|
1
SIONS
KOMMANDE HÄRLIGHET
Efter att Stockholms tingsrätt
frikänt min bok,
Vad är Israel?, och
fällde 18 åtalspunkter i en dom förra
året efter en 2 månader lång process
är sionisterna i full fart inför den viktiga
rättegången mot mig i Svea hovrätt den 4
september 1990. Rättegångens huvudsyfte
är långt mer än att tysta mig och Radio
Islam. Genom att sätta ett prejudikat vill
sionisterna definitivt avskaffa yttrandefriheten i
Sverige om den judiska makten i Sverige och om sionismen.
Det är omöjligt för sionisterna att
försvara Israel i en öppen och fri debatt! En
fällande dom mot mig skulle medföra, att
därefter endast en debatt helt på sionisternas
villkor, vore möjlig. Sionisternas
målsättning är således att
definitivt och för alltid kväva det fria ordet
i Sverige. Maktkoncentrationen - politiskt, ekonomiskt
och massmedialt - i sionisternas händer här i
Sverige går inte heller att försvara i en
jämlik demokratisk och fri debatt. Alltså en
judisk diktatur i Sverige.
Rättegången mot mig, som
inleds den 4 september 1990 i Stockholm, och som kommer
att pågå i fem veckor, kommer att få
stor principiell betydelse långt utanför
Sveriges gränser. Ja, det är ingen
överdrift att se rättegången mot mig, som
en vattendelare för demokratins framtid i hela
Sverige. Tillbakavisas åtalet, är ett
samhälle med fritt utbyte av idéer och
åsikter fortfarande möjligt. Fälls jag,
finns inte längre några spärrar för
de judiska krafter som söker dra ned samhället
i förtryck och totalitär diktatur. Syftet
är inte bara att försvara sionisternas makt
över Palestina men också deras mera
kamouflerade makt i Västvärlden och
naturligtvis också här i Sverige. För mig
och Radio Islam så gäller saken inte bara att
befria Palestina utan också att befria Sverige
genom kampen för demokratin och för mera
frihet, mera jämlikhet och mänskliga
rättigheter för alla medborgare utan
diskriminering. Yttrandefriheten, jämlikheten, i
Sverige, hotas idag mest av det judiska
världsfrimureriet. Sionisterna vill också i
Sverige utöva den judiska israeliska modellen av en
selektiv och rasistisk "yttrandefrihet" enbart för
judar och deras agenter.
Vad rättegången handlar om,
är rätten att fritt få föra fram
sanningen och åsikter. Ingen har anklagat mig
för att sprida osanna uppgifter. I allt
väsentligt stödjer sig mina uppgifter på
dokumentation från den part som nu uppger sig
förfördelad, nämligen sionisterna. Ingen
har heller anklagat mig för att syssla med nonsens
eller prata strunt i oviktiga frågor. Temat
för Radio Islam, boken Vad är Israel?, boken
Israels makt i Sverige och boken Ett liv för frihet,
är sionismens makt och mellanösternkonflikten.
Jag har behandlat dessa och tillhörande relevanta
frågor. Få seriösa personer tvekar att
benämna dessa ämnen som ödesfrågor
för dagens mänsklighet. Det gäller att
försvara rättvisan, friheten, demokratin,
folkrätten och de mänskliga rättigheterna
mot maktens och orättvisans barbari.
Har jag då gjort mig skyldig
till andra övertramp, som skulle motivera ett
åtal? Har Radio Islam brutit mot
reklamförbudet i närradion? Har jag
framfört något, som kan vara sedligt
sårande, eller som hotar rikets säkerhet?
Eller har jag skadat enskilda personers integritet? Nej!
Inga som helst anklagelser i den vägen har kunnat
riktas mot mig!
Kvar står således att det
enda jag har gjort är att säga sanningen. Jag
har lyft fram sionisternas egna dokument i ljuset.
För detta står jag åtalad! Jag
vågade säga offentligt att "kejsaren är
naken"!
För att hitta motsvarigheter till
den kommande rättegången mot mig, får vi
gå tillbaka till den katolska Inkvisitionen och
dess motsvarande häxprocesser i det protestantiska
norra Europa. I senare tid hittar vi samma
utgångspunkter i den berömda Dreyfus-processen
i Frankrike. Situationen vid tiden för
Dreyfus-processen skiljer sig emellertid från
vår på ett par avgörande punkter:
på Dreyfus' tid fanns i Frankrike ännu fria
domstolar och, framför allt, en fri press, som kunde
förmedla information till allmänheten. Som
bekant föreligger inte dessa
förutsättningar i dagens västvärld.
