"Alla stora sanningar börjar som kätterier."(Geoorg Bernard Shaw)

Ahmed Rami är forfattare och chefredaktör för Radio Islam. Hans (hos Kultur Förlag) utgivna böcker är: Vad ar Israel?, 1988, Ett liv for frihet,1989, bok.htm bok.htm,1989 och Judisk häxprocess i Sverige, 1990. Ahmed Rami har, i Sverige, dömts till 6 månaders fangelse enbart för sina åsikter. Västeuropa och Sverige "utvecklas" mot fler och fler förbud, åsiktsförtryck, maktkoncentration och diktatur. Ramirättegången - handlar om yttrandefriheten i Sverige, om den judiska rasismen, om Palestinakonflikten och om den s k "Förintelsen". Vi publicerar här domen och alla de av Stockholms tingsrätt fällda uttalanden, i sina sammanhang, och professorerna Bergmans och Hjärpes vittnesmål (som försvarets vittnen) i rättegången samt Ahmed Ramis granskning av Tingsrättens dom, professorerna Weibulls, Kleins, biskop Stendahls och överrabbinen Narrowes vittnesmål (som åklagarens vittnen). Här återges intressanta och viktiga ställningstaganden, om principfrågor beträffande yttrandefriheten, från Jan Myrdal, Hans Schöier, Cohn-Bendit, Noam Chomski, Folket i Bild Kulturfront och från forskare vid Stockholms och Uppsala universitet. Mycket intressanta dokument om den längsta rättegången, på länge i Sverige, som ägde rum mellan den 4/9/89 och 14/11/89.
"Om man inte får diskutera och ifrågasätta förintelsen så upphör den att vara ett historiskt faktum, då blir det som en dogm och övcrförs till den mytologiska sfärcn." (Jan Hjärpe:professor, teolog, Islamolog vid Lunds universitet, under hans vittnesmål i rättegången mot Radio Islam.)
" Det skall bli ränta på skuldkänslor." ( Tikkanen i DN 87 12 21)
Professor Jan Hjärpe:

Fel att judenheten

skall ha orimliga

privilegier i Sverige.

I en politisk debatt är det orimligt att en viss intressegrupp, som är engagerad i konflikten, skall ha en privilegierad ställning genom vad som är i praktiken en rätt till censur av motståndarnas inlägg dvs ha rätten att kräva att vissa frågor inte debatteras, eller att kunna skrämma motståndare till tystnad genom hot om repressalier (fängelse, böter).
Här publiceras en skrivelse från professor Jan Hjärpe, från Lunds Univesitet, angående rättegången mot Ahmed Rami.
Lund 1989-09-06

Professor
Jan Hjärpe
Virvelvindsv. 4F
222 27 LUND
Tel. 046-135567

________________________

Jag har gått igenom samtliga JK-stämningsansökningar samt brottsbalkskommentaren. Jag tror att det kan underlätta bedömningen av i vad mån mitt vittnesmål är av intresse, om jag här lämnar en skriftlig sammanfattning av mina synpunkter.

A. Övergripande

1) Frågan om uppsåt tycker jag är viktig att diskutera. Oberoende av de stötande uttrycken och omdömena i det som framförts i Radio Islam och i Ramis bok (Vad är Israel?) är det väl helt klart att Ramis ärende inte är att angripa judarna/judendomen (folkgruppen) i sig, utan att uppsåtet är att kämpa för palestiniernas sak. Uppsåtet är att göra inlägg i en politisk stridsfråga, där Rami har ett mycket prononcerat ställningstagande. Det primära uppsåtet blir då att angripa Israel och dess politik, också dess roll i världspolitiken. Det är alltså fråga om inlägg i en mycket komplex och kontroversiell politisk fråga (jfr nedre halvan av sidan 235 i BBkommentaren).

