Ska
historien vara
en helig Bibel?
[JK:s
stämningsanökan Aktb. 10, p 26.
Uttalande som sändes den 11/12/88]
"De
flesta av oss har helt enkelt
accepterat en allmänt etablerad
version av vad som hände under
nazismen. En del sådana
etablerade sanningar om historiska
händelser har visat sig vara
myter. Människor med inflytande,
även intellektuella, har
fått många att tro på
grova historieförfalskningar.
Varför kan då en endast
måttligt historiekunnig person
känna sig säker på att
Förintelsen ägde rum? Det
kunde ju röra sig om en myt. Om
endast en version av det historiska
förloppet är tillåten,
har folk inget starkt skäl att tro
på dess sanningshalt. Ett
påstående som behöver
lagens skydd kan man misstänka
är en
myt."
Svante
Nycander (DN:s chefredaktör), DN
18/4-1992.
"Om
man inte får diskutera och
ifrågasätta förintelsen
så upphör den att vara ett
historiskt faktum, då blir det
som en dogm och överförs till
den mytologiska
sfären."
(professor
Hjärpe: under hans
vittnesmål i
rättegången mot Radio
Islam.)
|
Revisionister,
det är sådana som i ljuset av nya
eller förbisedda fakta omprövar
vedertagna uppfattningar. Alla seriösa
historiker går emot opportunism och
propaganda och därför är de
naturligtvis obekväma sådana som
makten vill tysta ned när man inte kan
likvidera dem eller spärra in dem. Det
måste särskilt framhållas att
den s k revisionistiska historieuppfattningen om
andra världskriget, alltså där
man starkt ifrågasätter den
ständigt återkommande sionistiska
propagandatesen, att 6 miljoner judar, och
ytterligare ett okänt antal miljoner andra,
kallblodigt mördades av nazisterna -
huvudsakligen i gaskammare, det måste
framhållas att denna revisionistiska
historieuppfattning inte avfärdas i den
muslimska arabvärlden som vanvettig, vilket
är fallet i Sverige och i övriga
västvärlden på grund av det
synnerligen starka sionistiska greppet om
opinionsbildningen. I den muslimska
världen, som omfattar bortåt 900
miljoner människor, större delen av
tredje världen, utanför Kina
alltså, har man frigjort sig från
den sionistiska maktapparaten. Där är
man sunt skeptisk till sionistiska judar och
deras propaganda, väl medveten om att de
ljuger alltför ofta i egen sak och
använder sig av skamlöst förtal
mot sina meningsmotståndare. Av bitter
erfarenhet vet man i den muslimska världen
att den sionistiska staten Israel och hela den
världssionistiska organisationen som
stöder denna inkräktarstat är
byggd på lögner. Därför
menar man, i de muslimska arabstaterna, är
det inte alls på något sätt
osannolikt att sionisterna ljugit när de
ständigt talar om att det nazistiska
Tyskland under andra världskriget
förintade 6 miljoner judar. Varför
skulle de tala sanning om det, när de
bevisligen ljuger om så gott som allt
annat? Också sioniststaten Israels egna
dokument har ju visat hur sionisterna har
ljugit. Om det inte skulle räcka med vad vi
i den muslimska arabvärlden ideligen kunnat
påvisa och även flera seriösa
västerländska forskare har
påvisat. Detta är ju skälet till
att vissa seriösa västerländska
revisionisters verk ges ut fritt i
arabländerna och där läses och
studeras med intresse. Liksom att man
också läser Sions Vises Protokoll
för att bättre förstå de
sionistiska maktsträvandena i hela
världen. I den muslimska världen
förekommer ingen sionistisk inpiskad censur
och inga sionistiska pekpinnar om vad man skall
tycka eller bli upprörd över. Man
beklagar endast att västvärlden med
sin betydande kultur och avancerade vetenskap
på många områden har sjunkit
så i djupaste förnedring, att man
där låter sionistiska
propagandacentraler styra människornas
åsiktsbildning med massor av lögner
och fantastiska uppgifter om hur miljoner judar
skall ha viljelöst, likt beskedliga
får förts till gaskammare i tron att
dessa skulle ha varit duschrum. Att de
därefter skulle ha förintats i
krematorieugnar utan att de väntande
judarna anat något ont. Och sedan att
många av dem, över etthundratusen
enbart i Israel, skulle ha överlevt enbart
från ett av dessa s k
förintelseläger, nämligen
Auschwitz.
