"Alla stora sanningar börjar som kätterier."
- GB Shaw

HOME

 

KAMPANJ MOT MIN PERSON

 Artikel införd i Upsala Nya Tidning den 21/3 1990

 

Den pågående kampanjen mot min person kan snarare bidra till att befordra antijudiska stämningar än avslöja "förment antisemitism", skriver professorn i religionshistoria, särskilt Främre Orientens religioner, Jan Bergman, i en replik till Julian Ilicki, Håkan Holmberg m fl. (De tidigare inläggen var införda i UNT 16/1, 31/1, 14/2 och 16/2).

Läsaren av UNT:s debattsida torde under de senaste månadernas gång på gång ha blivit konfunderad och fundersam. De grova attacker som undertecknad från vissa håll blivit utsatt för beskriver mig som i hög grad okunnig, fördomsfull och oärlig. Vore detta fallet, skulle knappast så mycken och grovkalibrig ammunition vara nödvändig. Det är något som inte stämmer ...

För mig själv står det mer och mer klart, att just de grupper som under två års tid så intensivt uppvaktade justitiekanslern med skrivelser för att få till stånd åtal mot Ahmed Rami och Närradio Islam egentligen aldrig helt accepterat en process i vanlig ordning. Ahmed Rami borde helst ha hängts offentligt, ohörd! I vilket fall var det ytterst inopportunt för dessa grupper att personer med visst anseende ställde upp som vittnen på försvarssidan. Men till svensk rättspraxis hör faktiskt att en person ej ska fällas p g a dåligt försvar, utan utifrån gravheten och rättmätigheten i anklagelserna. Hade svarandesidan ej haft egna vittnen, hade detta varit märkligt i svensk rätthistoria, Håkan Holmberg!

I tryckfrihetsmålet gick Rami helt fri, vilket självklart måste upplevas mycket smärtsamt av anmälarna. Och nu är det därför jag som skall hängas offentligt - utan rättegång!

Helt frånsett att jag känner mig djupt kränkt personligen av att - p g a något slags enfaldigt "smittoresonemang" - bli offentligen stämplad som "antisemit", befarar jag att den pågående kampanjen mot mig snarare kan bidra till att befordra antijudiska stämningar än avslöja "förment antisemitism". Och detta kan väl aldrig någonsin ligga i linje med Svenska kommitténs mot antisemitism målsättning och synnerligen angelägna verksamhet?

När målet mot Ahmed Rami blivit fastställt övervägde tingsrätten att själv kalla vittnen. Jag blev preliminärt kontaktad. Senare bestämdes dock att så ej skulle ske. Då kallade åklagarsidan fyra vittnen och svarandesidan två, varav jag var den ene. I det rollspel som en process utgör fann jag min särskilda uppgift vara att pröva, om det i den aktuella verkligheten finns något underlag till den användning av "terrortexter" framför allt ur den hebreiska bibeln (dvs vårt Gamla testamente), som för Ahmed Rami spelar en så framträdande roll.

Att den aktuella verkligheten i första hand är förhållandena i staten Israel och särskilt på de ockuperade områdena är en rimlig utgångspunkt, om man över huvud ska försöka fånga in den drivande faktorn bakom Ramis aggressiva hållning. Nasser och Ben Bella var den uppväxande Ramis idoler och deras propalestinska och antisionistiska engagemang var uppenbart. Naturligtvis tog Ahmed Rami tidigt över deras attityder och program.

Sedan är det en annan fråga om också andra motiv senare tillkommit. (Mot Ramis grova generaliseringar reserverade jag mig flera gånger. Och från de revisionistiska tankegångar som Ahmed Rami gjort till sina tog jag helt avstånd.)

