Martin Brandt

 

25   Kap. XX.   DÖD AT KONKURRENTERNA!   Ingen har under årtiondenas lopp gjort så mycket och så arbetat på att fördyra de svenska böckerna som Moses, personifikationen av det Bonnierska förlaget. I själva verket fortfor konkurrensen att vara rätt besvärlig hela 1800-talet ut, hindrande Moses från att driva upp priserna för sina bokfabrikationsvaror så, som han skulle önskat. Kring sekelskiftet började det emellertid ljusna för Moses' fördyringsplaner. Det ena större förlaget efter det andra lyckades han ju först att genom varjehanda manipulationer underminera, för att därefter i det för Moses behagliga ögonblicket lägga vantarna på dem samt införliva dem med Bonnierförlaget, som efterhand kom att bli moderförlaget för en hel dynasti av adoptivyngel. Och naturligtvis gick det bär liksom alltid i liknande fall, så fort konkurrensen upphör: priserna drevos steg för steg i höjden. Dock saknades det ej strävanden i motsatt riktning. Det ena nya förlaget uppstod efter det andra med öppet förkunnat syfte att verka för billiga böcker. Det blev en hård kamp för Moses, ty billighetsförlagen drevos ofta av energiskt och ungt folk, som inte gåvo tappt i första ronden. Ännu är det väl inte alldeles glömt, hur bokmarknaden fylldes först med böcker till 1 kr. eller 1: 50, riktigt dyra ända till 2 kr., men också massor för 50, ja ända ned till 25 öre. Och detta ingalunda för vare sig små häftesvolymer eller värdelös skräplitteratur, utan arbeten på flera hundra sidor, ofta av framstående författare, svenska (155) eller utländska, samt omsorgsfullt tryckta på gott papper. Detta låter ju för oss, sena tiders barn, som en vacker saga. Men det heter ju också, att vackra sagor äro aldrig långa. Moses, som alltmer förtvivlat rivit sig i skägget och inför jätteupplagorna av 50- och 25-öresböcker börjat frukta för en ny syndaflod och världens undergång, fann dock på råd. Han upptäckte att det med hans förbindelser inom affärsvärlden fanns massor av utvägar för att misskreditera alla förargliga konkurrenter, inte bara hos leverantörer av papper och boktryck, utan också hos de utländska förlagen, ifråga om översättningsrättigheters överlåtande och dylikt. Mindre svenska tryckerier kunde helt enkelt bli varnade, ifall de ej lovade avstå från vidare samarbete med de misshagliga förlagen. Moses hade långa armar och kunde få både tryckning, pappersleveranser och bankkredit avklippta eller tvinga konkurrentförlagens husvärdar att uppsäga dem till omedelbar avflyttning, med mera sådant. Huvudansträngningarna inriktades emellertid till sist på att helt enkelt köpa upp de misshagliga förlagen. Dessas innehavare fingo välja inför utsikten till oblidkelig förföljelse, först och främst naturligtvis ekonomisk sådan, mellan att framhärda i sin trafik utan att kunna hoppas på att kunna i längden hålla sig uppe eller att kapitulera. De flesta av dem funno det också klokare - eller åtminstone bekvämare - att i godo göra upp och ta emot en så och så stor rund summa kontant, mot förbindelse att för framtiden låta Moses och de övriga stora förlagen bestämma bokmarknadens priser. På så sätt lyckades det också att undan för undan (156) ta död på förlagen ifråga. Ett av de framgångsrikaste och yngsta var det Dahlbergska, och ifråga om detta fick innehavaren Dahlberg ett anbud, att om han ville nedlägga sin rörelse genom skenförsäljning till Moses-förlaget, så skulle han i gengäld få utom kontant gottgörelse kontrakt på någon underordnad befattning för så och så många år hos Moses. Dahlberg kröp, med all sin utbasunerade amerikanska smartness, snart fram till korset och tog emot den Hirschelska guldpåsen, samt fick därefter alltså snart en regelrätt fot i bakdelen, bort från det Hirschelska förlaget. Detta skedde emellertid i grevens tid, ur Moses' synpunkt. Ungefär samtidigt utbröt nämligen kriget, det olycksaliga kriget för miljoner och åter miljoner, men över alla förväntningar lyckosamma för geschäftmakare och spekulanter. Först och sist för sådana med "egendomsfolkets" blod