30
Enligt Stockholms
Tingsrätt:
"Invandrande flyktingar
bör
KASTRERAS"
- ej missaktning!
***
"Förintelsen är en
bluff"
- grov missaktning!
***
Lagen om hets mot folkgrupp stiftades
1948, för att skydda de svaga mot rasismen och
diskrimineringen. Men denna lag används idag mot de
svaga för att skydda de starka maktharvarna i
samhället. Den används för att skydda den
judiska rasismen och des produkt den "vita
rasismen"!
Här återger jag ett utdrag
från Stockholms Tingsrätts friande dom i
målet mot Stefan Herrmann som åtalades
för hets mot folkgrupp. Jag är inte emot att
Herrmann frikändes, eftersom jag tycker att alla
åsikter bör fritt få diskuteras.
Frågan är varför Stockholms
Tingsrätt ansåg att de åsikter som
uttrycktes i Radio Islam utgör missaktning och skall
fällas medan de åsikter (om att man bör
kastrera invandrare) som framfördes i
Sverigepartiets närradio frikändes? Beror det
på att åsikterna som framfördes i Radio
Islam gäller judendomen medan åsikterna som
framfördes i Sverigepartiets närradio
gäller bara oss övriga "svartskallar"
(gojerna)? Kravet på att flyktingarna bör
kastreras är rent rasistiskt och innebär
också uppmaning till diskriminering och därmed
förföljelse, medan Radio Islam i sina program
uttryckligen strävar efter rättvisa,
jämlikhet och frihet; mot rasism, mot erövring,
mot folkmord och mot alla ideologier som legitimerar
förtryck och rasism som t ex judendomen/sionism-en
och Israel. Bör inte rasismen, även den
judiska, bekämpas i alla dess former? Eller är
det de israeliska apartheidlagarna som gäller
även här i Sverige?
***
(Avskrift; utdrag)
DOM 1987-01-22
STOCKHOLMS TINGSRÄTT Dom
nr
Avd. 8 DB 1
Box 8307
104 20 STOCKHOLM Mål
nr
tel: 58 50 00 B 8-24-86
Åklagare Justitiekanslern
genom
Bondestam, Per-Håkan,
chefsåklagare
Stockholms
åklagardistrikt
Tilltalad Herrmann, Nils
STEFAN
Civilekonom
Domslut Åtalet
ogillas
YRKANDEN M M
Justitiekanslern har yrkat ansvar
å Herrmann på sätt som framgår av
stämningsansökan, domsbilaga 1.
Herrmann har bestritt
ansvar.
Herrmann har anfört.
Han var vid tiden för
sändningen ordförande i framstegspartiet och
är numera ordförande i Sverigepartiet som
bildats i slutet av 1986 genom sammanslagning av
framstegspartiet och folkkampanjen "Bevara Sverige
svenskt".
Framstegspartiet sände varje
vecka ett 30 minuter långt program i närradion
över Stockholm. Vid vissa tillfällen, som
varierade från en till sju-åtta gånger
Per år, hade partiet nattsändningar med
telefonväkteri. En sådan ägde rum vid det
med åtalet avsedda tillfället. Sändning
skedde kl. 00.00-06.00 och telefonväkteriet varade
mellan kl 00.00-03.00. Herrmann var programutgivare. Han
ledde telefonväkteriet, biträdd av en panel om
fyra personer från partiet. Syftet med programmet
var att informera om och propagera för partiets
politik.
Några krav ur framstegspartiets
program var
- Begränsa
invandringen;
- Omskola Lapp-Lisorna;
- Rättvisa åt
mannen;
- Kvinnan tillbaka till
spisen.
Det är viktigt att ett
radioprogram bedöms i sin helhet. Det aktuella
programmet karaktäriseras av att Herrmann
diskuterade invandringspolitiken, ej invandrarna. Han
hade inget uppsåt att uttrycka missaktning för
invandrare.
I ett antal likartade fall som
anmälts till justitiekanslern för
ifrågasatt tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott
har denne underlåtit åtal med hänvisning
till den ansvariges bristande syfte att uttrycka en
uppfattning som innefattar brottet hets mot folkgrupp
(dnr 2829-86-30, 2928-86-31, 3304-86-31 m fl, 3323-86-31,
3335-86-31, 3355-86-30, 3357-86-30, 3360-86-30,
3397-86-3D, 3486-86-30). - Att åtal väckts mot
Herrmann måste ha politiska motiv.
DOMSKÄL
Parterna har so m bevis åberopat
bandupptagning av telefon-väkteriet, vilken på
begäran av Herrmann uppspelats i dess helhet.
Justitiekanslern har dessutom åberopat utskrift av
delar av programmet, vilken föredragits.
Juryn har besvarat till den
ställda frågor på sätt som
framgår av domsbilaga 2. Detta svar innebär
beträffande de fyra åtalade yttrandena att
det, som avses med fråga nr 1, skall ogillas medan
de, som avses med frågorna n:ris 2-4, skall
prövas av rätten.
Enligt den ursprungliga lydelsen av
straffbestämmelsen om hets mot folkgrupp bestod den
brottsliga handlingen i att offentligen hota,
förtala eller smäda folkgrupp av visst slag.
