Ätterna Airth, Arrhenius v. Kapfelmann, Bagge, Barelay, Barnekow, Beck-Friis, Bennet, Bratt, Dickson, Falkenberg, Fleetwood, Freidenfelt, de Geer, Gren af Rossö, Hallencreutz, Hamilton, von Hofsten, Holst, von Horn, Hästesko, von Jacobson, Kuylenstierna, König, Lagerhielm, Löwenhielm, Mörner, Naucler, von Otter, Ouchterlony, Palmstierna, Posse, Printzen-sköld, Röhss, af Sandeberg, von Seth, von Sydow, Tamm, Tham, Uggla, Wachtmeister, Weidenhjelm, Wijk, af Wingård, Wrede, Åkerman m. fl.

Från den döpta judesläkten Kalm i Braunschweig härstammade enligt Vadstena-arkivarien och hovintendenten Örnberg en Salomo Calms, vars sonson Heinrich Joachimssohn Calms var borgare i Hamburg. Den sistnämndes son Hans Calms invandrade till Göteborg, där han dog som krämare 1710.

Med ofrälse Kajsa Seth (vars moder var dotter av en göteborgskrämare Fistulator, jude enligt överstelöjtn. Fröding) hade han en son och fyra döttrar. Dorotea Calms var hustru åt ofrälse An-

dreas Heger, ofrälse krämaren Niklas Matsen och ofrälse räntmästaren Per Silvander i Göteborg. Av hennes sex barn hade Niklas Matsen en dotter Dorothea, som med krämaren Anders Oterdahl i Göteborg hade dottern Ingeborg. Denna äktades av ofrälse kamreraren Fredrik Åkerman i Göteborg. Dennes äldste kände stamfader Erik Åkerman, död som svensk tullnär och borgmästare i Viborg 1739, har falskeligen utgivits vara en ättling av Revalbiskopen Kristian Mikaelsson Agricola, som 1584 adlades. Av judemestisen Oterdahls åtta barn giftes Fredrika Åkerman med herr af Wingård n:r 2159, ärkebiskop i Uppsala, adlad 1799 för sin faders förtjänster. Denne officierade nämligen vid kronprins Gustafs dop. Allmogesläkten Wingårds första namnkunnige stamfader var pastor i Krokstad i Bohuslän, död 1645 »av trolleri».

Judemestisen Anders Åkerman, handlande i Göteborg, hade en dotter, som giftes med ofrälse häradshövdingen K. Ekström.

Judemestisen Filip Åkerman, handlande i Göteborg, hade fyra barn, av vilka en dotter giftes med ofrälse borgmästaren L. Dahlström i Oskarshamn, medan Wilhelm Å. blev handlande i Göteborg och fader till tre barn. Av dessa blev Rikard bokhållare i Chicago (och fader till två barn) och Hedvig hustru åt handlanden Kristian Röhss i Göteborg av en ofrälse tysk släkt, som falskeligen utgivits för adlig och tillagt sig ett vapen, bestående av en förgylld ros i blå sköld. Att släkten skulle ha

 kommit »från Finland eller Holland» är en ostyrkt uppgift. Äldste kände stamfadern hette Roijss och levde omkring 1700 i Kleben, Sachsen. Av judemestisen Åkermans tre barn giftes Sigrid Röhss med friherre Falkenberg n:r 255, försäkringsman i Göteborg, som hon skänkte en dotter. Ätten Falkenberg räknar sina anor från en brandenburgare Hans F., som levde i femtonde seklets senare del. En hans ättling fick 1625 svenskt adelspatent såsom kapten vid Sörmlands fotfolk, och dennes sonson fick titeln »friherre till Trystorp» 1733. Judemestlsen Eva Falkenberg äktades 1927 av ofrälse löjtnanten Wenne vid Livregementets grenadjärer.

Niklas Åkerman, borgmästare i Mariestad, hade fyra barn, av vilka Niklas blev kungl. sekr., Alexis, konduktör, Selma hustru åt ofrälse borgmästaren Anders Lang i Mariestad och Emilie hustru åt ofrälse handlanden Sven Teodor Bergman i Skövde.

Judemestisen Fredrik Åkerman n:r 2320, gift med en judinna Benedicks, blev i egenskap av landshövding adlad 1843, men dog barnlös. Hans ofrälse broder »smidesdirektören» August Åkerman hade åtta barn, av vilka Gustav blev överdirektörsassistent i Järnvägsstyrelsen och Viktor handlande i Stockholm. Den senare var fader till Gunnar Å., kansliråd i försvarsdepartementet, och Helena A. gift med ofrälse geologi-professorn Holmquist vid tekniska: högskolan i Stockholm. »Smidesdirektörens» yngste son Henrik Åkerman blev diplomat och var bl. a. svensk-norsk envoyé i London. Av hans tre

barn blev Gustaf professor i nationalekonomi i Göteborg och Johan docent i nationalekonomi i Lund, medan Lisa blev hustru åt greve Mörner n:r 60, löjtnant, kammarherre och godsägare å Sonstorp i Östergötland, vilken hon skänkt sju judemestiser. Denna ätt säger sig härstamma från en romersk borgare, och ättevapnet. skulle tillagts en krona av den rödskäggige Fredrik v. Büren-Staufen. Den till svenska riddarhuset inlämnade genealogien börjar dock först i femtonde seklets mitt med en brandenburgare Mörner. Stellan Mörner, vilken begynt sin bana såsom dräng i Carl IX:s tjänst, fick såsom ståthållare å Åland svenskt adelspatent 1627. Från honom härstamma alla nu levande svenska släktmedlemmar. En hans son fick i egenskap av landshövding titeln »friherre till Morlanda» 1674 och en dennes son erhöll såsom generalguvernör grevetitel 1716.

Slutligen blev »smidesdirektörens» dotter Johanna Åkerman hustru åt kamreraren Julius von Sydow. I Tyskland har det funnits flera adelsätter med namnet Sydow, men den sedan omkring 1730 i Sverige levande familjen S. har här icke erkänts såsom adlig (en släktmedlem blev i egenskap av landssekreterare adlad 1830 i primogenitur, vadan han förut var oadlig). De oadliga släktlinjerna återfinnas i Gerbers och Klebers privata »adelskalender». Den till Sverige invandrade stamfadern var saltkokare i Kalmartrakten.

