"Alla stora sanningar börjar som kätterier."
- GB Shaw
HOME

Ahmed Rami:

Sions kommande härlighet

DN:"Tänka fritt är inte längre störst"!

Huvudsyfte: en judisk diktatur i Sverige

 

I de sionistiska pågående politiska förföljelserna mot Ahmed Rami, den judiska hetskampanjens huvudsyfte är långt mer än att stoppa Radio Islams hemsida på Internet.

Genom att sätta ett prejudikat vill sionisterna definitivt på Internet i Sverige avskaffa yttrandefriheten om den judiska makten och om den judiska ockupationen.

Det är omöjligt för sionisterna att försvara sin makt och Israel ockupation i en öppen och fri debatt!

En fällande dom mot Radio Islams hemsida skulle medföra, att därefter endast på Internet en debatt helt på sionisternas villkor, vore möjlig. Sionisternas målsättning är således att definitivt och för alltid kväva det fria ordet i Sverige.

Maktkoncentrationen i sionisternas händer här i Sverige - politiskt, ekonomiskt och massmedialt - går inte att försvara i en jämlik demokratisk och fri debatt!

Alltså en judisk diktatur i Sverige.

Utgången av dessa förföljelser kommer att få stor principiell betydelse i Sverige. Ja, det är ingen överdrift att se JK:s "förundersökning", mot Radio Islams hemsida som en vattendelare för Internet och demokratins framtid i Sverige. Tillbakavisas anmälan, är ett samhälle med fritt utbyte av idéer och åsikter fortfarande möjlig. Väcks åtal, finns det inte längre några spärrar för de judiska krafter som söker dra ned samhället i förtryck och totalitär diktatur.

Syftet är inte bara att försvara sionisternas makt över Palestina utan också deras mera kamouflerade politisk ockupation i Västvärlden och naturligtvis också här i Sverige.

För Radio Islam gäller det inte bara att befria Palestina utan också att befria Sverige genom kampen för demokratin och för mera frihet, mera jämlikhet och mänskliga rättigheter för alla medborgare utan diskriminering. Yttrandefriheten och jämlikheten i Sverige hotas idag av det judiska världsfrimureriet.

Sionisterna, som i den ockuperade Palestina, verkar för att införa i Sverige den judiska israeliska modellen av en selektiv och rasistisk "yttrandefrihet" enbart för judar och deras agenter.

För Radio Islam så handlar det alltså om rätten att fritt få föra fram sanningen och åsikter.

Ingen har anklagat Radio Islam för att sprida osanna uppgifter.

I allt väsentligt grundar Radio Islams uppgifter på dokumentation från den part som nu uppger sig "missaktad", nämligen sionisterna.

Ingen har heller anklagat Ahmed Rami för att syssla med nonsens eller prata strunt i oviktiga frågor.

Huvudtemat för Radio Islams hemsida utgörs av Ahmed Ramis böcker (Vad är Israel?, Israels makt i Sverige , Ett liv för frihet, Judisk Häxprocess i Sverige, Israel: falsk varudeklaration) och är huvudsakligen den judiska KONKRETA ockupationen av Palestina och sionismens makt här i Sverige till stöd för Israel.

Få seriösa personer tvekar att benämna dessa ämnen som ödesfrågor för dagens mänsklighet.

Det gäller att försvara rättvisan, friheten, demokratin, folkrätten och de mänskliga rättigheterna mot maktens och orättvisans barbari.

Det enda Radio Islam har gjort är att säga sanningen: "kejsaren är naken"!

Radio Islam har lyft fram sionisternas egna dokument i ljuset.

För detta vill man hänga Ahmed Rami och "fria Barabas"!!

För att hitta motsvarigheter till dessa förföljelser mot Rami och mot det nya fria mediet Internet, får vi gå tillbaka till Medeltiden och till den katolska Inkvisitionen och dess motsvarande häxprocesser i det protestantiska norra Europa.

