|
44
"Kärleken
till Israel förenar"!
En judisk församlingsledares
bekännelse om att vara jude.
Hans W Levy är jude, född i
Tyskland och begav sig under andra världskriget
(1940) till Sverige, där han blev svensk medborgare
och sedan en tid är ordförande för den
judiska församlingen i Göteborg (med 1 800
personer). I Svenska Dagbladet söndagen den 22 juli
1990 (på den sida i tidningen som upptas av
religiösa betraktelser) intervjuas denne Levy under
rubriken Kärleken till Israel Förenar. Juden
Levy fram-håller också att alla judar utan
undantag förenas i "kärlek till Israel". Med
denna visshet synes det uppenbart att den judiske
församlingsledaren i Göteborg, Hans W Levy vet
vad som rör sig i alla judars sinnen och
hjärtan. Därmed torde han vara en representativ
jude, och det kan därför vara av intresse att
få veta vad han tillkännager utöver alla
judars kärlek till Israel.
På frågan vem som är
jude - detta är en fråga som många judar
och även gojer (icke-judar) lär ha grubblat
över i århund-raden, kanske årtusenden -
svarar Levy:
- Det är lätt. Jude är
var och en som är född av judisk
mor.
Detta är inget originellt, det
är samma krav som Israel ställer för att
en jude skall - automatiskt - accepteras som medborgare i
den judiska staten. Det är en rasistisk eller
åtminstone halvrasistisk bekännelse; en person
med en judisk far och en icke-judisk mor accepteras inte
som jude utan stöts ut från de judiska
församlingarna (i Sverige liksom i andra
länder) och kan inte få medborgarskap i
Israel.
Leyv framhåller att alla judar
utgör ett särskilt folk och en nation,
förbundna till Israel. Svenskt medborgarskap
gör därför inte en jude - en äkta
jude med en judisk mor -till svensk; han eller hon
förblir jude (även om han eller hon kallar sig
svensk, när det passar honom eller henne). Att det
här verkligen är fråga om en
ultranationalistisk rasism blir tydligare om man
säger: - Svensk är endast den som har en svensk
mor. Om detta skulle gälla - i analogi med vem som
är jude - kunde inga invandrare och heller inga
svenskar med en utländsk mor bli svenskar; de skulle
stötas ut ur den svenska gemenskapen, och
något svenskt medborgarskap skulle de inte kunna
få, lika litet som icke-judar vid ankomsten till
Israel kan få israeliskt med-borgarskap.
Låt oss nämna ännu ett
exempel för att klargöra att definitionen av
jude är rasistisk. Om man säger: kristen kan
endast den person vara som har en kristen mor. Eller:
muslim kan endast den person vara som har en muslim till
mor. Var och en inser att detta skulle vara detsamma som
att kristendomen och islam vore nationalistiska eller
rasistiska religioner, vilket alla vet inte är
fallet. Judendomen däremot skiljer sig från
alla högre religioner genom att inte vara universell
och giltig för alla folk, utan den hör samman
med endast ett folk, judarna.
Om judarna och judendomen (den judiska
s k religionen) säger Hans W Levy:
- Egentligen har varje jude sin egen
religion: å ena sidan de judar som efterlever
toran, den judiska lagen (dvs Mose-böckernas stadgar
och budord framförda av Israels gud Jahve i hans
profet Mose mun), med minutiös noggrannhet och till
punkt och pricka följer sabbatsbudet (fast Toran
innehåller mycket mer än bara sabbatsbudet),
å andra sidan de judar som säger sig vara
ateister (varvid Levy glömmer de många judar
som exempelvis övergått - rent nominellt -
till kristen-domen, men likväl räknas av judar
- i bl a Israel - som judar; konsthistorikern Berenson,
brittiske premiärministern Disraeli, poeten Heine,
filosofen Husser, komponisten Mahler liksom tidigare
komponisten Mendelsohn och den nuvarande katolske
ärkebiskopen i Paris Lustiger, bara för att
nämna några prominenta "kristna"
judar).
Notera att Levy hävdar att
ateister, bara de har en judisk mor, är inte bara
judar utan även "religiösa judar". Att vara
ateist är, rent definitionsmässigt, att vara
Gudsförnekare och att ta avstånd personligen
från all religion. En ateist kan inte vara kristen
eller muslim, det vore en självmot-sägelse, en
absurditet. Men när det gäller judar så
har ateister, gudsförnekare, "sin egen religion",
enligt denne judiske representant Leyv. Av detta kan man
inte gärna dra någon annan slutsats (enligt
sedvanlig logik) än att judar står över
sedvanliga begrepp: Är en jude icke-religiös,
så betyder detta inte (enligt judisk logik) att han
inte är religiös, utan det betyder att han har
"sin egen religion".
Hur kan juden Levy hävda
något så uppenbart orimligt som att en
ateistisk jude har "sin egen religion", alltså en
obefintlig och rent privat religion som likväl
accepteras som tillhörande judendomen?
Förklaringen till detta skenbara mysterium är
mycket enkel: judendomen är ingen verklig religion,
det är en till religion kamouflerad judisk
nationalism, grundad på rasistiska lagar och
föreskrifter om att judar inte får beblanda
sig med andra folk [se 5 Mos. 7: 1-3, Esra 9: 12; 10:
2-3, 10-12; Nehemja 13: 3, 25, 30-31). Den judiska
församlingen är bara till namnet en
religiös församling, vilket är
lämpligt för att komma i åtnjutande av
den integritet och vördnad som brukar tillkomma
religiösa församlingar; i realiteten är
den en nationaljudisk församling med lojalitet till
alla judar och "kärlek till Israel".
Kort sagt: judar är
religiösa när det passar dem och
icke-religiösa men ändå både judar
och religiösa på sitt sätt. Visst är
detta ett bedrägeri eller illusionstrick, men precis
som trollkarlen på en cirkus eller variet när
han ur sin tomma hatt plockar fram granna sidendukar
eller vita kaniner, så är det ett effektfullt
nummer, och juden - liksom trollkarlen - får sina
applåder av åskådarna som inte
upptäcker de flinka tricken som fört dem bakom
ljuset. Att trixa med ord, att med flink tunga och
allsköns verbala konster vända ut och in
på begrepp och efter behag göra våld
på logiken för att med några
dräpande fraser fa sista ordet i hetsiga debatter.
Det är judisk tradition från
århund-radens trägna talmudstudier, vilket
Levy åtminstone indirekt erkänner, när
han säger att "de judiska barnen alltid
ifråga-sätter och avbryter
föräldrarna" och att "där två judar
möts finns tre åsikter".
Nästa
sida
|