Judinnan Dorotea Calms son göteborgskrämaren Harder Matsen hade en dotter, som giftes med handlanden Gustav Santeson. Denne hade börjat sin bana som handelsbiträde i Göteborg och därpå sysslat med sillsaltning i ett litet skjul på Björkön och slutligen tjänat en förmögenhet. Liksom hustrun tillhörde han den herrnhutiska sekten. Småländska ofrälse soldatsläkten Santeson räknar sina anor från en underofficer som levde i sjuttonde seklets mitt. Av judemestisen Matsens åtta barn giftes äldsta dottern med handlanden Olof Bredberg i Göteborg, och hennes broder Benkt Lars Santeson, generalauditör vid livbrigaden, måste, ruinerad av spel, ge sig av till S:t Petersburg, där han livnärde sig såsom språklärare, medan brodern Sante Johan blev handlande i Göteborg och fader till tre döttrar, av vilka en såsom sinnessjuk intogs å Växjö hospital.

Elisabet Ulrika Santeson giftes med bryggarsonen professorn Elias Björck i Göteborg av en ofrälse västgötisk allmogesläkt från Vedum. Hennes son Gustav Björck blev biskop i Göteborg och fader till sju barn. Av dessa var Ernst komminister i Göteborg och poet, Ludvig pastor i Vinberg. Av hans åtta barn blev Ernst pastor i Gräsgård och Gustav assessor i Göteborg samt Sven och Karl präster i Göteborgs stift.

Biskopsdottern Ellse Björck giftes med ofrälse pastorn Karl Heuman i Morlanda av en ofrälse tysk djäknesläkt, invandrad till Sverige i början av

1700-talet. Av hennes sex barn var Elis Heuman kungl. hovpredikant och fader till 5 barn. Av dessa är en son litteratör i Paris. Sigrid K:dotter H. hade barn med ofrälse pastorn Söhrman i Värö; Agnes R. hade barn med ofrälse komministern Rextus i Göteborg; Hedvig H. hade barn med ofrälse komministern Törnqvist i Fjärås.

Biskopsonen Karl Björck hade sex barn, av vilka Harriet giftes med organisten Otto Ullman i Uppsala av en ofrälse släkt från Kristinehamn; Anna Björck giftes med ofrälse fängelseläkaren Uddenberg i Varberg och Ida B. med ofrälse vanföreläkaren Holmdahl i Hälsingborg. Karl Björck blev assessor i Göteborg och brodern Erik blev läkare i Mölndal.

Biskopsdottern Amalia Björck blev hustru åt friherre Fleetwood n:r 49, som av en sjökapten och själv handlande i Göteborg (hennes fars mors morbrorsdotters son, alltså även han judeättling). Ätten Fleetwood härstammar från Miles Williamsson F., en borgare i Southampton, vilken blev uppbördsman I London och vars son George tog svensk sold och tjänade sig upp till generalmajor. Såsom sådan fick han 1654 titeln »friherre till Jälunda». (Hans broder uppges ha varit en upprorsmakare mot kungahuset Stuart och gift med en dotter av usurpatorn »Cromwell» av krögarsläkten Williams). Av judeättlingen Björcks sju barn är Harald Fleetwood hovceremonimästare, kammarherre, »rechtsritter» av den privata johannitorden, serafimeror-

dens registrator, m. m. Brodern Gustav har varit jordbrukare och är ävenledes privat johannitriddare. Brodern Georg är amanuens i Livrustkammaren och Karl-Mårten kammarherre och landskamrer, f. d. serafimerordenskanslist och privat johannitriddare samt änkling efter Sophie Bernadotte, comtesse de Visborg (luxemburgisk titel av 1892), sondotter av konung Oscar II.

Någon romantiskt anlagd panegyrist har sökt leda Bernadottes anor tillbaka till »de till Sydfrankrike invandrade babylonska sarerna» (sic!). Greve Wrangel trodde honom härstamma från en oadlig småborgare Jean de Pouey. Emellertid är den förste säkre stamfadern en senare Jean Bernadotte, vilken i slutet av 17. seklet levde som vävargesäll i Pau (Basses-Pyrenées)*.

Judinnan Dorotea Calms sondotter Dorotea Eli-

* Efter stenkastningen mot judarna i Stockholm hösten 1838 gav Aftonbladet spridning åt ett rykte att judarna hade för avsikt att i sin synagoga uppställa två statyetter av sina gynnare, den ena föreställande statssekreteraren Skogman, den andra »en person av israeliternas egen nation», såsom det sades. Denne omnämnde person skulle vara Bernadotte (enligt Oláns bok om Judarna på svensk mark). Från judehålI höras ofta insinuationer om Bernadottes judiska börd.

Även konung Carl XIII synes ha haft denna uppfattning. I sitt bekanta örebrobrev av 1810 till överståthållaren Skjöldebrand i Stockholm skrev han: »För tusan djävlar! On veut mettre à ma coté le nommé Bernadotte, juif de naissance et jacobin à bonnet rouge. Au diable tous les jacobins!»

I övrigt hänvisas till »Semi-Gotha» 1913. sid. 106. Familjen Bernadotte har intet som helst samband med den judisk-itallenska krämarsläkten Ponte-Corvo, vars namn man kan se på butikskyltar i Rom och annorstädes i Italien.

sabet Matsen hade med krämaren Gustav Santeson sonen Karl Gustaf. Denne blev komminister i Örgryte och fader till 6 barn, av vilka en dotter giftes med krämaren Johan Olof Gullbransson i Varberg och en annan med stadsläkaren Kapfelman-Arrhenius i samma ort. Denne räknade sina anor från en redan i sextonde seklets slut till Sverlge invandrad fanjunkare Kapfelman, död 1607 i Linköping, där sonen blev krämare. Släkten har falskeligen utgetts vara en bayersk adelsätt. Örgrytekomministerns yngsta dotter giftes med apotekaren Gren i Göteborg, som hon skänkte två döttrar, av vilka den ena giftes med jordbrukaren Broberg i Änggården vid Göteborg. Släkten Gren uppger sig härstamma från en dansk skeppare, vars sonson 1487 skulle ha fått adelskap av kung Hans II v. Oldenburg. Ättlingarna ha uppgått i skärgårdsallmogen på svenska västkusten. Riktigheten av den i Tersmedens apokryfiska adelskalender införda stamtavlan har icke kontrollerats. (Den store vetenskapsmannen Svante Arrhenius tilIhörde en svensk släkt, som på intet vis är befryndad med den ovannämnda Arrhenius v. Kapfelman).

Av örgrytekommunistern Santesons söner blev Gustav disponent för Surte glasbruk och Bernhard apotekare i Varberg. Av den senares tio barn giftes Maria med handlanden Broberg i Göteborg och Margareta med stadsnotarlen Sandegren och läkaren Lindholm. Karl S. blev bolagsingenjör, brodern Bernt läkare och Göran bolagsdirektör i

A.B. Curator samt fader till tre barn, därav en dotter gift Vranér. Henrik S. blev kemist och fader till tre barn, vilka Gösta är statsopograf vid rikets allmänna kartverk och Karin gift med kaptenen Elis Thuresson i Byggnadskåren samt Märta med generalen Sylvan. Denne tillhör en ofrälse skånsk allmogesläkt från Löderup.

