|
74
SIONISTERNAS
INFLYTANDE
PÅ USAs POLITIK
AVSLJÖJAD
Att den sionistiska ockupationsmakten
Israel är ekonomiskt beroende av enorma bidrag
från supermakten USA, det vet nog alla politiskt
intresserade och det rapporteras då och då
också i den svenska pressen. USAs regering ger
sedan flera år lika mycket till det lilla Israel
med cirka fyra miljoner invånare som till alla
andra stater i "u-hjälp". Varje israelisk medborgare
får mer än dubbelt så mycket som varje
amerikansk medborgare i statlig eller federal hjälp
från den amerikanska regeringen. Dessutom får
Israel stora bidrag från de judiska
organisationerna i USA - dessa bidrag till den judiska
staten är också avdragsgilla vid deklarationen
i USA. Den vid enstaka tillfällen i svenska
massmedia omtalade "judiska lobbyn" i USA är
politiskt mycket inflytelserik. Utan denna "judiska
lobby" skulle USA inte visa denna stora generositet och
detta nära nog helhjärtade stöd till den
sionistiska ockupationsmakten Israel. Och omvänt:
utan detta stöd med alla dessa miljarder dollar
från USA skulle den judiska staten inte kunna
existera nämnvärt länge utan braka samman
i ekonomisk bankrutt. Flertalet judar skulle då
lämna den judiska staten för att
finna bättre näringsfång
i andra länder. Då supermakten USAs politik
inte uteslutande är USAs angelägenhet utan hela
världens, är det naturligtvis av intresse att
få en inblick i det judiska inflytandet på
USAs politik.
Den amerikanske statsvetaren och
journalisten Stephen D Isaacs - han är av judisk
börd - har i sin bok Jews and American Politics
behandlat ämnet ganska ingående och redovisar
intervjuer med 200 ledande amerikanska judar, av vilka
många från början vägrade att
medverka, eftersom de ansåg det olämpligt att
deras synpunkter och reflexioner skulle
offentliggöras för den icke-judiska
allmänheten, trots att de garanterades fullt
anonymitetsskydd.
Isaacs ställer inledningsvis
två frågor. Den första lyder:
"Varför är de amerikanska judarnas politiska
makt så oproportionerligt stor, långt
större än vad som vore rimligt med
303
hänsyn till att den judiska
befolkningen i USA endast uppgår till omkring tre
procent av landets totala befolkning?" Svaret på
den frågan är att judarna mer än
någon annan etnisk minoritet i USA insett att
politiskt inflytande är viktigt för att bevaka
sina egna intressen och därmed kunna minimera
riskerna att bli en missaktad minoritet som - i en
våg av antisemitism - kan förlora
allt.
Den andra frågan som Isaacs
ställer är: "Varför söker judar
så sällan offentliga toppbefattningar För
att i stället verka bakom kulisserna som strateger?"
Svaret på den frågan är att judar inte
vill synas utåt inför offentligheten som
politiska makthavare och utsättas för obehag
att bära personligt ansvar för en dålig
eller misslyckad politik: judar vill verka utan att
synas, de vill på inga villkor schavottera i
massmedia och därmed kanske ådra sina egna
stam- och trosförvanter obehag.
Enligt Isaacs bör man göra
klart för sig att politiskt medvetna judar,
åtminstone i USA, inte ser världen befolkad av
judar och andra folk, utan de ser världen befolkad
av judar och deras fiender, som är verkliga eller
potentiella "antisemiter", varvid judarnas vänner,
de som reservationslöst stöder sionismen,
inrangeras bland kategorin judar, ungefär på
samma sätt som vissa tysknationella judar i det
nazistiska Tyskland utnämndes till "hedersarier",
så till exempel den nazistiska arbetsfrontens
ledare Robert Ley, som kallades "Levy" bland
nazikoryféerna, och chefen för den nazityska
säkerhetstjänsten och sedermera protektorn
för Böhmen-Mähren, Reinhard Heydrich, som
var halvjude.
Fr o m Franklin Delano Roosevelt har
alla USAs presidenter varit sådana "hedersjudar" -
utom Eisenhower, när han lät USA i FN gå
emot Israel 1956 och fördömde den sionistiska
staten som angripare i Suezkriget, också Nixon blev
en judisk avfälling, när det i samband med
Watergateskandalen avslöjades att han fällt
nedsättande omdömen om judar till sina
närmaste medarbetare. Carter var en pålitlig
"hedersjude": som baptistisk fundamentalist såg han
judarna som Guds utvalda folk. Också Reagan är
"hedersjude" - i varje fall så länge han
bär ansvaret för
304
USAs reservationslösa stöd
till Israel. För "den judiska lobbyn" i USA
gäller lojaliteten till Israel först, medan
lojaliteten till USA beror helt på USAs stöd
till Israel. Om USA skulle vända sig bort från
Israel och överge "de speciella relationerna till
denna stat", skulle den judiska lobbyn protestera
mangrant och göra sitt yttersta för att
sabotera USAs utrikespolitik och på alla sätt
söka kompromettera USA inför
världsopinionen.