I senare tid hittar vi samma utgångspunkter i den berömda Dreyfus-processen i Frankrike. Situationen vid tiden för Dreyfus-processen skiljer sig emellertid från vår på ett par avgörande punkter: på Dreyfus´ tid fanns i Frankrike ännu fria domstolar och, framför allt, en fri press, som kunde förmedla information till allmänheten. Som bekant föreligger inte dessa förutsättningar i dagens västvärld.

All makt idag både politiskt och ekonomiskt samt domstolsväsendet och speciellt i massmedia är koncentrerat i judarnas händer.

En aktuell rättsaffär i Frankrike visar i vilken miljö ett så kallat "yttrandefrihetsbrott" avgörs i vår tid. Om Sverige härvidlag skiljer sig från Frankrike är det avgjort till det sämre. Robert Faurisson var en forskare och högt aktad universitetsprofessor i Frankrike. I sin forskning kunde han på strikt vetenskapliga grunder visa att den dagbok, som föregivits vara skriven av Anne Frank, var ett uppenbart falsarium. Dessutom kunde Faurisson visa, att påståendena om att det i Tyskland funnits ett program för utrotning av sex miljoner judar, i gaskammare, saknade all grund.

Rent vetenskapligt kunde ingen motsäga Faurisson. Hans uppgifter var ju så väldokumenterade. Och allt hade nog varit gott och väl - bara Faurisson hade behållit sina uppgifter för sig själv. Men det gjorde han inte. Han sade sanningen offentligt. Då bröt givetvis helvetet ut: Sionisterna såg till att Faurisson sparkades från sin universitetstjänst. Han och hans familj misshandlades fysiskt, osv, osv - allt enligt sionistiskt recept. Givetvis släpades professor Faurisson inför domstol, inte en utan flera gånger. Men, trots enorma ansträngningar, och trots deras betydande inflytande över domstolsväsendet, lyckades sionisterna aldrig få Faurisson fälld för att ha spridit osanning. Däremot fälldes han för att ha framfört sanningen.

Faurisson-affären i Frankrike har utspelats under 80-talet och vi har långt ifrån hört sista ordet. En intressant aspekt är att en bildad fransman eller svensk inte kan förklara sig okunnig om den medeltida inkvisitionen, häxprocesserna på 1600-talet eller om 1800-talets Dreyfus-process eller om moderna diktaturer i andra avlägsna länder. Däremot kan en svensk i hög ställning utan vidare vara helt okunnig om den fortfarande pågående Faurisson- och Rami-affären! Och, det gäller ändå en av vår tids viktigaste rättsprocesser! Förklaringen är givetvis den totala medieblockad som sionisterna idag är mäktiga att styra och förvalta.

I Sverige har medierna i stort sett slaviskt följt sina sionistiska uppdragsgivares direktiv. Dvs helt tigit eller lämnat grovt förvanskad information om Faurissons och Ramis processer. Det kan nämnas att en judisk sionistisk författare, Per Wästberg, genast gick ut och brännmärkte Faurisson som "ökänd anti-semit"! Per Wästberg är nu inte vilken "författare" som helst. Han har länge varit ordförande i den Internationella judiskt styrda PEN-klubben, dvs författarnas internationella organisation. Per Wästberg förfogade sålunda över ett oerhört kraftfullt vapen med vilket han kunde slunga sina lögner mot en försvarslös person. Vi ser här återigen ett exempel på hur sionisterna lyckats infiltrera internationella intresseorganisationer och förvandla dem till sina lydiga redskap. Som vanligt sker den sionistiska infiltrationen på högsta möjliga nivå!

Här skall dock nämnas att i allafall en svensk vågat uttala sitt stöd för yttrandefriheten i fallen Faurisson och Rami. Gissa vem? Jodå, Jan Myrdal. Vi tar av oss hatten! Det pågående hatiska sionistiska propagandakriget mot Myrdal i medierna är priset!

För att kunna förstå de pågående politiska häxprocesser mot Radio Islam, måste man känna till Faurisson-processen. Det är ju i högsta grad samma obskyra krafter som driver de båda processerna! Som Radio Islam tidigare meddelat, så finns en sammanställning över Faurisson-affärens tidigare skede i den svenska tidskriften för Folkets Rättigheter, Nr 1, 1982. Tidskriften ges ut av FiB Kulturfronts jurister.

