|
22
JKs
DOM
JKs DOM UTAN RÄTTEGÅNG 1988-03-30
(KOMMENTARER)
Justitiekanslern säger att
bibelcitaten i det JK-anmälda Radio Islams program
den 3 oktober förra året "används
på ett sådant sätt att lyssnaren skall
inges föreställningen att den till biblisk tid
hänförliga karakteristiken av den judiska
folkgruppen som kommer till uttryck i bibelcitaten
är giltig även i fråga om nutides judar".
"Härigenom", tillfogar JK, "uttrycks i programmet
missaktning för folkgruppen judar." I P1s Kanalen
den 31 mars säger JK Hans Stark i en intervju att
Radio Islam begått ett lagbrott, men att JK trots
detta underlåter att väcka åtal mot
Radio Islam för rättslig prövning,
eftersom en ny rättegång enligt JK skulle
kunna leda till ytterligare smädelser av judar och
föranleda diverse teologiska tvister om olika
tolkningar av anförda bibelcitat.
Jag protesterar mot JKs
egenmäktiga förfarande och bestrider
riktigheten i JKs godtyckliga omdöme. Låt mig
framhålla följande:
* JK förbigår helt orsaken
till att Radio Islam så utförligt behandlade
Bibeln med citat från Nya Testamentet i den
första tredjedelen av det anmälda programmet.
Orsaken var ett officiellt meddelande från det
israeliska utbildningsdepartementet att Israels regering
beslutat att Nya Testamentet skall utgå från
bibelutgåvor i den israeliska skolundervisningen
och att Gamla Testamentet förklaras komma från
Gud, medan Nya Testamentet är skrivet av
människor och alltså inte kan betraktas som
likvärdig med Gamla Testamentet.
* Det är alltså Israels
koalitionsregering med dess breda väljarunderlag
över blockgränserna som uttalat en generell
förkastelsedom över Nya Testamentet,
kristendomens heliga urkund, och utrensar den som
mindervärdig eller farlig i den israeliska
skolundervisningen! Tydligen innehåller Nya
Testamentet sådant som väcker svår
anstöt hos stora delar av Israels judiska befolkning
eller anses på något sätt farlig av den
israeliska koalitionsregeringen.
142
* Eftersom Radio Islam - efter
måttet av sina blygsamma resurser - bedriver
undersökande journalistik, fanns det sålunda
vägande skäl att ånyo granska
innehållet i Nya Testamentet för att
undersöka vad som där kan uppfattas som
särskilt anstötligt för också
vår tids judar i den judiska staten Israel. Syftet
var alltså inte, som JK hävdar, att med
illasinnat utvalda bibelcitat uttala "nedsättande
omdömen om den judiska folkgruppen", utan syftet var
att efterforska orsakerna till att Nya Testamentet
väcker sådan anstöt bland Israels judar
att den israeliska koalitionsregeringen utrensar och
fördömer Nya Testamentet ur principiell
religiös synpunkt. Därefter såg Radio
Islam som sin uppgift att påvisa detta med adekvata
bibelcitat, åtföljda av förtydligande
kommentarer. Någon annan metodik står inte
till buds för den undersökande och seriösa
journalistiken.
* JK har uppenbarligen inte med
erforderlig observans studerat Radio Islams
programinslag, när han påstår att de
anförda bibelcitaten skulle åsyfta även
"nutidens judar". Redan från början - efter
citaten från Matteusevangeliet, 23 kapitlet,
verserna 23-33, och Johannesevangeliet, 8 kapitlet,
verserna 37 och 44 - noteras särskilt i den
därpå följande kommentaren:
"Alltså, Jesus fördömer sin samtids judar
som hårdnackat höll fast vid sin judendom ..."
Här sägs sålunda klart att de i dessa
evangelietexter omtalade händelserna och
omdömena berör judarna på Jesu tid och
dessutom endast de judar i det dåtida Judeen som
höll fast vid den judiska lagtroheten och
formalismen som Jesus gick till storms mot.
Följaktligen handlar det inte om vår tids
judar som utgör en synnerligen heterogen
befolkningsgrupp spridd i många länder
på flera kontinenter!