Vi i arabvärlden som gärna
berättar sagor om de mest fantastiska
levnadsöden och mirakulösa
räddningar undan faror och
försåt - man kan bara tänka
på Tusen och En Natt vi tycker att det
hela verkar minst sagt föga
trovärdigt. Därför tycker vi att
det är intressant när vissa
västerländska revisionister i grunden
avslöjar denna gigantiska sionistiska
propagandasvindel. Vi blir inte
förvånade. Vi får bara
bekräftat vad vi från början
starkt misstänkte, nämligen att
här var det en hel del skumma saker
begravda redan från början. Det stank
lögner och bluff om det hela och vi
kände lukten i våra näsborrar -
den sionistiska propagandans illaluktande
stank.
FRåGOR OM
HOLOCAUST
När vi här i Radio
Islam nu ingående har redovisat den
revisionistiska kritiken av sionistpropagandans
tal om den s k förintelsen eller Holocaust,
så har vi alltså valt att
återge den i Australien välkände
och respekterade juristen och
medborgarrättskämpen John Bennetts
sammanfattande uppsats (publicerad i boken
Israels makt i Sverige av Ahmed Rami, Sthlm
1989, sid 461-482) jämte den
därpå följande kompletterande
redovisningen av historierevisionisternas
kritiska granskning.Var och en som, utan
förutfattad mening, uppmärksamt
lyssnat på dessa anföranden (och vi
hoppas att flera av våra lyssnare har
bandat dessa anföranden, då vi nu
sänt dem i repris)
[Aktb. 10, p 27, 11/12/88]
alltså var och en måste rimligtvis
inse att den s k nazistiska massutrotningen av 6
miljoner judar och flertalet i gaskammare -
är ingen annat är än en
väldig propgandabluff, som de sionistiska
judarna kunnat mångla ut på grund av
sin oerhörda makt över
västvärldens opinionsförmedling,
i undervisning och utbildning, liksom i
massmedier, press och radio, TV, filmindustri
och i hela underhållningsindustrin. Denna
makt utövas med moralisk, psykologisk och
även social terror. Det innebär att
den, som inte tror på det otroliga och
osannolika, avfärdas som moraliskt
onskefull, psykologiskt farlig eller sjuk och
blir helt totalt socialt utfrusen. Denna
vedervärdiga och ytterst
försåtliga terror (som beskrivs
ingående i Sions Vises Protokoll) och med
genialt kuslig skarpsynthet beskrevs av den
framlidne engelske författaren, George
Orwell, i dennes välkända bok "1984",
måste vi alla ovillkorligen frigöra
oss ifrån, annars är vi inte fria
människor och vår demokrati är
då bara ett narrspel av en
demokrati, en demokrati
endast till namnet. I själva verket endast
en rädslans och fruktans skendemokrati,
där människorna aldrig vågar
tänka fritt och ännu mindre
vågar tala ut och stå för sin
åsikt. Ett samhälle med medborgare
som är antingen totalt okritiska och
osjälvständiga eller som är
alltför rädda att utöva sitt
kritiska intellekt och stå för sin
uppfattning. Att ett sådant samhälle
inte är en fullmogen demokrati utan bara en
skendemokrati, det inser nog var och en efter en
stunds eftertanke. Låt oss erinra på
nytt om några av de viktigare
frågorna som John Bennett ställt.
1
- Varför skall vi tro på något
som aldrig har bevisats utan bara på
partsinlagors påståenden. Ingen
domstol i ett rättssamhälle
fäller en misstänkt för t ex mord
utan att bevis föreligger mot den
åtalade misstänkte
förövaren att han verkligen
begått mordet. Faktum är att när
det gäller ett så gigantiskt brott
som att ha mördat 6 miljoner judar och
dessutom ytterligare ett antal miljoner andra
människor, som den tyska statsledningen
skulle ha begått under andra
världskriget, så föreligger det
faktiskt inga bevis, endast
påståenden och vissa indicier som
aldrig skulle ha varit tillräckliga
för en fällande dom i ett
rättssamhälles domstol. Det bör
tilläggas att segermakternas tribunal i
Nürnberg, som dömde den nazi-tyska
statsledningen, inte var en opartisk domstol och
heller aldrig framlade några bevis.
2
- Det finns inga dokument på att den
nazistiska ledningen gett order om att avliva
judar enbart därför att de var judar.