Den judiska lobbyn i USA är
alltså inte bara en vanlig politisk
påtryckningsgrupp eller "pressure group" som
söker tillvarata sina medlemmars intressen gentemot
de politiska makthavarna, utan den judiska lobbyn är
unik såtillvida att den står i främmande
makts tjänst och dessutom genom sin stora ekonomiska
makt kan utöva utpressning mot varje amerikansk
regering. Judarna är den rikaste av alla etniska
minoriteter i USA, rikare också än majoriteten
av anglosaxare och kristna. Man får inte
förbise att alla de ledande amerikanska
opinionsmedia - filmindustrin, de stora rikstäckande
TV-bolagen CBS, NBC och ABC liksom de stora
dagstidningarna som New York Times, Washington Post och
Los Angeles Times och de stora opinionsskapande
veckotidningarna Time, Newsweek och Fortune ägs av
judar och domineras av sionistiska och prosionistiska
redaktörer och journalister. Ingen amerikansk
president och administration skulle kunna fungera och bli
långlivad, om den fick större delen av
opinionsmedia emot sig. Den som har makt över media
har också makt att tillsätta och störta
en president och hans regering i en demokrati som USA,
där fackföreningar och folkrörelser spelar
en underordnad roll - till skillnad från
Sverige.
För palestinierna är det
viktigt att göra fullt klart för sig att den
yttersta orsaken till och förutsättningen
för den israeliska ockupationsmaktens tillkomst och
fortvaro är USAs stora ekonomiska och
militärteknologiska stöd till Israel och att
detta väldiga stöd från världens
mäktigaste nation beror på den judiska lobbyn
med dess oerhörda makt och inflytande att
förmå USAs regering att till varje pris
stödja den sionistiska staten Israel. Det är
också viktigt att vi i Sverige, liksom alla andra
folk som upprörs av den israeliska
ockupationspolitiken och den israeliska
arrogansen
305
mot FNs vädjanden och
resolutioner, gör klart för oss detta samband.
Detta är inte förtal av amerikanska judar - ty
det finns många amerikanska judar som inte är
sionister och inte samtycker med den judiska lobbyn
för Israel, fastän dessa tyvärr är
politiskt tämligen maktlösa.
Isaacs ställer i sin bok
också frågan: "Varför har den judiska
lobbyn i USA som reservationslöst stöder Israel
blivit så inflytelserik? Är det fråga om
israeliska påtryckningar? Och vilka är i
så fall dessa påtryckningar?" Isaacs ger
följande intressanta svar: "Israels makt över
USAs rika och utbildade judar ligger främst på
det psykologiska planet genom att ständigt frammana
fruktan för judefientlighet som när som helst
kan flamma upp och driva judarna i elände och kanske
in i rya gaskammare. Israel - i samverkan med
Världssionistiska Organisationen och
Världsjudiska Kongressen - är fullt medveten om
att sionismens förutsättning är judisk
sammanhållning överallt där det finns
judar, särskilt i USA som Israel är helt
beroende av. Och judisk sammanhållning kan endast
finnas när judar tror sig stå inför ett
verkligt eller inbillat gemensamt hot: ett folkligt
judehat eller "antisemitism". Utan antisemitism ingen
sionism.
Sionismen uppstod till följd av
antisemitism i Europa. Och sionismen - och därmed
den judiska staten Israel - kan endast fortleva
inför ett verkligt eller inbillat hot om en
framväxande antisemitism. Om det inte finns
någon antisemitism, så måste
sionisterna ständigt erinra om antisemitismen i det
förflutna och söka frammana den på nytt
som ett hot. Därav alla dessa ständigt
återkommande filmer och TV-program om den
antisemitiska nazismen och ivern att leta upp och
ställa vid skampålen nynazister, verkliga
eller konstruerade. Och därav denna
skräckfyllda kult av Holocaust, den nazistiska
judeförintelsen, som ingår som
huvudbeståndsdel i den judiska religiösa
kulten - liksom träldomshuset i Egypten, den
babyloniska fångenskapen, skövlingarna av de
judiska templen i Jerusalem, Jerusalems
förstörelse av romarna år 70 efter
Kristus, fördrivningen av judarna från Spanien
genom inkvisitionen och de judefientliga pogromerna i det
tsaristiska Ryssland på 1800-talet. Hela den
judiska traditionen är uppfylld av hur judar
ständigt
306
och överallt förföljs.