Örgrytekomministern Santesons yngste son Karl var professor och överkirurg vid Serafimerlasarettet samt fader till fyra barn. Av dessa blev Harder jordbrukare i Forsby, Södermanland, och fick med judinnan Ida Philipson två söner, av vilka Karl S. är amanuens i Nobel-biblioteket. Den sistnämndes farbroder Henrik Santeson var vice häradshövdIng, riksgäldsfullmäktig och direktör för Nobelstiftelsen. Av hans fyra barn med judinnan Fränekel blev Per S. assessor i Svea hovrätt och Karin S. har två barn med regementsintendenten kaptenen S. E:son von Hofsten n:r 1794. Denna värmländska allmogesläkt är från Hofsten i Köla socken, varefter namnet tagits. Bengt R. blev som sekreterare i kommerskollegiet adlad 1726.

Överkirurgen Santesons yngste son Gustav blev professor vid Karolinska institutet i Stockholm. Av hans fyra barn blev en son lektor.

Judinnan Dorotea Calms sondotter Dorotea Elisabet Matsen hade med handlanden Gustav Santeson sonen Bernt Harder Santeson. Denne, som uppfostrats hos herrnhutarna, var en vittfamnande köp-

man men förlorade större delen av sin förmögenhet på spekulation med Götakanalaktier. Trots sitt judeblod var han nog patriotisk att till riksdagen inlämna en motion, vari föreslogs att den franskfödde arvprinsen borde uppfostras av svenska lärare, vilken motion väckte sådant misshag, att man från kungligt håll rent av fordrade Santesons huvud! Han hade med Johanna Dorotea Matsen sex barn, av vilka en dotter giftes med lantbrukaren Adolf Andersson i Dämman och en annan med friherre von Otter n:r 150, överstelöjtnant vid flottan. Denna ätt räknar sina anor från en i trakten av Bremen av okända föräldrar född Kasten Otter som invandrade till Sverige, där han började sin bana som hovbetjänt. Han dog 1657 såsom handlande i Örebro. Hans son Salomo tjänade sig upp från skrivbiträde till amiralitetskamrerare och fick såsom sådan adelskap 1691 och såsom landshövding friherretitel 1719.

Av judemestisen Santesons åtta barn blev Karl Gustav Otter viceamiral och marinminister samt fader till fyra barn. Dottern Anna giftes med friherre Beck-Friis n:r 278, förvaltare i Harg och preses i Lantbruksakademien. Denna danska bondeätts äldste kände stamfader Lasse Beck levde omkr. 1500 såsom klosterföreståndare i Slagelse. Korfitz Ludvig Beck blev svensk major och fick 1723 svensk adelsintroduktion under namnet Beck, vartill han senare lade Friis. En hans son fick i egenskap av riksråd barontitel 1770, och i denna

baronisering inneslöts även en annan son, stamfader åt den nu levande ätten.

Av judeättlingen v. Otters fyra barn blev Karl Beck-Friis fideikommissarie till Harg i Roslagen, Jockum ryttmästare vid Livregementets dragoner och Johan sändebud i Shanghai samt innehavare av ett dussintal ordensdekorationer. Deras syster Eva Beck är gift med ofrälse amiralen Tamm, innehavare av ett dussintal dekorationer. Denna ätt räknar sina anor från ofrälse borgaren Sebastian Tham i Landsberg, Sachsen, vilkens son Vollrat blev handlande i Göteborg och fader till Sebastian Tham. Denne arbetade sig upp från handelsbetjänt till kommerseråd och fick som sådant adelskap 1716. En ättling förklarades av k. m:t (14/8 1800) adelskapet förlustig men blev ånyo adlad 1826 och fick 1843 barontitel, allt i primogenitur.

Judemestisen Elsa v. Otter giftes med viceamiralen Dyrssen, tillhörande en ofrälse holsteinsk jordbrukarsläkt, vars stamtavla börjar med en Hans Dirssen (= Didriksson), död 1587. En ättling blev 1840 jordbrukare i Västergötland. Av Elsa Ton Otters sex barn äro två söner sjöofficerare och två kaptener i Göta livgarde. En deras syster är gift med ofrälse kaptenen Looström, kanslisekreterare i finansdepartementet, av en uppländsk allmogesläkt, som tagit namn efter Lohärads socken. Hennes yngre syster är gift med ofrälse ryttmästaren Francke.

Marinminister v. Otters son Kark.blev artilleri-

major och privat preussisk johanniterriddare samt fader till tre döttrar, av vilka Elisabet är skild från en ofrälse tysk och omgift med en ofrälse köpman Sucksdorff. Hennes syster Maud har två barn med generalstabskaptenen Karl Karlsson v. Horn vid Livgardet till häst, vars tyska släkt räknar sina anor från en handlande i Hamburg, vars sonson såsom köpman slog sig ned i Sverige. Släktbeståndet återfinnes i Gerber's och Kleberg's kalendrar.

En av överstelöjtnanten von Otters döttrar giftes med herr Printzensköld n:r 478, ryttmästare vid Smålands husarer. Denne räknar sina anor från den av okända föräldrar födde tysken Johan Printz, vilken tjänade sig upp från gemen musketör till svensk major och som sådan fick adelskap 1649; han mördades 1658 å Bornholm.

Judemestisen Santesons son Bror Salomo v. Otter var major och fader till fyra barn, av vilka Salomo är överstelöjtnant, arméfördelningsintendent och riddare av den privata Johanniterorden. Av hans två barn är sonen köpman och dottern har två söner med herr Tham n:r 1508, jordbrukare i Getinge. Denne räknar sina anor från ofrälse borgaren Sebastian Tham i Landsberg, Sachsen, vilkens son Vollrat blev handlande i Göteborg och fader till S. Tham, som arbetade sig upp från handelsbetjänt till kommerseråd och fick adelskap 1716.

