|
16
RADIO
ISLAM:
INFORMATION ELLER "HETS"
- kommentarer till JKs beslut att
fälla Radio Islams program den 3 oktober 1987 som
uttryck för "missaktning" för den judiska
folkgruppen"
Från Justitiekanslern (JK)
meddelas i en skrivelse den 10 februari 1988, att "en
anmälan har gjorts mot ett när radioprogram som
har sänts över Stockholm av
Svensk-Arab-islamiska förbundet den 3 oktober 1987
kl. 11.00-12.00. Enligt anmälan innehåller
programmet uttalanden som innefattar
yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp".
Observera att det här är
fråga om en person som gjort denna anmälan
till JK. I varje fall är det fråga om endast
en anmälan mot detta program.
JK säger sig ha funnit att
"programmet i dess helhet syftar till att uttrycka
missaktning för den judiska befolkningsgruppen". Och
JK tillfogar: "Sålunda innefattar programmet enligt
min mening en sådan sammanställning av olika
bibelcitat och citat ur litteratur samt kommentarer som
är avsedd att vara nedsättande för den
judiska folkgruppens anseende".
Detta föranleder följande
kommentarer och explikationer: För det första:
Är verkligen en anmälan, även om flera
personer står bakom denna enda anmälan,
representativ för hela den judiska folkgruppen (som
lär omfatta bortåt 18 000 personer i Sverige)?
Har JK tillfrågat alla - eller flertalet av dessa -
cirka 18 000 personer i den judiska folkgruppen i Sverige
om de samtycker till denna enda anmälan? Eller har
JK låtit företaga någon
opinionsundersökning inom den judiska folkgruppen
för att utröna om denna enda anmälan
är representativ för folkgruppen judar i dess
helhet? Om så icke är fallet, hur kan JK
då göra bedömningen att det anmälda
programmet i Radio Islam verkligen "syftar till att
uttrycka missaktning för den judiska
befolkningsgruppen" och inte uppfattas så enbart av
den - eller de - person som står bakom
ifrågavarande anmälan? Det gäller ju
ändå en hel folkgrupp på flera tusen
personer, inte en eller ett
118
fåtal personer inom denna
folkgrupp. För rätt bedömning torde i alla
händelser krävas ingående kännedom
om kunskapsmaterialet.
För det andra: Är den
judiska folkgruppen i Sverige enhetlig kulturellt,
intellektuellt och religiöst och reagerar enhetligt
på viss kritik som främst berör denna
folkgrupp för flera tusen år sedan (i biblisk
tid) och i ett annat avlägset land (i Palestina
eller Kanaans land) och i viss mån i vår tids
Israel men inte svenska judar? Är det inte
tvärtom så att den judiska folkgruppen alls
inte är enhetlig utan ganska splittrad? Kulturellt
är den judiska folkgruppen i dagens Sverige
splittrad mellan judiska traditionalister och
välassimilerade judar, för vilka judendomen och
de judiska traditionerna är helt betydelselösa.
Intellektuellt finns det inom den judiska folkgruppen
lika - eller i det närmaste lika - stora variationer
som inom den helsvenska befolkningen och återfinns
inom alla samhällsgrupper och intresseorganisationer
liksom inom - och utanför - alla de politiska
partierna i Sverige. Religiöst finns det ett
fåtal s k ortodoxa judar, men främst inom den
reformistiska och konservativa judendomen. Det
övervägande flertalet judar i Sverige torde
vara antingen ateister eller religiöst
fullständigt likgiltiga. Hur kan man skäligen
ens spekulera om att denna så splittrade judiska
befolkningsgrupp upplever sig som allmänt missaktad
av ett antal citat ur Bibeln och från en del
litteratur om sionismen? Är det inte
fördomsfullt att bortse från individuella
olikheter?