Sionisternas primära strategi är givetvis att tiga ihjäl processen mot Radio Islam och mot Internet.

Offret skall strypas i tysthet.

Och därför startades anmälningarna och förundersökningen direkt i början av sommaren för att allt skulle kunna ske under semestertiden. Ett knep för att kunna tiga om häxprocessen är att ge sken av att redan ha behandlat de frågor och ämnesområden, som kan komma att aktualiseras.

Endast två försiktigt kritiska debattartiklar (mot de nya "lagar" och regler som hastigt förbereds i smyg mot yttrandefriheten på Internet) publicerades i den judiska tidningen Dagens Nyheter, den 9 juli 1997. Men författarna till dessa debattartiklar har , för att få sina artiklar publicerade,totalt undvik att nämna vilka krafter och vilken "lobby" som verkar mot yttrandefriheten i Sverige och tvigar fram dessa judiska "lagar"! Här följer ett utedrag ur dessa två artiklar:

***

1/ Anders R. Olsson skrev, under rubriken

Tänka fritt är inte längre störst

"Den omvärdering av yttrandefriheten som nu pågår ofta med informationsteknik, IT, som ursäkt - är obehaglig. Medan betoningen under lång tid, åtminstone i Sverige, har legat på yttrandefriheten som värde, vänds nu perspektivet. Yttrandefrihet kan missbrukas. Den är ett hot.

Det är en lång tradition som bryts. Såväl 1766 års tryckfrihetsförordning som 1949 års är världsberömda. Nu sopar dock nya kvastar i politiken, den högre byråkratin och massmedierna.

En person utrustad med dator och modem är ur samhällets synpunkt i första hand en potentiell brottsling, eller i varje fall någon som riskerar att skada andra.

Han/hon kan sprida förtal, rasism och barnporr, kan uppvigla till brott, spionera, bryta mot upphovsrätten eller datalagen.

Det senaste steget i utvecklingen är ett lagförslag en lagrådsremiss avlämnad den 19 juni - om så kallade elektroniska anslagstavlor. Den som i IT-miljö rent tekniskt ordnar möjlighet för andra att utbyta åsikter och information ska bära rättsligt ansvar för det som skrivs/sägs. Medborgare A ska kunna straffas för vad medborgare B säger, utan att straffansvaret för den skull lyfts från B.

REGERINGEN SAMMANFATTAR själv: "I lagen slås fast att den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla ska ha uppsikt över en sådan tjänst. En tillhandahållare av en elektronisk anslagstavla skall vidare vara skyldig att ge användare av tjänsten viss information och att förhindra spridning av vissa slag av meddelanden. Den som inte lämnar föreskriven information eller underlåter att förhindra spridning av vissa meddelanden föreslås kunna bli straffad. Datorer och annan utrustning som använts vid brott mot lagen skall i vissa fall kunna förverkas." (Sid 1)

De meddelanden som A ska stoppa är uppvigling, hets mot folkgrupp, barnpornografi, olaga våldsskildring och sådana som utgör intrång i upphovsrätt. Detta beskrivs "som ett första steg" (sid 17). Avsikten är att göra listan längre.

Det finns tusentals "elektroniska anslagstavlor" i Sverige. Även så kallade distributionslistor, som tekniskt är annorlunda men för användarna fyller samma funktion, omfattas av lagen. Små anslagstavlor förmedlar kanske ett par meddelanden om dagen, stora förmedlar flera tusen. De drivs av privatpersoner, ofta unga ITentusiaster, av företag eller organisationer.

Det faktum att B - den som "spikat upp" nazistpropagandan eller barnporren på anslagstavlan - kan vara svår att få tag på framhålls som ett viktigt motiv för den nya lagen. Meddelanden kan ofta skickas anonymt på nätet. Man nämner inte att den som sköter anslagstavlan, om han nu är nazist och vill hjälpa B. lika gärna kan placera anslagstavlan i en dator utanför Sverige, det vill säga utom räckhåll för svenskt rättsväsende.

......