* Till yttermera visso betonas
detsamma i programmet i den därpå
följande kommentaren: "I alla de fyra evangelierna i
Nya Testamentet omtalas att det var de ledande samtida
judarna som ville döda Jesus ..." Alltså, de
ledande judarna på Jesu tid som befattade sig med
honom för över 1 900 år sedan, inte
vår tids judar! För människor med normala
förståndsgåvor finns här inga
möjligheter till missförstånd.
143
* Alla de följande långa
citaten från evangeliernas texter berättar den
välkända historien om hur Jesus dömdes
enhälligt till döden av judiska Stora
Rådet i Judéen under en storm av
smädelser och även handgripligheter utan att
några verkliga bevis på hans föregivna
brott kunde företes, hur sedan de judiska
rådsherrarna sökte övertala den romerske
ståthållaren Pontius Pilatus att låta
romarna verkställa dödsstraffet genom
korsfästelse, hur Pilatus envetet spjärnade
emot men till slut - efter hotelser att anmäla honom
till kejsaren i Rom - föll till föga och
beslöt villfara de enträgna judiska
rådsherrarnas begäran. Här är det
sannerligen inte fråga om några "ur sitt
sammanhang lösryckta citat för att ge en skev
bild av judendomen och den judiska folkgruppen", som JK
gör gällande, utan här ges i ett adekvat
koncentrat en bild av händelseförloppet
sådant det skildras i evangelierna som torde vara
välbekant för varje litterat och
elementärt bibelkunnig person.
* Ett intressant spörsmål
är varför samtidens ledande judar i Judeen
(flertalet judar bodde redan på Jeus tid
utanför Judéen, i Alexandria, på
Cypern, i Mesopotamien, i Mindre Asien, även i
själva Rom) var så ivriga att låta
romarna verkställa dödsstraffet som de
själva hade dömt Jesus till. Varför
lät de inte själva verkställa
dödsstraffet, när de i egna angelägenheter
hade autonomi och kunde verkställa det genom stening
som med den förste kristne diakonen i Jerusalem,
Stefanus (vilket omtalas i Nya Testamentets
Apostlagärningarna)? I den religionshistoriska
litteraturen är detta ämne ganska ofta
behandlat, så till exempel i den tyske
religionshistorikern Josef Binzlers även till
svenska översatta bok Dödsdomen mot Jesus
(Diakonistyrelsens förlag, Stockholm 1960, med
förord av Uppsalaprofessorn Harald Riesenfeld, som
var en av experterna i Bibelkommissionens
nyöversättning av Nya Testamentet
häromåret). I Radio Islams program ansluter vi
oss till professor Binzler genom att besvara denna
fråga med hänvisning till ett explikativt
ställe i den judiska lagen, i Femte Moseboken, 21
kapitlet, verserna 22 och 23. Detta är en relevant
förklaring, alls inte någon illasinnad eller
missriktad infamitet riktad mot dagens judiska
folkgrupp.
144
* Efter denna sammanfattande
redovisning av relevanta texter i Bibeln, främst
från Nya Testamentet, summeras ett svar på
själva huvudfrågan som ställdes i
programmets inledning, nämligen frågan
varför Nya Testamentet väcker sådan
uppenbar anstöt bland dagens judar i Israel att den
israeliska regeringen anser sig föranlåten att
ingripa med censur och fördömande uttalanden
som inte bara flagrant bryter mot religionsfriheten med
vederbörlig respekt för främmande
trosbekännare utan även måste skada
Israels ofta redan ömtåliga relationer med
kristna västerländska stater. Svaret anges i
programmet: "Att det föreligger en skarp
motsättning mellan judendomen och kristendomen, det
framgår i alla händelser mycket klart av Nya
Testamentet." (s.8, JKs avskrift) Att sedan vissa kristna
- både enskilda och samfund - vill se saken
på ett annat sätt genom att lyfta fram vissa
andra bibelcitat, må vara teologiskt mer eller
mindre acceptabelt men är likväl i detta
sammanhang skäligen irrelevant som svar på
själva huvudfrågan varför det officiella
Israel förbjuder och religiöst förkastar
Nya Testamentet.
