|
2
FÖRSÅTLIG
SIONIST-
PROPAGANDA
TEKNIK
Den livliga och inflammerade debatten
om Palestinakonflikten fortsätter. Fast egentligen
är det en besynnerligt overklig debatt, som
huvudsakligen pågår: en intern debatt mellan
Israels vänner om Israels interna kris, där
debattörerna oroas över hur Israel bäst
skall kunna lösa denna interna israeliska kris
för att kunna överleva som judisk
stat.
Palestinierna som berövats sitt
land av sionistiska inkräktare från all
världens länder och som utsätts för
de mest skändliga övergrepp, de kommer i denna
pressdebatt helt i bakgrunden: de är
ansiktslösa, avpersonifierade massor: unga män
och även medelålders kvinnor som kastar sten,
en och annan åldring som vemodigt talar om den
lilla bondgård med fruktträd och olivträd
som han och hans familj en gång ägt, men som
för länge sedan är borta, medan han
själv och många andra palestinier lever som
främlingar i något eländigt
flyktingläger.
Bland palestinierna möter vi inga
passionerade och starka personligheter i TV och
övriga massmedia - möjligen med undantag av
PLO-ledaren Yassir Arafat. Men han bor i Tunisien och
är ständigt på resande fot utanför
Palestina, en man som presenteras som en patetisk ledare,
som gör diverse uttalanden och som tycks leva i en
verklighetsfrämmande drömvärld.
Palestinierna, som är ett folk på över 5
miljoner och som är Mellanösterns högst
utbildade folk med mängder av kompetenta och
högt kvalificerade akademiker, författare och
publicister, av vilka många är starka
personligheter med starkt engagemang för sitt folks
rättvisa sak. Detta palestinska folk har i svenska
massmedia minimerats och reducerats till blott en
huvudsakligen anonym massa.
Vilken kontrast mot den bild av
judarna i Israel liksom i andra länder som alltid
lyfts fram som inte bara det historiskt lidande folket
med dess smärtsamma minnen av det förflutnas
skuggor av orättfärdigheter. Judarna
presenteras
5
också som begåvade,
så ömsint humanistiska och ofta även
geniala: som mänsklighetens adel och blomma. Denna
föreställning överensstämmer helt med
den judiska tron att judarna är Guds eller Herrens
utvalda egendomsfolk.
Vad israeliska författare
känner och tycker anses alltid vara av största
intresse, i synnerhet när de skriver om sin
vånda och om Israels själ, som är
själva mänskligheten. Men palestinska
författare förbigås nära nog
totalt.
Observera nu: det är på
detta sätt som man tar död på ett folk.
Folkmord är inte fysiska massmord på medlemmar
av ett visst folk så länge det finns
överlevande som bibehåller folkets själ,
dess traditioner och andliga representanter. Judarna
talar ständigt om att de drabbats av
förintelsen - men detta är i djupare och
egentlig mening fel: det stora flertalet judar som bodde
i Amerika liksom i dåvarande brittiska imperiet och
även i Sovjetunionen bakom de tyska stridslinjerna
drabbades inte av någon förintelse. Inte
heller judar i flera neutrala länder och i hela
arabvärlden. Och bland judarna i koncentrations- och
förintelselägren överlevde hundra-
tusentals. Men framförallt: det judiska kulturarvet
och de judiska traditionerna överlevde och dessutom
med en aldrig tidigare skådad styrka och ett aldrig
tidigare i historien förekommande starkt inflytande
i hela västvärlden, främst i USA och
naturligtvis i det av judiska sionister erövrade
Palestina, den judiska staten Israel.
