|
17
KAMPANJ MOT MIN
PERSON
Artikel införd i Upsala Nya Tidning den
21/3 1990
Den pågående kampanjen mot min person
kan snarare bidra till att befordra antijudiska
stämningar än avslöja "förment
antisemitism", skriver professorn i religionshistoria,
särskilt Främre Orientens religioner, Jan
Bergman, i en replik till Julian Ilicki, Håkan
Holmberg m fl. (De tidigare inläggen var
införda i UNT 16/1, 31/1, 14/2 och 16/2).
"Läsaren av UNT:s debattsida
torde under de senaste månadernas gång
på gång ha blivit konfunderad och fundersam.
De grova attacker som undertecknad från vissa
håll blivit utsatt för beskriver mig som i
hög grad okunnig, fördomsfull och oärlig.
Vore detta fallet, skulle knappast så mycken och
grovkalibrig ammunition vara nödvändig. Det
är något som inte stämmer ...
För mig själv står det
mer och mer klart, att just de grupper som under
två års tid så intensivt uppvaktade
justitiekanslern med skrivelser för att få
till stånd åtal mot Ahmed Rami och
Närradio Islam egentligen aldrig helt accepterat en
process i vanlig ordning. Ahmed Rami borde helst ha
hängts offentligt, ohörd! I vilket fall var det
ytterst inopportunt för dessa grupper att personer
med visst anseende ställde upp som vittnen på
försvarssidan. Men till svensk rättspraxis
hör faktiskt att en person ej ska fällas p g a
dåligt försvar, utan utifrån gravheten
och rättmätigheten i anklagelserna. Hade
svarandesidan ej haft egna vittnen, hade detta varit
märkligt i svensk rätthistoria, Håkan
Holmberg!
I tryckfrihetsmålet gick Rami
helt fri, vilket självklart måste upplevas
mycket smärtsamt av anmälarna. Och nu är
det därför jag som skall hängas offentligt
- utan rättegång!
Helt frånsett att jag
känner mig djupt kränkt personligen av att - p
g a något slags enfaldigt "smittoresonemang" - bli
offentligen stämplad som "antisemit", befarar jag
att den pågående kampanjen mot mig snarare
kan bidra till att befordra antijudiska stämningar
än avslöja "förment antisemitism". Och
detta kan väl aldrig någonsin ligga i linje
med Svenska kommitténs mot antisemitism
målsättning och synnerligen angelägna
verksamhet?
När målet mot Ahmed Rami
blivit fastställt övervägde
tingsrätten att själv kalla vittnen. Jag blev
preliminärt kontaktad. Senare bestämdes dock
att så ej skulle ske. Då kallade
åklagarsidan fyra vittnen och svarandesidan
två, varav jag var den ene. I det rollspel som en
process utgör fann jag min särskilda uppgift
vara att pröva, om det i den aktuella verkligheten
finns något underlag till den användning av
"terrortexter" framför allt ur den hebreiska bibeln
(dvs vårt Gamla testamente), som för Ahmed
Rami spelar en så framträdande
roll.
Att den aktuella verkligheten i
första hand är förhållandena i
staten Israel och särskilt på de ockuperade
områdena är en rimlig utgångspunkt, om
man över huvud ska försöka fånga in
den drivande faktorn bakom Ramis aggressiva
hållning. Nasser och Ben Bella var den
uppväxande Ramis idoler och deras propalestinska och
antisionistiska engagemang var uppenbart. Naturligtvis
tog Ahmed Rami tidigt över deras attityder och
program.
Sedan är det en annan fråga
om också andra motiv senare tillkommit. (Mot Ramis
grova generaliseringar reserverade jag mig flera
gånger. Och från de revisionistiska
tankegångar som Ahmed Rami gjort till sina tog jag
helt avstånd.)