Judemestisen Santesons son Fredrik Vilhelm von Otter blev amiral och statsminister. Av hans sju

barn är Kasten kammarråd, sekreterare i Nobelstiftelsens styrelse, Fredrik är överstelöjtnant och Oskar är f. d. kapten i Kongo. Statsministern v. Otters dotter Helja Sofia giftes med viceamiralen Alarik Hansson greve Wachtmeister n:r 25. - Av dessas tre barn är Alarik Waehtmeister kommendörkapten. Ebba Wachtmeister har två döttrar med herr Uggla n:r 100, kapten vid Livregementets grenadjärer. Denna ätt härstammar från bonden och rusttjänaren Klas Hansson i Bosgård i Söderköping i sextonde seklets början. Elsa Wachtmeister har 3 söner med kaptenen Fritz Henriksson v. Hofsten n:r 1794 i Örebro. Släkten Wachtmeisters uppgivna härkomst från tyskordensriddare har numera avförts såsom ohållbar. Transbaltiska genealoger tro släkten vara ursprungligen svensk. Soldaten och förmannen Axel »Wallmeister» (vallmästare) var 1515-20 wachtmeister i Arensburg å ösel och tros ha varit farfader åt Hans Wachtmeister, som dog i Reval 1590 såsom svensk kapten för en fänika tyska ryttare. Själv skrev han sig något oblygt »Kungl. Majestäts till Sverlge fältmarskalk och ryttmästare». I egenskap av kapten hade han adlats 1578. En hans sonson fick titeln »friherre till Björkö» 1651. Titeln »greve till Skunkenberg», senare kallat »Johannishus», är av 1687.

Den värmländska allmogesläkten von Hofsten är från Hovsten i Köla socken, varifrån namnet tagits. Benkt Hofsten blev som sekreterare i kommerskollegiet adlad 1726.

Judemestisen Santesons dotter Augusta v. Otter giftes med ofrälse vice häradshövdingen Kugelberg, vilken räknade sina anor från finske soldaten Lasse Olsson i Kullo by, Borgå socken, varefter namnet Kul(l)berg, senare Kugelberg, antagits. Av v. Otters tre barn giftes Lotten Kugelberg med brukspatronen Anton Olsson i Gisslarbo, svensk, österrikisk och italiensk ordensriddare. - Vilhelm Kugelberg blev direktör för Ackumulatorfabriken Tudor i Stockholm och fader till Bertil, direktör i bankernas förhandlingsorganlsation i Stockholm. - Anna Kugelberg giftes 1889 med hovrättsassessorn Laurell.

Judemestisen Santesons yngsta dotter Aurora v. Otter giftes med ofrälse majoren Tisell, direktör vid tvångsarbetsanstalten i Karlskrona. Han härstammade från en smed i Tisareboda i Hallsbergs socken i Närike, varefter namnet Tiselius, senare Tisell, tagits. - Av majorens tre söner blev Ivan Tisell läkare i U.S.A. och M. A. C. Tisell bokhållare i Järnvägsstyrelsen. Av den sistnämndes fyra barn blev en dotter gift med en ofrälse dansk konsul Holst och en annan dotter har varit gift med herr v. Seth n:r 1505, regementsintendent vid Livregementets husarer, vilken hon skänkt en judemestis, som efter sin fader blir ättens huvudman. Ktten von Seth härstammar från en av okända föräldrar född skattfogde Boman, vars son Johan B. adopterades med namnet v. Seth och fick introduktion i riddarhuset 1809.

Av major Tisells söner blev Henrik stationsinspektor i Mörbylånga och fader till Elsie, som har ett barn med herr Freidenfett n:r 1102, byråingenjör i RiksförsäkrIngsanstalten. Denne härstammar från en av okända föräldrar född Freudenberg, vilken tjänade sig upp från gemen dragon till officer och vars son Göran Hans Kristoffersson kallade sig Freldenfelt och 1686 såsom regementskvartermästare adlades.

Judinnan Kajsa Calms hade fem barn med handlanden Johan Brulin och Hieronymus Nissen i Göteborg. Den sistnämndes dotter Lisa Nissen blev hustru till handlanden Niklas Sahlgren och kaptenen Karl Hästesko.

Judinnan Maja Calms hade med handlanden Erik Nissen i Göteborg fem barn, av vilka en dotter gifts med Niklas von Jacobsson n:r 2121, handlande i Göteborg och på finansiella grunder adlad 1756. Hans farfars fader, Nils Jakobsson »Jyde» från Malmö, var tullnär i Landskrona. - Av judemestisen Nissens fyra barn blev Jakob von Jacobsson kansli e. o. notarie i utrikesexpeditionen.

Sofia Nissen hade tre barn med Petter Teodor König n:r 1481, handlande och kargör i Göteborg, en sonson av en i Bremen född jordbrukarson Henrik König, vilken blivit krämare i Stockholm och på »finansiell väg» förvärvat adelskap 1714. - Av halvjudinnan Nissens barn blev Henrik König kargör och hade med en kusin (judemestis) en son som blev hovrättsauskultant.

Elsa Nissen hade ett barn med sin svåger Henrik König n:r 1481, handlande i Göteborg.

Judinnan Anna Greta Calms hade med handlanden Lorentz Bagge i Göteborg fjorton barn. Ofrälse släkten Bagge, som på intet vis sammanhänger med de adliga släkterna Bagge, räknar sina anor från pastorn Nils Bagge i Krokstad, vilkens son Fredrik Nilsson blev krämare i Marstrand. Av judinnan Calms söner blev Gotthelf Bagge handlande i Hamburg, Emanuel handlande i Varberg (han hade nio barn), Benjamin handlande i Göteborg (hans son Lorentz Petter blev hovråd), och Johan Fredrik handlande och senator i Lübeck. Av den sistnämndes sju barn giftes en dotter med sockerbagaren Gravenstein på Klingenberg och en annan med predikanten Hertel i Lübeck.

Judemestisen Traugott Bagge blev bodexpedit hos mähriska brödraförsamlIngen i Salem, Nordamerika, och hade med Rachel Nicholson fyra barn, av vilka en dotter liktades av Samuel Benjamin Vierling, läkare i Salem; sonen Charles Frederick Bagge blev krämare i Salem och fader till sju barn. Av dessa blev Rebecka hustru åt biskopen Shultz i de mähriska församlingarna i Nordamerika, och en annan åt en sadelmakare Brietz i Salem.

Judemestisen Ehregott Bagge blev generalsuperintendent och överpastor i Koburg; av hans fem barn blev Ehregott skolrektor i Frankfurt am Main. Av dennes fem barn blev Hermann Bagge skolföreståndare i Friedriebsdorf vid Homburg v. d . H., och en hans dotter äktades av pastorn Fritsch i Ruppertsburg i Hessen. Frankfurterrektorns andre son Harald Bagge blev stadsfysikus i Frankfurt a. M., där en av hans döttrar blev målarinna och en son handlande, medan en annan son blev maskiningenjör i Kassel.

