En julidag år 1993 ringde jag upp professor Robert
Faurisson, som sin vana trogen tillbringade semestern i sin hemtrakt, den
lilla byn La Péruse i västra Frankrike, 40 km öster om
Angoulême. Om somrarna drar han sig i regel tillbaka till den här
byn för att ägna sig åt meditation och eftertanke, och
brukar under den tiden inte ge några intervjuer.
Det här året återvände han efter
en otäck, uppslitande process, som resulterat i att han dömts
att betala en omåttlig summa pengar till judeorganisationerna. Anklagelsepunkten
var förnekandet av judeutrotningen under 2:a världskriget. Utan
omsvep frågade jag, om han var villig att ge mig en intervju för
Al-Shaab. Han accepterade omedelbart och inbjöd mig att hälsa
på honom. Följande dag kom jag med tåget till Angoulême,
där Faurisson hämtade mig med sin bil. Jag var hans gäst
i två dagar.
Professor Faurisson var universitetsprofessor i Lyon och
en av Frankrikes mest lysande litteraturforskare. Det mod, som han visade
under sina forskningar för att få fram den historiska sanningen,
har gjort honom till föremål för ändlösa förföljelser,
terroriserings-kampanjer och till och med handgripliga överfall av
judiska bråkmakare.
Vid flera tillfällen var han nära att mista
livet. Sedan 1980 har han handgripligen överfallts cirka 10 gånger
på grund av sina forskningar. Dessa ledde honom till banbrytande
upptäckter i sammanhang med de utbredda judiska propagandateserna
om det andra världskriget. Professor Faurisson är i dag 64 år
gammal och företrädare för den historiska skola, som man
brukar beteckna som "revisionistisk" och som i dag har fått
internationella dimensioner.
Pionjär för den här skolan var fransmannen
Paul Rassinier, vars undersökningar satte in strax efter krigsslutet.
I dag har revisionismen företrädare på alla fem kontinenterna,
framför allt i USA, Storbritannien, Australien, Tyskland och Frankrike.
Skolans viktigaste center befinner sig i Los Angeles, Kalifornien och bär
namnet "Institute for Historical Review". Det leds av de tre
historikerna Mark Weber, Tom Marcellus och Ted O'Keefe och har hittills
publicerat hundratals böcker och studier.
Var tredje månad publicerar man tidskriften "Journal
of Historical Review", som har Mark Weber som chefredaktör. Institutet
organiserar årliga konferenser, och Faurisson var själv närvarande
vid en sådan i oktober förra året och höll ett föredrag.
Hundratals revisionister från hela världen var då närvarande.
Revisionismen ställer sig uppgiften att kritiskt
granska historieskrivningen. Målet motsvarar det som Ibn Chaldoun
proklamerade i sina historiska forskningar: att skilja sanningen från
det imaginära, legendariska och propagandistiska. Därvid ligger
tyngdpunkten vid 2:a världskriget.
Ramses II var faktiskt inte den förste, som försökte
förfalska historien, och ännu mindre den siste. Konsten att förfalska
historien i propagandistiskt syfte är ett mycket gammalt fenomen.
Den revisionistiska skolan, i vilken professor Faurisson innehar en så
betydande ställning, är för sionistpropagandan en störande
faktor av första rang och innebär ett hot mot judeväldet
över medierna och kulturlivet.
Det enda vapnet för den här skolan är den
historiska sanningen, som den framgår av dokumenten. Revisionisternas
metod är strikt vetenskaplig. Som svar på det kan judarna i
västvärlden inte komma på något bättre än
intellektuell eller rentav fysisk terror.
Det kan låta otroligt, men i Frankrike och Österrike
har judarna upp-nått, att det utfärdades speciallagar, som straffbelägger
varje tvivel på den judiska versionen av historien om 2:a världskriget!
På grundvalen av de här lagarna trakasseras
Faurisson i det oändliga av de franska judarna. Sedan 1982 har han
gång på gång ställts inför rätta. Den
avgörande punkten i anklagelserna mot honom har därvid alltid
varit "för-nekande av gaskamrarna" och judeutrotningen,
som Hitler påstås ha planlagt och utfört.