För det tredje: Lagen om
missaktning av och hets mot folkgrupp och mot
människor av viss religiös tro har alldeles
uppenbart tillkommit för att motverka spridning av
antisemitism eller judehat och rasism eller
rasfördomar samt förföljelse av avvikande
religiösa. Antisemitism är ett allmänt
förakt och hat till judar. Antisemitismen
säger: Lita aldrig på en jude, juden är
falsk och opålitlig. Antisemitismen har
alltså en generaliserande nedsättande
inställning till alla judar, oavsett om de är
ortodoxa eller liberala i religiös mening,
agnostiker eller ateister, är välassimilerade
och skötsamma eller fanatiskt sionistiska.
Antisemiten tycker, att inga judar hör hemma i
Sverige eller andra icke-judiska
119
länder, utan att de skall packa
sig iväg till den judiska staten Israel. Även
om judar inte är en ras i antropologisk mening,
är ändå antisemitismen nära
besläktad med rasismen. I Radio Islam har vi
ständigt vänt oss mot antisemitism och rasism,
också i det anmälda programmet från den
3 oktober 1987, varvid kan hänvisas till sid. 24
(andra stycket) - sid. 30 i avskriften, där bl a
sionismens samverkan med antisemiter och ledande nazister
i Hitlers Tyskland berörs. Detta berör
förhållanden i Tyskland och i dåvarande
Palestina, främst på 1930-talet, inte
förhållanden i dag och inte i Sverige. Det
bör tilläggas att på 30-talet var
sionisterna en minoritet - dessutom en ganska liten
minoritet - av den judiska folkgruppen i Diasporan,
också i Sverige. Om dagens svenska judar
känner solidaritet med de ledande sionister som
Theodor Herzl i början av seklet som ansåg att
antisemitismen gynnade deras sak och med de sionister som
samverkade med Hitlers Tyskland och t o m erbjöd den
nazistiska staten vapenbrödraskap i början av
1941, då är det deras sak! I radioprogrammet
antyds inte ens något dylikt.
För det fjärde: När JK
säger om det anmälda programmet att det är
sammanställt med bl a bibelcitat så att
avsikten skulle vara "avsedd att vara nedsättande
för den judiska folkgruppens anseende", så
måste man fråga sig hur detta kan vara
möjligt. För de ortodoxa judarna är ju
allt som står i Gamla Testamentet (GT) Guds ord och
heligt, särskilt Torah eller de fem
Moseböckerna. För denna - i Sverige - mycket
lilla grupp kan självfallet inte några citat,
oavsett hur de är sammanställda, vara en
missaktning mot dem. För den något större
gruppen konservativa och reformistiska judar kan inte
några korrekt återgivna bibelcitat gärna
vara en missaktning mot dem, oavsett hur dessa bibelcitat
är sammanställda, eftersom dessa citat har sin
speciella tolkning för dem. Hur dessa bibelcitat
rätt skall tolkas är en renodlat teologisk
tvist mellan olika grupper inom judendomen, främst
mellan de ortodoxa och de reformistiska judarna,
alltså en tvist som de religiösa judarna
får göra upp inbördes, vilket också
fortlöpande förekommer - se t ex Judisk
Krönika, nr 5, 1987, sid. 2 (artikeln
"Shabat-kriget" av chefredaktören Jackie
Jakubowski), sid. 27 (arti-
120
keln "Judisk pluralism - en
välsignelse" av Manfred Speier) och sid. 21
("Antecknat i Jerusalem" av Arne Lapidus, där det
rapporteras om de allt fler ultraortodoxa judarna i
Jerusalem)! Så länge Gamla Testamentet, i
synnerhet Torah, kvarstår som judendomens Bibel
eller heliga bok, så måste det vara helt
legitimt att bedöma judendomens bärande element
efter vad där står. Om det stora flertalet av
den judiska folkgruppen i Sverige, som ställer sig
likgiltig eller främmande till Gamla Testamentets
texter, skulle känna sig missaktade av dessa
bibelcitat, så borde de vända sig mot sin
bibel och de judar som sätter den högt som Guds
ord, inte mot den som korrekt citerar därur. Man
erinras osökt om historien om den konung i Antiken
som hade för vana att låta avrätta
budbäraren, när han framförde dåliga
nyheter. Det är att missa själva
saken.