All makt politiskt, ekonomiskt, domstolsväsendet och
speciellt massmedialt är koncentrerat i judarnas
händer.
En aktuell rättsaffär i
Frankrike visar i vilken miljö ett så kallat
"yttrandefrihetsbrott" avgörs i vår tid. Om
Sverige härvidlag skiljer sig från Frankrike
är det avgjort till det sämre. Robert Faurisson
var en forskare och högt aktad universitetsprofessor
i Frankrike. I sin forskning kunde han på strikt
vetenskapliga grunder visa att den dagbok, som
föregivits vara skriven av Anne Frank, var ett
uppenbart falsarium. Dessutom kunde Faurisson visa, att
påståendena om att det i Tyskland funnits ett
program för utrotning av sex miljoner judar, i
gaskammare, saknade all grund.
Rent vetenskapligt kunde ingen
motsäga Faurisson. Hans uppgifter var ju så
väldokumenterade. Och allt hade nog varit gott och
väl - bara Faurisson hade behållit sina
uppgifter för sig själv. Men det gjorde han
inte. Han sade sanningen offentligt. Då bröt
givetvis helvetet ut: Sionisterna såg till att
Faurisson sparkades från sin
universitetstjänst. Han och hans familj
misshandlades fysiskt, osv, osv - allt enligt sionistiskt
recept. Givetvis släpades professor Faurisson
inför domstol, inte en utan flera gånger. Men,
trots enorma ansträngningar, och trots deras
betydande inflytande över domstolsväsendet,
lyckades sionisterna aldrig få Faurisson fälld
för att ha spridit osanning. Däremot
fälldes han för att ha framfört
sanningen.
Faurisson-affären i Frankrike har
utspelats under 80-talet och vi har långt
ifrån hört sista ordet. En intressant aspekt
är att en bildad fransman eller svensk inte kan
förklara sig okunnig om den medeltida inkvisitionen,
häxprocesserna på 1600-talet eller om
1800-talets Dreyfus-process eller om moderna diktaturer i
andra avlägsna länder. Däremot kan en
svensk i hög ställning utan vidare vara helt
okunnig om den fortfarande pågående
Faurisson- och Rami-affären! Och, det gäller
ändå en av vår tids viktigaste
rättsprocesser! Förklaringen är givetvis
den totala medieblockad som sionisterna idag är
mäktiga att styra och förvalta.
I Sverige har medierna i stort sett
slaviskt följt sina sionistiska uppdragsgivares
direktiv. Dvs helt tigit, eller lämnat grovt
förvanskad information, om Faurissons och Ramis
processer. Det kan nämnas att en judisk sionistisk
författare, Per Wästberg, genast gick ut och
brännmärkte Faurisson som "ökänd
anti-semit"! Per Wästberg är nu inte vilken
"författare" som helst. Han har länge varit
ordförande i den Internationella PEN -klubben, dvs
författarnas internationella intresseorganisation.
Per Wästberg förfogade sålunda över
ett oerhört kraftfullt vapen med vilket han kunde
slunga sina lögner mot en försvarslös
person. Vi ser här återigen ett exempel
på hur sionisterna lyckats infiltrera
internationella intresseorganisationer och förvandla
dem till sina lydiga redskap. Som vanligt sker den
sionistiska infiltrationen på högsta
möjliga nivå!
Här skall dock nämnas att i
allafall en svensk vågat uttala sitt stöd
för yttrandefriheten i fallen Faurisson och Rami.
Gissa vem? Jodå, Jan Myrdal. Vi tar av oss hatten!
Den pågående hatiska sionistiska
propagandakriget mot Myrdal i medierna är
priset!
För att kunna förstå
den kommande rättegången mot mig, måste
man känna till Faurisson-processen. Det är ju i
högsta grad samma obskyra krafter som driver de
båda processerna! Som Radio Islam tidigare
meddelat, så finns en sammanställning
över Faurisson-affärens tidigare skede i den
svenska tidskriften för Folkets Rättigheter, Nr
1, 1982. Tidskriften ges ut av FiB Kulturfronts
jurister.
Sionisternas primära strategi
är givetvis att tiga ihjäl
rättegången mot mig. Offret skall strypas i
tysthet. Vi har under våren och sommaren kunnat
följa hur sionisterna förbereder sig. Ett knep
för att kunna tiga om rättegången är
att ge sken av att redan ha behandlat de frågor och
ämnesområden, som kan komma att aktualiseras.