Nej, judarna har inte drabbats av
folkmord. Däremot är det - och det är
detta som är så fruktansvärt ironiskt och
tragiskt - judarna som genom sionismens Israel
begår folkmord på palestinierna. Och inte
bara genom att utsätta kvarvarande palestinier
för den skändligaste behandling. Sionismens
Israel med dess starka sionistiska propaganda i hela
västvärlden, också i Sverige, begår
så gott man förmår det verkliga,
slutgiltliga folkmordet på sina offer palestinierna
genom att beröva dem deras själ; genom att
reducera palestinierna kulturellt och massmedialt till
huvudsakligen en anonym massa, där man som kultur-
och massmediakonsument inte kan urskilja palestiniernas
själ i levande och starka personligheter som
representanter för detta folk.
6
Med all rätt upprörs
många över Israels ovilja och
oförmåga att återlämna de sedan 21
år ockuperade palestinska områdena
Västbanken och Gaza, och än mer upprörs
ännu fler över de israeliska soldaternas grymma
framfart mot den värnlösa palestinska
befolkningen som under de senaste månaderna lidit
fruktansvärt: över 120 värnlösa
palestinier har kallblodigt dödats, flera tusen,
sannolikt tiotusentals palestinier har drabbast av
livshotande skador eller invalidiserats. Gravida
palestinska kvinnor har misshandlats så svårt
av israeliska soldater att de inte kan föda sina
barn. Och till detta kommer den mardrömslika
ångest och fruktan som de israeliska soldaterna
framkallar hos de ständigt överfallna
palestinierna, något som bara kan föda en
ursinnig vrede och ett lågande hat mot Israel och
judarna. Till fullo förstår väl alla inte
detta, eftersom det kräver stor
inlevelseförmåga eller att man själv
varit på platsen och upplevt det med alla sina
sinnen.
Att israelerna begår grymma
orättfärdigheter och svåra övergrepp
på en värnlös palestinsk befolkning,
detta har ändå framställts så
konkret i TV, att man upprörs och även
känner vanmakt över att inget eller så
litet kunna göra. Men vad alltför få har
insett, det är att det ännu djupare och
länge pågående sionistiska folkmordet
är det kulturella: att massmedia i
västvärlden, också i Sverige, så
gott som dödat den palestinska folksjälen genom
att - medvetet eller aningslöst inför
sionistpropagandan - avindividualisera och avpersonifiera
palestinierna, som man visserligen kan känna ett
tillfälligt deltagande med, men aldrig identifiera
sig med. Att beröva en människa hennes
individualitet, hennes själ - det är att
beröva henne livet. Det liv som hon har rätt
till och som gör henne till en människa i sig.
Att beröva ett helt folk dess starka och levande
representanter, det är att beröva detta folk
dess själ och att förinta det, göra det
till intet, en nullitet.
Låt oss erinra om vad Israels i
hela västvärlden så uppburna
premiärminister Golda Meir en gång sade: "Det
finns inga palestinier". Ett sådant förnekande
av palestiniernas existens, detta folk vars land Golda
Meirs och sionismens Israel hade stulit från just
palestinierna, är tydligaste möjliga
7
exempel på verkligt folkmord:
ett folk tar ett annat folks land och förnekar sedan
det bestulna folkets existens. Och det finns naturligtvis
en logik i detta israeliska förnekande av
palestiniernas existens. För om palestinierna aldrig
har funnits, så har ju sionisterna inte kunnat ta
deras land och inte heller kunnat fördriva 750 000
palestinier 1948 och sedan förtrycka de kvarvarande
palestinierna: de finns ju inte, det är bara
fantomer, helt avhumaniserade varelser, som bara är
i vägen för det utvalda herrefolket i det av
dess Gud utlovade landet: dvs Palestina, där de
upprättat sin judiska stat Israel, som f.ö.
betyder folket som strider med Gud - se judendomens
Torah, Första Moseboken, 32 kapitlet, verserna
24-28.
