|
68
SIONISM
OCH
APARTHEID:
ISRAEL OCH
SYDAFRIKA
Israel är officiellt en judisk
stat, alltså en stat där endast judar är
fullvärdiga medborgare, medan landets ursprungliga
invånare, palestinierna, vare sig de är
muslimer, kristna eller ateister, är förtryckta
och diskriminerade - eller folkåtskillnadssystem
där man skiljer på fullvärdiga medborgare
och andra som bor och arbetar i landet. Sydafrika har
infört ett apartheidsystem, där endast de vita,
folk av europeisk härkomst, är fullvärdiga
medborgare. Asiater och de s k färgade - av blandad
ras - har emellertid sina valda ombud i det sydafrikanska
parlamentet, medan den svarta räknas som
"gästarbetare" och är hänvisade till sina
s k bantustan eller hemländer alltefter sin svarta
stamtillhörighet.
I grunden tillämpar alltså
både Israel och Sydafrika samma diskriminerande och
repressiva rasåtskillnadspolitik.
Men det finns vissa
skillnader:
För det första, har de
sionistiska judarna erövrat palestiniernas land
genom massinvandring av europeiska och senare
orientaliska judar. Israel har genom lagen om
återvändande 1950 förklarat att alla
judar i hela världen är israeliska medborgare,
medan Sydafrika koloniserade sitt område under
flera hundra år, först som en holländsk
koloni längst i söder över ett stort
obebott område, sedan som en del av det brittiska
imperiet.
För det andra, har Sydafrika
aldrig infört någon lag om att alla vita i
hela världen är sydafrikanska medborgare som
har rätt att fritt strömma in i landet och som
bosättare tilldelas rätt att ta de
inföddas jord som fallet är med Israel och
världens judar.
För det tredje, har alltså
Sydafrika upplåtit ganska stora arealer av sitt
territorium till de svarta för egna
svarta
274
svartstyrda stater, ett av dessa
svarta hemländer Transkai är 40 000
kvadratkilometer, alltså dubbelt så stort som
själva Israel utom Gazaremsan och
Västbanken.
Fär det fjärde, bistår
faktiskt Sydafrika med betydande ekonomisk och teknisk
hjälp till de svarta hemländerna, också
inom läkarvård och undervisning, både
skol- och universitetsutbildning, medan Israel inte
bidrar med något för de fördrivna och
förtryckta palestinierna, av vilka tiotusentals
lever i eländiga flyktingläger. I stället
angriper Israel de palestinska flyktinglägren med
flygbomber ... Efter denna korta orienterande inledning
om den judiska staten Israel och apartheidens Sydafrika
skall jag mera ingående beröra likheter och
olikheter mellan dessa båda stater.
Likheter: 1. Både Israel och
Sydafrika har i flera resolutioner fördömts av
FN, dels för att ha brutit mot de mänskliga
fri- och rättigheterna, dels för att ha
kränkt grannstaterna genom militära
interventioner för att destabilisera dem, dels
för att olagligen ha ockuperat vissa
angränsande områden: Israel genom att ockupera
östra Jerusalem, Västbanken, Golanhöjderna
och Gazaremsan i samband med sexdagarskriget i juni 1967;
Sydafrika genom att ockupera Sydväst-afrika eller
Namibia och där tillsätta en sydafrikansk
marionettregim.
2. Både Israel och Sydafrika
är för den privilegierade befolkningen,
alltså för den judiska i Israel och för
den vita eller europeiska, västerländska
parlamentariska "demokratin" med olika partier som i
återkommande fria val tävlar om
regeringsmakten. Den interna politiska debatten inom
"Herrefolket" handlar mest om man effektivt ska
försvara den rasistiska staten.
3. Både Israel och Sydafrika
är stater som bygger på en rasistisk ideologi,
sionismen respektive aparheid, som båda
fördömts av en stor majoritet av FNs
generalförsamling.
275
4. Både Israel och Sydafrika
är teknologiskt framskridna stater som kan bereda
den privilegierade befolkningen en
jämförelsevis hög levnadsstandard, i
Sydafrika dock i stort betydligt högre än i
Israel.
5. Både Israel och Sydafrika har
ett mycket avancerat militärt försvar, en
krigsmaskin som ofta används offensivt mot
grannstaterna och som är ojämförligt
mycket starkare än omvärldens. Men Israel
skulle inte kunna klara sig på sikt militärt
utan USAs hjälp.