* I slutet av denna framställning
om Nya Testamentet i Radio Islams anmälda program
föregrips JKs anmärkningsvärda "dom" mot
Radio Islam utan väckt åtal och
rättegång, nämligen när vi
säger: "Det återstår att se om Radio
Islam i det kristna Sverige, där man respekterar
religionsfriheten, skall dömas för antisemitism
eller judehets, när vi ordagrant citerar ur de
kristnas bibel, Nya Testamentet. I så fall är
det tydligen den sionistiska makten att tolka lagarna som
gäller i Sverige ... att det är sionisterna som
dikterar villkoren i detta land." Detta är
hårda ord. Men har de inte visat sig vara riktiga i
detta fall? Den sionistiske aktivisten Per Ahlmark
säger mycket belåtet i en intervju i
Sydsvenska Dagbladet den 31 mars efter JKs utfall mot
Radio Islam: "Det är viktigt att få en
myndighet med sig, och JK är ju en tung instans som
nu fått upp ögonen." När JK tidigare helt
friade Radio Islam, var det annat ljud i skällan.
Då förklarade Per Ahlmark i korus med sina
sionistiska meningsfränder att JK var skumögd,
ingenting begrep och en samhällsfarlig dåre.
Men nu har alltså JK fått "upp ögonen"
efter alla de energiska påtryckningar från
framstå-
145
ende sionister, också hitkallade
ända från USA efter Per Ahlmarks
konsultationer i New York med Elie Wiesel och Israels
FN-ambassadör (se Expressen den 20 oktober 1987)!
Kan detta tolkas på annat sätt än att JK
böjt sig för de starka sionistiska
påtryckningarna och därmed satt både
sitt höga ämbete och rättssäkerheten
i fara?
* Det bör tilläggas att
också i slutet av programmets framställning av
Nya Testamentet betonas att bibelcitaten avser de samtida
judarna: "Jesus och aposteln Paulus har sagt så
vanvördiga sanningar om sin samtids
judar/sionister". Om vår samtids sionister - drygt
1 900 år efteråt - känner sig illa
berörda av dessa evangeliska uttalanden av Jesus och
av Paulus i dennes brev i Nya Testamentet, så
måste detta rimligen vara något som vår
tids sionister måste göra upp med Jesus och
Paulus eller möjligen med de kristna kyrkor och
samfund som inhämtar sin lära och tro
från Nya Testamentet och sprider den bland
allmänheten, inte något som dessa sionister i
vår tid kan förebrå Radio Islam med krav
på att nedtysta oss när vi endast korrekt
citerar från Nya Testamentet med förtydligande
kommentarer. Är man ute efter att utrensa alla
misshagliga ställen i Bibeln, också när
de utgör omistliga element och ledtrådar i Nya
Testamentets berättelser, högspänd
dramatik och förkunnelse? Detta innebär
införande av statlig censurmyndighet med ytterst
långtgående befogenheter att strypa
både kulturarvet och åsiktsfriheten. I
totalitära stater förekommer ju sådant,
vilket inte anses vara särdeles
föredömligt ur demokratisk synpunkt.
Själva metoden för dylika utrensningar beskrivs
ingående av George Orwell i dennes lika kända
som skrämmande framtidsroman från 1948,
"1984", i det s k Sanningsministeriet, som i själva
verket är ett Lögnministerium (vilket ingen
får säga högt av rädsla för den
allestädes närvarande STOREBROR). Är det
ett dylikt sanningsministerium som föresvävar
de nitiska JK-anmälarna av Radio Islam och nu
även själve JK. Ett sionismens
sanningsministerium för historie- och
nyhetsförvanskning, också för
vederbörlig utrensning av farliga eller allmänt
misshagliga uttalanden i Bibeln liksom i annan litteratur
också den klassiska som Shakespeares Köpmannen
i Venedig (juden och procentaren Shylock är
osympatisk,
146
även om han är tragisk),
Voltaires Essai sur les meurs et I'esprit des nations
(där judarna avfärdas som ojämförligt
grymma och barbariska), Immanuel Kants Die Religion
inerhalb der Grenzen der blossen Verruft (där
judendomen förklaras vara "världens
pestsmitta"), Schopenhauers Parerga und Paraltpomena
(där judarna blankt avfärdas som "lögnens
stora mästare"), Nietzsches Zur Genealogie der Moral
(där det heter att "judarna är ett den
tillbakaträngda prästerliga
hämndlystnadens folk"), Martin Luthers
förbittrade sista skrifter Vom Scbem Hamphoras och
Die Juden und ihre Lugen och Karl Marx' uppsats Om
judefrågan (där judendomen avfärdas som
en besatthet av guld och girighet) ... Skall all denna
och mängder av annan klassisk litteratur,
däribland Anatole France's mest lovprisade
mästerverk Drottning Gåsfot (där juden
Mosaide skildras som den mest infernaliska skurk),
utrensas ur litteraturen? Eller vad är
avsikten?