i ådrorna, och dess tendenser i sin mentalitet. Tack vare befrielsen från den hotfulla konkurrensen från billighetsförlagens sida kunde nu under krigs-, kris- och gulaschåren bokprisen drivas i höjden till den grad, som ej haft någon motsvarighet vare sig senare eller tidigare. Ja, nu rann sannerligen för Moses-geschäftet här i landet upp en i ordets egentligaste bemärkelse gyllene tid även ifråga om själva bokfabrikationen, ehuru denna då ej längre var geschäftets enda bransch. Våra läsare erinra sig säkert dessa år, då den minsta roman kostade en 12-15-20 kr., varjämte i långa banor omtryckes alla möjliga gamla klassikers "Samlade skrifter", i upplagor avsedda för äkta skinnband med så och så många karats guldsnitt, samt till totalpris av så och så många hundra eller upp till tusen- (157) talet kronor. Allt avsett för att fylla gulaschens bokhyllor av valnöt eller rosenträ. Det var under denna festliga tid, som Moses också bl. a. startade sitt förut omnämnda skandalösa "Biografiskt lexikon". Ännu i dag spöka den tidens Moses-böcker med påtryckta boklådspris från 15 till 50 kr. eller mera, de spöka i realisationsfönster bland andra billiga böcker och kunna numera fås för en krona eller ett par. Men de ha haft sin tid, då Moses gladeligen lät den stora allmänheten, som inte ens då kunde betala de skamlösa gulaschprisen, stå sitt kast. Kunde man inte betala, finge man låta bli att läsa, så enkelt var Moses' resonnemang, och de som inte orkade med, hotades snabbt med stämning och polis. Moses måste tyvärr finna sig i att så småningom, dock mycket sakta och gradvis, sänka sina oblyga ockerpris till något rimligare belopp. Man finge väl vänta och hoppas på nästa världskrig. Ja, kanske rentav ligger än i dag i de Bonnierska lagerkällarna en del av dessa ominösa gulaschupplagor i skinn och guld väl emballerade, avsedda att plockas fram och sändas ut i rörelsen, så snart det bara smäller härnäst . . . Men trots Hirschel-förlagets numera, ej minst genom världskriget så oerhört ökade maktställning har det då och då förekommit, att nya konkurrentförlag uppkommit, som kunnat bjuda värdefulla bokverk, t. o. m. verkliga praktverk, till priser, som måste verka på Moses som formliga slag i ansiktet. Inte ens den annars så beskedliga tidningspressen har, trots Moses' hotfulla förargelse, kunnat underlåta att inte bara införa de fräcka konkurrenternas annonser utan också skänka dem erkännande omnämnanden i sina text- (158) avdelningar. Dessa företag ha emellertid i allmänhet ej sett dagen i Stockholm, ty där har det Bonnierska tyranniet, för att ej säga skräckväldet inom bokförlags-, boktryckeri och bokhandelsvärlden, numera knappast några gränser. I Malmö och Göteborg däremot synes man inte vara fullt så skräckslagen, eller fullt så villig att finna sig i ett självtaget monopol. Men det har dock oftast stannat vid försök, och i allmänhet ha de blivit skäligen kortvariga. Och mot dessa efterkrigstidens konkurrenter ha herrarna Bonnier gått till väga med en hänsynslöshet utan gräns, av en helt annan art, än när det för 20-30 år sedan gällde att ifråga om billighetsförlag sådana som Dahlbergs förlag, Nordiska förlaget och vad de allt hette bara mota Olle i grind. Den gången stannade det ju i det stora hela vid inköp av konkurrentförlagen mot utbetalande av visst skadestånd. Men de nyaste konkurrentförsöken ha besvarats från Moses' sida med de mest perfida intriger och skumraskmanövrer, som i vissa fall lett till ohjäplig ruin för de upproriska, vilka varit nog fräcka att inbilla sig, att den så beprisade svenska näringsfriheten skulle gälla också på bokförlagsområdet. Åhnej, så illa är det väl icke! Ännu leva de gamla gudar - Moses och hans Jahve! Kulturförlag kallar Moses sitt förlag, men ämnar absolut inte gå in på, att den kultur, som Moses-förlaget sprider, blir för billig. Då skulle den ju annars kunna förlora i anseende och värde. Moses vet, vad kulturen bör kosta i form av s. k. Moses-böcker. Med andra ord: det är Moses, som bestämmer bokprisen här i landet.