"Det karakteristiskt judiska i staten Israel."
Staten Israels rasistiska natur
Personlig status

En bok, skriven med stor noggrannhet, av en fanatisk judisk sionist, professor Claude Klein, från Hebreiska Universitetet i Jerusalem, där han är prefekt för institutionen för jämförande lag, är speciellt avslöjande. För det första genom sin titel: "Det karakteristiskt judiska i staten Israel."9

I denna bok kan vi se staten Israels rasistiska natur växa fram, trots att författaren förnekar det, detta tack vare grundligheten i hans dokumentering och de argument han anför. (1) Han skrev att: "Sionistdoktrinen deklareras officiellt av Staten".10 Professor Klein visar detta genom att konstatera att tre lagar ger de judiska sionistorganisationerna en "speciell status" i Staten. Den första av dessa lagar (5713 - 1952) berör Världssionistorganisationen och Jewish Agency. Författaren poängterar att denna lag inte skapar "något lagligt band mellan... de judar som inte bor i Israel och Staten. Ett sådant lagligt band kan endast skapas genom en viljehandling, som t ex att bosätta sig i Israel".11 Det står gudskelov helt klart, att alla judar i världen inte, som individer, är föremål för staten Israels jurisdiktion. Men den framstående juristen är mer tystlåten om det faktum att Världssionistorganisationen och Jewish Agency som institutioner är organiskt och juridiskt bundna till staten Israel, trots att de är verksamma i alla länder över hela världen.

Om en katolsk kyrka eller ett kommunistparti skulle deklarera sådana juridiska och statliga band med Vatikanen eller Sovjets regering skulle de säkert och med rätta betecknas som illegala såsom varande "agenter för en främmande makt" och skulle helt säkert inte få förtroende att samla in bidrag till förmån för sin stat, speciellt inte då denna stat för en politik som går stick i stäv mot t ex svenska statens politik eller mot någon av de andra staternas i vilka dessa organisationer är aktiva. Kort sagt, den "särskilda status" som etablerar ett juridiskt och statligt band mellan dessa institutioner och staten Israel skapar ett problem som är av grundläggande politisk och juridisk betydelse. Att Världssionistorganisationens och Jewish Agencys legalitet inte ifrågasätts skapar redan det ett särskilt privilegium, ett undantag och en skandal!

De två andra lagarna som Klein valt ut syftar på Keren Kayemet (Judisk Nationell fond). En lag som antogs den 23 november 1953 och på Keren Hayesod (Rekonstruktionsfond: en lag som antogs den 10 januari 1956). "Dessa två lagar", skriver professor Klein,12 "har gjort en omvandling möjlig i de länder vilka erhållit för judarna ett visst antal privilegier". Utan att räkna upp dessa privilegier, nämner han snarast i förbigående att "marken som ägs av Jewish National Fund förklaras som "Israels mark"13 och en grundläggande lag har förklarat denna mark som icke-främmande". Enligt denna lag så har enbart judarna rätt att köpa marken i Israel. Detta är en av de fyra "grundläggande lagarna" - byggstenarna i en framtida konstitution vilken Israel ännu inte har 45 år efter dess grundande. Denna lag fick sin status år 1960. Det är beklagligt att denna lärde jurist inte med sin vanliga noggrannhet förser oss med några kommentarer till detta "icke-främlingsskap". Han definierar inte ens betydelsen av det: en bit land "räddat" (s k befrielse av landet genom konfiskering eller fördrivning av palestinier) av Jewish National Fund är en bit land som blivit "judiskt" och det kommer aldrig att säljas eller lånas ut till en "icke-jude" ej heller brukas av en sådan.14

Kan någon förneka den rasdiskriminering som finns nedärvd i denna grundläggande lag? Låt oss fortsätta vår instruktiva läsning av professor Kleins bok,15 där han beskriver lagen om återvändandet, den lag som "kröner judarnas verk" i Palestina. I början av debatten när denna lag enhälligt antogs i Knesset, förklarade Ben Gurion, den 5 juli 1950, att staten Israel "inte är en judisk stat endast i kraft av det faktum att judarna bildar majoriteten av dess befolkning. Det är en stat för varje jude om han så önskar".16

Klein analyserar konsekvenserna av en sådan lag och frågar: "Då det judiska folket är i stor majoritet, av befolkningen i staten Israel, kan man å andra sidan säga att befolkningen i staten Israel inte är helt judisk eftersom landet också har en viktig icke-judisk minoritet som huvudsakligen består av araber och druzer. Frågan som uppstår är: i vilken utsträckning existensen av en lag som lagen om återvändandet, vilken gynnar immigration av en del av befolkningen (definierad genom medlemskap i en viss religiös och etnisk enhet) kan anses diskriminerande?"17

