Pax Judaica
"Fredsprocessen" som syftar till att rättfärdiga och legitimera judarnas annekterings- och expansionspolitik

Låt oss presentera de viktigaste "arrangemangen" i denna karikatyr av ett israeliskt föreslaget "självstyre", den plan som Begin bearbetade och som Shamir aktualiserade som "bot" mot det palestinska upproret - en plan som Netanyahu nu driver vidare. Begin och Shamirs ursprungsplan bestod av en samling regler vilka, likt den nuvarande "fredsprocessen" bara syftar till att rättfärdiga och ännu mer legitimera sionisternas annekterings- och expansionspolitik. Deras plan fastställde att efter en övergångsperiod på fem år för iordningsställande av administrationen i självstyret kommer Israel att tillförsäkra sig sina andra ytterligare "rättigheter till suveränitet" över Västbanken och i Gaza-remsan. Denna regel förklarar allt övrigt. "De judiska nybyggarna och de judiska innevånarna kommer att stå under israelisk lag och israelisk administration". "Rätten" att fortsätta att bosätta sig i "de områden som står under självstyresregimen skall säkerställas: land ägt av regeringen (av Israel) och icke odlad mark"28 kommer att tas i besittning av den judiska ockupationsmakten. Sioniststaten "kommer att ta ansvar för fördelningen av vattentillgångar och kommer endast att rådfråga administrativa rådet". Statens beväpnade styrkor "kommer att vara stationerade på vissa platser i de distrikt som lyder under självstyresregimen", och dess säkerhetsstyrkor "kommer att ta ansvar för intern säkerhet" i det ockuperade området. Vad gäller administrativa rådet, ser Israels plan till att "militären ställer sina styrkor till självstyrets förfogande. Man kommer att förhandla om det antal medlemmar som bör väljas och hur många departement som ska knytas till det". I ett appendix till planen finns upplysningen att sionistledarna aldrig kommer att tillåta att en palestinsk stat skapas på Västbanken och i Gaza!!29

Begins plan som sedan förvaltades av hans efterträdare Shamir fick titeln "Regler för fullständigt administrativt självstyre för arabiska innevånare i Judéen, Samarien och Gaza och för närvaron av judiska nybyggare i dessa områden" och skulle vara utgångspunkten för varje eventuell föreslagen israelisk "förhandling" om självstyre.

De israeliska rekommendationer för tillämpande av denna plan framhöll att ytterligare restriktioner skulle läggas på självstyrets auktoritet som komplement.

På det ekonomiska planet blir "självstyrets" administration inte bemyndigade att utställa valuta, att upprätta en central bank eller att pålägga indirekta skatter. Den ska inte ha någon makt att kontrollera import och export eller cirkulation av valuta. Vad beträffar intern säkerhet gäller ska "politiska fångar hållas fängslade under israelisk lag och Israels regering ska bemyndigas att inlägga veto vid varje amnestiansökan".

Judisk ockupering av land ska intensifieras. "727 000 dunam"31 ska avdelas till läger för judisk militär träning och till förläggningar. Så har vi det landområde som behövs för vägbygge. "Mer än tio motorvägar" ska byggas på Västbanken och ytterligare en i Gazaremsan som komplement till en motorväg avsedd att leda förbi de viktigaste städerna. "Kommunikationsnätet i territorierna kommer att stå under israeliska transportministeriets övervakning." Ockupationsmakten ska dessutom "kontrollera vattenförsörjningen i Gazaremsan och förbehåller sig rätten att planera exploatering av vattenresurser på Västbanken". Och så ytterligare ett påbud: "Nybyggarna ska etablera en lokal polisstyrka och bära vapen varje gång de är på uppdrag."!32

Som synes utgör den nuvarande "fredsprocessen" inget annat än en logisk fortsättning på Begins ursprungsplan som hans efterträdare Shamir sedan lade fram och som vi ovan gått igenom. Pax Judaica innebär en total kapitulation av det palestinska folket, att de skall göra nationell harakiri. Det är inte konstigt att sionisterna mycket riktigt kallar Arafats knäböjande för ockupationsmakten Israel för "sionismens andra stora seger" - den första segern var sionismens erövring av Palestina och grundandet av Israel på dess ruiner.

Innebörden av detta sionistiska agerande summerades långt i förväg på ett utmärkt sätt av den sydafrikanska tidningen Die Transvaler, en expert på rasdiskrimineringsfrågor: "Är det verkligen någon skillnad på det sätt på vilket Israels folk försöker hävda sig bland en icke-judisk befolkning och sättet på vilket Afrikaanern försöker bibehålla sin ställning?"33

Israelerna grundar sig på Bibeln, då de förklarar sig ovilliga att blanda sig med andra folk. Afrikaners gör likadant. Och den f d rasistiske sydafrikanske premiärministern Verwoerd konstaterade själv att "judarna tog Israel från araberna sedan araberna levt där i tusen år. Jag stödjer dem. Israel liksom Sydafrika är en apartheid-stat."34

Begin och Shamirs fantastiska plan för palestinsk underkastelse, de judiska arrangemangen för s k "självstyre" som applåderades av apartheid-rasismens förkämpar i Sydafrika, samma plan drivs nu av Benjamin Netanyahu och hans bödlar Ariel Sharon, infrastrukturministern och Rafael Eytan, jordbruksministern; kända judiska krigsförbrytare som ostraffat brutit mot varenda krigslag och internationell konvention som den civiliserade världen satt upp.

Etnisk rensning är en metod som dessa judiska ledare alltid omhuldat. I samband med massakern på kinesiska demonstranter på Himmelska Fridens Torg hade Israels nuvarande premiärminister Benjamin Netanyahu, som då var vice-utrikesminister, ett genialt sionistiskt förslag:

"Israel borde ha utnyttjat det tillfälle som gavs när demonstrationerna i Kina slogs ner och världens uppmärksamhet helt var fokuserad på dessa händelser, och passat på att massdeportera araber från [de ockuperade] territorierna. Tyvärr fick jag inte stöd för min då föreslagna plan, men jag kommer fortsätta propagera för att den genomförs."35

Finns det någon anledning att tro att Netanyahu har ändrat sig?

29. Ha'aretz, 22 maj 1979.

30. Ma'ariv, 22 maj 1979.

31. En dunam = 1000 m2.

32. Ha'aretz, 21 maj 1979.

33. Citerad av H. Katzew, "South Africa: A Country Without Friends", Midstream, våren 1962, sid. 73 och reproducerad i Richard P. Stevens' och Abdelwahab M. el Messiris bok, "Israel and South Africa: The Progression of a Relationship", New Yersey, reviderad utgåva 1977, sid. 66.

34. Rand Daily Mail, 23 november 1961.

35. Uttalande av Benjamin Netanyahu den 24 november 1989 återgivet i den israeliska tidningen Yediot Aharonot.