Julian Ilicki målar i slutet av
sin första inlaga upp mot polerna vetenskap och
demagogi, där den förra karaktäriseras av
sin verklighetsanknytning. Den avslutande frågan -
uppenbarligen retorisk - till vilken kategori
undertecknad hör, ska jag nu besvara genom att
redovisa en del av verklighetsunderlaget till den mitzva
som spelade en roll vid rättegången och sedan
togs upp i debatten i UNT.
I en Expressenartikel i december 1989
påstod Per Ahlmark - knappast någon
specialist på mitzvot (gudomliga påbud och
förbud inom judendomen) - att jag hittat på e
ny mitzva vid sidan av de 613 kända, en nr:614!
Detta Ahlmarks påhitt blir naturligtvis inte
sannare av att upprepas i UNT av Julian Ilicki, som mig
veterligt inte heller är någon större
kännare av mitzvot.
Av mitt vittnesmål framgår
tydligt att det är den s k Amalek-mitzvan jag
åsyftar. Denna återfinns - t o m i dubbel
form - i t ex den mest klassiska uppräkningen av
mitzvot (Maimonides' Sefer ha-Mitzvot), nämligen som
nr 188 och som nr 307 (= nr 59 i den som förbud
utformade serien).
Amalek står i den judiska
traditionen för ärkefienden som ständigt
ska tillintetgöras. Att påbudet gäller
total förintelse framgår av 5 Mosebok 25:
17-19: 'Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på
vägen , när ni drog ut ur Egypten, hur han utan
att frukta Gud gick emot dig på vägen och slog
din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter,
medan du var trött och utmattad. Därför,
när Herren, din Gud, har låtit dig få ro
för alla dina fiender runt onkring i det land, som
Herren, din Gud, vill giva dig till besittning
såsom din arvedel skall du så utplåna
minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under
himmelen. Förgät icke detta.'
I Sam 15:2-3 får Saul
motsvarande uppdrag: 'Så säger Herren Sebaot:
-Jag vill hemsöka Amalek för det som han gjorde
mot Israel, att han lade sig i vägen för honom,
när han drog ut ur Egypten. Så drag nu
åstad och slå amalekiterna och giv dem till
spillo, med allt vad de hava, och skona dem icke, utan
döda både män och kvinnor, både
barn och spenabarn, både fäkreatur och
får, både kameler och åsnor.' I
fortsättningen omtalas hur Samuel tar ifrån
Saul kungavärdigheten, därför att han
lät sina soldater ta byte av boskapen och
således ej lydde och helt förintade allt vad
som hade med amalekiterna att göra.
En tredje text, den som läses i
anslutning till Purimfesten, är Andra Moseboken
17:8-16. Här skildras hur Josua slår Amalek
med svärdsegg. Herrens löfte att totalt
utplåna minnet av Amalek och fastställandet
att Herren 'skall strida mot Amalek från
släkte till släkte.'
Vad Amalek-mitzvan går ut
på torde framgå klart av citaten. Jag har i
aktuell litteratur sett den betecknad - såväl
av supportrar som av kritiker - som 'mitzvan om
folkutrotning' (genocide). Men finns det verkligen
personer i dagens Israel som åberopar denna mitzva?
Robert I Wolkoff skriver i sitt inlägg apropå
"grymma texter" - där han inte vill helt
förneka att visst demagogiskt bruk av dessa
undantagsvis kan förekomma - att det jag 'som
akademiker skulle ha gjort men inte gjorde är att
granska hur förankrad bland judar/israeler ett
eventuellt demagogiskt missbruk är'. Och han ger f
ö själv svaret, 'inte alls'.
Låt mig då citera
professor Uriel Simon, Bar-Ilanuniversitetet: 'Det finns
en trend i utbildningen i Israel, som i Israels fiender
ser bilden av Amalek. Denna uppfattning lärs ut i
skolor och hem i bosättningarna på
Västbanken och av supportrar i Israel.' Detta
citeras i Jerusalem Post 84-06-14 och återges i OZ
veSHALOM:s Bulletin 4-5, 1984. (Fredsrörelsen OZ
veSHALOM, som är klart sionistisk med starka inslag
av rabbiner, har just tillkommit för att motverka
den här typen av radikalisering av det israeliska
samhället, som når långt utanför
Gush Emunims kretsar.)
