Efter att den judiske kulturchefen i Expressen, Leif Zern, refuserade flera av mina genmälen skrev jag till honom följande brev:

Stockholm 1989-04-19 Bäste Leif Zern,

Vid vårt telefonsamtal gav jag uttryck åt min spontana upprördhet över att flera gånger i Expressen ha utsatts för kategoriska avfärdanden som antisemit utan att få mina genmälen publicerade. Tyvärr fick jag då inte fram ett mera sakligt och nyanserat resonemang - men har nu skriftligt avfattat de bärande skäl som jag vill redovisa.

Jag vill hoppas att du allvarligt skall överväga att låta införa mitt genmäle. Självfallet accepterar jag att du själv eller någon av dina medarbetare efteråt kommenterar mitt inlägg. Huvudsaken, som jag ser det, är ändå att jag skall få komma till tals i Expressen (där på annan sida nyligen Per Ahlmark angripit mig med ur sitt sammanhang lösryckta sammanpressade referat, ofta från citerade källor som de inte angivit). Kom ihåg att jag som ansvarig utgivare för Radio Islam är åtalad men inte dömd för "hets mot folkgrupp" och att jag därför bör ha rätt, pressetiskt att i Expressen försvara mig mot de i tidningen sa ofta framförda anklagelserna för att bedriva antisemitisk förtals- eller hetspropaganda (som ju strider mot gällande lag). Närradiosändaren Radio Islam når endast Stockholmsområdet och antalet lyssnare torde endast vara en bråkdel av den rikstäckande tidningen Expressens läsare. Min bok "Vad är Israel?", utgiven på eget förlag, har förtigits av massmedierna och åtalats av JK. Det är, det inser du säkert, otäckt, nästan kusligt att offentligt bli smädad och därmed personligen förnedrad utan att få försvara sig. Det är som att bli fysiskt slagen medan man är bunden till händer och fötter. På det sättet skall vi inte i Sverige lösa meningsmotsättningar.

Med vänliga hälsningar

Ahmed Rami

Box 316, 101 24 Stockholm