Den som i dagens Frankrike skriver eller offentligen påstår,
att gaskamrarna inte existerade, och att Hitler inte bedrev någon
judeutrotningspolitik, han gör sig skyldig till en straffbar handling.
Vad jag själv skriver här, eller vad Faurisson säger i sina
intervjuer, är lika olagligt i Frankrike som i Tyskland och Österrike!
De i västerlandet utfärdade speciallagarna väckte
min uppmärksamhet, sedan de jude-kontrollerade medierna började
göra så stort nummer av fallet Rushdie. Jag ville få klargjort,
om man tillerkände Faurisson samma yttrandefrihet, som man krävde
för Rushdie.
Av det skälet företog jag mig något, som
i högsta grad går hycklarna i de europeiska medierna på
nerverna: Varje gång, som de svenska journalisterna bjuder in Rushdie,
bjuder jag in Faurisson till ett föredrag här. Reaktionerna har
blivit mycket förvirrade. När judarna går upp på
barrikaderna för åsiktsfriheten, då menar de alltid bara
sin egen åsiktsfrihet.
När Rushdie lyckliggör Sverige med sitt besök,
då rullar de ut röda mattan för honom, Svenska akademin
och medierna ger honom ett varmt mottagande. Press, radio och TV står
alltid till hans förfogande för angrepp mot islam - i åsiktsfrihetens
namn och för bekämpandet av "den islamiska fanatismen"!
I Sverige får man bara fritt framföra de uppfattningar,
som tolereras av judarna. Professor Faurisson har besökt mig tre gånger.
Varje gång mobiliserade judarna medierna, regeringen och riksdagen
mot den franske vetenskapsmannen. De trummade ihop sina slagstyrkor för
att hindra Faurisson att hålla sina föredrag och framföra
sina åsikter. Detta motiverades med att hans åsikt utgjorde
en kränkning av judarna!
Alltid, när Faurisson landar på Arlanda, genomför
judarna demonstrationer. Vid det första besöket eskorterade polisen
professorn genom en bakdörr, sedan han hade omringats av judar, som
skränade och hotade honom till livet.
När jag bjuder in Faurisson, leder detta till en
strid i regeringen. Några kräver inreseförbud för
honom, andra vill låta honom resa in, för att sedan ställa
honom inför rätta, om han gör sig skyldig till något
straffbart, till exempel bryter mot lagen om "hets mot folkgrupp".
Statsminister Carl Bildt är liksom inrikesministern
för att låta honom resa in, medan den judiska invandringsministern
menar, att man måste anhålla honom redan vid flygplatsen, eftersom
han ju "bara kommer till Sverige för att begå brott".
På grund av dessa menings-skiljaktigheter låter regeringen
polisen vid flygplatsen avgöra.
Vid det första och andra besöket blev det inte bara demonstrationer utan också slagsmål mellan judar och anhängare till Faurisson. Vid det första besöket slog man sönder fönsterrutor, och några byggnader skadades.
Ända sedan jag första gången lärde
känna Faurisson, har jag varit knuten till honom med fasta vänskapsband.
Eftersom det område han specialiserat sig på dragit in mig
i sin trollkrets, bad jag honom att bevilja mig en intervju för Al-Shaab
som första arabiska tidning över huvud taget, för att underkasta
judelegenderna om 2:a världskriget en närmare granskning. De
angår ju oss muslimer direkt, därför att i första
hand utnyttjas till att framtvinga stöd för sionisternas kamp
mot oss. Samma judesagor tjänar också till att i sin linda kväva
varje allvarlig kritik mot staten Israel.
Sedan slutet på 2:a världskriget, som judarna
utgick som segrare ur, har man bannlyst varje kritik av judarna, deras
tro och deras myter. De behärskar medierna och förlagen och utbreder
med deras hjälp en massiv propaganda mot araberna och muslimerna.
Samtidigt propageras judarnas legender, och världen
översvämmas av tusentals historier om judarnas storslagna dygder.