Låt mig anföra ett exempel
som jag även tog upp i rättegången,
från en brevväxling mellan en rabbin Shimon
Weiser vid High School Yeshivan Midrashlat Noam och en
tidigare elev som nu gör sin
militärtjänst. Soldaten skriver: 'Det är
kanske så att araberna faktiskt lever enligt
"Amaleks lag", dvs att det är tillåtet att
döda dem och utrota minnet av dem och inte enligt
vanlig krigslag, som tillåter dödandet enbart
av soldater, ej civilpersoner.' Rabbinen uttalar sig i
sitt svar nedlåtande om Genèvekonventionen,
"hedningarnas lag" och framhåller istället
Torah och dess utvecklingar.
I sammanhanget citeras Rabbi Shimon
Bar Jochals ord: 'Den bäste av egyptierna ska
dödas och den bäste ormens huvud ska krossas'
(Mechilta, Beshalach; i varianten 'Den bäste av
hedningarna ska dödas' ingår påbudet av
denne store rabbi, en av huvudtradenterna till Mishna, i
den jerusalemitiska Talmud, Kidushin 4:11, 66c).
Rabbinens svar mynnar visserligen inte ut i en direkt
befallning men studenten-soldaten drar slutsatsen: 'Jag
måste döda dem, även om detta invecklar
mig i konfrontation med militär lag.'
Brevväxlingen är återgiven i yeshivans
årsbok Niv Hamidrashiya (Vol XI) och anger tydligen
dess officiella hållning. Det är uppenbart att
"Amalek-mitzvan" ingår i undervisningen.
När Chaim Druckmann,
knessetledamot, hälsade två av de palestinska
borgmästarna, som genom attentat lemlästats,
med slutorden i Deboras och Baraks segersång:
'Så må alla dina fiender förgås, o
Herre!', (Domarboken 5:31) väckte det starka
protester, men han försvarades i Gush Emunims
tidning Nekuda av Chaim Tsuria: 'I varje generation finns
det en Amalek. I vår generation är vår
Amalek araberna, som motsätter sig förnyelsen
av vår nationella existens i våra
förfäders land.' (Artikeln i Nekuda 15, 1980
bär rubriken Rätten att hata.)
Rabbinen på Campus för
Bar-Ilanuniversitetet, Israel Hess, har i
studenttidningen Bat Kol (februari 1980) närmare
utvecklat Amalek-mitzvan under rubriken Torahs mitzva om
folkmord (genocide). Det är skrämmande
läsning.
Låt mig avslutningsvis citera ur
en av de mest lästa moderna kommentarerna till
Torah, översatt till många språk,
nämligen Elie Muncks Kol ha-Torah, beträffande
Femte Moseboken 25:18. 'Ett utrotningskrig utan
förbarmande förkunnas för alla
generationer. Israel skall utplåna minnet av
Amalek, och denna mitzva rymmer ingen reservation; man
och kvinna, barn och spenabarn, stor - och
småboskap ingår i denna plikt.' Vidare
framhålls att kriget ska föras när man
kommit till Det heliga landet. Gud har gett en ed, att
från alla andra folk kan accepteras proselyter, men
ej från amalekiterna.
Maimonides framhåller att en av
de tre huvudplikterna för 'det judiska riket'
är att utplåna Amalek.
Den kvalificerade hanteringen av
heliga texter kallas för exeges. Exegetiken har
vuxit fram som en egen disciplin bl a utifrån
insikten att många texter knappast kan tolkas rent
bokstavligt. Judisk exeges har genom årtusenden
brottats med bl a Amalek-texterna, varvid tolkningar och
hållningssätt vuxit fram som gör
sådana texter mindre farliga. Och när man
hävdat den bokstavliga tolkningen har detta tidigare
nästan alltid skett i en situation där judarna
ej kunnat sätta makt och vapen bakom
påbuden.