Judemestisen Elieser Bagge blev handlande i Göteborg; av hans nio barn blev en dotter hustru åt handlanden Sernström i Göteborg och Elieser Bagge blev adjunkt i Meeder vid Koburg. Den senare hade tio barn, av vilka en dotter äktades av professorn Schubert i Vachdorf, Meiningen och senare av skolläraren Immler i Koburg; en annan dotter giftes med pastorn Sinnhold i Tröchtelborn och en tredje med pastorn Lommer i Heilingen, medan de två yngsta döttrarna blevo gifta med Study och Lippold. Av sönerna blev Wilhelm Bagge revisor i Neustadt och hade åtta barn. Döttrarna äktades av dockafabrikanten Mittlacher i Sonneberg, krögaren Mönch i Sonnefeld, filmakaren Fromann i Koburg, smeden Buhmann, stadskassörsbiträdet Straib och bagaren Sollmann. Sonen Karl Bagge blev hovskådespelare i Koburg och av hans barn blev en son agent i Hamburg och en annan sadelmakare i Koburg.

Meederadjunkten Elieser Bagges son Ehregott blev rektor i Koburg och fader till tre barn, av vilka en dotter giftes med kammarmusikanten Moericke i Koburg, medan en son blev musikdirektör i Basel och en annan pastor i Weissenbrunn. Av den sistnämndes fem döttrar blev en hustru åt skriftställaren Heinrich Schaumberger, en annan hustru åt handelsskolläraren Röttger i Danzig, och en tredje åt en apotekare Dolpmann, och en fjärde hustru åt handlanden Junghans. Meederadjunktens son Christian Bagge blev överpastor i Meeder och hade sex barn, av vilka döttrarna giftes med professorn Wächter i Rudolstadt, räntkommissarien Müller i Koburg, pastorn Kuntz och pastorn Immler i Ahorn (en kusin), medan Ralmund Bagge blev pastor i Gauerstadt och fader till fem barn. Av dessa blev en son inspektor i Lorrach, Baden, en annan farmare i Texas och en tredje bryggare i Rodach, medan en dotter blev hustru åt pastorn Zorn i Betwar vid Rothenburg a. d. Tauber.

Ernst Bagge blev läkare i Philadelphia och hade med ett okänt fruntimmer en dotter.

Meederadjunktens son Karl Bagge uppges ha blivit jägmästare i Rossach och ha haft åtta barn, av vilka en dotter giftes med smeden Müller i Koburg, medan en son var bokhandelsbiträde och en annan kassör i Koburg; en tredje son blev tenngjutare i Koburg, vilket hantverk även utfördes av hans två söner, medan döttrarna blevo

gifta med resp. korgmakaren Wagner, ingeniören Brose i Elbing och bankbokhållaren Krauss i Paderborn. En fjärde son blev bleckslagare i Sonnenfeld och fader till sex barn, av vilka två söner blevo handlande och två döttrar gifta med resp. postassistenten Sauer i Hildburghausen och elektroteknlkern Leise i Koburg.

Om den tidigare omnämnde Göteborgshandlanden Elieser Bagges nio barn må vidare nämnas, att en son blev provisor i Lübeck, en annan matros, en tredje revisor i Ostindiska kompaniet och en fjärde, Benjamin, kateket i Göteborg. Den sistnämnde hade nio barn, av vilka en son blev bokhållare i Göteborg, en annan bodbiträde i Kristinestad, Finland, en fjärde vice häradshövding och en femte, Jonas, föreståndare för svenska riksbankens sedeltryckeri. Av dennes sex barn blev en son bibliotekarie i Kgl. biblioteket i Stockholm, en annan kamrer i svenska musikaliska akademien, samt Per Jakob föreståndare för riksbankens sedeltryckeri.

Per Bagge hade fyra barn, av vilka en dotter blev målarinna och en annan giftes med pastorn Wessberg i Gustavs pastorat, Lunds stift; Otto Bagge blev auditör vid Karlskrona grenadierer och fader till åtta barn.

Jakob Bagge hade sju barn, av vilka Nils blev boktryckare och Börje handlande i Stockholm (han fick med en gymnastikdirektör fyra barn) ; Märta blev hustru åt med. lic. Göran Nordensson i Stock-

holm och Sigrid åt handlanden Axel Beskow i Saltsjöbaden, vilken hon skänkt fyra barn, bland dem marinlöjtnanten Kurt Beskow och dottern Karin Beskow, gift med köpmannen Otto Kottmeier i Buenos Ayres. Ofrälse hantverkssläkten Beskow torde ha tagit sitt namn efter byn Beskow i Preussen och räknar sina anor från en skräddare B., död 1790 i Stralsund. -

Tora Bagge är hustru åt handlanden Harald Frestadius i Stockholm (firma Borgenstjerna & C:o) och har skänkt 3 judemestiser åt denna från Fresta i Alunda socken härstammande allmogesläkt, vars förste kände stamfader var klockare i Närtuna.

Elisabet Bagge är hustru åt översten Lagerhielm n:r 792 och har med honom sju judemestiser. Ätten räknar sina anor från klockaren Björn Hansson i Stafnäs, Värmland, vilkens son tog namnet Staffander innan han kallade sig Lagerhielm. Den sistnämnde fick såsom häradshövding adelskap 1668. -

Vidare må nämnas, att Lina Jonasdotter Bagge var hustru åt direktören Nauclér i Koltransport A-B. i Stockholm och att en hennes syster blev hustru åt riksbankkommissarien Törnblom. Ofrälse handlandesläkten Nauclér utger sig för att vara en gren av »den gamla adliga ätten Vergen i herredömet Justingen i Schwaben», men härstammar i verkligheten från en till börden okänd handlande Olof Nauclér, som levde i Stockholm i slutet

av sextonde seklet. Lina Bagge begåvade släkten Nauclér med talrika judemestiser.

Den förutnämnde Göteborgkateketen Benjamin Bagges dotter Malin äktades av komministern Emanuel Svensson i Tegnaby; Pella äktades av Kongahäradskrivaren Lundblad och Lotta av herr Kuylenstjerna n:r 1304, f. d. fänrik vid Hallands bataljon, senare lantbrukare i Sotanäs, Gunnarps socken. Denna nederländska hantverkarsläkt räknar sina anor från Jan Jakobszoon Kuyl, som fick arbete vid slussbygget i Göteborg, där han omkom 1661. Dennes sonson Jan Willemszoon Kuyl ändrade namnet till Kuylenstjerna och tjänade sig upp från kajutvakt till officer; såsom överstelöjtnant vid flottan fick han adelskap 1693. - Judemestisen Lotta Bagge hade med Kuylenstjerna åtta barn, av vilka äldsta dottern äktades av pastorn Johan Karlsson Stenhufvud i Okome, torparson från Krogsered, vilkens barn kallade sig Kuyler. En annan dotter äktades av ofrälse missionären Ouchterlony i Ostindien av en falsk adelssläkt, som räknar sina anor från skepparen John Thomasson Ouchterlony från London, död i Karlshamn 1778. Förgäves har släkten sökt härleda denne från den redan på 1200-talet florerande ätten Ouchterlony de Kelly, »som enligt traditionen härstammade från det på 800-talet störtade piktiska kungahuset i Scotland».

