Jackie Jakubowski påminner oss om de ohyggliga
utrotningsläger som nazisterna inrättade för sin
"slutgiltiga lösning på judefrågan" och om den
ofattbara ignorans som den tyska befolkningen och omvärlden
visade.
Tidigare vänner och grannar övergav judarna och
lät dem interneras och dödas. Hans avsikt att
"ständigt påminna om nazismens brott" ty "de som inte
lär av historien är dömd att leva den på
nytt".
Det är rätt, vi behöver bli påminda om de
ohyggliga rasistiska brott som begåtts.
Hur är det då med judarna själva?
Lär de av sin historia?
Kan de förstå sin egen skuld i det klimat som
skapats omkring dem?
Kan de se att de i sina utrymmeskrav, både i diasporan
och kring Israel, liknar nazisterna?
Kan de förstå den reaktion de i
förlängningen åstadkommer då de breder ut
sig i press, tv, radio, underhållningsbranschen, på
film och på andra arenor i sitt
självförhärligande och sin uttalade brist på
självkritik?
Lär de av historien eller är det bara vi andra som
ska lära? Och i så fall av vem?
Av oss krävs att vi inte ska vara rasister. Jag vet
således inte om jag är kaukasier eller arier eller
något annat.
Ingen har heller ställt frågan.
Om jag frågar: "Är du jude?" är det ingen som
frågar vad jag är av för sort.
En jude vet redan vad jag är; nämligen icke jude.
Därmed blir jag en slags statist i Guds verk där de
själva är satta att spela de ledande rollerna.
Detta är förmodligen så självklart
för dem att de inte kan förstå den provokation som
förhållningssättet innebär.
De flesta judar är medvetna om sin identitet (gäller
även för konvertiter), sin samhörighet med den ende
gudens utvalda folk. Närmare än så kan man
väl inte komma rasism?
Ty vad blir vi övriga då hänförda till
för sort?
Vad är vi värda i judarnas ögon?
Det som skedde i Tyskland var att judarna konfronterades med
ett annat folk, som likaså ansåg sig vara utvalt, inte
av någon Gud men väl av Historien.
Om judarna, som i Tyskland får rasisterna till
motståndare, kan detta ses som en frukt av att de
själva uppför sig som sådana.
Ofta föreligger så stor likhet mellan stridande
kontrahenter att de båda (vllket de sällan
förmår) kan se sin egen spegelbild i motparten.
Med sin aristokratiska, avståndstagande inställning
kan de knappast räkna med någon allmän sympati
från oss övriga, icke utvalda (Såvida det inte
är olidligt synd om dem förstås, vilket de
ständigt framhåller att det är).
Det finns förklaringar till varför judar under
lång tid, i många lander har varit illa sedda.
Nämner man sådant, riskerar man dock att bli beskylld
för att vara rasist eller antisemit.
Men omgivningens hat mot judarna blir obegripligt om man i
historieböcker och i massmedia inte får veta vad
judarna gjorde för att skapa detta hat.
Hatet fanns ju innan nazisterna kom till makten, inte bara hos
tyska folket och det har knappats uppstått för att
judarna en gång dödade Jesus.
Jag efterlyser en judisk självkritisk analys av vad det
är hos judarna som retar andra folk.
Jag vill inte att historien ska upprepa sig.
Alla bör lära av historien även judarna.
Det är ju bara halva sanningen att judarna blev
övergivna.
Den andra halvsanningen är att judarna aldrig ville
införlivas med tyskarna.
Avståndstagandet var således ömsesidigt.
Det är inte alls otroligt att judarnas hävdande av
sin egenart starkt bidrog till 30-talets rasism och därmed
nazisternas framgång.
Vad tror du Jackie Jakubowski, varför är ni inte
älskade av alla? ....
Det måste för övrigt kännas märkligt
för er att så många i vår omvärld
dyrkar er Gud samtidigt som ni vet att han egentligen bara
står på er sida.
Inte underligt att ni ser ner på oss som så
grundligt köpt er världsbild och kasserat våra
egna förfäders.
Det är inte underligt om ni anser er förmer eftersom
omvärlden gett er så stor betydelse.
"Den som inte lär av historien är dömd att leva
den på nytt". Så sant. Det gäller oss alla.
Vad har judarna lärt sig av historien?
Att Gud var tvungen att låta nazisterna mörda sex
miljoner av sitt egendomsfolk för att resten skulle få
återse Israel?
Kanske Hitler å sin sida kunde tacka judarna, eller
snarare hatet de skapade, för att han och nazisterna kom till
makten.
Vad vet jag?
Guds vägar äro outgrundliga och stora segrar
kräver ofta stora offer.
Mats Ericsson, Mockfjärd