Lagen (...) slår inte mot brottslingar men får desto större effekt mot de 99 procent av medborgarna som inte har för avsikt att sprida rasism eller barnporr.

Personer som A är ofta unga och lika duktiga på datorer som de är dåliga på juridik. Många kommer säkert att ta ner sin "anslagstavla" därför att de inte vågar bedriva verksamheten under straffansvar - eller inte klarar att utöva den kontroll som lagen kräver. Något förhandsbesked om hur noggrann kontrollen ska vara kan A inte få. Det ska enligt lagrådsremissen avgöras från fall till fall och enligt en praxis som domstolarna får utforma.

MAN TORDE LUGNT kunna utgå från att A, om han/hon trots allt fortsätter, ser till att med marginal hålla sig på den lagliga sidan. Alla meddelanden stoppas som kan verka stötande eller obehagliga. Att stoppa för många kostar inget, att stoppa för få kan ge fängelse.

En annan effekt är att A inte längre kan lova deltagarna på en distributionslista att deras meningsutbyten behandlas konfidentiellt. (Med en sådan lista får användarna varandras meddelanden via e-post i stället för via en anslagstavla.) A är tvungen att snoka i allt för att kunna utöva kontrollen. Att en ren novis på Yttrandefrihetsrätt ska avgöra vad diskussionsdeltagarna får säga lär inte främja samtalet. Tystnadsplikt för A - för uppgifter han fått vid kontrollerandet - gäller inte.

Posten ska inte öppna brev bara därför att det sker massutskick. Telia ska inte avlyssna gruppsamtal för att hjälpa staten att beivra yttrandefrihetsbrott. Men för den nya sortens gruppkommunikation avvisas tanken på en motsvarighet till post och telehemligheten.

Den allvarligaste effekten är dock att lagen kan användas mot grundlagsskyddade yttranden - och meddelare - genom möjligheten att beslagta/förverka teknisk utrustning. Kontroversiella, ibland olagliga yttranden förekommer ofta i grupper som uppfattas som extrema eller åtminstone politiskt inkorrekta. Sådana grupper har ofta egna elektroniska diskussionsforum, samtidigt som de använder sina datorer för utgivning av en tidning.

Begås yttrandefrihetsbrott i tidningen ska det prövas av domstol med jury. Oavsett om domen blir friande eller fällande kan det aldrig bli tal om att förverka den dator eller den tekniska utrustning med vilken tidningen produceras.

Begås yttrandefrihetsbrott via en elektronisk anslagstavla blir det ett vanligt brottmål. Vid fällande dom kan datorn beslagtas - även om man därmed hindrar tidningen från att komma ut! Denna statliga censurmöjlighet blir bara större/effektivare när tidningar - med grundlagsskydd - kan ges ut på nätet. (Vilket föreslås i en färsk utredning: SOU 1997:49)

DET BLIR ALLTSÅ möjligt att stoppa FlB/Kulturfront eller ETC med hänvisning till vad någon utanför redaktionen har gjort med den dator som används för tidningsproduktionen. Sådana tidningar brukar ha en så svag ekonomi att ett datorbeslag räcker for att stoppa utgivningen under lång tid.

Nyhetsförmedlare och journalister har i stor utsträckning sig själva att skylla när förslag som dessa nu lirkas igenom. I en allt omdömeslösare jakt på sensationer beskrivs nätet ständigt som en lekstuga för nazister, pedofiler och terrorister. En 16 åring som i pubertalt trots lägger ut, på Internet, de läskigaste bilder han hittar får status av civilisationshot.

Mediekampanjerna pekar hän mot ett samhälle där staten garanteras möjlighet att stampa ut all obehaglig (hur det nu definieras) information. Det förutsätter en polisiär kontroll över mänsklig kommunikation som inte gärna kan förenas med demokrati eller medborgarnas personliga integritet.

Hur långt på den vägen ska vi gå?"