Genom lagändring år 1970 erhöll
bestämmelsen en lydelse, enligt vilken den
brottsliga handlingen består i att offentligen
eller eljest i uttalande eller annat meddelande som
sprids bland allmänheten hota eller uttrycka
missaktning för folkgrupp av sådant slag som
nämns i paragrafen. Vid lagändringen
anförde föredragande departementschefen bl a
att med uttrycket missaktning avsågs att låta
även andra kränkande omdömen än
sådana som kunde bedömas som förtal och
smädelser bli straffbara, att det för
straffbar-het borde räcka med att ett uttalande om t
ex en viss folk-grupp var nedsättande för
gruppens anseende samt att det a andra sidan inte var
meningen att omdömen som inte över-skred
gränserna för en saklig kritik av viss eller
vissa raser eller folkgrupper skulle falla inom det
straffbara området (NJA II 1970 s 531). Vid
ärendets behandling i riksdagen framhöll
första lagutskottet bl a att begreppet missaktning
måste tolkas med viss försiktighet samt att
härunder sålunda inte borde innefattas alla
uttalanden av nedsättande eller förnedrande
natur utan att för straffbarhet borde krävas
att det var fulit klart att uttalandet överskred
gränsen för en saklig och vederhäftig
diskussion rörande folkgruppen i fråga (NJA II
1970 s 535).
Vad avser det åtalade yttrandet
nr 2 kan inte enbart det förhållandet att en
svordom använts göra uttalandet brottsligt.
Yttrandet i övrigt kan inte - sett i sitt
samman-hang -anses innefatta uttryck för missaktning
av invandrare.
Yttrandet nr 3 är mot bakgrund av
den försiktighet, med vilken begreppet missaktning
bör tolkas, alltför oprecist - det är
närmast allmänt kverulerande - för att
kunna sägas uttrycka missaktning för
invandrare.
Åtalet för yttrandena nr 2
och 3 kan alltså inte bifallas. Yttrandet nr 4
är - när det gäller frågan om
yttrandena innefattar uttryck För missaktning - det
grövsta av de åtalade avsnitten. Det
utsäger om invandrande flyktingar att de om de skall
tas emot, bevisligen skall ha varit torterade och att man
kan kastrera dem så att man slipper att de ynglar
av sig så otroligt. Yttrandet uttalar - i vad
därigenom f"reslås kastrering av invandrare -
missaktning För dessa invandrare på ett
sätt som överskrider gränsen för en
saklig kritik av den svenska invandringspolitiken vad
avser (politiska) flyktingar. Yttrandet innefattar
alltså objektivt sett brottet hets mot
folkgrupp.
Av 1 & 2 st lagen om ansvarighet
för närradio, jämförd med 7 4 1 st
radioansvarighetslagen, följer att frågor som
rör missbruk av yttrandefriheten i
närradioprogram bedöms efter samma grunder som
gäller för bedömningen av missbruk av
tryckfriheten enligt 1 kap 4 4
tryckfrihetsförordningen. Enligt sistnämnda
lagrums första stycke bör envar, vilken blivit
förtrott att döma över missbruk av
tryckfriheten eller eljest vaka över
tryckfrihetsförordningens efterlevnad, därvid
städse ha i åtanke att tryckfriheten
utgör grundval för ett fritt
samhällsskick, alltid fästa sin
uppmärksamhet mera på ämnets och tankens
än på uttryckets lagstridighet, på
syftet än på framställningssättet,
samt i tvivelsmal hellre fria än
fälla.
Herrmanns uttalade syfte med
närradioprogrammet har varit att informera om
framstegspartiets politik. En av partiets programpunkter
har varit kravet att begränsa invand-ringen. Denna
politiska ståndpunkt är inte olaglig och
måste få diskuteras offentligt även om
det till följd av frågans inflammerade
karaktär inte på förhand kan uteslutas
att extrema åsikter kommer till uttryck.
Vid en samlad bedömning finner
tingsrätten inte ådagalagt att Herrmanns syfte
varit att uttrycka en uppfattning som innefattar hets mot
folkgrupp. Syftet har i stället varit att informera
om och diskutera framstegspartiets kritik av den svenska
invandringspolitiken. Med hänsyn härtill och
med särskilt beaktande av innehållet i
tidigare nämnda 45 i 1 kap
tryckfrihetsförordningen finner tingsrätten
inte att Herrmann genom yttrandet nr 4 gjort sig skyldig
till yttrande-frihetsbrott innefattande hets mot
folkgrupp. Denna tings-rättens bedömning
är också väl förenlig med den
rättstillämp-ning, som kommit till uttryck i
justitiekanslerns tidigare, här ovan angivna
åtalsprövningar.
Med hänsyn till det anförda
skall åtalet i dess helhet lämnas utan
bifall.
Fullföljdshänvisning, se
bilaga 3 (Dv 400 A) Vadeinlaga sist 1987-02-12
Fredrik Boström Karin
Bredberg-Olsson Ulf Bergenstråhle
Stockholms Tingsrätt
Nästa
sida
|