2) I en politisk debatt är det orimligt att en viss intressegrupp, som är engagerad i konflikten, skall ha en privilegierad ställning genom vad som är i praktiken en rätt till censur av motståndarnas inlägg (jfr BBkommentaren s.234 andra stycket), dvs ha rätten att kräva att vissa frågor inte debatteras, eller att kunna skrämma motståndare till tystnad genom hot om repressalier (fängelse, böter).

3) Radioinslagen och boken kan knappast, trots de svepande formuleringarna och det anstötliga innehållet, rubriceras som främjande eller uppmaning till rasdiskriminering. Inte heller består de i uppmaningar till våldshandlingar.

Det förefaller inte heller troligt att de har haft någon faktisk effekt, eller att de faktiskt visat sig utgöra något reellt hot mot en folkgrupp.

4) Man kan inte komma ifrån att målet gäller yttrandefriheten och dess gränser (FN:s allm. förkl. om de mänskliga rätigheterna av 10 dec. 1948, Art.19)

Här kommer också min personliga uppfattning in. Jag är övertygad om att inskränkningar i yttrandefriheten är kontraproduktiva. Sanningen komprometteras om den skyddas genom censuråtgärder. Just den här typen av diskutabla, och rent av anstötliga påståenden som finns här och var i det material som anförs i JK-stämningsansökningarna, gör mycket mer skada om de hindras och inte tas fram i en fri debatt och bemöts där.

5) Jag misstänker starkt att de anmälningar som gjorts mot Radio Islam och mot Ramis bok och som lett till stämningarna, inte är betingade enbart av en farhåga om att det judiska folket/religionen/folkgruppen skulle vara hotad eller riskera att missaktas genom det som sagts eller skrivits. Det förefaller mig troligare att syftet är blandat, eller rentav att det primära syftet är att få tyst på politiska motståndare i den konfliktfyllda palestinafrågan, och att man alltså exploaterar de osmakligheter som förekommit, särskilt från intervjuade personer i Radio Islam. Man bör observera att de exempel som anförs i JK-stämningsansökandena inte bara är vissa svepande formuleringar om judar/judendom, utan att man även, på fullt allvar, pekar på och anför sådant som är rent politiskt-faktiska uppgifter och förmenar att det är "hets mot folkgrupp". Jag påpekar några sådana exempel nedan. (Jag misstror alltså syftet bakom aktionen mot Radio Islam och Ahmed Rami. Det är en viktig anledning till att jag är villig att ställa upp.)

6) Det finns ytterligare en omständighet som spelar viss roll för mig i synen på det här målet. Ahmed Rami och Radio Islam är i viss mån representanter för en grupp människor, muslimer i Sverige, som än så länge tillhör det utsatta skiktet i det svenska samhället. Man har små resurser, materiellt, men framför allt i immateriellt avseende. Man har just inte några framstående intellektuellt sofistikerade talesmän.

Mot sig - i palestinakonflikten - har man grupper med förankring i samhällets övre skikt, med tillgång till högt kvalificerade intellektuella, med kunskap och med makt över språket och formuleringskonsten.

Kampen är inte på lika villkor. De obehagliga och anstötliga ordvalen och generaliseringarna är hjälplöshetens språk. Jag menar att det ligger något i Jan Myrdals bruk av termen "klasskamp" om den här affären.

B. Enskildheter
JK-ansökan 1989-03-08


Ex.2 utgör, menar jag ett bra exempel på hur viktigt det är att dessa företeelser inte kvävs genom krav på censur, utan behandlas i en fri debatt. Det är ingen tvekan om att "Bibelbältet" och Moral Majority i USA, tillsammans med de sionistiska lobbygrupperna, verkligen spelar en stor roll i Mellanösternkonflikten. (Jfr tidningen Dagens sätt att bevaka det här målet!). I det anförda exemplet uttrycks detta i konspirationsteorins och den moraliska indignationens enfaldiga form, vilket är illa, men själva saken måste få diskuteras.

Ex. 4-6 är Koran-allusioner, och i viss mån Korancitat. Vår religionsfrihet förutsätter nog att sådant får framföras. Det sker ju i god tro.