Slut på citat från Anders R. Olssons debattaretikel pulicerade på DN:s "debattsida" den 9 juli 1297,

 

2/ Och Hakon Malmborg skrev på samma DN:s nummer på sidan 2 under rybriken

Den starka vallen av föreningsliv håller

"Jag hör till dem som tvivlar på att demokratin befinner sig i något slags kritiskt skede. På de stora liberala dagstidningarnas ledarsidor, i riksdag och regering har man skrämts upp av att provokativa frågor till skolungdomar om folkmordet för snart sextio år sedan har fått lika provocerande svar. Reaktionen är milt talat hysterisk och vittnar egentligen bara om en sak, som alla kände till förut, nämligen att ledarskribenter och kanslihusfolk i gemen inte vistas ofta ute i verkligheten.

......

Kan vi verkligen bota övermänniskotänkandets sjukdom med DN:s recept att vi bör inpränta hos ungdomen att all offentlig makt utgår från folket, så som grundlagen säger? Kan vi verkligen vaccinera ungdomen mot fascismen genom att statsrådsberedningen informerar alla hushåll om det faktum att historiens största judepogrom ägde rum i Tyskland 1938-1945? Jag vill hävda att tidningen och statsministern här har levererat var sin rent världsfrånvänd idé.

I DN-fallet utgår man från idén om demokratin som ett färdigutvecklat system. Men lika lite som något annat filosofiskt eller religiöst idésystem har demokratin stagnerat i något som helst avseende. Den har tvärtom utvecklats mycket starkt i industrivärlden de senaste hundra åren. Inte minst har föreningarna vunnit själva rätten att käfta emot. Föreningarnas inre struktur har byggts upp med sina sju stadgefundament: ändamål- medlemskap - möten - styrelse - räkenskaper - stadgeändring - upplösning. Praktiskt taget varenda svensk medborgare är indragen i aktivt föreningsliv och kan redogöra för demokratins struktur och väsen. Jag skulle vilja veta hur det skulle gå till att peta hål i den vallen!

....

Innan chefredaktörer och ledarskribenter tar till orda från sin tämligen syrefattiga redaktionsverklighet tycker jag att de ska gå ut till sina journalistkolleger och försöka inspirera dem en smula till lite mer närbilder av hur beslut kommer till i vårt samhälle i dag. Och försöka medverka till en vidareutveckling av demokratin så att den kommer att omfatta även de delar av samhällslivet där den nu är portförbjuden.

I statsministerns lika snabba reaktion ligger en bild av demokratin reducerad till ett flygblad med ett stycke korrekt historieskrivning rörande en serie fruktansvärda brott begångna av människor födda för hundra år sedan.

Men har vi, handen på hjärtat, inte tjatat nog på våra ungdomar i denna sak? Hur ska en fjortonåring kunna utveckla andlig motståndskraft mot sitt eget, högst allmänmänskliga, ständigt framtittande förakt för den svagare genom att vi 30-70-åringar ständigt och Jämt förpestar hans eller hennes arma unga sinne med kaskader av ord om vad som hände 1933-1945? Unga människor fungerar inte så. Det vaccin som skulle kunna ha effekt är ju det som finns i varje form av samarbete, alltifrån dagisgruppens dagliga inbördes hänsyn till fotbollsklubbens demokratiska diskussion om hur vi ska lägga upp träningar och matcher.

Den enkät som framkallat den senaste hysterin är så enfaldig och så okunnig att de ansvariga faktiskt borde anmodas söka sig andra sysslor. Och statsministerns reaktion är så ytlig och vittnar om ett sådant avstånd till verkligheten och en sådan brist på konkret uppfattning om demokratins väsen att frågan är om han inte borde fundera på detsamma."

***

Slut på citat från Hakon Malmborgs och Anders R. Olssons artiklar publicerade i DN av 9/7/1997.

Här har vi allså ett lysande exempel på hur och när en "debatt " kan ske på sionisternas villkor så att de både verkar för diktatur och censur och samtidigt låtsas, på sommarsemestern, låta publicera några kritiska artiklar: bara om "kritiken" avleds från den judiska lobbyn och riktas mot några oskyldiga "eskimåer", mot den verkställade kommunalpolitikern Göran Persson eller mot några hantlangare!