Sionismen utnyttjar den judiska skräcken för
nya förföljelser och nya massakrer. Judar
erinras ständigt och jämt om att de lever i en
fientlig omvärld: att skräcken
och ångesten är deras judiska
särmärke, deras arvedel, ja, att det är
detta som gör dem till judar. Många
judar orkar inte bära allt
detta lidande och all denna ständiga ångest
och fruktan, de vill glömma och leva som vanliga
friska och själsligt sunda människor. Men
så kommer sionisterna med sina förmaningar och
predikningar: Tänk på att ni är judar och
att andra folk som lever mitt ibland er hatar er och
när som helst kan organisera nya pogromer och kasta
er in i nya gaskammare: ert enda värn, er enda
trygghet är att ni har ett eget land, Israel, som ni
alltid kan ta er tillflykt till och som därför
måste bestå, måste överleva i en
fientlig omvärld: Därför måste ni
hjälpa Israel och uppoffra er för Israel med
egna pengar och med propaganda till stöd för
Israel! Ja, det är i stora drag så här
det fungerar. Denna fruktans propaganda för en
annalkande antisemitism med hot om nya judepogromer och
en ny Förintelse faller i god jordmån hos
alltför många judar därför att en
ondsint omvärld och hemska straff för judar av
deras vredgade Gud ingår i den judiska tron, det
judiska arvet, den judiska traditionen som vårdas
och omhuldas av deras ledare - och då spelar det
föga eller ingen roll om många judar är
högutbildade akademiker och eljest kritiska
intellektuella som säger sig vara fritänkare
och förakta all religiös och politisk fanatism,
också den judiska intoleransen. Tänk på
den skarpsinnige psykologen Sigmund Freud och hans
ångestladdade sexualbesatthet och Oidipus-komplex!
Tänk på den hyperintellektuelle
författaren Franz Kafka och hans besatthet av
outgrundliga mardrömmar i böcker som Processen,
Slottet, I straffkolonin m fl! Och detta i början av
seklet och på tidigt 20-tal, långt före
Hitlers makttillträde och de nazistiska
judeförföljelserna! Den typiskt judiska
ångesten bottnar i Jahvefruktan. Isaacs nämner
ett kostligt och säkerligen mycket typiskt exempel
på hur judar reagerar inför blotta ordet
"jude" eller "judar", när det uttalas eller skrivs
av en icke-jude, en "gojim". De reagerar vanligen
omedelbart med en besinningslös fruktan, eftersom de
utgår från att det här måste
röra sig om antisemitism: ett angrepp på judar
i allmänhet och
307
därmed även på den
enskilde juden personligen som hör eller läser
det ominösa ordet. Jude är helt enkelt ett
tabu-belagt ord - utom i för judar lovprisande och
starkt positiva sammanhang. Enligt judisk uppfattning
är juden som sådan oberörbar, helig,
sakrosankt, Guds egendom, en del av själva Gud,
eftersom det i Torah ideligen förklaras att judarna
är Guds utvalda egendomsfolk som inte får
besudlas av de andra folken, de förskjutna, de
orena.
Enligt Isaacs är denna oresonliga
fruktan särskilt typisk för de judar som
engagerat sig politiskt för sionismen, däremot
mindre för de judar som är engagerade för
socialistisk politik och än mindre för
naturvetenskapligt och medicinskt verksamma
judar.
Stephen D Isaacs, som är
medarbetare på den liberala och inflytelserika
dagstidningen Washington Post, drar sig inte för att
kalla de typiskt judiska reaktionerna av fruktan,
ångest och snarstuckenhet för "paranoida" -
det är här, menar denne jude, fråga om
renodlad förföljelsemani, som står
på gränsen till sinnessjukdom, ett
skymningstillstånd mellan normal själslig
hälsa och fullt utvecklad galenskap. Det är
knappast en tillfällighet att mellan 80 och 90% av
alla amerikaner som genomgår psykoanalys är
judar och att över 95% av alla psykoanalytiker i USA
är judar. Isaacs menar att utan denna judiska
paranoia skulle det inte finnas någon judisk lobby
och heller ingen sionism och inget sionistiskt Israel.
Man kan tillägga, att det då inte heller
skulle finnas några förutsättningar
för en bibehållen judenhet, en fossil bland
kulturerna, för att tala med den store engelske
historikern Arnold Toynbee. Alla utom ett fåtal
ortodoxa judar skulle assimilera sig och glömma sitt
bisarra judiska arv.
Att just assimileringen upplevs som
den allt överskuggande stora faran för
sionismen, framgår av ständigt
återkommande varningar av ledande sionister.
Framlidne sionistledaren dr Nahum Goldmann yttrade vid
den 26:e Världssionistiska kongressen i Jerusalem
den 30 december 1964: "Assimilering utgör ett
större hot mot den eviga judiska existensen än
förföljelser, inkvisitionen, pogromer och
Förintelsen i det
308
förflutna." Detta uttalande
är väl ett nog så tydligt tecken på
sionismens ångestfyllda, traumatiska rasism. (Le
Monde, 1 januari 1965).
***
Västbanken ocb Gaza
1967
Över 50 % av främst den
odlingsbara jorden har av Israel öveförts till
judiska "nybyggare m.m.
Genom den stora israeliska
markstölden kan idag bara
omkring 5% av bönderna försörja sig helt
på sina jordbruk. Denna katastrofala minskning
beror nästan uteslutande på den israeliska
markpolitiken.
Byn Deir Dibwan ligger 15 km norr om
Jerusalem. Sedan 1967 har många emigrerat, och nu
är endast 30% mot normalt 50% av byns befolkning i
produktiv ålder (mellan l7 och 69 år). De
andra i produktiv ålder har
flyttat.
Nästa
sida
|