|
52
JUDISK
FINANSMAKT
i Nordamerikanska inbördeskriget
Balfourdeklarationen (där
Storbritannien "lovade" Palestina till judarna)
adresserades till Rotschild från huset Rotschild
som startade sin dynasti med bordellverksamhet i
Frankfurt och sedan gjorde stora vinster på skumma
affärer och spekula-tioner. Vad är
Rotschildarna?
***
"Det nordamerikanska
inbördeskriget planerades i London år 1857 -
fyra år innan striderna utbröt. Vissa bankirer
träffa-de en överenskommelse att Paris-grenen
av en grupp skulle understödja och finansiera
sydstaterna, och den brittiska grenen av samma grupp
på motsvarande sätt understödja och
finansiera nordstaterna. Bakom båda dessa grupper
stod huset Rothschild. 1 norr representerades den av en
jude, i historien känd som 'August Belmont', som i
själva verket hette August Schönberg, en
från Tyskland invandrad jude i Amerika. I
söder representerades gruppen av dennes farbror,
senator John Slidell för delstaten Louisiana; han
var New York-bo och jude på faderns sida. Slidells
ekonomiska partner var en viss Judah Benjamin, en annan
jude och nära personlig vän till
Storbritanniens judiske premiärminister Disraeli.
Judah Benjamin blev under det nordamerikanska
inbördeskriget konfederationens sekreterare i
sydstaterna. Enligt den judiska Jewish Encyclopedia
(volym III, sid. 30) "omtalas allmänt Benjamin som
konfederationens samordnande hjärna", fast tillfogar
att "särskilt under hans avlönade tjänst
under kriget, var han synnerligen
impopulär".
"Både Benjamin och Slidell var
Rotschilds agenter och erhöll Rothschild-gruppens
fonderade penningmedel för sydstaterna under
inbördeskriget via d'Erlander-bankerna", enligt
forskningsavdelningens tidskrift The Counciler, 5-25
oktober 1973 (volym 10, No. 15).
Det nordamerikanska
inbördeskrigets syfte - i finansiären
Rotschilds ögon - var inte alls slaveriets vara
eller icke-vara, som det framställdes i
krigspropagandan och i senare historie-tolkningar, utan
det verkliga syftet var att genom detta inbördeskrig
få både nord- och sydstatssidan så
ekonomiskt skuldsatta att det därmed skulle bli
möjligt att utnyttja det desperata
nödläget för att få båda sidor
att acceptera samma penningsystem som huset Rotschild
redan hade infört i England och på den
europeiska kontinenten. En "nationalbank" - eller
"riksbank" - skulle införas även i USA, och
alla löpande pengar skulle där insamlas som
dellikvider till "den nationella skulden", garanterad
genom skatteuttag från hela USA:s befolkning -
därmed skulle hela den amerikanska produk-tionen -
och hela det amerikanska folket - stå i
penningbero-ende till det internationella bankhuset
Rotschild och med det förbundna banker.
Allt detta redovisas ingående i
bl a Gertrude Coogans bok The Historical Facts, Our
Untaught History, sid. 174-184. Man kan även
hänvisa till Bismarcks anmärkning till Conrad
Siem, återgiven i tidningen La Vieille France, Nr
276, mars 1921, som citeras i Francis Neilsons bok The
Makers of War, Appleton, Wisconsin, USA, 1950, sid. 53 f.
Neilson, som var parlamentsledamot, var en
framstående samtidshistoriker.
Det är intressant att notera, att
nordstaternas ledare, president Abraham Lincoln,
genomskådade Rotschildarnas skumma spel. Han
insåg att Europas judiska bankirer var Amerikas
verkliga fiender, inte de revolterande sydstaterna och
"slavbaronerna". Deras manipuleranden och trixanden
fyllde honom med den djupaste oro - och här kan
hänvisas till Francis Neilsons tidigare
omnämnda bok liksom till John R. Elson: Lightening
Over The Treawre Building (Meador, Boston 1941, sid. 78
liksom till Gertrude M. Cogans bok, sid. 215 och sid.
322.
Enligt många forskare finns det
överväldigande bevis på att Lincolns
mördare, John Wilkes Booth, inte var någon
ensam galning eller fanatiker, utan, som hans moder sade,
"han var ett redskap för män högre upp",
en bricka i ett konspirationsled som ledde till den
tidigare nämnde Judah Benjamin och vidare till
Rothschildarna i London och Paris Lincoln måste
undanröjas för att Rotschildarna skulle
få det totala ekonomiska greppet om USA genom
införandet av en amerikansk riksbank, vilket skedde
först 1913 genom den judiske bankiren Paul Warburg,
när Federal Reserve Bank infördes i USA
...
Beträffande Rotschildarnas enorma
ekonomiska makt redan under 1800-talets förra
hälft kan man hänvisa bl a till följande
judiska källa, nämligen till Moses Margoliuth,
som i sin bok The History of the Jews in Great Britain
(London 1951, volym II , sid. 161) säger:
"Namnet Rotschild blev alltså
allestädes närvarande, och man anmärkte
med all rätt att huset Rotschild hade spridits som
ett nätverk över hela nationen, och det är
inte förvånande att dess operationer på
penningmarknaden var ständigt kännbar för
varje regering i Europas alla stater."
Kapitalismen eller penningmakten var
det redskap som under demokratins täckmantel skulle
tillförsäkra judarna makten. Det bör
tillfogas, att den stormrika judiska bankir-familjen
Rotschild sedan mitten av 1800-talet även har haft
medlemmar som varit aktivt politiskt verksamma både
i England och Frankrike liksom i Österrike och
Tyskland - under 1900-talet ofta som aktiva sionister.
Vad gäller Balfourdeklarationen 1917, så
skedde den i form av ett brev från dåvarande
brittiske utrikesministern Lord Balfour till Lord
Rotschild, i vilket den brittiske utrikesministern lovade
Palestina som ett nationalhem för världens
judar (fast med det förbehållet att landets
ursprungliga invånare, palestinier-nas
rättigheter inte skulle kränkas). Lord
Rotschild agerade här alltså som
världssionismens representant.
Nästa
sida
|