Författaren frågar sig speciellt om internationella konventionen för borttagandet av alla former av rasdiskriminering (antagen den 21 december 1965 av FN:s generalförsamling) är i kollision med den judiska tillämpade lagen. Den framstående juristen sammanfattar, (i det han tillämpar en dialektik om vilken vi låter läsarna döma), med denna subtila gränsdragning. Vad beträffar icke-diskriminering "så får inte en åtgärd riktas mot någon speciell grupp. Lagen om återvändandet antogs till förmån för judar, som vill bosätta sig i Israel. Den riktades inte mot någon grupp eller nationalitet. Man kan inte förstå, hur en sådan lag kan anses diskriminerande."18

Till hjälp för den läsare som löper risken att bli förvirrad eller förvånad över denna logik som inte kan kallas något annat än fräck och som enligt en känd vitsig formulering faktiskt innebär att alla medborgare är jämlika men vissa är mer jämlika än andra. Till hjälp ska vi ge en konkret beskrivning av den situation som skapas genom "lagen om återvändandet". För den som inte passar in under denna lag, finns istället fastställd en lag om nationalitet (5712 - 1952, sid. 69). Den gäller "varje individ som strax innan grundandet av staten var palestinier och som inte blivit israel i kraft av artikel 2 (den som handlar om judar)". Människor som åsyftas i denna omskrivning (och vem anser sig "aldrig ha haft en tidigare nationalitet". Det är som att vara statslös genom arv) måste bevisa att de bott i landet för så och så lång tid. Att få tag i sådana skriftliga bevis är ofta omöjligt eftersom de nödvändiga dokumenten försvann under det krig och den terror som följde på sioniststatens grundande. Om det inte är möjligt att skaffa fram de erforderliga papperen måste de, för att bli israeliska medborgare, "gå vägen över naturalisation", vilket t ex betyder att man måste "ha viss kunskap i det hebreiska språket". Därefter kan inrikesministern, efter eget gottfinnande, antingen bevilja eller avslå de sökandes önskan om israeliskt medborgarskap. I korthet, enligt israelisk lag, blir en jude från Patagonien israelisk medborgare i det ögonblick han sätter sin fot på marken vid flygplatsen i Tel Aviv, medan en palestinier, född i Palestina av palestinska föräldrar, kan bli betraktad som statslös i sitt eget ockuperade land.

Detta skulle alltså inte vara någon rasdiskriminering mot palestinierna utan snarast en åtgärd till förmån för judarna! Att ge förmåner och privilegier till judarna p g a att de tillhör det utvalda folket utgör alltså ingen diskriminering av icke-judar!!

Samma apartheid som tillämpas beträffande medborgarskap träder i kraft när det gäller rätt till boendeort och äktenskap.

Hela städer, såsom övre Nazareth eller Carmiel (nordöst om Haifa), vilka har byggts på land som konfiskerats eller "köpts" och ägs av Jewish National Fund, ligger "utanför gränserna för den sektor som reserverats för icke-judar". Tidningen Ha'aretz publicerade den 18 februari 1972 en intervju med sekreteraren i arbetarrådet i Carmiel, Moshe Prishmore: "Vi vill att endast judar ska arbeta och bo här". Man påpekade för honom att det fanns araber som också arbetade där. Han svarade: "Ja, men bara inom judiska företag och endast som hantverkare." Hans ombud, Rahl Tirosch tillade: "Om vi tillät dem att bo här skulle de hindra syftet med skapandet av Carmiel, nämligen att judaisera Galiléen." Betyder inte detta att "icke-judar" förbjuds att bo på vissa platser? Enligt professor Klein är detta ingen rasdiskriminering mot palestinierna - snarast en åtgärd till förmån för judarna!

Vi kan på detta sätt mångfaldiga denna typ av exempel på apartheid i staten Israel så att de tillfullo bekräftar resolutionen 3375, vilken var föremål för omröstning den 10 november 1975 i FN:s generalförsamling och som lyder: "Sionism är en form av rasism och rasdiskriminering." Till denna grundläggande judiska rasism, som är så karakteristisk för politisk sionism liksom för all kolonialism läggs den pseudo-teologiska förklädnad som är utmärkande för den politiska judendomen.

T ex beträffande alla frågor som rör personlig status i staten Israel underblåser prästernas kontroll rasismen genom att lägga dessa frågor på en religiös basis. Äktenskapslagarna är speciellt avslöjande.