För det femte: I det anmälda
programmet finns också citat från Nya
Testamentet, som ju är de kristnas heliga skrift. I
citat från evangelierna berättas om hur de
samtida judarnas högsta råd dömde Jesus
till döden för hädelse och hur sedan
översteprästerna och fariseerna förde
Jesus till den romerske ståthållaren Pilatus
för att få honom att låta
verkställa dödsdomen, hur motsträvig
Pilatus var, eftersom han inte kunde finna Jesus vara
skyldig till något brott, men att de judiska
översteprästerna och fariseerna då
utsatte Pilatus för utpressning: om han inte skulle
låta döda Jesus genom korsfästelse,
så skulle de anmäla honom för kejsaren i
Rom. Eftersom kejsar Claudius var känd för sin
nyckfullhet och för sin orubbliga vilja att
förhindra ett nytt jäsande missnöje i
Judéen som kunde leda till ett nytt judiskt
uppror, beslöt Pilatus att ge vika för
översteprästernas och fariseernas ivriga
övertalningsförsök sedan dessa hade
uppagiterat den judiska pöbeln. Allt detta är
mycket välkänt för varje kristen liksom
för var och en som läst den dramatiska
skildringen i evangelierna om dödsdomen och
verkställandet därav mot Jesus. Hur det kan
vara anstötligt för någon ett par tusen
år senare att återberätta denna
välkända episod, är fullständigt
ofattbart. Skulle den judiska folkgruppen i Sverige
solidarisera sig med de judar som dömde Jesus till
döden och så här långt
efteråt, i Sverige, känna sig "missaktade",
när detta återberättas? Om så
verkligen
121
skulle vara fallet, så får
väl någon deputation från den judiska
församlingen uppvakta Svenska kyrkans råd
eller regeringen att dessa ställen i evangelierna
stryks och förbjudes som uttryck för "hets mot
den judiska folkgruppen". Men så länge Nya
Testamentet är allmänt tillgängligt att
läsa för varje läskunnig person i Sverige,
kan det väl inte gärna vara brottsligt att
läsa upp valda ställen därur i ett
radioprogram? Notera vad som sägs i det anmälda
närradio-programmet, avskriften sid. 9, andra
stycket!
För det sjätte: Det bör
kraftigt framhållas, att ingenstans i detta
anmälda program talas det om judar i Sverige, utan
om den bibliska judendomen (genom flerfaldiga citat
från Gamla Testamentet, judendomens bibel). Citaten
är autentiska, kommentarerna är deduceringar
och förtydligande explikationer, inga fria
omtolkningar. Självfallet finns det en linje eller
målinriktad tendens i valet av dessa bibelcitat,
nämligen att åskådliggöra
brutaliteten, grymheterna och rovgirigheten liksom det
etnocentriska självförhärligandet i
GT-läran, som också råkar vara den
judiska bibeln och dessutom en relevant förlaga
för hur sionisterna i vårt århundrade
bemäktigat sig palestiniernas land, fördrivit
hundratusentals palestinier och sedan förtryckt och
förslavat de kvarvarande palestinierna, precis som
forntidens Israel erövrade samma Patestina, Kanaans
land, och grymt förfor med dess folk. (Se sid. 23 i
avskriften av det anmälda programmet!) Hur kan
svenska judar, vilka lever som fullvärdiga och
jämlika medborgare i Sverige, känna sig
"missaktade" av att dessa GT-citat återges och
förklaras med hänsyftning på hur
palestinierna berövats sitt land? De svenska judarna
bär väl inget ansvar för vare sig
GT-författarnas skriverier eller sionisternas
erövring av Palestina och förtryck av den
palestinska befolkningen? Om de ändå anser sig
vara delaktiga i eller medskyldiga till allt detta,
så får de väl göra upp den saken
med sig själva. I det anmälda radioprogrammet
omnämnes i varje fall aldrig de svenska judarna i
sammanhanget.
För det sjunde: Ett lika
välkänt som genomgående drag hos Gamla
Testamentets Gud (JHV eller Jahve) är hans
fasansfulla hämndgirighet, hans fruktansvärda
straffdomar
122
mot sitt utvalda egendomsfolk.