Julian Ilicki målar i slutet av sin första inlaga upp mot polerna vetenskap och demagogi, där den förra karaktäriseras av sin verklighetsanknytning. Den avslutande frågan - uppenbarligen retorisk - till vilken kategori undertecknad hör, ska jag nu besvara genom att redovisa en del av verklighetsunderlaget till den mitzva som spelade en roll vid rättegången och sedan togs upp i debatten i UNT.

I en Expressenartikel i december 1989 påstod Per Ahlmark - knappast någon specialist på mitzvot (gudomliga påbud och förbud inom judendomen) - att jag hittat på en ny mitzva vid sidan av de 613 kända, en nr: 614! Detta Ahlmarks påhitt blir naturligtvis inte sannare av att upprepas i UNT av Julian Ilicki, som mig veterligt inte heller är någon större kännare av mitzvot.

Av mitt vittnesmål framgår tydligt att det är den s k Amalek-mitzvan jag åsyftar. Denna återfinns - t o m i dubbel form - i t ex den mest klassiska uppräkningen av mitzvot (Maimonides' Sefer ha-Mitzvot), nämligen som nr 188 och som nr 307 (= nr 59 i den som förbud utformade serien).

Amalek står i den judiska traditionen för ärkefienden som ständigt ska tillintetgöras. Att påbudet gäller total förintelse framgår av 5 Mosebok 25: 17-19: "Kom ihåg vad Amalek gjorde mot dig på vägen, när ni drog ut ur Egypten, hur han utan att frukta Gud gick emot dig på vägen och slog din eftertrupp, alla de svaga som hade blivit efter, medan du var trött och utmattad. Därför, när Herren, din Gud, har låtit dig få ro för alla dina fiender runt omkring i det land, som Herren, din Gud, vill giva dig till besittning såsom din arvedel skall du så utplåna minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under himmelen. Förgät icke detta."

I Sam 15:2-3 får Saul motsvarande uppdrag: "Så säger Herren Sebaot: - Jag vill hemsöka Amalek för det som han gjorde mot Israel, att han lade sig i vägen för honom, när han drog ut ur Egypten. Så drag nu åstad och slå amalekiterna och giv dem till spillo, med allt vad de hava, och skona dem icke, utan döda både män och kvinnor, både barn och spenabarn, både fäkreatur och får, både kameler och åsnor." I fortsättningen omtalas hur Samuel tar ifrån Saul kungavärdigheten, därför att han lät sina soldater ta byte av boskapen och således ej lydde och helt förintade allt vad som hade med amalekiterna att göra.

En tredje text, den som läses i anslutning till Purimfesten, är Andra Moseboken 17:8-16. Här skildras hur Josua slår Amalek med svärdsegg. Herrens löfte att totalt utplåna minnet av Amalek och fastställandet att Herren "skall strida mot Amalek från släkte till släkte."

Vad Amalek-mitzvan går ut på torde framgå klart av citaten. Jag har i aktuell litteratur sett den betecknad - såväl av supportrar som av kritiker - som "mitzvan om folkutrotning" (genocide). Men finns det verkligen personer i dagens Israel som åberopar denna mitzva? Robert I Wolkoff skriver i sitt inlägg apropå "grymma texter" - där han inte vill helt förneka att visst demagogiskt bruk av dessa undantagsvis kan förekomma - att det jag "som akademiker skulle ha gjort men inte gjorde är att granska hur förankrad bland judar/israeler ett eventuellt demagogiskt missbruk är". Och han ger f ö själv svaret, "inte alls".

Låt mig då citera professor Uriel Simon, Bar-Ilanuniversitetet: "Det finns en trend i utbildningen i Israel, som i Israels fiender ser bilden av Amalek. Denna uppfattning lärs ut i skolor och hem i bosättningarna på Västbanken och av supportrar i Israel." Detta citeras i Jerusalem Post 84-06-14 och återges i OZ veSHALOM:s Bulletin 4-5, 1984. (Fredsrörelsen OZ veSHALOM, som är klart sionistisk med starka inslag av rabbiner, har just tillkommit för att motverka den här typen av radikalisering av det israeliska samhället, som når långt utanför Gush Emunims kretsar.)