Ex. 9 och följande är tydligen intervjuade personers uttalanden, och inte redaktionellt material. Det är litet påfallande att inslagens ram och genre inte noteras. Det måste rimligen bedömas olika om det är en intervjuad persons uttalande det är fråga om än om det är programmakarens.

Ex. 11 är ett bra exempel på "Mellanösternjargong". Den här typen av folkgruppsskämt, folkloristiska skrönor som "förklarar" viss klädedräkt och vissa bruk hos en granngrupp eller liknande, är oerhört vanliga över hela världen i folkliga miljöer (jfr våra Norge-historier), men kanske särskilt i Mellanöstern. Det gör på mig ett egendomligt intryck att förekomsten av sådant i ett intervjuoffers pratande skulle kunna rubriceras som "hets mot folkgrupp".

Ex. 14 är ett av de fall som jag syftar på i A5 ovan. Det gäller i någon mån även Ex. 15: Om man bortser från den obehagliga tonen och ordvalet i exemplen, så beskrivs ju faktiska händelser och företeelser, som verkligen borde prövas i en seriös debatt.
JK-ansökan 1989-03-20

S.2 ff: Sättet att anföra bibelcitaten hänger nog samman med obekantskapen med den roll som historisk-kritiska synsätt numera spelar:

Återigen är detta exempel på ett försök att hindra debatten (t ex genom att kräva att bibelställena inte får citeras!) är rent kontraproduktivt.

Ex. 8 (Om Paulus). Temat är ganska vanligt i nutida muslimsk polemik och har förankring i äldre islamisk teologi. Det vore absurt om detta inte skulle få nämnas. (Det är ju dessutom ganska lätt att bemöta).

Ex. 15. Här hänvisar jag också till A5 ovan. Tonen i exemplet är anstötlig, men innehållsligt är det fråga om en företeelse som det måste vara legitimt att debattera och ifrågasätta. Det är tveklöst så, att sionistiska grupper, och även Israels regering, politiskt har exploaterat Holocaust.
JK-ansökan 1989-04-06

Teserna som här uttrycks om Nya Testamentet som "ersätter" Gamla Testamentet etc är uttryck hämtade från islamisk teologi (nasikh/mansukh, abrogering), och att de teserna får framföras fritt måste därför rimligtvis ingå i religionsfrihetens villkor och förutsättningar.

Anmälan av Gamla Testamentet såsom "hets mot folkgrupp" får väl ses som ett skämt, ett inlägg för att söka visa att censurkravet är parodiskt.
JK-ansökan 1989-04-10

När det gäller Ramis bok, sägs ju inget nytt i de avsnitt som åberopas. Det finns redan med i radioinslagen, i allt väsentligt. I boken är uttryckssätten mildare och frågetecken står där radioinslagen har punkt. När det gäller sidorna 204-206 förstår jag överhuvudtaget inte hur man kan rubricera detta som "hets mot folkgrupp". Påståendena i texten är diskutabla, och de har också varit uppe i intensiva diskussioner (bl a i Israel), men de är ju inte på minsta vis "hetsande".

Återigen hänvisar jag till A5 ovan.

Lund 1989-09-06

Jan Hjärpe

Varför dömdes Ahmed Rami ?!

Istället för att bemöta kritiken - i sak - mot deras religion och politik, vänjer sig judarna vid att - istället - ropa efter polisen så snart de blir emotsagda i den offentliga politiska debatten.

 

Här återges bokstavligt ett offentligt dokument: utskrift från domen mot Ahmed Rami - från Sthlms Tingsrätt - Radio Islams program som innehåller de 18 fällda åtalade uttalandena (åtalspunkterna). I JK:s stämningsansökningar har de åtalade uttalandena återgivits lösryckta ur sina sammanhang. Stockholms tingsrätt har utfört utskrifter av alla dessa fällda radioprogram satta i sin sammanhang.