En företeelse, som kan komma upp vid åtalet,
mot mig är naturligtvis Islam. Och vad har vi kunnat
se i massmedierna? Jo, mängder av artiklar och
inslag om Islam! Sionisternas "fällande dom" mot
Islam är "definitiv" och utan möjlighet till
överklagande. Muslimerna ges inte ens rätt till
genmäle i de av sionisterna styrda massmedierna.
"Ingen skall således kunna påstå att
något nytt och intressant" om Islam skulle kunna
dyka upp under rättegången, och motivera
uppmärksamhet i medierna. "Islam har ju redan
behandlats ur alla tänkbara synvinklar!" Det är
Radio Islam, som försökt behandla judendomen
och sionismen ur en "annan" synvinkel, som döms nu!
Sionisterna presenterar Radio Islams rättegång
som enbart en fråga om antisemitism!
En "diskussion" om närradion
skulle ju också kunna föranledas av en
mastodontisk rättegång mot ett av
närradions större program (Radio Islam är
det enda närradioprogram som har förstått
närradions roll som åsiktsradio). Men se!
Också här har medierna preparerats! Massor av
spalter har offrats på inslag om närradion. Se
t ex DN under vinjetten "Närradion den nya Radion?"
av den 29 juni 1989. Allt behandlas där, bara med
ett undantag, Radio Islam! Radio Nova som har utnyttjat
närradion för kommersiell reklam har
försvarats frenetiskt av alla!
Vi börjar förstå att
våra media-sionister får lära sig mycket
på sina kurser hos den judiska kriminella
maffiaorganisationen Anti-Defamation League i USA! De
två "överrabbinerna" i Sverige är ju
importerade från USA. Nog står våra
massmedier väl rustade för att sitta med
armarna i kors under rättegången mot Radio
Islam!
Viktigast för sionisterna är
att framstå som yttrandefrihetens hängivna och
enda sanna garanter på detta vårt jordklot.
Syftet är ju att vi, icke-judar, (gojer) skall bli
så övertygade om sionistens
"frihetslängtan" att vi betraktar själva ordet
"sionist", som synonymt med den mest osjälviska kamp
för yttrandefrihet. Och härav skall den
eftersträvade effekten följa: Nämligen
att, om sionisterna skulle tysta någon, så
skall vi omedelbart se detta som ett nödvändigt
försvar för vår heliga yttrandefrihet!
Den sionisterna tystar, kan bara vara ett kryp, som i
själva verket endast "är ute efter att ta
friheten ifrån oss."! "Det börjar alltid med
judarna", brukar sionisterna skriva.
I stort sett fungerar denna
sionistiska svindel enligt planerna. Yttrandefrihet i
dagens västerländska samhälle tolkas, som
rätten för alla att framföra av
sionisterna godkända åsikter. Medan varje
kritik av sionismen är tabu-belagd. Kritik mot Islam
kallas "yttrandefrihet", kritik mot judendomen kallas
"antisemitism". Men riktigt lugna kan inte sionisterna
vara. Av och till dyker det upp någon liten goj,
som genomskådar maskeraden!
Hur har då sionisterna
förberett sig inför rättegången mot
Radio Islam, när det gäller att framstå
som yttrandefrihetens sanna banérförare? Jo,
som var och en kunnat konstatera, har aktiviteten varit
stor. Praktiskt taget dagligen har vi genom de
sionistkontrollerade massmedierna nåtts av
budskapet om "yttrandefrihetens
okränkbarhet."
Givetvis suger sionisterna på
Rushdie-affären. Den 20 juli 1989 kan DN utropa
att:"12 000 författare, förläggare,
journalister och bokhandlare från 67 länder
ställt sig i samma skottlinje, som den i februari
1989 dödsdömde Salman Rushdie." Det är
alltså, enligt DN, fråga om modiga män
och kvinnor, som vågar sina liv för
yttrandefriheten. Dessa hycklare som själva inte
skulle våga "häda" mot sionismen! Snarare vill
man beklaga denna 12 000-hövdade fårskock, som
låter sig utnyttjas av yttrandefrihetens verkliga
dödgrävare! Hur många av dessa billigt
köpta opportunister och hjärntvättade
stackare skulle inte stödja Radio Islam, bara de
fick veta sanningen?
Så har vi Kina. Sionisterna tar
förstås varje tillfälle i akt för
att utnyttja det nya förtrycket i Kina. I juni 1989
får regimkritikern Fang Lizhi tidningarna DN och
danska Politikens "Frihetspris".