Låt mig anföra ett exempel som jag även tog upp i rättegången, från en brevväxling mellan en rabbin Shimon Weiser vid High School Yeshivan Midrashlat Noam och en tidigare elev som nu gör sin militärtjänst. Soldaten skriver: "Det är kanske så att araberna faktiskt lever enligt 'Amaleks lag', dvs att det är tillåtet att döda dem och utrota minnet av dem och inte enligt vanlig krigslag, som tillåter dödandet enbart av soldater, ej civilpersoner." Rabbinen uttalar sig i sitt svar nedlåtande om Genèvekonventionen, "hedningarnas lag" och framhåller istället Torah och dess utvecklingar.

I sammanhanget citeras Rabbi Shimon Bar Jochals ord: "Den bäste av egyptierna ska dödas och den bäste ormens huvud ska krossas" (Mechilta, Beshalach; i varianten "Den bäste av hedningarna ska dödas" ingår påbudet av denne store rabbi, en av huvudtradenterna till Mishna, i den jerusalemitiska Talmud, Kidushin 4:11, 66c). Rabbinens svar mynnar visserligen inte ut i en direkt befallning men studenten-soldaten drar slutsatsen: "Jag måste döda dem, även om detta invecklar mig i konfrontation med militär lag." Brevväxlingen är återgiven i yeshivans årsbok Niv Hamidrashiya (Vol XI) och anger tydligen dess officiella hållning. Det är uppenbart att "Amalek-mitzvan" ingår i undervisningen.

När Chaim Druckmann, knessetledamot, hälsade två av de palestinska borgmästarna, som genom attentat lemlästats, med slutorden i Deboras och Baraks segersång: "Så må alla dina fiender förgås, o Herre!", (Domarboken 5:31) väckte det starka protester, men han försvarades i Gush Emunims tidning Nekuda av Chaim Tsuria: "I varje generation finns det en Amalek. I vår generation är vår Amalek araberna, som motsätter sig förnyelsen av vår nationella existens i våra förfäders land." (Artikeln i Nekuda 15, 1980 bär rubriken Rätten att hata.)

Rabbinen på Campus för Bar-Ilanuniversitetet, Israel Hess, har i studenttidningen Bat Kol (februari 1980) närmare utvecklat Amalek-mitzvan under rubriken Torahs mitzva om folkmord (genocide). Det är skrämmande läsning.

Låt mig avslutningsvis citera ur en av de mest lästa moderna kommentarerna till Torah, översatt till många språk, nämligen Elie Muncks Kol ha-Torah, beträffande Femte Moseboken 25:18. "Ett utrotningskrig utan förbarmande förkunnas för alla generationer. Israel skall utplåna minnet av Amalek, och denna mitzva rymmer ingen reservation; man och kvinna, barn och spenabarn, stor - och småboskap ingår i denna plikt." Vidare framhålls att kriget ska föras när man kommit till Det heliga landet. Gud har gett en ed, att från alla andra folk kan accepteras proselyter, men ej från amalekiterna.

Maimonides framhåller att en av de tre huvudplikterna för "det judiska riket" är att utplåna Amalek.

Den kvalificerade hanteringen av heliga texter kallas för exeges. Exegetiken har vuxit fram som en egen disciplin bl a utifrån insikten att många texter knappast kan tolkas rent bokstavligt. Judisk exeges har genom årtusenden brottats med bl a Amalek-texterna, varvid tolkningar och hållningssätt vuxit fram som gör sådana texter mindre farliga. Och när man hävdat den bokstavliga tolkningen har detta tidigare nästan alltid skett i en situation där judarna ej kunnat sätta makt och vapen bakom påbuden.