Däri ligger de troende judarnas - liksom de kristna
bibelfundamentalisternas - stora och ångestfyllda
tragedi. I det anmälda radioprogrammet erinras om
detta och framförs ett exemplifierande citat
från Femte Moseboken, kapitel 28, verserna 47-48
och vers 59. (Se sista stycket på sid. 11 och
första stycket på sid.12 i avskriften!) Den
efterföljande kommentaren kan kanske verka
chockerande ("Med dessa ord från Jahve i
judendomens Torah är följaktligen Holocaust ett
verktyg, ett verk av Jahve.") Men om man läser
också vers 63 i detta 28 kapitlet i Femte
Moseboken, så förstår man kanske denna
kommentar bättre. Där står: "Och det
skall ske, att liksom Herren förut fröjdade sig
över eder, när Han fick göra eder gott och
föröka eder, så skall Herren nu
fröjda sig över eder, när han utrotar och
förgör eder ..." Man kan även tillfoga vad
som står i Femte Moseboken, 32 kapitlet, verserna
21-25: "De hava retat mig med gudar som icke äro
gudar, förtörnat mig med de
fåfängligheter de dyrka; därför
skall jag reta dem med ett folk som icke är ett
folk, med ett dåraktigt hednafolk skall jag
förtörna dem. Ty eld lågar fram ur min
näsa och den brinner ända till dödsrikets
djup; den förtär jorden med dess gröda och
förbränner bergens grundvalar. Jag skall hopa
olyckor över dem, alla mina pilar skall jag avskjuta
på dem. De skola utsugas av hunger och
förtäras av feberglöd, av farsoter och
bitter pina; jag skall sända över dem vilddjurs
tänder och stoftkrälande ormars gift. Ute skall
svärdet förgöra deras barn och inomhus
skall förskräckelsen göra det; ynglingar
såväl som jungfrur, spenabarn tillsammans med
gråhårsmän." Är inte detta en
skildring av en fasansfull "förintelse", som
alltså redan har sin religiösa sanktion i
Torah?
För det åttonde: Det
är välbekant att troende judar vanligen starkt
protesterar när någon säger att den
bibliska judendomen är rasistisk liksom sionister
och prosionister livligt protesterar när någon
framhåller att det sionistiska Israel är
rasistiskt. Utvaldheten - eller utkorelsen - är inte
en fråga om judarnas företrädesrätt
framför andra folk sägs det från
(troende) judiskt håll. Därvid brukar man
citera Andra Moseboken, 22 kapitlet, vers 21: "En
främling skall
123
du icke förorätta eller
förtrycka: I haven ju själva varit
främlingar i Egyptens land." Liknande utsagor
återkommer i Andra Moseboken 23:9 och Femte
Moseboken 27:19. Men då måste man göra
klart för sig att främling är den som helt
underkastar sig Israels herravälde. Ty de som
står Israels oinskränkta herravälde emot,
de skall förgöras. Detta löper som en
röd tråd genom hela Torah liksom i större
delen av hela den judiska bibeln (GT). Så t ex i
Femte Moseboken, 11 kapitlet, verserna 24 och 25: "Var
ort som eder fot beträder skall bliva eder.
Från öknen till Libanon, ifrån floden -
floden Eufrat - ända till Västra havet skall
edert område sträcka sig. Ingen skall kunna
stå eder emot. Fruktan och förskräckelse
För eder skall Herren, eder Gud, låta komma
över hela det land i beträden, såsom han
har lovat eder." Här kan vidare hänvisas till
det anmälda radio-programmet, sid.22 och 23 i
avskriften. Att den bibliska judendomen inte bara
legitimerar imperialistisk erövring av andra folks
land utan också är klart rasistisk,
framgår bl a av Femte Moseboken, 7 kapitlet,
verserna 2-3, liksom Esra 9:12, 10:2-3, 10-12 och Nehemja
13:3, 25, 29-31. Det kanske kusligaste draget i denna
gammaltestamentliga tro är hämndgirigheten och
den besinningslösa oförsonligheten, att den som
en gång har varit Israels fiende för alltid
skall förbli det och utrotas. I Andra Moseboken
17:16 heter det: "Och Moses sade: - Ja, jag lyfter min
hand upp mot Herrens tron och betygar att Herren skall
strida mot Amalek (amalkiterna) från släkte
till släkte." I Femte Moseboken 25:17-19 heter det:
"Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på
vägen när I drogen ut ur Egypten, huru han,
utan att frukta Gud, gick emot dig på vägen
och slog din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit
efter, medan du var trött och utmattad.