- Men snälla sionistorgan:
när ger ni en palestinsk frihetskämpe ert fina
pris? Vad tycker ni om Sveriges dissidenter och
förtryckta i Radio Islam?!
Redan i juli 1989 är det dags
igen. Nu har turen kommit till "svenska" PEN-klubben.
Jodå, samma PEN-klubb, som på det
internationella planet länge haft sionistagenten Per
Wästberg till ordförande! Nu är man mycket
oroad över att den nya kinesiska ledningen "inte
visar tillräcklig respekt för
yttrandefriheten." Drivna av sitt brinnande engagemang
för yttrandefriheten travar en delegation upp till
den kinesiska ambassaden i Stockholm. Givetvis under stor
mediabevakning. Och vilka står där
utanför ambassadens dörr? Jo, de
välbekanta supersionisterna: t ex Kay Glans och
Agneta Pleijel! Samma personer som hyllar Israel, dess
ockupation och dess förtryck mot det palestinska
folket i nu över 40 år och som nu med hyckleri
fördömer "ockupation" av Kuwait och
"diktaturen" i Irak!
- Men ni hycklande
"frihetskämpar", varför kan inte era
frihetslängtande hjärtan brinna någon
gång för yttrandefriheten här i Sverige
eller närmare till oss i Palestina? Kan vi inte
få bara en liten förklaring på
frågan:Varför tycks er hänförelse
för friheten bli större ju längre bort
från Sverige som "hotet" visar sig? Eller som ett
arabiskt ordspråk säger, "kamelen ser inte sin
egen puckel, den ser bara andras"! Och dessa kameler ser
varken sin puckel eller den sionistiske ryttaren!
Så har medierna gått på i sin
tävlan efter att hitta hot mot vår heliga
yttrandefrihet. Alla aspekter berörs. Den 19 juli
1989 slår DN för den s k Lex Bratt. Den 26
juli gör samma tidning ett stort uppslag med
akademiledamoten Gunnel Vallquist, som konstaterar, att
"I väst är rätten att uttrycka sig helig."
- Men snälla Gunnel Vallquist. Du, som är
så djupt engagerad i Din katolska tro.
Förklara för oss varför inte jag
ingår i denna Din helighet? För det är
väl inte så krasst, att du lärt dig att
pig-tjänst åt sionisterna betalar sig? En
plats i den prestigefyllda Svenska akademin t ex? Och fri
tillgång till att breda ut sig i sionisternas
massmedier?
Priset tas av DN i en huvudledare den
5 juli 1989. För att bevisa sin totala
kompromisslöshet, när det gäller
yttrandefriheten, pläderar DN här för att
också ge röst åt svenska rasister och Ku
Klux Klan-liknande organisationer.
Underförstått skulle DN alltså
utsträcka rätten till yttrandefrihet till "de
allra farligaste bland demokratins motståndare".
Men vilka är det DN talar om här? Jo, i
praktiken några stackars ungdomar, som DN givetvis
inte har en tanke på att ge röst åt i
sina spalter.
- Nej, vördade herrar på
DN. Vi ska tro er, när ni också låter
sionismens kritiker komma till tals. Varför inte
börja med att ge mig min lagliga rätt till
replik på de påhopp ni med jämna
mellanrum gör på Radio Islam. Hittills har ni
ju förvägrat mig denna lagliga rätt.
Varsågoda! Så lätt vore det för er
på DN att bevisa er brinnande hänförelse
för allas vår rätt till yttrandefrihet!
Om inte? Så kommer vi att fortsätta att
betrakta er som lögnare och falska
hycklare!
Vi måste allvarligt fråga
oss vad det är för ett samhälle, som
sionisterna har i beredskap åt oss? Att det är
fråga om en totalitär åsiktsdiktatur
står ju helt klart. Men hur långt planerar
sionisterna att gå i sitt förtryck eftersom
det är den judiska israeliska "rättvisan" som
håller på att importeras till Sverige?
Utvecklingen i Israel kan ge oss en fingervisning.
Där har landets alla diplomater nyligen
förbjudits att lyssna till information om PLO. Ja,
ni läste rätt! Alltså ett förbud att
lyssna! Munkavlen har alltså kompletterats med
öronproppar! Vad blir då nästa steg i
vårt framtida samhälle här i Sverige? Det
rike, som skall förverkliga Sions kommande
härlighet. Kanske en svart bindel för
ögonen till oss alla?
Nästa
sida
|