|
9
UTVALDHETEN
GUDS EGENDOMSFOLK
Palestinierna har berövats sitt
land av judarna därför att dessa anser sig vara
Guds utvalda folk, ett folk som utlovats Palestina av
Gud. Hur kan det förhålla sig på detta
sätt? Enligt Gamla Testamentet, judendomens bibel
och heliga skrift, är judarna Guds utvalda folk,
"Herrens egendoms- folk", som det står i Bibeln. I
Andra Moseboken, 19 kapitlet, verserna 3-6 heter det:
"Och Moses steg upp till Gud; då ropade Herren
till honom uppifrån berget och sade: - Så
skall du säga till Jakobs hus, så skall du
förkunna för Israels barn: - I haven
själva sett vad jag har gjort med egyptierna och
huru jag har burit eder på örnvingar och
fört eder till mig. Om I nu hören min röst
och hållen mitt förbund, så skolen I
vara min egendom framför alla andra folk, ty hela
jorden är min och I skolen vara mig ett rike av
präster och ett heligt folk. Detta är vad du
skall tala till Israels barn."
Alltså, Gud har slutit ett
förbund med Israels barn eller folk, Gud har utvalt
detta folk framför alla andra folk. Det understryks
också i Femte Moseboken, 5 kapitlet, verserna 1-3:
"Och Moses sammankallade hela Israel och sade till
dem: - Hör Israel, de stadgar och rätter som
jag i dag framställer för eder, och lären
eder dem hållen dem och gören efter dem.
Herren, vår Gud, slöt ett förbund med oss
på berget Horeb. Icke med våra fäder
slöt Herren detta förbund utan med oss
själva som stå här i dag, oss alla som nu
leva."
Att denna utvaldhet, detta att tro sig
vara Guds egendomsfolk innebär en
överlägsen ställning, en
härskarställning gentemot andra folk, det
framgår bl.a. av femte Moseboken, 26 kapitlet,
verserna 19-19: "Och Herren har i dag hört dig
förklara att du vill vara hans egendomsfolk,
såsom han har sagt till dig, och att du vill
hålla alla hans bud, på det att han över
alla folk, som han har gjort, må upphöja dig
till lov, berömmelse och ära och på det
att du må vara ett folk som är helgat åt
Herren, din Gud, såsom han har
sagt."
Denna det utvalda egendomsfolkets
härskarställning över
46
andra folk understryks ytterliggare i
Femte Moseboken, 28 kapitlet, vers 13: "Och Herren
skall göra dig till huvud och icke till svans, du
skall alltid ligga över och aldrig ligga under, om
du hör Herrens, din Guds bud..."
För alla fromt Gudstroende, som
anser att alla människor är Guds skapelser,
är det något oerhört anstötligt att
Gud skulle ha utvalt ett visst folk framför alla
andra folk som sitt "egendomsfolk" i ett särskilt
"förbund". Men så står det klart och
tydligt i judendomens bibel, i Gamla Testamentet,
dessutom i judendomens lag, Moseböckerna. Där
står också att Gud lovar sitt utvalda
egendomsfolk andra folks land, att röva andra folks
land, och var mera är: Gud lovar också sitt
utvalda egendomsfolk att utrota andra folk: gigantiska
förintelser av hela folk.
I Femte Moseboken, 6 kapitlet,
verserna 10, 12 och 13 står det: "När nu
Herren, din Gud, låter dig komma in i det land som
han med ed har lovat dina fäder Abraham, Isak och
Jakob, att giva dig - stora och vackra städer, som
du icke har byggt, och hus, fulla med allt gott, vilka du
icke har fyllt, och uthuggna brunnar, som du icke huggit
ut, vingårdar och olivplanteringar, som du icke
planterat - och när du äter och bliver
mätt - så tag dig till vara för att
förgäta Herren, som har fört dig ut ur
Egyptens land, ur träldomshuset. Herren, din Gud,
skall du frukta, och honom skall du tjäna, och vid
hans namn skall du svärja."
Och i följande kapitel,
alltså i Femte Moseboken, 7 kapitlet, verserna
16-24 heter det: "Och alla de folk som Herren, din
Gud, giver i din hand skall du utrota, du skall icke visa
dem någon skonsamhet. Du skall icke heller
tjäna deras gudar, ty detta kunde bliva en snara
för dig. Om du ock säger vid dig själv: -
Dessa folk äro större än jag, hur skulle
jag då kunna fördriva dem? - så må
du icke frukta för dem; du skall tänka på
vad Herren, din Gud, gjorde med Farao och med alla
egyptierna, på de stora hemsökelser som du med
egna ögon såg, och på de tecken och
under och på den starka hand och utsträckta
arm varmed Herren, din Gud, förde dig ut. På
samma sätt skall Herren, din Gud, nu göra med
alla de folk som du fruktat för.
Därtill
47
skall Herren, din Gud, sända
getingar över dem, till dess att de som äro
kvar och hålla sig gömda för dig hava
blivit utrotade. Du må icke förskräckas
för dem, ty Herren, din Gud, är mitt ibland
dig, en stor och fruktansvärd Gud. Och Herren, din
Gud, skall förjaga dessa hedningar (d.v.s.
icke-judar) för dig, men blott småningom.
Du skall icke med hast få förgöra dem,
på det att vildmarken icke må
föröka sig till din skada. Herren, din Gud,
skall giva dem i ditt våld och sända stor
förvirring bland dem, till dess att de
förgöras. Och han skall giva deras konungar i
din hand, och du skall utrota till och med deras namn,
så att de icke mer finnas under himmelen. Ingen
skall kunna stå dig emot, till dess du har
förgjort dem."
