Finansieringen av aggressorn

Finansieringen av staten Israel förser oss för övrigt med förklaringen till denna stats sanna natur. Mr Pinhas Sapir, som var Israels finansminister vid den tidpunkten, avslöjade vid "konferensen för judiska miljonärer" (sic)27 som hölls i Jerusalem den 9 och 10 augusti 1967 att Israel, mellan 1949 och 1966, fick enbart från "judiska miljonärer" sju miljarder USA- dollar. För att förstå betydelsen av denna siffra, räcker det med att minnas att hjälpen som gavs till hela Västeuropa mellan åren 1948 och 1954 uppgick till 13 miljarder dollar - d v s att staten Israel erhöll (utspritt över en längre period för att vara säker) till mindre än två miljoner innevånare mer än hälften av vad som gavs till 200 miljoner européer. Med andra ord hundra gånger så mycket per capita av befolkningen. Här är ännu ett sätt att jämföra: medelvärdet för årligt understöd som erhållits av samtliga "underutvecklade länder" mellan 1951 och 1959 översteg inte 3 164 miljoner dollar28 medan Israel, som då endast hade 1 700 000 innevånare, erhöll 400 miljoner dollar. Med andra ord: med mindre än 1/1 000 av befolkningen (jämfört med de "underutvecklade" delarna av världen), fick Israel 1/10 totalt. Mindre än två miljoner israeler fick, per capita, 100 gånger så mycket som två miljarder innevånare i Tredje Världen. "Kvalitativt utvaldheten" tillämpas alltså i alla områden när det gäller det "utvalda folket".

Så ytterligare några siffror för att möjliggöra säker jämförelse. De 7 miljarder dollar som Israel fick som gåva, under en period på 18 år, representerar mer än den totala årliga inkomsten från arbete i samtliga intilliggande arabländer (Egypten, Syrien, Libanon, Jordanien), vilken år 1965 uppgick till 6 miljarder dollar.

Om vi tar i beaktande endast det statliga amerikanska bidraget kan vi se att mellan 1945 och 1967 gav USA 435 dollar till varje israel och 36 dollar till varje arab.

En världskänd israelisk ekonom, Don Patinkin, har visat i vilken utsträckning Israels bruttonationalprodukt mellan 1950 och 1958 inte förmådde finansiera vare sig offentlig eller privat konsumtion samt värdeminskningen på existerande kapital.29 Med enkla termer: inkomsten i Israel från nationens arbete täcker inte nationens behov. (Alltså trots all hjälp och bidrag så kvarstår Israel som ett "internationellt socialfall" medan den judiska propagandan talar om det "israeliska miraklet"!) Enligt FN:s årliga publikation som lämnar statistiska uppgifter om nationers budget (1965) varierade proportionen totala behov, som täcktes av bruttonationalinkomsten mellan 80 och 83% i staten Israel, medan t o m länder som Vietnam, som på samma gång utkämpade ett kontinuerligt krig, lyckades täcka mer än 87%; och Jordanien, utan naturliga resurser eller miljonärernas hjälp och som till stor del består av öken, överskred 80%. Länder välkända som "underutvecklade" som t ex Bolivia, Ceylon, Sudan och Malta visade procenttal som överskred 90%. Officiell israelisk statistik visar att Israel inte skulle kunna leva som stat mer än tre veckor om USA:s hjälp upphör!!

Sioniststaten Israel är alltså det land vars beroende av hjälp utifrån är störst.

För att försöka fylla den luckan sammankallade sionistledarna i Israel, efter kriget 1967, som ovan nämnts en årlig konferens för judiska miljonärer i Diasporan. I en intervju definierade dr Yaakov Herzog, generaldirektör vid israeliska premiärministerns byrå dessa möten på följande sätt: "För att utröna hur man ska locka större investeringar till Israel och få judiska investerare utomlands ifrån att knytas till den israeliska ekonomin med en känsla av direkt ansvar och deltagande... Vi planerar nu ytterligare en sak - nämligen en sorts stor diskussion om Diasporans identifiering med Israel och om kampen mot assimilering utomlands." Operationen lyckades eftersom enbart den amerikanska judiska organisationen nu varje år sänder i medeltal 1 miljard dollar till Israel. Hur mycket pengar svenska judiska miljardärer sänder till Israel genom organisationen "Israelinsamlingen" vet man inte exakt. Men enbart i ett nummer av dess tidning "Menorah" kan man räkna till över 300 judiska företag som ger pengar till Israel. Dessa bidrag som klassas som "välgörenhet" är avdragsgilla på skatten vilket betyder att de är en belastning för t ex de amerikanska och svenska skattebetalarna trots att pengarna är avsedda att stödja Israels "krigshandlingar" och finansiera dess aggressionspolitik. Men huvuddelen av bidraget ges icke desto mindre direkt av amerikanska staten vars "hjälp" i början av 1980-talet uppgick till mer än 3 miljarder per år, d v s mer än vad den federala USA-staten ger till samtliga USA:s delstater tillsammans!!

Detta har ordnats så att detta årliga bidrag på 3 miljarder dollar ska ökas årligen vilket kan tyckas ganska egendomligt med tanke på de indragningar, som USA:s utlägg för inrikesbudget varit föremål för...