Det synes uppenbart att judendomens
ledande representanter i dagens Israel betraktar den
kristna tron och läran som djupt anstötlig och
farlig - liksom det är lika uppenbart att Israels
koalitionsregering med dess breda väljarunderlag har
fogat sig därefter och i gärning gjort samma
bedömning. I Jerusalem Post International Edition
(26 February -3 March, 1984, s. 22) rapporteras att
"Israels sefardiska och askenasiska överrabbiner
enhälligt fördömde kristna
missionärer och beslöt att det är
förbjudet för judar att ha något att
göra med sådana". I världspressen har vid
flera tillfällen också rapporterats att
troende judar i Israel, särskilt ortodoxa,
gått till fysiska angrepp på kristna - liksom
ännu oftare på muslimer - och trängt in i
de kristnas församlingshus - liksom i moskéer
- och ofredat de bedjande, i några fall har dessa
judar bränt ned kristna församlingslokaler utan
att drabbas av några straffpåföljder.
Israels premiärminister Yitzhak Shamir höll
på långfredagen i år ett brandtal
utanför Betlehem på den Israelockuperade
Västbanken, där han nedlåtande
förklarade att "de där nere", d v s
palestinierna, "till dem säger vi från denna
höjd och från ett tusenårigt perspektiv
att de inte är förmer än gäshoppor".
Detta vanhelgande förakt av palestinska
medmänniskor (vilkas land man erövrat och vilka
man ständigt skändar och misshandlar) vittnar
om en sådan inhuman
147
arrogans att det svårligen kan
överträffas. Tidigare har emellertid Israels
ÖB, Rafael Eytan, kallat palestinierna
"kackerlackor" (SvD,2 april 1988). Tidigare har
förre israeliske premiärministern, Menachem
Begin, kallat palestinierna för "den plåga som
tidigare omnämnts i Bibeln", varmed han liksom
senare Shamir torde åsyfta de sju "plågor"
som Israels Gud sände över Egypten,
däribland gräshoppssvärmar (2 Mos.
10;12-15). Här har vi i åratal fått
höra, främst av judiska överlevande
från "Förintelsen", att nazisternas
förintelse av judar föregicks av antisemiternas
föraktfulla och hätska språkliga
tillvitelser mot judarna: att den som börjar med att
kalla ett visst folk för parasiter eller ohyra
slutar med att övergå från ord till
handling och utrotar den förment plågsamma
ohyran. Rabbinen och överstelöjtnanten i
israeliska armén, Abraham Avidan, har till exempel
förklarat att enligt gällande judisk lag,
halascha, är det fullt tillåtet för den
israeliska armen att "döda även goda civila
bland icke-judar". (David Shacham: Al-Hamishmar Chotam
supplement, Jerusalem, 28 mars 1975, citerat av prof.
Israel Shahak: Begin and Co., Jerusalem, sept. 1977,
s.70). Rabbinen Schlomo Ritskin, som anses tillhöra
den moderata falangen bland de judiska bosättarna
på Västbanken, sade i sitt hälsningstal
till premiärminister Shamir på
långfredagen: "Vi utkämpar ett trefrontskrig:
mot araberna, mot massmedia och mot antisemiterna." (SvD,
2 april 1988).