De judekontrollerade medierna i väst agerar ytterst skickligt och
genomtänkt. De maskerar sin propaganda i form av kulturella evenemang,
TV-sändningar, filmer, teaterpjäser och till om med visor.
Fast den här propagandan är alltigenom förljugen
och historien fräckt förfalskad, har den haft stor framgång
och tillkämpat sig en total seger över människohjärnan
och logiken. Människorna i såväl den västliga som
den islamiska världen står hjälplösa inför den
och reagerar inte längre för den själsliga förgiftningen.
De judiska framgångarna på detta område
kan utan vidare jämföras med deras seger i gulfkriget. Det är
en ensidig kamp, eftersom offren inte längre kan eller vill bjuda
något nämnvärt motstånd. De tillfogas det ena slaget
efter det andra, och de nöjer sig med att räkna slagen och avvakta
nästa slag.
Om i det västliga samhället bara avtecknar sig
det skyggaste motstånd mot judeväldet, så följer
oför-dröjligen en kraftig reaktion. Tusentals arabiska och muslimska
intellektuella lever i Europa och USA, ja, till och med i de islamiska
staterna själva, under inflytandet från de judiska medierna,
och pladdrar som papegojor efter sionistpropagandan, som smutskastar varje
mot-stånd mot judetyranniet som "rasistiskt", "nynazistiskt",
"islam-fundamentalistiskt", och så vidare. Med hjälp
av den här propagandan stämplas varje sionistmotståndare
som "mänsklighetens fiende".
Sionistpropagandan vill avlänka uppmärksamheten
från ockupationen av Palestina och från de övergrepp,
som sedan 1948 ständigt begåtts mot det palestinska folket och
som går ut på att driva bort människor från deras
egen hembygd.
Med djävulsk skicklighet styr de sionistiska propa-gandamakarna
den allmänna opinionen i väst in på händelserna under
2:a världskriget, som för nästan ett halvt sekel sedan slutade
med judarnas seger och tyskarnas nederlag. Men också vid framställningen
av 2:a världskriget är judarnas enda vapen lögner och förfalskningar.
Det är emot dem som revisionismen oförskräckt träder
upp.
Vad vet vi då om revisionismen? Vad gör vi
för att stödja den? Men vi känner ju bara till den genom
judepropagandan! Vad vi får veta om den, är bara vad judarna
dukar upp åt oss som "informationer", och det inskränker
sig bara till fåniga slagord!
Vet vi egentligen, att dussintals intellektuella i de
västliga staterna enbart på grund av sina åsikter och
resultatet av sitt forskningsarbete har hamnat bakom lås och bom?
Vet vi, att det i Spanien finns politiska flyktingar från Sverige
och Österrike? De här människorna blev tvungna att fly på
grund av sin övertygelse eller på grund av sina vetenskapliga
insikter, därför att de senare inte stämmer överens
med sionistpropagandan!
Vi kan ta den österrikiske författaren Gerd
Honsik eller svensken Ditlieb Felderer. Honsik dömdes till ett och
ett halvt års fängelse på grund av en bok, Felderer satt
tio månader i rannsakningshäkte, därför att han i
flygblad hade bestritt existensen av de nazistiska gaskamrarna. Jag har
själv dömts till sex månaders fängelse - på
grund av "bristande respekt för det judiska folket"! Tänk
bara, om var och en som visar "bristande respekt för islam",
sattes bakom lås och bom!
Innan man drar ut i krig, vare sig av medialt, politiskt
eller militärt slag, måste lära känna sin fiende,
hans mål, hans positioner, hans starka och svaga sidor. Man måste
veta, vem som är vän och vem som är fiende. Den som i väst
tar upp kampen mot judarna, han kan inte vara vår motståndare!
TV har gett kriget en alldeles ny dimension. Mediakriget
och kulturkriget är i dag huvudfronten i 3:e världskriget, som
för oss araber och muslimer började redan 1948. Aldrig någonsin
kommer vi att lyckas dra till oss en generation, som tillkämpar sig
frihet, om våra ungdomar översvämmas med en propaganda,
som återspeglar vår fiendes kulturella värderingar!
Ahmed Rami
Till Radio Islams sidor på andra språk