I och med skapandet av den judiska
staten har förhållandena som bekant successivt
ändrats radikalt. Idag har man en högst
imponerande vapenmakt, man ger prov på
expansionspolitik (Libanon) och är sedan 1967
ockupationsmakt.
Det är i detta nya läge som
bruket av heliga texter kan få förödande
konsekvenser. Det vet vi från fundamentalistiska
riktningar inom flera religioner.
Därför såg jag som min
uppgift att framförallt peka på sådana
fundamentalistiska förenklade och naiva bruk av
"terrortexter". Ahmed Rami är förvisso ingen
exeget. Han sätter enkelt likhetstecken mellan de
gamla texterna och dagens situation på
Västbanken. Den hållningen kan betecknas som
naiv. Vad som i sammanhanget bör kommas ihåg
är att mängder av bosättare på
Västbanken och Gaza och många soldater inom
den israeliska armén har en lika enkel syn
på hur heliga ord får direkt genomslag i
verkligheten. Och jag behöver väl knappast
tillägga att samma förenklade hållning
delas av t ex majoriteten av prosionistiska
pingstvänner i vårt land.
För att belysa dessa enkla
modeller av bibelbruk använde jag mig av en
avhandling i pedagogik, som vuxit fram vid Hebrew
University i Jerusalem och som försvarades i
Holland. Den handlade om undervisningen om torahtexter i
de lägre klasserna av den statliga skolan i Israel.
Detta gjorde jag för att komma den konkreta
verkligheten så nära som möjligt. Att
göra exegetiska djupdykningar, t ex till medeltida
utläggningar, ansåg jag i sammanhanget vara
minst sagt en omväg (alltså demagogi, Julian
Ilicki).
För en övergripande
bedömning av t ex Amalek-texterna bör
naturligtvis även de avancerade exegetiska
vägarna vägas in. Jag vill här blott
framhålla att också flera av de stora
auktoriteterna, såsom Maharal i Prag, Rabbi Judah
Loew och Rabbi Moshe Soloveitchik, hävdar att
Amalek-mitzvan alltjämt är tillämplig (se
J David Bleich, Halakhic Problems, 1977 sid 16-17). Och
Maimonides, som menar att mitzvan beträffande de sju
kananeiska folken genom dessas uppblandning med
israeliterna inte längre är tillämplig,
gör inte motsvarande reservation beträffande
Amalek.
Naturligtvis vet jag att de liberala
rabbinerna Narrowe och Wolkoff aldrig någonsin
skulle göra sig skyldiga till en förenklad syn
på Amalektexterna m fl "terrortexter" som gör
dem farliga. Jag har istället lyft fram - vilket i
sammanhanget var mer relevant - de högst
oroväckande tendenserna i dagens Israel, som jag
på en punkt, Amalek-mitzvan, ovan belagt
tillräckligt brett (jag har många fler
referenser) och tillräckligt förankrat i det
israeliska samhället.
Menar Wolkoff fortfarande att detta
är ett marginalfenomen, som man inte behöver ta
på allvar? I så fall har han en helt annan
uppfattning än tillskyndarna av OZ veSHALOM, som
på blodigt allvar bekämpar denna farliga
sjuka.
Jag delar deras bedömning. Och
jag vill citera ett uttalande av presidenten Chaim
Herzog- som väntas gästa Sverige i maj -
för ett drygt år sedan, som tydligt visar att
han intar samma hållning:'Jag ser ytterst
mörkt på den judiska staten Israels framtid,
om inte de moderata rabbinerna på nytt tar
över fältet.'
Avslutningsvis vill jag
återvända till klappjakten - hetsen mot min
person. I UNT illustreras Holmbergs insändare med
Hitler och förbimarscherande heil-hyllande soldater.
I Judisk Krönikas februarinummer omges en artikel
mot mig, där' jag tillskrivs uppfattningar som jag
inte hyser om Holocaust och Anne Franks dagbok, av min
bild tillsammans med Goebbels! Vad är det egentligen
för krafter som släpps lösa?
Jan Bergman
Nästa
sida
|