Annars när de judiska kampanjer gäller islamiska frågor, muslimer eller "islamister" så vet läsaren av DN:s artiklar direkt vilka grupper , vilken idéologi och vilka människor som är "fanatiker", "hot mot demokratin och mot den enda demokratin i Mellanöstern" , "terrorister" och "ansvariga" för "konflikter" och "problem"!

Mängder av artiklar och inslag om Islam!

Sionisternas "fällande dom" mot Islam är "definitiv" och utan möjlighet till överklagande. Muslimerna ges inte ens rätt till genmäle i de av sionisterna styrda massmedierna.

Det är Radio Islam, som försökt kritisera och granska judendomen och sionismen ur en "annan" synvinkel, som är "boven" som ska dömas!

Vi börjar förstå att våra media-sionister får lära sig mycket på sina kurser hos den judiska kriminellt rasistiska maffiaorganisationen Anti-Defamation League i USA!

Alla "rabbiner" och "överrabbiner" som har verkat i Sverige är ju importerade från USA.

Viktigast för sionisterna är att framstå som yttrandefrihetens hängivna och enda sanna garanter på detta vårt jordklot. Syftet är ju att vi, icke-judar, (gojer, dvs boskap) skall bli så övertygade om sionistens "frihetslängtan" att vi betraktar själva ordet "sionist", som synonymt med den mest osjälviska kamp för yttrandefrihet. Och härav skall den eftersträvade effekten följa: Nämligen att, om sionisterna skulle tysta någon, så skall vi omedelbart se detta som ett nödvändigt försvar för vår heliga yttrandefrihet! Den sionisterna tystar, kan bara vara ett kryp som i själva verket endast "är ute efter att ta friheten ifrån oss."!

I stort sett fungerar denna sionistiska svindel enligt planerna. Yttrandefrihet i dagens västerländska samhälle tolkas som rätten för alla att framföra av sionisterna godkända åsikter. Medan varje kritik av sionismen är tabu-belagd. Kritik mot Islam kallas "yttrandefrihet", kritik mot judendomen kallas "antisemitism".

Men riktigt lugna kan inte sionisterna vara. Av och till dyker det upp någon liten goj, som genomskådar maskeraden!

Hur har då sionisterna förberett sig egen inför åtalet mot Radio Islams hemsida, när det gäller att framstå som yttrandefrihetens sanna banérförare? Jo, som var och en kunnat konstatera, har aktiviteten varit stor. Praktiskt taget dagligen har vi genom de sionistkontrollerade massmedierna nåtts av budskapet om "yttrandefrihetens okränkbarhet."

Givetvis suger sionisterna på Rushdie-och Taslima Nasrin affären. Den 20 juli 1989 kan DN utropa att:"12 000 författare, förläggare, journalister och bokhandlare från 67 länder ställt sig i samma skottlinje som den i februari 1989 dödsdömde Salman Rushdie." Det är alltså, enligt DN, fråga om modiga män och kvinnor, som vågar sina liv för yttrandefriheten. Dessa hycklare som själva inte skulle våga "häda" Bonniers eller mot sionismen! Snarare vill man beklaga denna 12 000-hövdade fårskock, som låter sig utnyttjas av yttrandefrihetens verkliga dödgrävare! Hur många av dessa billigt köpta opportunister och hjärntvättade stackare skulle inte stödja Radio Islam, bara de fick veta sanningen?

Så har vi Kina som vägrar att kapitulera - som Ryssland - inför den judiska makten. Sionisterna tar förstås varje tillfälle i akt för att "födömma n förtrycket i Kina". I juni 1989 får regimkritikern Fang Lizhi tidningarna DN och danska Politikens "Frihetspris".

- Men snälla sionistorgan: när ger ni en palestinsk frihetskämpe ert fina pris? Vad tycker ni om Sveriges dissidenter och förtryckta i Radio Islam?!

Nu är man mycket oroad över att den nya kinesiska ledningen "inte visar tillräcklig respekt för yttrandefriheten." Drivna av sitt brinnande engagemang för yttrandefriheten travar en delegation upp till den kinesiska ambassaden i Stockholm. Givetvis under stor mediabevakning. Och vilka står där utanför ambassadens dörr? Jo, de välbekanta supersionisterna: t ex Kay Glans och Agneta Pleijel! Samma personer som hyllar Israel, dess ockupation och dess förtryck mot det palestinska folket i nu över 50 år.

