen en ideologi och att säga "jude"
eller "judar" är som att säga kommunist,
anarkist, muslim eller kristen. Judendomen och judar
är politiska aktörer som bör tåla
att kritiskt granskas och bli emotsagda i
debatten.
Här står
alltså en politisk och ideologisk uppfattning mot
en annan politisk och ideologisk uppfattning. Kan en
"rättegång" i ett demokratiskt land ha
befogenhet att kriminalisera den ena och hylla den andra
och avgöra i en politisk och ideologisk
tvistefråga? Är det en ideologisk
rättegång?
Svensk-islamiska
Förbundets (som står bakom Radio Islam) avsikt
och min avsikt som Radio Islams ansvarige utgivare, har
varit att, för svensk publik, förmedla den
islamiska synen på den över 40-åriga
Palestinakonflikten och orientera om dess djupare
liggande orsaker för att därmed skapa
bättre förutsättningar hos en svensk
opinion att finna utvägar till en konstruktiv
lösning av denna konflikt istället för att
blint stödja den israeliska sionistiska
erövringspolitiken p g a den dominerande sionistiska
propagandaversionen om sionismen och
Palestinafrågan. Radio Islams syfte är en
demokratisk stat i Palestina där judar, kristna och
muslimer ska vara jämlika. Vi anser inte att judarna
är mindervärdiga. Det är sionisterna och
judendomen som ser ned på andra folk.
Palstinakonflikten
är inte bara en konflikt lokaliserad till vissa
territorier i Mellanöstern, mellan Israel och
palestinier under den judiska statens herravälde,
utan den är även en storpolitisk och ideologisk
konflikt (som hotar världsfreden och även
Sverige) mellan å en asidan Israel och dess
allierade i supermakten USA och övriga
västvärlden och å andra sidan den
arabiska och muslimska världen. Alla hittillsvarande
diplomatiska försök att lösa denna
inflammerade konflikt med ömsesidiga kompromisser
har alltid strandat på Israels omedgörliga
hållning att vägra förhandla med
palestinierna (PLO) och på Israels fortsatta
rasistiska expansionistiska "bosättnings"- och
förtryckarpolitik. Det är ett systematiskt och
välplanerat sionistiskt folkmord och
förintelsepolitik mot det palestinska folket som
pågår idag i Palestina.
Mot denna bakgrund har
det synts mig välmotiverat att informera om hela
orsakskomplexet (till Israel och dess arroganta
maktpolitik) i en bredare och mer djupgående
kritisk granskning av den judiska staten Israels
övergripande ideologi (den på judendomen
grundade sionismen) och dess verktyg bland
"diasporajudarna" i västvärlden ( de från
Världssionistiska Organisationen och
Världsjudiska Kongressen utgående nationella
sionistiska organisationerna och judiska
församlingarna) för att påverka och styra
regeringarna och opinionen i västvärlden att
stödja Israel ekonomiskt, militärt, politiskt
och "moraliskt".
Sionismen och judendomen
som den utövas idag mot palestinierna är ren
hets mot folkgrupp, palestinierna, och ren missaktning
mot det palestinska folket och mot alla kristna och
muslimer. Att kritisera denna sionism och rasism kallas i
domen "antisemitism".
Mitt engagemang är
solidaritet med de fördrivna och förtryckta
palestinierna (vilka är både kristna och
muslimer) i deras rättfärdiga kamp för att
återvinna sitt (av sionisterna berövade)
hemland i demokrati där judar, kristna och muslimer
ska kunna leva i jämlikhet. Samtidigt blir mitt
engagemang för frihet, rättvisa och demokrati
en protest mot förtryck, orättvisa och diktatur
(också när den kamoufleras som formell och
selektiv demokrati enbart judar emellan.) Mitt engagemang
för palestiniernas och rättvisans sak blir
naturligtvis också samtidigt en protest mot den
judiska inkräktar- och ockupationsstaten Israel,
dess ideologi och politik med sionistiska och
prosionistiska uppbackare i bl a Sverige. Om den
rasistiska nazismen fördöms överallt (och
inte enbart i Tyskland i 2:dra världskriget)
så bör sionismen också
fördömas och bekämpas överallt
åtminstone med debatt - verbalt - som i Radio
Islam. FN har, 1975, förklarat sionismen som en form
av rasism. Israels våldspolitik mot palestinierna,
som är ideologiskt motiverad ( i den judiska
gammaltestamentliga läran om judarna som "Herrens
utvalda egendomsfolk" med rätt till "det utlovade
landet") tar sig uttryck i dödande,
lemlästande, fängslande och tortyr av tusen och
åter tusen palestinska människor, män,
kvinnor, barn och åldringar, i ständiga
konfiskeringar av mark, egendom och hus,
husrannsakningar, i sprängningar av palestiniernas
hus, i skövlingar av deras trädgårdar,
olivplanteringar och fruktodlingar liksom i andra
terroraktioner som de ständigt återkommande
israeliska flygbombardemangen av palestinska
flyktingläger i grannlandet Libanon.
Det är mitt
engagemang och min protest (som delas, inte av Hitler och
de rasistiska nazisterna, men av så gott som hela
den muslimska världen och av alla rättsinnade
människor i Sverige och i hela världen). Det
är min uppfattning. Mot den står sionisternas
och åklagarsidans uppfattning. Judendomen,
sionismen och deras Israel är mycket besläktade
med nazismen och apartheid-regimen i Sydafrika: de har
som gemensam nämnare rasismen och
apartheid.
Trots att
Tingsrätten frikände hela min bok och
fällde enbart 18 åtalspunkter av 64 så
kräver åklagaren straffskärpning mot mig
- i sin vadeinlaga - p g a "brottets" stora omfattning
och eftersom rättegången och
domsmotiveringarna i den av Stockholms Tingsrätt
fällande domen mot mig, är av rent politisk
innebörd och en ren modern häxprocess, anser
jag mig intet ha att vinna med juridiska argument utan
får därför föra mitt försvar
själv inför domstolen i rättegången
vid Svea Hovrätt ensam med politiska argument.
Därför anser jag mig inte i behov av juridiskt
biträde och anser mig själv i stånd att
kunna driva mitt försvar i Hovrätten. Jag
anhåller därför att Hovrätten
må entlediga advokat Ingemar Folke från
förordnandet att vara mitt offentliga biträde.
Eftersom Tingsrättens dom mot mig stödjer sig
huvudsakligen på professor Weibulls
vittnesmål ska jag i följande bifogade bilaga
nr 2 skriftligt granska detta
vittnesmål.
Stockholm 22 december
1989
Ahmed Rami
Nästa
sida
|