I och med skapandet av den judiska staten har förhållandena som bekant successivt ändrats radikalt. Idag har man en högst imponerande vapenmakt, man ger prov på expansionspolitik (Libanon) och är sedan 1967 ockupationsmakt.

Det är i detta nya läge som bruket av heliga texter kan få förödande konsekvenser. Det vet vi från fundamentalistiska riktningar inom flera religioner.

Därför såg jag som min uppgift att framförallt peka på sådana fundamentalistiska förenklade och naiva bruk av "terrortexter". Ahmed Rami är förvisso ingen exeget. Han sätter enkelt likhetstecken mellan de gamla texterna och dagens situation på Västbanken. Den hållningen kan betecknas som naiv. Vad som i sammanhanget bör kommas ihåg är att mängder av bosättare på Västbanken och Gaza och många soldater inom den israeliska armén har en lika enkel syn på hur heliga ord får direkt genomslag i verkligheten. Och jag behöver väl knappast tillägga att samma förenklade hållning delas av t ex majoriteten av prosionistiska pingstvänner i vårt land.

För att belysa dessa enkla modeller av bibelbruk använde jag mig av en avhandling i pedagogik, som vuxit fram vid Hebrew University i Jerusalem och som försvarades i Holland. Den handlade om undervisningen om torahtexter i de lägre klasserna av den statliga skolan i Israel. Detta gjorde jag för att komma den konkreta verkligheten så nära som möjligt. Att göra exegetiska djupdykningar, t ex till medeltida utläggningar, ansåg jag i sammanhanget vara minst sagt en omväg (alltså demagogi, Julian Ilicki).

För en övergripande bedömning av t ex Amalek-texterna bör naturligtvis även de avancerade exegetiska vägarna vägas in. Jag vill här blott framhålla att också flera av de stora auktoriteterna, såsom Maharal i Prag, Rabbi Judah Loew och Rabbi Moshe Soloveitchik, hävdar att Amalek-mitzvan alltjämt är tillämplig (se J David Bleich, Halakhic Problems, 1977 sid 16-17). Och Maimonides, som menar att mitzvan beträffande de sju kananeiska folken genom dessas uppblandning med israeliterna inte längre är tillämplig, gör inte motsvarande reservation beträffande Amalek.

Naturligtvis vet jag att de liberala rabbinerna Narrowe och Wolkoff aldrig någonsin skulle göra sig skyldiga till en förenklad syn på Amalektexterna m fl "terrortexter" som gör dem farliga. Jag har istället lyft fram - vilket i sammanhanget var mer relevant - de högst oroväckande tendenserna i dagens Israel, som jag på en punkt, Amalek-mitzvan, ovan belagt tillräckligt brett (jag har många fler referenser) och tillräckligt förankrat i det israeliska samhället.

Menar Wolkoff fortfarande att detta är ett marginalfenomen, som man inte behöver ta på allvar? I så fall har han en helt annan uppfattning än tillskyndarna av OZ veSHALOM, som på blodigt allvar bekämpar denna farliga sjuka.

Jag delar deras bedömning. Och jag vill citera ett uttalande av presidenten Chaim Herzog- som väntas gästa Sverige i maj - för ett drygt år sedan, som tydligt visar att han intar samma hållning: "Jag ser ytterst mörkt på den judiska staten Israels framtid, om inte de moderata rabbinerna på nytt tar över fältet."

Avslutningsvis vill jag återvända till klappjakten - hetsen mot min person. I UNT illustreras Holmbergs insändare med Hitler och förbimarscherande heil-hyllande soldater. I Judisk Krönikas februarinummer omges en artikel mot mig, där jag tillskrivs uppfattningar som jag inte hyser om Holocaust och Anne Franks dagbok, av min bild tillsammans med Goebbels! Vad är det egentligen för krafter som släpps lösa?

Jan Bergman


Tillbaks till Jan Bergman-arkivet

Tillbaks till svenska huvudsidan

Till Radio Islams sidor på andra språk