Tidskriften Veckans Affärer, nr 34 av den 25 augusti 1988, säger om den nya finanskoncernen Gota: "... har med en elegant kringgående rörelse föregripit en väntad svensk lagändring ..." Det handlar om Gotas samarbete med den finländska Kansallisbanken, där man genom diverse trixerier kringgår gällande svensk lagstiftning. Och nog kan man lugnt säga att männen bakom Gota visat på många "elegant kringgående rörelser" under den snabba uppbyggnaden av sitt nya finansiella maktimperium.
Vilka ligger då bakom Gota. Jo i trådarna bakom Gota drar tre judar och kompisar: Robert Weil, Gabriel Urwitz och Mikael Kamras. Om någon skulle tycka att namnen har en viss klang, så kommer han att få höra mer i den vägen i det följande.
Sagan inleddes i början av 1980-talet med att ledaren för trion, Robert Weil, genom börsklipp skaffade sig en förmögenhet. De första klippen gjordes i krisföretaget Uppsala-Ekeby, senare följt av Herakles. Pengarna användes till att köpa upp bankaktier. Affärerna ackompanjerades av bedyranden om att det bara var fråga om finansiella placeringar. De verkliga avsikterna skulle dock snart visa sig.
Genom sitt företag Proventus har de tre herrarna Weil, Urwitz och Kamras energiskt sökt få kontroll över ett antal provinsbanker; Wermlandsbanken, Götabanken och även Skaraborgsbanken. Nu var det emellertid, minst sagt oklart, om svensk lag vid denna tid tillät konstellationer av detta slag, där företag äger banker. Men vad betyder svensk lag för herrar som Robert Weil, Gabriel Urwitz och Mikael Kamras, ledarna för Proventus?
Genom diverse knåp och knep sys den s k Gota-gruppen ihop i slutet av 1986, med Götabanken som centralbank.
Koncernen ägs och kontrolleras genom Proventus. Götabanken döps senare om till Gotabanken. Trion bakom Proventus tvingades nu erkänna att de bluffat, då det tidigare försäkrat att de inte alls var ute efter makt över bankerna - att det bara varit fråga om finansiella placeringar. Planerna på finanshuset Gota fanns med från början.
Under affärens gång har det hänt märkliga saker. Proventus försök att bilda en ny finanskoncern i lagens yttersta utmarker får ivrigt stöd från de mest oväntade håll:
Bankinspektionens tidigare generaldirektör, Sten Walberg, var liksom många andra mycket kritisk till de tre börsklipparna. Men nu hände något. Som ny chef för bankinspektionen inträdde påpassligt Hans Löwbeer. Just det - Löwbeer. Denna tidigare bl a universitetskansler har veterligt ingen erfarenhet av bank- och finansfrågor. Löwbeer blir genast en entusiastisk godkännare av Proventus transaktioner. Detta samtidigt, som samme Löwbeer, genom aktioner mot andra aktörer inom bankvärlden skaffar sig ett rykte, som en man med hårda nypor. Känns tagen igen?
En annan tung hjälpare, som skyndar till, är Investeringsbanken. Dess styrelseordförande är ingen mindre än Harry Schein. Just det - Schein. Veterligt har heller inte Schein några meriter från finansvärlden, som kunde motivera hans upphöjelse. Inte heller har någon kunnat förklara varför Investeringsbanken skulle gå in och hjälpa börsklippare till makten i finansvärlden. Så skedde emellertid. Investeringsbankens stöd gav ett sken av legalitet över de tre herrarnas aktiviteter.
Proventus fick givetvis också kraftig stöd från pressens finanssidor och inte minst ledarsidorna i Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter. Den senare bjöd också in Gabriel Urwitz, att som återkommande kolumnist på ledarsidan, fritt föra sin och Proventus talan. Regeringen, som bara försökte hävda gällande lager och politiska intentioner, utmålades som en samling bakåtsträvande idioter.
Vad gör då regeringen inför den så väl orkestrerade kanonaden. Jo, den stiftar i början av 1987 en särskild lag, den s k provisoriska Gotalagen. Den nya lagen ger, som det senare skall visa sig, i praktiken fritt fram för Proventusgänget att fortsätta uppbyggnaden av sitt finansimperium. Må vara med några närmast kosmetiska inskränkningar. Däremot blir den nya lagen ett avbräck för det svenska företaget Lundbergs, vilket också sökt få kontrollen över ett par banker, nämligen Östgötabanken och Skaraborgsbanken. I början av 1988 tvingas Lundbergs mycket riktigt sälja ut sina intressen i Skaraborgsbanken till - ja just det - Proventus. Inga ledarsideredaktioner eller makthavare i nyckelpositioner har någonsin ställt upp för det svenska företaget Lundbergs.