* Det synes alldeles uppenbart att den
israeliska regimen har fogat sig efter också de mer
fanatiska rabbinernas påbud och krav och att
därmed ett slags militant judisk teokrati,
påminnande om de krigiska mackabeernas (vilkas
grymma och blodbesudlade herravälde omtalas i
Mackabeer-böckerna i Gamla Testamentets apokryfer),
alltmer befästs i vår tids Israel. Ursprunget
och förebilden i Torah, de fem Moseböckerna i
Gamla Testamentet. Det är av största vikt - och
fullt relevant - när man skall försöka
förklara de aktuella förhållandena i
vår tids Israel med dess skändliga behandling
av palestinierna, som är både muslimer och
kristna, att här framföra skarp kritik mot
Israels ingrepp mot religionsfriheten - och inte bara mot
de fysiska övergreppen. Detta måste vara fullt
legitim samhällskritik och har självfallet
inget att göra med den
(övervägande
148
välassimilerade) judiska
folkgruppen i Sverige. Om vissa medlemmar av denna
judiska folkgrupp i Sverige tar anstöt av denna
kritik, kan detta inte innebära annat än att
dessa solidariserar sig med den fanatiska intoleransens
Israel och att de därmed är principiella
fiender till tolerans, religionsfrihet och upplyst
demokrati, vilket måste stå för dem,
inte för Radio Islam som är anhängare av
tolerans, religionsfrihet och upplyst
demokrati!
Vad beträffar den andra
avdelningen i det anmälda programmet i Radio Islam,
det som behandlar De sju dödssynderna och
judendomens Torah (den judiska lagen och läran som
omfattar de fem Moseböckerna i Gamla Testamentet),
så upprepas inledningsvis rapporten från det
israeliska utbildningsministeriet att "Gamla Testamentet
kommer från Gud, medan Nya Testamentet är
skrivet av människor och att de därför
inte är likvärdiga". (s. 9) Med judendomen
avses här vissa bärande inslag i just Gamla
Testamentet, judendomens Bibel, eftersom allt däri
"kommer från Gud", också enligt den
israeliska koalitionsregeringen, inte endast från
vissa rabbiner eller från en eller några
judiska trossamfund. Israels koalitionsregering,
bestående av de två stora politiska blocken,
representerar ju den övervägande majoriteten av
Israels judiska befolkning.
JK hävdar i sitt fällande
utslag mot Radio Islam att detta närradioprogram
är "tendentiöst: att citaten skapar,
lösryckta ur sitt sammanhang och utan historiskt
perspektiv, enligt min (JKs) mening en skev bild av
judendomen och av den judiska folkgruppen". Denna lika
försåtliga som grundlösa beskyllning
måste bestämt avvisas. De återgivna
bibelcitaten är självfallet tendentiösa i
den meningen att de är valda för att
tydliggöra den bärande förkunnelsen och
moraluppfattningen, vilket är även
vetenskapligt fullt befogat. Men dessa bibelcitat är
infe tendentiösa i den mening som JK här
lägger in i ordet: de är inte valda för
att framställa "en skev bild av judendomen och den
judiska folkgruppen", eftersom det i Gamla Testamentet
inte finns några motbilder, inte finns något
som klart och entydigt motsäger vad som framkommer i
de återgivna bibelcitaten - annat än enstaka
uttalanden som endast kan ge just en
149
skev helhetsbild av den
gammaltestamentliga judendomen. Senare tillkomna
teologiska spetsfundigheter och mer eller mindre
godtyckliga omtolkningar av de bärande
textställen som Radio Islam återgivit är
i sammanhanget irrelevanta ur sanningens
synpunkt.
* Radio Islam utmanar härmed JK
att återge relevanta citat från Torah som
motsäger eller bara modifierar de i programmet
återgivna citatens klara innebörd om De sju
dödssynderna (högmod, avund, vrede,
lättja, vällust, girighet och frosseri).
Så länge JK inte kan eller vill besvära
sig med att göra detta - faller hela denna
anklagelse mot Radio Islam platt till marken. För
övrigt bör än en gång betonas att
kritiken i Radio Islams anmälda program gäller
judendomen som sanktionerats av Israels
koalitionsregering, inte "den judiska folkgruppen", som
ju omfattar personer av de mest skilda
åskådningar, därav många ateister
för vilka att religion, särskilt kanske
judendomen, är förhatlig eller totalt
främmande och likgiltig. Särskilt
framhålls också i programmet att kritiken
avser "den mosaiska judendomen" (s. 19) och att den
"på Jesu tid förvaltades av
sadducéerna, översteprästerna och
fariseerna och som räknas till den nutida
judendomens läromästare" (s. 20). Ledande
rabbiner i vår tid har betygat detta. Vill och kan
JK gendriva detta, så torde JK komma i konflikt med
judendomens främsta representanter i Israel, USA och
övriga världen, inklusive överrabbinen
Morton Narrowe i Stockholm!