6. Både Israel och Sydafrika
uppfattas ideologiskt som en utmaning och politiskt och
militärt som ett hot mot omvärlden - detta i
så hög grad att båda dessa stater
permanentar konflikter som kan få oförutsebara
konsekvenser och rentav utlösa ett tredje hett
världskrig. Ty både Israel och Sydafrika intar
en kompromisslös inställning mot alla radikala
förändringar av deras ideologier och politiska
system samtidigt som båda dessa stater
förfogar över kärnvapen utom all
internationell kontroll. Det hör också till
saken, att Israel och Sydafrika sedan flera år har
ett nära och alltmer omfattande samarbete ekonomiskt
och militärt, särskilt på
kärnvapenteknologins område.
Det finns alltså flera
påfallande likheter mellan den judiska staten
Israel och apartheidens Sydafrika: båda är i
grunden rasistiska och båda är utmanande
aggressiva och oresonliga i sin
självrättfärdighet. Men det finns
även vissa olikheter.
Olikheter:
1. Israel är ett litet land,
endast ca 20 000 kvadratkilometer utan värdefulla
naturtillgångar, medan Sydafrika är ett stort
land, 1,2 miljoner kvadratkilometer eller 60 gånger
så stort som Israel. Även om endast 15% av
Sydafrikas totala areal är odlingsbar, blir det
ändå 180 000 kvadratkilometer eller nio
gånger Israels yta. Dessutom har Sydafrika
många värdefulla - och på
världsmarknaden mycket åtråvärda -
naturtillgångar som guld, diamanter krom, platina m
m. Det är inte Sydafrika som är i så
starkt behov av den övriga världen utan
tvärtom
276
den övriga världen som
behöver Sydafrika. Med Israel råder det
omvända förhållandet. Utan hjälp
från omvärlden skulle Israel inte
överleva mer än några veckor.
2. En viktig skillnad mellan Israel
och Sydafrika är att Israel har ett starkt stöd
av den rika och inflytelserika västvärlden,
medan Sydafrika saknar allt sådant politiskt och
moraliskt stöd (åtminstone öppet) p g a
politiskt hyckleri. Större delen av den judiska
befolkningen lever utanför Israel, bara i USA bor
det dubbelt så många judar som i själva
Israel. Och judarna är organiserade i alla
länder i hela världen i mäktiga
sionistiska lobbygrupper till stöd för Israel.
Främst i supermakten USA har de sionistiska
lobbygrupperna ett starkt grepp om både
opinionsbildningen och själva regeringen i dess
Mellanösternpolitik. Även om Israel starkt
fördöms i FN och jämställs med
Sydafrika av de arabiska och afroasiatiska länderna
som utgör majoriteten av generalförsamlingens
medlemsstater, så har Israel ändå alltid
stöd från USA och flertalet av de andra rika
västliga "demokratierna", även om dessa stater
ibland kan uttala viss "kritik" mot en alltför
flagrant israelisk våldspolitik. Sydafrika
däremot fördöms och brännmärks
enhälligt av alla världens nationer och avskys
som en pestsmittad under Medeltiden. Sydafrika bojkottas
- utom när det gäller de allra viktigaste
sydafrikanska metallerna. Inte ens svarta sydafrikanska
idrottsmän får tävla i Sverige, till
exempel, medan det aldrig får vara tal om
någon bojkott av Israel. När fyra svenska
riksdagsmän för några år sedan
besökte Sydafrika för att själva se hur
förhållandena var där, så haglade
fördömelserna mot dem i svenska massmedia
för att bryta bojkotten av Sydafrika, medan det inte
väcker några som helst protester att tusentals
svenskar - judar liksom icke-judar - besöker Israel
som turister eller att vissa svenska judar bosätter
sig i Israel och automatiskt får israeliskt
medborgarskap. Dubbelmoralen och hyckleriet kan knappast
vara större. Svenska polisen och SÄPO
samarbetar officiellt med israeliska polisen, medan man
straffar några svenska polismän, som åkt
på privat semester till Sydafrika.
3. En annan skillnad är att
Sydafrika är ekonomiskt
277
självbärande, inte
erhåller någon u-hjälp och inte
organiserar stora insamlingskampanjer utomlands för
sin stat, medan Israel årligen mottar 3,5 miljarder
dollar enbart från USA, vilket är ett
större bistånd än vad alla de 50
amerikanska staterna tillsammans får från
USAs regering. Dessutom får Israel alla toppmoderna
amerikanska vapen från USA, medan Sydafrika byggt
upp en helt och hållet egen vapen-industri, delvis
genom tidigare dyrbara inköp av utländska
vapentyper. Skillnaden är kort sagt den, att
Sydafrika får klara sig själv, medan Israel
endast kan överleva genom att utpressa gåvor
från andra. Israel är ett stort intenationellt
socialfall. En bandit och terrariststat, som lever
på bl a USA.