Lägg märke till hur godtyckligt de "kriminella" uttalandena har valts från ofta längre texter. Det är inte klart vilken "logik" eller vilka kriterier som har använts av JK eller av tingsrätten för att åtala och fälla ett visst uttalande och inte ett annat. Man vet inte t ex varför boken "Vad ar Israel? har frikänts trots att den innehåller exakt samma tankegångar och texter som finns i de fällda åtalspunkterna! Tingsrätten har t o m frikänt Karl Marx' citat när det sändes i ett program och fällt det när det sändes i ett annat program. Detta, medan uttalandet om "den judiska fräckheten" har åtalats och fällts vid båda de två tillfällen det har sänts!! Allt detta bevisar att det inte finns några klara objektiva gränser eller kriterier för en (judisk?) juridisk bedömning och att det är enbart politiska sionistiska subjektiva luddiga kriterier som gäller. Hur är det med rättssäkerheten i detta fall? Juryn behöver inte motivera sin dom. Man kan göra vilket uttalande som helst till "missaktning" och "hets" om det innehåller kritik mot judendomen, mot judar eller mot en viss historieskrivning. En oskriven judisk implicit lag - utanför den officiella lagstiftningen - råder när det gäller den tabubelagda judendomen. Istället för att bemöta kritiken - i sak - mot deras religion och politik, vänjer sig judarna vid att - istället - ropa efter polisen så snart de blir emotsagda i den offentliga debatten. Med detta "privilegium" gör man judarna en björntjänst. Det är just illegitima privilegier som väcker sådan kritik och motstånd som judarna kallar "antisemitism".

Domen mot Ahmed Rami utgör ett viktigt dokument: den illusrerar den verkliga situationen som råder idag i Sverige när det gäller yttrandefriheten, mänskliga rättigheter, kulturell, massmedial och politisk maktkoncentration i Sverige, samt om den intellektuella terrorismen som förs for att "försvara" den judiska makten makten i landet!

Det handlar om den judiska "rättvisan" vars princip tillämpades - redan i känd historia - när den krävde att dråparen och förbrytaren Barabbas skulle frigivas istället för Jesus!

Det handlar om en judisk häxprocess med:

Polisiära medeltidsförhör i en modern politisk Fäxprocess om "fisshagligas åsikter"!

En politisk, kulturell och ideologisk debatt (som ägde rum i en rättssal!) där juryn och domarna bestämmer vilka åsikter, idéer, forskning och historieskrivningar som är de "rätta"!

En kulturell debatt som borde ha sin plats i ett akademiskt seminarium eller på en kultursida!

En åklagare, som har anlitat den sionistiske aktivisten Per Ahlmark och den judiske överrabbinen som "sakkunniga". En jury från de judaiserade politiska partierna och domare, med färutfattade meningar i ämnet, för att avgöra i en politisk rättegång!

En "svensk" (?) åklagare som "informerar sig" hos en till Sverige speciellt utsänd israelisk "åklagare"!

Läs själv här domen, de fällda texterna och Ahmed Ramis kommentarer.

De fällda uttalandena i texten är skrivna med röt stil (med JK:s stämningsansökans referenser i början av varje citat och Tingsrättens utskriftsreferenser i slutet av varje fällt uttalande). Stockholms tingsrätt har frikänt 68 andra åtalade punkter (som inte åteges här) samt boken "Vad är Israel?" i alla punkter och fällde altså endast de följande 18 punkterna:




MARX (själv jude)

OM JUDENDOMEN

[JK:s stämningsansökan: Aktbilaga 2, punkt 8 och punkt 15 från sändningen av den 9/9/88. Detta här fällda uttalande av Karl Marx har - i en annan sändning - aktb. 10 p.21 - frikänts av juryn!!]