Och kom ihåg hur Israels
dåvarande premiärminister Golda Meir, som
förnekade palestiniernas existens, hyllades och
prisades i västvärlden, inte minst här i
Sverige. Vilken gripande och storslagen bild man gav av
henne som den varma upphöjt ädla judiska
modergestalten, som den outtröttliga kämpen
för Israel och för all världens judar, den
gråtande Golda Meir, den glada och spjuveraktiga
Golda Meir, den för social rättvisa ivrande
Golda Meir - den i Ryssland födda och sedan i USA
uppvuxna Golda Meir, som greps av den ädla
sionistiska idén om ett judiskt land och hur hon
strävsamt arbetade på en judisk kibbutz och
anslöt sig som osjälvisk kämpe i den
israeliska arbetarrörelsen. I amerikansk TV -
naturligtvis i samförstånd mellan amerikanska
sionister och israeliska - gjordes en gripande film i
flera avsnitt om Golda Meirs liv med Ingrid Bergman i
huvudrollen som själva Golda. Och Ingrid Bergman
intervjuades och var så rörd och tacksam att
få gestalta Golda. Det är på detta
sätt den sionistiska propagandan arbetar: genom att
upphöjt glorifiera judar som stora, varma,
ädelt kämpande personligheter samtidigt som
palestinier - likson araber överhuvudtaget -
avpersonifieras på allt gott och ädelt. De
reduceras till bara anonyma massor, eller så
fokuserar man bilden på araber som grymma och
intriganta och inbördes käbblande politiker,
svartmuskiga och högst tvivelaktiga typer, eller som
oljeshejker med flotta Cadillac-bilar och något
aldrig fullt identifierbart lyxharem
någon-
8
stans i bakgrunden, stormrika och
likaledes naturligtvis skumma typer. Om palestinska
personligheter tiger man: de existerar inte. I
västerländska media, styrda av sionistisk
propaganda, ingår palestinierna bara på ett
obestämt sätt i det arabiska folkhavet,
där man ser antingen kokande massor i upprörda
sinnestillstånd eller en hop bedjande gubbar
på knä i någon dunkel moské. I
dessa massmedia bilder kan man inte urskilja palestinier
som ett folk för sig, ännu mindre som ett
storslaget och tragiskt folk... Och just detta är
också avsikten i det försåtliga
sionistiska folk- mordet på
palestinierna!
***
Citat från "JUDISK
KRÖNIKA", Nr. 1, februari, 1988:
"I en tidigare rapport till
Socialistiska Internationalen om antisemitismen i Sovjet
citeras en artikel i en sovjetisk tidning där man
kan läsa följande:
"Sionismen består av ett osynligt, men stort och
mäktigt imperium av finans- och industrimän,
ett imperium som inte återfinns på
någon världskarta, men som existerar och
opererar överallt i det kapitalistiska lägret.
Sionismens anhängare bland de amerikanska judarna
äger 80 % av de lokala och internationella
informationsorganen."
Ungefär samtidigt skriver Sigbert
Axelson i en artikel i tidskriften Kristet Forum:
"Sionisterna är vana att totalt dominera
Västvärldens massmedia, och de är
säkra på sin hegemoni i det avseendet. De
brukar lyckas i sina föresatser att förhindra
information till folkets breda lager."
I en nyutkommen bok av DNs tidigare
Mellanöstern-korrespondent Åke Ringberg
"Blodet i Beirut" skriver författaren om den
judiska minoriteten i USA:
Judarnas maktställning är "ett hot mot
yttrandefriheten och en öppen debatt" och
"detta hot tar sig uttryck i mord, mordhot, mordbrand,
smädelser, sabotage av offentliga möten"
etc.
Och i Radio Islam låter det
så här:
"Den sionistiska propagandans grepp om viktiga
opinionsmedia bygger på vissa förberedande
operationer: Att sionisterna skaffat sig nära nog
total kontroll över amerikansk film, TV, press och
bokproduktion, som sprids över hela världen.
Sionisterna i bland annat Sverige har målmedvetet
lyckats placera sina trogna anhängare på
strategiskt viktiga poster i
opinionsmedia...""
Nästa
sida
|