Nästan hälften av denna officiella hjälp till Israel består av gåvor och "lån" som snabbt avskrivs eller "glöms". Israels utrikesskuld som växer snabbt och är nu över 50 miljarder dollar, vilket betyder ett makalöst medeltalskuld på över 10 000 dollar per capita av den judiska befolkningen i Israel.

Det mesta av denna årliga hjälp består av vapenleveranser för vilka USA:s Kongress har inrättat ett speciellt fondsystem under Arms Export Control Act från 1976. De är nämligen måna om att tysta ned det spektakulära runtomkring dessa leveranser och att undvika offentlig kritik från de icke-judiska amerikanerna.

Så t ex beträffande 1980 godkända utländska militärleveranser. Genast efter försäljningen till Israel avskrevs 500 miljoner dollar på Israels låneskuld och de återstående 500 miljoner dollar lades till den 7 miljonerskuld som statsdepartementet då uppskattade att Israel var skyldig USA:s regering. Denna skuld inkluderar anståndsperioder på upp till tio år för någon som helst återbetalning. Dessutom är det så att, som en följd av Israels försämrade ekonomiska ställning sedan 1973, kan Israel endast sköta sina skulder i den formella meningen att avbetalningarna görs då de förfaller men fonderas i realiteten genom ny hjälp varje år.30

Under förberedelserna för attacken mot Egypten 1956 sände Frankrike i maj två leveranser på ett dussin "Mystere IV" - stridsplan och ett antal AMX tanks till Israel. Dessa leveranser hade USA:s hemliga välsignelse. Man föredrog att låta ett europeiskt land förse Israel med vapen och dra på sig arabernas vrede. Men i juni och under de följande månaderna flögs stora mängder vapen till Israel enligt en topphemlig överenskommelse mellan olika judiska lobbygrupper i USA och i Europa och utan vare sig Washingtons eller franska utrikesministeriets vetskap. Ägaren av flygplanet "Mirage" privata fabrik i Frankrike - Marcel Dassault - är själv en sionistisk jude bland de "judiska miljonärerna". Franska utrikesministeriet var emot att favorisera Israel eftersom de inte ville stöta sig med araberna och skada det som återstod av franskt relation och intressen i Mellanöstern.31. Liknande hjälp ökas också på genom delkontrakt speciellt på flygplanstillverkning. T ex får Israels Aircraft Industries kontrakt för tillverkning av delar till F-4:or och F-5:or.

Slutligen innefattar den ekonomiska hjälpen också stöd för israelisk export till USA som i sin tur åtnjuter fördelaktiga tariffer vilka gäller för import från länder "i utveckling". Sålunda kommer 96% av israeliska exportvaror (1 miljard dollar) in i USA tullfritt.

Kort sagt en siffra skulle räcka för att definiera det judiska Israels väsen: den totala storleken på enbart officiell statlig amerikansk hjälp uppgår till mer än 750 dollar per capita av den judiska sionistiska befolkningen.32. Det betyder att enbart den "dricks" som på detta sätt läggs till Israels nationalinkomst per capita är mer än två gånger bruttonationalinkomsten per capita av befolkningen i Egypten och i de flesta andra länder i Afrika.

Med dessa siffror avlivas definitivt många legender: i första hand den farligaste av dem alla: legenden om "det lilla Israel", svagt och för evigt hotat av den arabiska tidvågen och dömt att kämpa för sin överlevnad. Faktum är att Israel, tack vare USA, förfogar över medel att inom 48 timmar samtidigt anfalla Damaskus, Bagdad, Amman och Kairo på samma sätt som det redan anfallit Beirut 1982. Faran ligger i legenden att "Israel är ständigt hotat av utrotning" medan tvärtom det faktiskt är Israel som utgör ett stående hot om aggression mot alla sina grannländer. Det är legenden (tack vare vilken Västopinionen accepterar allt och vad som helst från Israel, t o m de mest oacceptabla brott) om det ständiga miraklet - den s k "Lilla David" ansikte mot ansikte med den allt uppslukande araben Goliath - medan "Lilla David" faktiskt kan ladda sin slunga med stora USA:s alla vapen och alla pengar. Den judiska staten Israel trycker ned Mellanöstern vid den punkt där Europa, Asien och Afrika möts, med det mäktiga USA:s hela tyngd.

28. Enligt FN:s statistik offentliggjord i "Le Courant International des Capitaux à long Terme et Les Donations Publiques", 1951-1959, citerad av Georges Corm i "Les Finances d'Israël", institutet för studier om Palestina, 1968.

29. Ibid.

30. T. Stauffer, Christian Science Monitor, 29 december 1981.

31. M. Bar-Zohar, "The Armed Prophet", sid. 210.

32. Ha i åtanke ännu en gång att denna siffra varken inkluderar bidrag från Diasporan eller de amerikanska "lån" som så snabbt avskrivs. Det verkliga beloppet av totalt externt bidrag måste uppgå till cirka två gånger den nämnda siffran, om vi då inberäknar den summa som överstiger 1 miljard USA-dollar från Diasporan varje år och även de "kamouflerade" amerikanska lånen som i verkligheten är rena gåvor.