Vad uppbyggnaden av den svenska koncernen beträffar återstår bara litet smågruff med regeringen om detaljer - närmare bestämt om Proventus skall få utse styrelseledamöter i gruppens dotterföretag. Ingen lär längre tvivla om utgången av den kraftmätningen.
Nu är Proventus i full färd med att bygga upp ett internationellt imperium. Att mot gällande bestämmelser köpa en finsk bank stötte först på patrull i riksbanksfullmäktige. Givetvis med reservation från ledamöterna representerande ett visst parti, ja gissa vilket? Jo, just det: folkpartiet. Moderaterna hängde också på. Men regeringen körde snart över riksbanken. När husse på DNs ledarsida höjer pekfingret, så brukar ju regeringen snällt lyda. Proventus ambitioner att gå vidare till EG och bli ett internationellt konglomerat lär inte den svenska regeringen kunna förhindra. Om man nu skulle ha någon vilja i den församlingen.
Ett exempel på massmediaagenternas flexibilitet, i sin argumentering, skall bara nämnas: När det gäller för Proventus att med ett par aktieklipp snabbt förekomma en lagskärpning, konstaterar Veckans Affärer 21 april 1988 helt korrekt att "Ett kommittebetänkande är trots allt ingen lag." Men när det gäller för Proventus att i strid med gällande lag köpa en utländsk bank hänvisar man till ett förslag från en kommitte, som om det vore en lag. Se Dagens Industri 29 september 1988. Läglighetern får således bestämma rättstillämpningen.
Robert Weil är för närvarande inne i fasen att lansera sig som förfinad kulturpersonlighet. Bl a har han givit sig in i konstgalleribranschen, och startat Magasin 3 i Frihamnen. Satsningen görs tillsammans med New York-galleristen David Neuman. Jodå - Neuman från New York. Satsningen slås upp stort i DN.
Frågor vi måste ställa oss är: Vilken makt kommer att utgå från den borg i centrala Stockholm, där Gota nu installerar sig? Vilka intressen styr Gota? Har Sveriges regering och riksdag i praktiken några som helst möjligheter att påverka Gota? Vad innebär det för Sverige om ett internationellt konglomerat får den finansiella makten i landet?
Vill i sammanhanget även nämna några ord om finansmannen Erik Penser.
Om skåningen Erik Pensers bakgrund vet jag bara att hans mor Elisabeth var dotter till fabriksägare Carl Herrmann (stavat med nn på slutet) och dennes maka Gertrud Martini. Fadern Wilhelm var advokat i Eslöv. Pensers gynnare och bekantskapskrets har en intressant sammansättning.
Penser blev tidigt kompanjon med finansmannen Thomas Fisher, d v s den till bonniersfären knutne Ebbe Carlssons kompis. Som bekant var Fischer kanal för de finansiella medel, som slussades över till Ebbe Carlsson för dennes privata mordspaning i palmeaffären.
Pensers mest beryktade bedrift är försäljningen, våren 1988, av Carnegie Fondkommission till den statliga PK-banken, vilket innebar att Penser blev näst störste ägare i PK-banken, med 20% av aktierna. Försäljningen skedde till en köpeskilling om 2,7 miljarder kronor, som av finansanalytiker, beskrevs som fabulöst hög. LO-ordföranden, Stig Malm, betecknade affären som "obegriplig". I den förbluffade socialdemokratiska pressen betecknades affären som "omoralisk".
< Hur var då denna plötsliga affär möjlig? Beslutet om köp togs av en enig styrelse i PK-banken. Vem representerar där LO? Jo, Kommunals ordförande, vid namn Sigvard Marjasin - Marjasin! Det hör till saken att Marjasin var den ende av LOs förbundsordförande, som uttalade sig positivt om affären: Marjasin sade sig inte ha någonting emot Penser som ägare i PK-banken. Detta således sagt om den i andra sammanhang så fördömde vapenhandlaren Penser.
Kanske Marjasin har anlednding att känna sig hemmastadd i kretsen kring Erik Penser? Sigvard Marjasin är född i Stockholm av föräldrar, som kommer från Vitryssland.
Marjasin har fått sin belöning. Han utnämndes senare till landshövding i Örebro län där han gjorde en ny "insatts" i - som bekant - utveklandet av ett nytt sätt att hantera med skattemedel...
Ahmed Rami (i sin bok
"Israels makt i
Sverige" )
Till Radio Islams
sidor på andra språk