Av judemestisen Lotta Bagge-Kuylenstjernas söner överflyttade en till Mexico och en annan blev

handlande i Kristinehamn. 'Av den senares fyra barn är Olga Kuylenstjerna folkskollärarinna i Stockholm, Adolf blev bokhållare i Lübeck och Teodor är maskiningeniör i Pittsburg, där han kallade sig »Uhr», och fader till en son, Ivar.

Lotta Bagge-Kuylenstjernas yngsta son blev stationsinspektor vid Halmstad-Nässjö-banan, och av hans tre barn är jägmästaren Gösta Kuylenstjerna generaldirektör i domänstyrelsen och fader till fyra barn.

En hans dotter är hustru åt artillerikaptenen W. E:son Centerwall, vars stamfader var kyrkovaktmästare i Lund och påstås ha varit av en belgisk färgarsläkt Croy. En annan dotter är hustru åt en friherre Palmstierna. n:r 220, av en släkt som uppgivit sig vara av »norsk uradel» men som i verkligheten härstammar från Per Persson Kula i Södermanland, vilkens son kallade sig Nycopensis efter Nyköping. Den sistnämnde blev pastor i Stigtomta, efter vars prästgård Skillra barnen kallade sig Schiller(us) och Schillerfelt. Måns Månsson Schiller kallade sig Palmstierna. Såsom kommissarie fick han adelspatent 1692, och hans son Nils Månsson Kula-Schiller-Palmstierna fick barontitel 1747.

Judinnan Anna Greta Hansdotter Calms äldsta dotter Kajsa Lisa Lorentzdotter Bagge blev hustru

åt de tre ofrälse Göteborgskrämarna Danlel Runge, Johan Jenssen och Henrik Henriksson Bratt, handlande i Uddevalla, mördad 1763. Denna Bratt-släkt, - som ej äger känt samband med varken den adlade ätten n:r 49 eller de falska »adelsätterna», riktigare krämarsläkterna Bånge-Bratt från Brätte, och Bratt i Mariestad, - räknar sina anor från handlanden Arvid Johanson Bratt i Uddevalla (i slutet av sjuttonde seklet). Dennes sonson hade med judeättlingen Kajsa Lisa Lorentzdotter Bagge sonen Benjamin, som blev direktör för Grönländska kompaniet i Göteborg. En hans son blev handlande i Helsingfors och fader till vice häradshövdlngen Bratt, sekreterare hos Stockholms överståthållareämbete. Av den sistnämndes döttrar giftes Natalia med ofrälse vice häradshövdingen K. M. Florman och telegrafkommissarien Gerhard Ericsson i Gävle. Gurli Bratt äktades av ofrälse överstelöjtnanten Axel Åkerman och hennes syster Harriet av vice häradshövdingen O. L. Rhodin i Göteborg, som hon skänkt tre judeättlingar, av vilka sonen Karl-Filip blev forstmästare. Ofrälse västgötiska allmogesläkten Rhodin härstammar från Rudet i Åsbräcka socken. Torparsonen Jonas Hans son Rhodin blev bohuslänsk pastor i Solberga och äktade ofrälse Johanna Maria v. Schmeerfelt, vars farfars fader krögaren v. Schmeer i Stockholm uppges ha varit en son av den katolske kommendanten Hans v. Schmeerfelt, Burggraf von Sons am Rhein, vilken borg tillhörde den katolske ärke-

biskopen i Köln. Hon är stammoder för allmogesläkten Rhodin från Rudet.

Slutligen blev Brita Bratt hustru åt brukidkaren Aug. Lundeberg i Gävle av en från Botkyrka socken härstammande ofrälse allmogesläkt. Av hennes sju judiskt betonade barn giftes Else Lundeberg med bankkassören Sveu Harald Petterson i Gävle. Filip Lundeberg blev officer, brodern Knut forstmästare, Birger handlande, Lars vägingenjör.

Om vi nu återgå till judemestisen Benjamin Henriksson Bratt, är att anteckna, att hans dotter Vilhelmina giftes med ofrälse Göteborgshandlanden David Airth, med vilken hon hade sonen William Airth, död 1876. Han brukade skryta med att han när som helst kunde återvända till Skottland och bära titeln »earl of Airth».

Vilhelmina Bratt var även hustru åt handlanden Robert Jamesson Dickson i Göteborg och blev därigenom stammoder för hela den nu florerande äldre grenen av denna ofrälse hantverkarsläkt, som falskeligen utgivits såsom »en gren av den skotska uradliga släkten Keith». Två söner av en Järnhandlare Dickson i Montrose i Skottland inflyttade i 1800-talets början till Göteborg, där de blevo handlande. Den äldre hade med judeättlingen Wilhelmina Bratt fyra barn, av vilka handlanden Edvard Robertsson Dickson i sin tur hade tretton barn. Isabel Dickson blev hustru åt vice häradshövdingen Faxe, auditör vid Jönköpings regemente. Den

ofrälse skånska allmogesläkten Faxe har tagit namn efter Faxö på Själland.

Wilhelmina Dickson giftes med ofrälse handlanden G. S. Barclay i Göteborg. Denne har utgivits vara skotsk adelsman, men återfinnes icke på stamtavlan över Barelay baronets of Pierston (titel av 1668). Ej heller har uppdagats något samband med den 1648 i Sverige adlade och för länge sedan utgångna släkten Barelay n:r 562 eller med Fitzhardinge earls of Berkeley (titel av 1679). M. Lagerberg har i sin okritiska bok »Göteborgare» omnämnt den ofrälse handlandesläkten Barelays pretentioner på härstamning från normandiska vlkingar.

Judinnan Anna Greta Hansdotter Calms dotters sondotters sonson, ofrälse George Edwardsson Dickson, först bokhållare i London, sedan nämndeman och ägare av Kolboryd i Västergötland, blev Vasakommendör och styrelseordförande i Göteborgs bank och Göteborgs Inteckningsgaranti A.-B. Av hans fyra barn är Florence gift med kammarherren greve Posse n:r 51, som hon skänkt två judeättlingar. Släkten Posse, som givit sig själv ett mycket förnämligt ursprung, kan möjligen räkna sina anor från väpnaren Jöns Lagesson i Nordankärr i Dalsland (omkring 1450). Grevetiteln är av 1706.