4. Ännu en skillnad mellan Israel
och Sydafrika är att Israel har erövrat ett
annat folks land, palestiniernas Palestina, med
våld och terror fördrivit halva den
dåvarande befolkningen av palestinier 1948 i
samband med utropandet av den sionistiska staten Israel,
och sedan inte bara diskriminerar den kvarvarande
palestinska befolkningen utan även håller
större delen av den under hårt
militärstyre i det ockuperade Västbanken och
Gaza, av vilka tiotusentals lever i eländiga
flyktingläger, som får hjälp av UNRWA,
ett FN-organ, men inte en cent från Israel, som
tvärtom suger ut palestinierna genom höga
skatter och egendomskonfiskeringar och exproprieringar.
Också Sydafrika diskriminerar och förtrycker
sin svarta befolkning, en motsvarighet till Israels
palestinier, men ändå lämnar Sydafrika
faktiskt vissa bistånd till "sina" svarta i form av
utbildning också till universitet och
fackhögskolor liksom inom sjukvården,
även om denna hjälp långt ifrån
motsvarar behoven och inte kan jämföras med den
mera kvalificerade utbildning och vård som de vita
erhåller. Den avgörande skillnaden är
trots allt ändå den, att Sydafrika faktiskt
erkänner de olika svarta folkens autonomi, medan
Israel vägrar kategoriskt att erkänna
palestiniernas rätt till autonomi eller
självstyre i ett eget land. Israel vägrar
kategoriskt att ens erkänna det palestinska folkets
existens. Detta måste var och en erkänna som
inte är förblindad av propaganda, sedan
må man med all rätt fördöma det
rasistiska sydafrikanska apartheidsystemet som i
grunden
278
orättfärdigt och
förnedrande: Israels politik gentemot palestinierna
är en ren folkmordspolitik som går ut på
att förinta det palestinska folket. Israels
ockupation av Palestina är mycket värre än
den nazistiska ockupationen i Europa under andra
världskriget.
5. Den avgörande skillnaden
politiskt och opinionsmässigt mellan Israel och
Sydafrika är att den sionistiska propagandan till
stöd för den judiska statens rätt att
överleva beaktas i västvärlden och anses
vara förpliktande moraliskt, medan
apartheidpropagandan till stöd för Sydafrikas
rätt att bestå blankt avfärdas som ett
gement trick att hålla den svarta befolkningen
nere. När krav reses från palestinskt
håll att den rasistiska staten Israel med exklusiva
rättigheter för judarna på den
palestinska befolkningens bekostnad skall ersättas
av en demokratisk palestinsk stat med samma
rättigheter för alla landets medborgare, judar
liksom muslimer och kristna, då avvisas detta -
efter diktamen från Israels sionistiska propaganda
- som omöjligt, eftersom det - säger man -
skulle leda till en ny "förintelse" och att "judarna
vräks i havet". Men när motsvarande krav reses
från Sydafrikas svarta att Sydafrikas
apartheidsystem skall krossas och ersättas av ett
demokratiskt Sydafrika, ett Azania, med samma
medborgerliga fri- och rättigheter för vita,
färgade, asiater och svarta, då samtycker man
allmänt i Sverige - liksom i övriga
världen - och finner inte att de vita därnere
skulle gå under i en "förintelse" eller
"vräkas i havet", även om man nog medger att
mycket blod kommer att utgjutas. Det är alltså
skillnad på rasism och rasism, beroende på om
rasismen utövas av judar i Israel eller av vita,
huvudsakligen boer, i Sydafrika: den judiska rasismen
är lovvärd och måste överleva, medan
den vita kristna rasismen är förkastlig och
måste försvinna. Är inte detta
besynnerligt? Eller är det bara dubbelmoral och
gammalt fariséiskt hyckleri som redan Jesus
för två tusen år sedan så
kraftfullt gisslade hos sin tids ledande judiska
representanter, fariséerna och de
skriftlärde? Men västvärlden - och Sverige
- är ju kristet och ser i Jesus en förebild,
inte judiskt som ser fariséerna som sin
förebild, dem som Jesus så starkt
fördömde. Eller hur är det
egentligen
279
med denna sak? Man kan fråga och
undra. Hör och häpna: i Radio Islam och i den
här boken stannar vi inte vid att bara ställa
frågor, vi vill tränga vidare och djupare och
gå till botten med denna sak, och då kommer
vi in på ett i västerländska
opinionsmedia farligt och tabubelagt område:
Israels sionistiska lobbygruppers omfattande aktiviteter
och den sionistiska propagandans oerhörda makt att
påverka sinnena och att förtränga och
förvränga verkligheten så att den passar
Israel.
Nästa
sida
|