***

När argumenten tryter hos sionisterna, i sakfrågorna, tillgriper de invektiv och slag under bältet i den politiska debatten, som ett debattrick. Genom att kalla sina motståndare för "antisemiter" så tror sionisterna att de kan sopa under mattan dagens verkliga problem. För de sionistiska judarna är Jesus, profeten Muhammed, Luther, Marx och alla som har haft kritiska åsikter, mot judendomen, "antisemiter". För de sionistiska judarna är kristendom, Islam, höger, vänster och alla andra ideologier och religioner, i sin kritik mot judarna, antisemitiska. Den judiska sionistiska tidskriften "Judisk Krönika" hade förra året publicerat ett temanummer som ville göra Karl Marx ansvarig för en påstådd förment antisemitisk tradition inom vänstern. Man ska också lägga märke till att sionisterna aldrig har försökt ta reda på om orsaken till judefientlighet inte har sin grund i själva den judiska läran och traditionen. Judemdomen, själv, är antikristen, antiislamisk, antipalestinsk och antimänskligheten. Den är rasistisk, chauvinistisk och intolerant. Ska inte toleransen vara ömsesidig mellan människor och grupper? För att avfärda Karl Marx, som själv var jude men kritisk mot den judiska traditionen, och det får man ju inte vara, så publicerade "Judisk Krönika" ett utdrag ur Karl Marx bok, som har titeln "Om judefrågan".
Judisk krönika (organ för de judiska församlingarna i Sverige i septembernumret 1987). Detta utdrag publicerades också i tidskriften Clarté nummer 4, 1987. Här följer Marx' åsikter om judendomen:

***

"Frågan om judens förmåga att frigöra sig blir för oss frågan vilka särskilda samhälleliga element som måste övervinnas för att judendomen skall kunna avskaffas. Förmågan hos dagens judar att frigöra sig avspeglar nämligen judendomens förhållande till frigörelsen i dagens värld. Detta förhållande är med nödvändighet en följd av judendomens särskilda ställning i dagens förslavade värld...
Låt oss inte söka judens hemlighet i hans religion utan låt oss söka religionens hemlighet i den verklige juden.
[Aktb.2, p8, 9-9.88] Vad är judendomens världsliga grundlag? Det praktiska behovet, egennyttan. Vilken är judens världsliga kult? Schackrandet. Vilken är hans världslige Gud? Pengarna. Nåväl? Frigörelsen från schackrandet och pengarna, alltså från den praktiska verkliga judendomen vore hela vår tids frigörelse.