Jane Edvardsdotter Dickson giftes med herr af Sandeberg n:r 2094, kapten vid Västgöta-Dals regemente. Denna västgötiska allmogesläkt räknar sina

anor från jordbrukaren Jonas Benktsson i Sandhem i Börstig s:n, vars son efter födelsebyn kallade sig Arenius och blev fader åt Göteborgshandlanden G. Sandberg, vilkens son, ävenså handlande, förskaffade sig adelskap 1772 och kallade sig »af Sandeberg». Den senares svärmoder Sarah Pinkow tros ha varit skotsk judinna. Upplysning därom vore av värde.

Av judeättlingen Jane Dicksons sju barn hade Edward af Sandeberg »ingeniörsaffär» i Portland i U. S. A. och en son David, som blev advokat i Oregon.

William af Sandeberg, är major i Göta artileriregemente och fader till tre barn, av vilka en son är sjöofficer.

Fredrik af Sandeberg-, reservkapten i Västgöta regemente, är kammarherre och fader till två barn. Isabella af Sandeberg är änka efter ofrälse läroverksadjunkten fil. kand. Kristian von Sydaiv i Vänersborg, som hon skänkt två judeättlingar, av vilka en son blev hovrättsnotarie och advokat i Göteborg, och en annan son länsnotarie i Vänersborg. I Tyskland har det funnits flera adelsätter med namnet Sydow, men den sedan omkring 1730 i Sverlge levande familjen Sydow har här icke erkänts såsom adlig (en släktmedlem blev i egenskap av landssekreterare adlad 1830 i primogenitur, vadan han förut var oadlad). De adliga släktlinjerna återfinnas i Gerbers privata »adels-

kalender». Den till Sverige invandrade stamfadern var saltkokare i Kalmartrakten.

Judeättlingen Jane af Sandeberg giftes med läkafen Gershom W. Guinness i London, död 1927, och Eleonora af Sandeberg med d:r med. Lundblad, f. d. bataljonsläkare, lasarettsöverläkare i Vänersborg, vilken hon skänkt 5 barn. Ofrälse västgötiska allmogesläkten Lundblad härstammar från ödegården i Ugglums socken, och namnet antogs av Jonas Pettersson L., död 1824 som underofficer vid Västgöta kavalleri.

Emily Dickson blev hustru åt Göteborgshandlanden Erik Olsson Wijk av en från Viken å Hisingen härstammande ofrälse allmogesläkt. Familjenamnet antogs av sjömannen Erik Olsson Wik, död 1818.

Av judeättlingen Emily Dicksons döttrar har Mary Wijk tre barn med ofrälse f. d. statsmiulstern, göteborgslandshövdingen och riksmarskalken Oskar von Sydow av samma såsom adlig icke erskända släkt som i detta kapitel redan omnämnts.

Gerda Eriksdotter Wijk har varit hustru (skild 1924) åt herr Weidenhjelm n:r 1314, ättens huvudman, f. d. överstelöjtnant i Svea livgarde, f. d. adjutant hos kung Oscar II, kabinettskammarherre, riddare av den privata preussiska johanniterorden m. m. - Denna allmogeätt räknar sina anor från

smålandsdrängen Arvid Laksson, som öppnade handelsbod i Söderköping och vars sonson Lars Larsson Weidman tjänade sig upp från gemen soldat till kapten och som sådan fick adelskap 1694.

Av judelätlingen Gerda Wijks fyra döttrar är Agnes Weidenhjelm biträde hos Biografiskt lexikon i Stockholm, och Märta har två söner med Bernhard Ewerlöf, underlöjtnant och direktör i Stockholms Kexfabrik. Sistnämnda ofrälse allmogesläkt tror sig härstamma från Gästrikland men har sitt namn efter Everlövs socken i Skåne.

JudeättlIngen Gerda Weidenhjelm har tre söner med kammarrättsnotarien friherre de Geer n:r 312, son av f. d. statsministern och landshövdingen i Kristianstad.

Släkten har påstått sig vara »en urgammal brabantlsk ätt, utgrenad i husen Hanial, Brialmont, Geer», men detta påstående kan icke urkundligen styrkas och betvivlas t. o. m. av den eljest rätt godtrogne Elgenstierna. Greve Wrangel omskar och förkastade utan vidare de tolv första generationerna på familjens till riddarhuset inlämnade genealogi. Till Finspång i Östergötland inflyttade omkring 1620 Louis de Geer, vars antavla på mödernesidan torde uppvisa judiskt inslag. Namnet »De Geer», som betyder kilen, gaffeln eller ljustret, torde ha tagits efter släktmärket, eller vice versa. »De» är nederländskans bestämda artikel och ingalunda ett adelspredikat. Den till Sverige invand-

rade Louis de Geer var en typisk industririddare, för vars metoder hans processer med Norrköpings borgerskap äro belysande. Synnerligen olycklig är ur rashygienisk synpunkt hans import av vallonska arbetare, vilkas blod i stor utsträckning inficierat förut rasrena nordiska släkter. Louis de Geer adlades 1641 och en gren av släkten fick 1797 titeln »baron till Finspång».

I samband med ättens förmodade juderelationer må nämnas att svenske adelsmannen B. J. L. De Geer, nederländsk baron van Jutphas (död 1903), var professor i hebreiska och österländska språk, och av hans tolv barn giftes en dotter 1878 i Utrecht domkyrka med Henry van Son, född 1856 i Patti på Java, död i Amsterdam 1914 (från vilken hon blev skild). En skriftlig förfrågan om hans eventuella släktskap med judefamiljen van Son eller von Son i Hamburg har icke besvarats.

Judemestisen Vilhelmina Bratts son Charles Dickson blev läkare i Göteborg. Han har låtit avmåla sig iklädd frimurarekostym och krönt tavlan med sitt »adelsvapen». Han var riddare av Carl XIII:s orden, nordstjärnekommendör och hade sju barn. Hans dotter Harriet giftes med ofrälse jordbrukaren Henning Schale, vilken hon skänkte fyra judemestiser. Av dessa blev Henning Schale överstelöjtnant och Sten Schale kapten i I.4 samt svärdsriddare. Släkten, som utan bevis förmenar sig kommen från Holland, fanns redan i sjuttonde

seklets mitt bland Onsala sockens allmoge i Halland.