Att Gud lovar att utrota alla folk som
står hans utvalda egendomsfolk emot, det
återkommer ständigt i judendomens Torah, dess
lag och lära, alltså i Moseböckerna i
Gamla Testamentet. I Femte Moseboken, 11 kapitlet,
verserna 22-25 heter det: "Ty om I hållen alla
dessa bud som jag giver eder och gören efter dem,
så att i älsken Herren, eder Gud, och alltid
vandren på Hans vägar och hållen eder
till Honom, då skall Herren fördriva alla
dessa folk för eder, och i skolen underlägga
eder folk som är större och mäktigare
än I. Var fot som eder fot beträder skall bliva
eder. Från öknen till Libanon, ifrån
floden - floden Frat (d.v.s. Eufrat i nuvarande Irak)
- ända till Västra havet skall edert
område sträcka sig. Ingen skall kunna
stå eder emot. Fruktan och förskräckelse
för eder skall Herren, eder Gud, låta komma
över hela det land I beträden, såsom han
har lovat eder."
Och i Femte Moseboken, 20 kapitlet,
verserna 10-17, manar Gud sitt utvalda egendomsfolk att
förslava de folk som anhåller om fred och
döda alla som bjuder motstånd: "När du
kommer till någon stad för att belägra
den, skall du först tillbjuda den fred. Om den
då giver dig ett fridsamt svar och öppnar sina
portar för dig, så skall allt folket som
finnes där bliva arbetspliktig åt dig och vara
dina slavar. Men om den icke vill hava fred med dig, utan
vill föra krig mot dig, så skall du
belägra den. Och om Herren, din Gud, då giver
den i din hand, skall du slå allt mankön
där med svärdsegg. Men kvinnorna och barnen och
boskapen och
48
allt annat du finner i staden, allt
rov du får där, skall du hava såsom ditt
byte, och du må njuta av det rov som Herren, din
Gud, låter dig taga från dina fiender.
Så skall du göra med alla de städer som
äro mer avlägsna från dig, och som icke
höra till dessa folks städer. Men i de
städer som tillhöra dessa folk, och som Herren,
din Gud, vill giva dig till arvedel, skall du icke
låta något som anda har bliva vid liv, utan
du skall giva dem alla till spillo, döda dem alla:
hettiterna och amoréerna, kananéerna och
perisséerna, hivéerna och
jebuséerna, såsom Herren, din Gud, har
bjudit dig."
När våra dagars Israel
kallar sig en "judisk stat" och i sin religions-
undervisning och religionsutövning håller sig
till denna Gud i Torah, i Moseböckerna, och
uppfattar sig själva som ett utvalt folk med
gudomlig rätt till palestiniernas land, "det
utlovade landet", då påtar israelerna och
alla sionister sig ett mycket stort ansvar. Ty att tillbe
denna gammaltestamentliga gud kan inte vara
förenligt med vare sig from gudstro i högre
religioner som kristendomen och islam eller med demokrati
och respekt för mänskliga fri- och
rättigheter. Den i västvärlden så
hyllade israeliska premiärministern på
70-talet, Golda Meir, liksom före henne David
Ben-Gurion och efter henne Menachem Begin har offentligt
medgivit att sionismen och själva staten Israels
tillblivelse har sin grund i det bibliska löfte Gud
gav sitt utvalda egendomsfolk och att judarna betraktar
sig som detta utvalda gudsfolk.
Mot denna bakgrund får man
hoppas på de sansade och kritiska rösterna
från Israel. Jerusalems förre borgmästare
Meron Benbenisti har sagt följande: "Antingen
förblir vi (Israel) en judisk stat och blir alltmer
odemokratiska, eller blir vi en demokratisk stat, men
inte en judisk... Demokrati kan endast
upprätthållas om vi ger Israels araber fulla
och lika medborgerliga rättigheter." (Citatet
är från den amerikanska veckotidningen
Newsweek den 20 april 1970 - och sedan dess har Israel
blivit alltmer "judiskt" i betydelsen alltmer
odemokratisk gentemot palestinierna, ej minst på de
ockuperade områdena på Väst- banken och
Gaza med växande judiska bosättningar på
palestiniernas bekostnad.)
49
Grundaren och chefen för Israels
medborgarrättsrörelse, professor Israel Shahak,
har vid flera tillfällen avfärdat Israel som en
"rasistisk stat, där man återgår till
förlegade religiösa grundsatser om att judarna
utgör en mänsklighetens elit som har rätt
att göra andra folk till sina slavar, eftersom en
jude i slavtillstånd aldrig skulle kunna ägna
sig själv åt Gud i kraft av sin så
kallade utvaldhet." (Citatet är från den
israeliska tidningen Ha'aretz den 27 november
1971.)
Egentligen är hela
föreställningen om Guds utvalda folk ett
ogudaktigt förhärligande av det egna folket
på andra folks bekostnad brottslig och
kännetecknade också den nazi-tyska
nykristendomen under Hitlertiden, som den kände
svenske biskopen och religionskritikern Anders Nygren
skarpt fördömde med följande ord: "Man
skapar sig en gud efter eget beläte, efter den tyska
människans beläte.... den gud som verkligen
tillbedes är det egna folkets idol." Så
är det även med den bibliska
judendomen.
Nästa
sida
|