Därför, när Herren, din Gud, har
låtit dig få ro för alla dina fiender
runt omkring, i det land som Herren, din Gud, vill giva
dig till besittning såsom arvedel, skall du
utplåna minnet av Amalek, att det icke mer skall
finnas under himmelen. Förgät icke detta!" Och
i Femte Moseboken 20:16-17 heter det: "När du kommer
till någon stad för att belägra den,
skall du först tillbjuda den fred. Om den då
giver dig ett fridsamt svar och öppnar sina portar
för dig, så skall allt folket som finns
där bliva arbetspliktigt åt dig och vara dina
tjänare. Men om den
124
icke vill hava fred med dig, utan
föra krig mot dig, så må du belägra
den. Och om Herren, din Gud, då giver den i din
hand, skall du slå allt mankön där med
svärdsegg. Men kvinnorna och barnen och boskapen och
allt annat som finns i staden, allt rov du får
där skall du hava såsom byte: och du må
då njuta av det rov som Herren din Gud låter
dig taga ifrån dina fiender. Så skall du
göra med alla de städer som äro mer
avlägsna från dig och som icke höra till
dessa folks städer. Men i de städer som
tillhöra dessa folk, och som Herren, din Gud vill
giva dig till arvsdel, skall du icke låta
något som andra har bliva vid liv, utan du skall
giva dem alla till spillo…"
För det nionde: Notera att
själva upphovet till det anmälda
närradioprogrammet är den inledningsvis
återgivna nyhetsnotisen i den allkristna
rikstidningen Hemmets vän av den 17 september1987,
där det meddelas, att Nya Testamentet inte
längre får finnas med i bibelutgåvor
för israeliska skolor och att en talesman för
israeliska utbildningsministeriet förklarat att
Gamla Testamentet kommer från Gud, medan Nya
Testamentet är skrivet av människor!
Alltså betraktas Gamla Testamentet som heligt
också av den israeliska regeringen! Detta är
resultat av en långtgående process i Israel,
där fundamentalistiska (bokstavstroende) rabbiner
som Tzvi Yehuda Macohen Kook och Abraham Aidan intar
ledande positioner inte bara inom den israeliska
skolundervisningen utan även inom den israeliska
krigsmakten och dess högre officerare sedan slutet
av 60-talet. (Se professor Israel Shahaks Boken om den
sionistiska terrorn, utgiven på hebreiska i
Jerusalem i oktober 1975 och i ett utdrag på
engelska i september 1977 under titeln Begin and Co. as
they really are! Se även Judisk Krönika,
november 1987 sid. 1!
För det tionde: Beträffande
sionisternas samverkan med det nazistiska Tyskland, som
förtigits i svenska massmedia och i den
svensk-språkiga litteraturen, så finns det en
ganska omfattande dokumentär litteratur i ämnet
utomlands, bl a följande:
* Dr Jörgen von Uthmann
(Västtysklands förste ambassadör i
Israel): Doppelgänger, du bleicher Geselle, Zur
Pathologie
125
des deutsch-judischen
Verhältnisses (Seewald, Stuttgart 1976)
* Lenni Brenner: Zionism in the Age of
the Dictators (Croom Helm, London E Canberra och Lawrence
Hill, Westport, Connecticut, USA, 1983).
* Edwin Black: The Transfer Ageement -
The Untold Story of the Secret Pact between the Third
Reich E Jewish Palestine, New York/London
1984).
Nästa
sida
|