- Men ni hycklande "frihetskämpar", varför kan inte era frihetslängtande hjärtan brinna någon gång för yttrandefriheten här i Sverige eller närmare till oss i Palestina?

Kan vi inte få bara en liten förklaring på frågan:

Varför tycks er hänförelse för friheten bli större ju längre bort från Sverige som "hotet" visar sig?

Ett arabiskt ordspråk säger, "kamelen ser inte sin egen puckel, den ser bara andras"!

För några år sedan gör Dagens Nyheter ett stort uppslag med akademiledamoten Gunnel Vallquist, som konstaterar, att "I väst är rätten att uttrycka sig helig."

- Men snälla Gunnel Vallquist. Du, som är så djupt engagerad i Din katolska tro. Förklara för oss varför inte Ahmed Rami ingår i denna Din helighet? För det är väl inte så krasst, att du lärt dig att pig-tjänst åt sionisterna betalar sig? En plats i den prestigefyllda Svenska akademin t ex? Och fri tillgång till att breda ut sig i sionisternas massmedier?

- Nej, vördade herrar på DN. Vi ska tro er, när ni också låter sionismens kritiker komma till tals. Varför inte börja med att ge Ahmed Rami sin lagliga rätt till replik på de påhopp ni med jämna mellanrum gör på Radio Islam. Hittills har ni ju förvägrat honom denna lagliga rätt.

Varsågoda!

Så lätt vore det för er på DN att bevisa er brinnande hänförelse för allas vår rätt till yttrandefrihet! Om inte, så kommer vi att fortsätta att betrakta er som lögnare och falska hycklare!

Vi måste allvarligt fråga oss vad det är för ett samhälle, som sionisterna har i beredskap åt oss?

Att det är fråga om en totalitär åsiktsdiktatur står ju helt klart.

Men hur långt planerar sionisterna att gå i sitt förtryck eftersom det är den judiska israeliska "rättvisan" som håller på att importeras till Sverige?

Palestiniernas " fantastiska liv under den undebara judiska demokratiska ockupationen" kan ge oss en fingervisning.

Vad blir då nästa steg i vårt framtida samhälle här i Sverige?

Det rike, som skall förverkliga Sions kommande härlighet.

Kanske en svart bindel för ögonen till oss alla?

Men för oss "gojim" (icke judar) vad kan vi göra?

Frågan som vi bör ställa är inte: vad kommer det att hända ?

Men, Vad bör jag göra ?

Istället för att bara passivt föbanna mörkret, tänd ett ljus!

Det är dags att övergå till konkreta handlingar av solidaritet utöver de geografiska, ideologiska, etniska och religiösa gränserna. Ondskans krafter agerar internationellt på den globala nivån i ett totalt krig för att lägga vår planet under judiskt herravälde. Efter att ha visat sitt rätta ansikte i Palestina flyttar de hela tiden fram sina positioner i syfte att förvandla hela världen till ett enda stort ockuperat Palestina, det vill säga till ett enda stort fängelse, bevakat av en judisk ledarklick!

Vår civilisation kan endast överleva och blomstra i ett klimat av tankefrihet och respekt för de grundläggande mänskliga rättigheterna. Alla makter, religioner, ideologier och politiska system bör kunna hävda sig i en öppen och fri debatt och tillerkänna en opposition rätt att existera.

Den totalitära judendomen (med dess sionism) är i dag den enda ideologi, som systematiskt vill kriminalisera blotta existensen av en opposition och ropar på polisen så fort den blir emot sagd!

Innan man kan samexistera måste man först existera. Den rätten förvägras dem som motsätter sig det judiska väldet. Denna judiska fanatism och obskurantism - direkt från antiken - som utövas idag (!) utgör ett farligt hot mot vår civilisation och mot världsfreden.

Var och en av oss bör göra någonting konkret för att försvara friheten!

 

Andra debatt-artiklar:

 

Engelska debattsidan: DEBATE.DEBATE.DEBATE