En organisation av samhället, som skulle upphäva förutsättningarna för schackrandet, alltså möjligheterna till schackrande, skulle göra judendomen omöjlig. Judendomens religiösa medvetande skulle upplösas som en fadd lukt i samhällets verkliga livsluft. Men när juden å andra sidan betraktar detta sitt praktiska väsen som ett intet och kämpar för att bli det kvitt, strävar han efter att komma från sin tidigare utveckling och arbetar blott och bart för sin mänskliga frigörelse. Därmed strävar han mot det högsta praktiska uttrycket för människans alienation från sig själv.
Vi ser alltså i judendomen ett allmänt nutida antisocialt element, som genom den historiska utveckling, som judarna på detta olyckliga sätt med iver deltagit i, drivits till sin nuvarande extrem, till en extrem som med nödvändighet måste leda till detta elements undergång.
Judarnas frigörelse är i sista hand mänsklighetens frigörelse från judendomen...
Vilken var den djupaste grunden för den judiska religionen? Det praktiska behovet, egoismen.
Judens monoteism är därför i verkligheten de otaliga behovens polyteism, en polyteism som t o m gör skithuset till ett objekt för den gudomliga lagen. Det praktiska behovet, egoismen är det borgerliga samhällets princip och framträder i ren form så snart som det borgerliga samhället fullständigt avskilt den politiska staten från sig. Det praktiska behovets och egennyttans Gud är pengarna. Pengarna är Israels nitälskande Gud, som inte tål några gudar jämte sig. Pengarna förnedrar alla människors gudar - och förvandlar dem till handelsvaror. Pengarna är det allmänna, för sin egen skull instiftade värdet på alla föremål. De har därför berövat hela världen, människornas värld såväl som naturen, deras egenvärde. Pengarna har blivit det mänskliga arbetets och hela den mänskliga tillvarons väsen, och de har gjort människan främmande för sig själv och andra. Men detta främmande väsen behärskar människan, och hon tillber det.
Judarnas gud har sekulariserats, han har blivit en Gud för denna världen. Myntet är judens verklige Gud. Hans himmelske Gud är bara ett nödmynt.
Den åskådning, enligt vilken naturen skall läggas under privategendomens och pengarnas herravälde, innebär det verkliga föraktet, den praktiska nedvärderingen av naturen. Nedvärderingen av naturen förekommer förvisso i den judiska religionen, men där får den inga praktiska konsekvenser... Vad som är abstrakt i den judiska religionen, föraktet för teori, konst, historia, för människan som självändamål, det har blivit penningmänniskans verkliga medvetna ståndpunkt och hennes dygd. T o m de närmaste relationerna mellan människorna, mellan man och kvinna o s v blir till en handelsvara! Kvinnan schackras bort. Judens chimära nationalitet är köpmannens, överhuvud penningmänniskans nationalitet...
Kristendomen har uppstått ur judendomen. Den har åter upplöst sig i judendomen.
Den kristne var från början den teoretiserande juden, juden är därför den praktiske kristne och den praktiske kristne har åter blivit jude.
Kristendomen hade bara ögonskenligen övervunnit den verkliga judendomen. Den var för förnäm, för spiritualistisk för att kunna besegra det praktiska behovets råhet, och den dunstade bort i den blå rymden. Kristendomen är judendomens sublima tanke, judendomen är den gemena nyttoanvändningen av kristendomen. Men denna nyttoanvändning kunde bli allmän först sedan kristendomen som den färdiga religionen teoretiskt hade fulländat människans alienation från sig själv och naturen... Den kristna salighetsegoismen slår i sin utvecklade praxis med nödvändighet över i den judiska kroppsegoismen, det himmelska behovet i det jordiska, subjektivismen i egennyttan. Vi förklarar inte judarnas seghet ur deras religion utan tvärtom ur deras religions mänskliga grund, ur det praktiska behovet, egoismen.
Eftersom judens verkliga väsen allmänt förverkligats och förvärldsligats i det borgerliga samhället, så kan det borgerliga samhället inte övertyga juden om overkligheten i hans religiösa väsen, som ju inte är mer än den ideala utformningen av det praktiska behovet. Vi finner alltså den nutida judens väsen inte bara i Moseböckerna eller i Talmud utan i dagens samhälle, inte som ett abstrakt utan som ett högst empiriskt väsen, inte bara som judens inskränkthet utan som samhällets judiska inskränkthet.
Så snart som det lyckats samhället att bli kvitt judendomens empiriska väsen, schackrandet och dess förutsättningar, så blir juden otänkbar eftersom hans medvetande inte längre har något objekt, eftersom judendomens subjektiva basis, det praktiska behovet, förmänskligats, eftersom konflikten mellan människans individuellt mänskliga och hennes samhälleliga existens upphävts."

Det var Karl Marx' syn, på judendomen, som det publicerades i Judisk Krönika och i Clarté 1987. Det gäller nu att diskutera om Marx har rätt eller fel, och inte bara att avfärda honom som en "antisemit". Ordet "antisemit" har blivit bara ett sionistiskt vulgärt skällsord eller ett judiskt listigt debattrick. I boken, "Vad är Israel?", avslöjas bl a hela den judiska bluffen och debattricket. Boken avslöjas också hela den sionistiska komplotten mot Palestina, mot det palestinska folket och mot världsfreden. [Utdrag från Sthlms tingsrätts utskrifter av de åtalade radioprogrammen Akt B8-4-89, Aktbil. 77].

 

Engelska DEBATE.DEBATE.DEBATE