Robert Dickson blev överståthållare i Stockholm. Hans utseende var tydligt judiskt. Han var riddare av Carl XIII:s orden. Hans äldste son jur. kand. Charles D. blev direktör i Svenska bankförenlngen och Karl XIII:s riddare samt gift med Ida Saphira Theel. Hans syster Eliza Dickson är hustru åt friherre Barnekow n:r 230, kapten i N. Skånska Infanteriregementet, kammarherre, riddare av den privata johanniterorden m. m. Släkten är ej, såsom påståtts, identisk med den gamla mecklenburgska adelsätten Barnekow, varav medlemmar på 1300-talet invandrade till Sverige, utan uppträder tidigast å Rügen. Från Danmark invandrade en medlem till Skåne, och Kristian Hansson Barnekow fick 1664 introduktion i svenska riddarhuset. En hans sonson fick i egenskap av landshövding och generalmajor barontitel 1750.

William Dickson, styrelseledamot av Skaraborgsbanken i Stockholm, fick fem barn, av vilka äldste sonen blev löjtnant, den andre, Patrik, har varit österrikisk ryttmästare och Hedvig är hustru åt greve Hamilton n:r 86, f. d. ryttmästare vid Smålands husarer, vilken hon skänkt tre judemestiser. Denne påstår sig vara av samma släkt som de engelska hertigarna av Abercorn och direkt härstamma från de franska hertigarna av Chatelherault, vilkas nordiske stamfader med Gånge-Rolf skulle ha kommit till Normandie, där hans ättlingar bl. a.

burit titlarna »sire de Beaumont, comte de Mellent» m. fl. En famlIjemedlem skulle 1066 med Guillaume-le-bastard ha kommit till England, där han begåvats med 91 län och grevskapet Leicester!!... Allt detta vidkommer icke den till Sverige invandrade familjen Hamilton, vilken räknar sina anor från irländaren Hugh Johnsson H. av osäker härkomst, vilken tog svensk sold 1680. Hans broder Malkolm hade redan i svenska hären tjänat sig upp från pikenerare till major och såsom sådan fått begärt adelspatent 1664. Som överste fick han 1689 titeln friherre till Hageby, och brodern Hugh blev delaktig av baroniseringen. En den sistnämndes son fick 1751 såsom generalmajor titeln »greve till Barsebäck». Stammodern för hela greveätten var en ofrälse handlandedotter i Göteborg. - - -

Agnes Marika Charlesdotter Dickson hade sju barn med herr Mörner n:r 91, ryttmästare vid Kronprinsens husarer. Denna släkt säger, att den härstammar från en romersk borgare och att ättevapnet tillagts en krona av den rödskäggige Fredrik v. Büren-Staufen. Till svenska riddarhuset har dock inlämnats en geneaologi, som börjar först i femtonde seklets mitt med en brandenburgare Mörner. En Stellan Mörner, vilken börjat sin bana såsom dräng i kung Karl IX:s tjänst, fick såsom ståthållare å Åland svenskt adelspatent 1627. Från honom härstamma alla nu levande Mörner i Sverige.

Av judeättlingen Dicksons sju barn blev Krister

Mörner hovrättsråd i Svea hovrätt, Karl Mörner ryttmästare vid Skånska kavalleriet, Marianne Mörner lärarinna, Greta Mörner omgift med ofrälse översten Tarras-Wahlberg vid Smålands artilleri, överadjutant hos konungen, innehavare av 14 dekorationer, och Ebba Mörner har tre barn med baron Wrede n:r 44, agronom i Lund och broder till släktens huvudman. Ätten Wrede har falskeligen uppgivit sig vara en gren av italienska furstehuset Colonna! Livlandssoldaten Henrik Kaspersson Wrede »frälsade 1605 vid Kyrkholm kung Karl IX:s liv, i det han lämnade denne sin häst men blev själv av polackerna i stycken sönderhuggen, varför hans barn begåvades med Elimä fjärding samt i skölden en häst med kunglig krona». Titeln »friherre till Elimä» är av 1653. - - -

Judemestisen Karl Fabian Wrede är artllleriofficer i Kristianstad, och systern Elsa har en dotter med reservlöjtnanten friherre Bennet n:r 154, (= »Benktsson»), av en skotsk släkt, som 1650 inkom till Sverige och där fick adelspatent 1675. Barontiteln är av 1719.

Marianne Wrede har en son med garveriverkmästaren Kuylenstjenta n:r 1304.

Emmy Charlesdotter Dickson giftes med Fredr. And. Lor. Hallencreutz, ryttmästare vid Kronprinsens husarer, adjutant hos konungen, svärdsriddare m. m. Han återfinnes icke å riddarhusets stamtavla över adliga ätten n:r 2015, en allmogesläkt från byn Hallen vid Umeå, adlad 1756. - - -

Maggie Charlesdotter Dickson blev hustru åt herr Löwenhjelm n:r 1791, överste och chef för Norrlands dragoner, kammarherre, svärdsordenskommendör m. m. Denna hantverkaresläkt räknar sina anor från en vallon, vilken som tornbyggare fått arbete i Sverige, där han dog omkring 1560. Hans son blev pastor i Nor i Värmland, varefter ättlingarna kallade sig Norenius, senare ändrat till Nordberg. Gumme Gummesson N. antog namnet Löwenhjelm; såsom assessor i Göta hovrätt fick han 1725 adelskap.

Av judemestisen Dicksons fem barn är Karl Löwenhjelm överläkare i Löt, Malmby, Wilhelm L. ryttmästare vid Livregementet till häst, Crispin L. f. d. ryttmästare och direktör, och Amelle L. har fem barn med handlanden Oskar Dickson i Stockholm av sistnämnda släkts yngre gren, som hittills icke behandlats i denna utredning.

Slutligen hade jordbrukaren James Henry Dickson fem barn, av vilka Harriet blev gift med ofrälse jordbrukaren Kristian Thesen från Norge och Kate med ofrälse handlanden Tidholm i Örebro, medan Rolf blev advokat i Örebro.

Det har stundom sagts att semialliansernas fara överdrivits, »enär fortplantningen upphör redan inom de första generationerna». Denna uppfattning är falsk. Föreliggande studie visar

att ensamt göteborgsjuden Hans-Heinrichsohn Kalm-Calms representeras i svenska riddarhuset (och bland pretentionsadeln) av ätterna Airth, Arrhenius von Kapfelmann, Bagge, Barelay, Barnekow, Beck-Friis, Bennet, Bratt, Dickson, Falkenberg, Fleetwood, Freidenfelt, de Geer, Gren »av Rossö», Hallencreutz, Hamilton, von Hofsten, Holst, von Eorn, Hästesko, von Jacobsson, Kuylenstjerna, König, Lagerhjelm, Löwenhielm, Mörner, Nauclér, von Otter, Ouchterlony, Palmstierna, Posse, Printzensköld, Röhss, af Sandeberg, von Seth, von Sydow, Tamm, Tham, Uggla, Wachtmeister, Weidenhjelm, Wijk, af Wingård, Wrede, Åkerman etc.