* Eftersom hela Gamla Testamentet och
inte bara Torah (de fem Moseböckerna) sanktionerats
av Israels koalitionsregering ("kommer från Gud"),
så är det helt legitimt att Radio Islam med
sitt starka engagemang för de fördrivna och
förtryckta palestinierna och kritik av ockupations
och världsmakten Israel, kritiskt granskar Gamla
Testamentet, också Psaltaren, den judiska
sång- och böneboken och de s k historiska
böckerna som Gamla Testamentet och Andra
Samuelsboken och därur återger vissa relevanta
citat för att visa hur den i Israel än i dag
lovprisade "hjältekonungen David" for fram mot
ammoniterna ("Ammons barn"), som bebodde Kanaans land,
alltså just Palestina och det nuvarande Israel, i
synnerhet som vår tids palestinier fått
plågsamt
150
och tragiskt erfara hur vår tids
sionistiska judar, som räknar sig som ättlingar
och arvtagare till Davids israeliter: ammoniterna
mördades metodiskt och kallblodigt för att
sedan förintas i eld av Davids Israel (2 Sam.
12:29-31), medan Ben-Gurions, Begins och Shamirs Israel
har med våld och terror fördrivit bortåt
750 000 palestinier från deras urgamla hembygder i
samband med den judiska staten Israels utropande 1948 och
sedan diskriminerat, förtryckt, skändat och
misshandlat kvarvarande palestinier. Att det här
finns ett djupgående ideologiskt samband mellan den
sanktionerade gammaltestamentliga judendomen och det
militant sionistiska Israels politik har ingående
dokumenterats av professor Israel Shahak, som grundat och
leder Kommitten för mänskliga rättigheter
i Israel - så till exempel kan vi hänvisa till
Shahaks även till engelska översatta antologi
BEGIN AND C.O. AS THEY REALLY ARE. I denna
dokumentationssamling redovisas hur många militant
ortodoxa judiska rabbiner i stor omfattning också
är högre officerare i Israels armé och
bedriver en rent bibelfundamentalistisk propaganda
för de israeliska officerarna och soldaterna - detta
har vi refererat i ett annat program i Radio
Islam.
Det är signifikant att JK helt
förbigår det senare inslaget i det
anmälda programmet i Radio Islam, där vi
dokumentärt belyser det nära samröret
mellan ledande sionister och antisemiter och även
med det nazistiska Tyskland. Redan den politiska
sionismens grundare och förste ordförande
för Världssionistiska Organisationen, dr
Theodor Herzl, betygade ofta att antisemiterna var
sionismens nyttigaste välgörare. Och redan kort
efter Hitlers maktövertagande 1933 samarbetade
sionister i Tyskland och det dåtida Palestina med
ledande nazister. Så sent som 1941, alltså
under andra världskriget, uppvaktade en sionisisk
deputation den tyske militärattachen i Ankara och
anhöll om ett vapenbrödraskap mellan
sionisterna och det nazistiska Tyskland - för att
bekämpa Storbritannien som då var mandatmakt
över Palestina! Här är det i hög grad
modern historia om sionismen som belyses. Skall JKs
fördömande av Radio Islams program tolkas som
att det är förbjudet att beröra vissa
känsliga historiska fakta, när de på
något sätt kan misshaga sionisterna? Hur
överensstämmer i så fall detta
151
med JKs bedyranden i bland annat P1s
Kanalen den 31 mars 1988 att "det är viktigt med en
fri och öppen debatt"? Och när JK manar Radio
Islam att undvika att beröra den på Gamla
Testamentet grundade sionistiska ideologin (Israel skulle
aldrig finnas utan Bibelns Gamla Testamentet),
innebär då inte detta att JK låter
JK-ämbetet förvandlas till en kamouflerad
censurinrättning som gör allt JKs lovprisande
av yttrandefriheten till en grym fars?
***
ISRAELMAFFIANS
KAMPSÅNG
På med dom roliga mössorna
grabbar,
nu ska vi garva åt arabernas
tabbar,
för Israels sak är vår
och kampen blir varken lång
eller svår.
Israels soldater gör
hjältedater,
araberna knatar hem till sin mamma
ryssar och kineser
kan göra detsamma.
LARS GUSTAVSSON
Nästa
sida
|