En lag benämnd 5713 - 1953 i den rabbinska domsagan lyder: "Artikel 1: Giftermåls- och skilsmässoärenden mellan judar i staten Israel skall, eftersom personerna tillhör nationen och bor i Staten, falla under rabbinsk domsagas speciella domvärjo. Artikel 2: Giftermål och skilsmässor mellan judar i Israel ska ske i enlighet med judisk religiös lag."

Det finns alltså inget civilt giftermål för judar i Israel. Vi ska bara ge ett exempel på de konsekvenser som följer på rabbinernas allmakt i detta avseende: en jude som heter Cohen får inte gifta sig med en skild kvinna (därför att släkten Cohen anses vara släkt i rakt nedstigande led till Moses' bror Aaron och innehar sålunda prästerliga funktioner i Templet). Detta rabbinska hinder kan endast kringgås genom en komplicerad procedur och ett beslut från Högsta Domstolen.19

Ännu ett exempel: en barnlös änka kan inte gifta sig igen om inte hennes svåger går med på att gifta sig med henne eller beviljas chalitza av den rabbinska domstolen vilket befriar honom från plikten att göra detta.

En annan följd understryks av Klein: "I praktiken är denna lags betydelse klar: det är lagligt omöjligt för en judisk person att gifta sig med en icke-judisk person i Israel."20

Här är den judiska rasismen och teokratin oupplösligt förenade på en grundläggande punkt. Definitionen av "en jude". Vem är jude? Lagens definition av detta, i staten Israel, lyder som följer (instr. från den 10 januari 1960): "En person blir klassad som judisk i sina ID-handlingar, religiöst och etniskt, om han är barn till en judisk mor och inte har några arv från någon annan religion eller om han har konverterat i enlighet med Halakhah."

Denna definition medför ett antal svårigheter, vilket professor Klein helt tydligt påpekar. I första hand "är judendomen inte en religion som gynnar proselytism".21 Det är verkligen i vilket fall som helst utomordentligt sällsynt att människor konverterar nuförtiden.

Återstår då det etniska kriteriet. "För juden", säger Klein, "är frågorna om religion och etniskt ursprung identiska".22 Men problemet löses inte så lätt: "Att definiera juden genom dennes judiska mor är inte särskilt tillfredsställande. För att inse detta behöver man endast påpeka att det betyder att man överflyttar problemet till modern och sedan vidare bakåt (i släkten)..."23 Låt oss ta ett konkret exempel. Vi har nämnt att (enligt den nuvarande lagen i staten Israel), skulle kung Salomon inte ha varit jude eftersom hans mor var hettit. Inte heller skulle kung Saul vara det, för hans mor var kanaanit. Och inte heller Abraham vars mor (och han själv) inte var judar! Och professor Kleins odiskutabelt logiska iaktagelser ger vid handen att kanske inte heller kung David bör kallas jude eftersom hans mormors mor, Ruth, var moabit. Om han stammar från manssidan - nåväl dessa mäns äktenskap skulle inte betraktas som lagliga i Israel av i dag! Detta är tyvärr inte bara ett skämt. Professor Klein sammanfattar: "Faktum är att det inte finns någon lösning på detta problem. Det är fullt möjligt, att denna typ av definition en dag kommer att orsaka problem och kanske t o m hänvisas till rätten. Men hittills har den inte berett israeliska advokater några problem."24 Den orsakar dock problem i det vardagliga livet. Om det upptäcks att en israels farmor eller mormor inte är jude har regeringen rätt att ändra dennes registrering från "jude" till "icke- jude", och detta kommer att hindra honom från att gifta sig med en judinna i Israel - om han inte konverterar. Vid den tid då det var aktuellt med fallet Shalit, en israelisk sjöofficer som gifte sig med en icke-judisk skotsk kvinna 1970, och fallet kom upp i Högsta Domstolen, uppmanade Golda Meir öppet mrs Shalit och andra kvinnor i samma situation att underkasta sig konverteringsritualen.

10. Op.cit., sid. 22.

11. Ibid, sid. 21.

12. Ibid, sid. 21

13. I första versionen stod det: "Den judiska rasens oavhändliga egendom".

14. Lår oss minnas att 75% av landet tillhör staten Israel och 14% tillhör Jewish National Fund.

15. Klein, op.cit., sid. 29.

16. Ibid, sid. 29.

17. Ibid, sid. 33.

18. Ibid, sid. 35.

19. Ibid, sid. 124. Ett lagförslag för möjliggörande av borgerlig vigsel, i avsikt att undvika dessa arkaiska förbud, avslogs 1972.

20. Ibid, sid. 123.

21. Ibid, sid. 49.

22. Ibid, sid. 48

23. Ibid, sid. 49.