Ändå beslagtog de allierade
segermakterna efter kriget hundratals ton av
tyska dokument som visar att all ordergivning i
Tyskland var skriftlig. Chefen för judiskt
dokumentationscentrum i Tel Aviv, dr Arjek
Probovi, medgav i samband med Eichmann-processen
i Jerusalem 1960 i den judiska tidningen La
Terre Retrouvée, i Paris den 15 december
1960, följande: "Det finns inget dokument,
undertecknat av Hitler, Himmler eller Heydrich,
som talar om utrotning av judar. Ordet utrotning
eller förintelse finns inte i de brev
från Göring till Heydrich
beträffande den slutliga lösningen i
judefrågan." - Varför? - Det enda
rimliga svaret är att Tysklands ledning
aldrig hade gett någon order om judarnas
fysiska likvidering eller förintelse.
PROPAGANDA
ISTÄLLET FÖR BEVIS
3
- Inför detta dilemma försöker
den sionistiska propagandan intala oss att
Hitler skall ha gett en order muntligt om
judarnas förintelse till Göring och
att denne i sin tur till SS-ledaren Heinrich
Himmler skulle ha gjort detsamma. Varefter denne
skulle ha muntligt gett vidare denna order till
sina underlydande hela vägen ned till varje
SS-man och att den s k Wannsee-konferensen i
Berlin kallade denna order om judarnas fysiska
förintelse för "förflyttning av
judarna österut i avvaktan på krigets
utgång". Protokollen från denna
Wannsee-konferens den 30 januari 1942 finns
bevarade och där används detta
uttryck. Nu påstår den sionistiska
propagandan att detta var ett kodord för
att inför omvärlden dölja vad man
egentligen ville och också genomförde
- dvs det gigantiska massmordet på
judarna. Men hur skulle detta kunna vara
genomförbart när det gällde en
så enormt stor operation utan någon
skriftlig order. Vilken fientlig agent som helst
skulle ju kunna under sådana
förhållanden sprida de mest
fantastiska rykten till SS-officerare och
säga t ex: 'Döda alla
försvarsmaktens generaler. Det är en
muntlig order från Führern
(underförstått som det är
strängt förbjudet av sekretesskäl
att efterforska och den som inte lyder order
avrättas ögonblickligen. Hela
idén om en muntlig order från
Hitler är här fullständigt
idiotisk. Så fungerar bara inte en
välordnad auktoritär stat, allra minst
i krig. Det säger minsta eftertanke. Men
detta begär man alltså att vi skall
tro på.
4
- Hur kommer det sig att de tyska
motståndsgrupperna mot Hitler och hans
regim, motståndsgrupper som omfattade
flera högt kvalificerade generaler med
nära kontakt med Hitler och hans stab,
däribland chefen för den tyska
försvarsmaktens
underrättelsetjänst, amiral Wilhelm
Canaris - hur kommer det sig att de inte
kände till denna gigantiska operation att
mörda flera miljoner judar och att de inte
inhämtade bevis som genast kunde ha stoppat
massmorden eller i varje fall givit de allierade
bevis? Svaret på den frågan ger sig
själv - det förekom aldrig något
planmässigt gigantiskt massmördande av
alla judar och inte heller av andra
människor.
5
- Hur kom det sig att inte heller Vatikanen, den
katolska kyrkans ledning, kände till denna
gigantiska massmordsoperation på judar och
andra i de tyska koncentrationslägren i det
ockuperade Polen med en polsk
befrielserörelse som hade kontinuerliga
kontakter med Vatikanen? Varför kände
inte internationella Röda Korset i
Genäve till denna väldiga
massmordsoperation? Sedan internationella
Röda Korset 1944, efter ihärdiga
rykten från judiska organisationer,
sände en särskild
inspektionsdelegation till det tyska
koncentrationslägret Auschwitz i det
ockuperade Polen, kunde man endast från
Röda Korsets sida konstatera att det
förekom rykten om massmord - men inga som
helst bevis. Svaret är väl här
lika givet - man kunde inte finna några
som helst bevis på någonting som
faktiskt inte förekom annat än i den
sionistiska propagandans upphettade och hatiska
hjärnor.
EN
JUDISK "RELIGIÖS" MYT:HOLOCAUST
[JK:s Aktb. 43, p 1.
Sändes den 16/12/88]
SVAR SOM
FÖDER HUNDRATALS
FRåGOR!
Det är oerhört
viktigt, att den gigantiska förintelsemyten
avslöjas, dvs den sionistiska svindeln att
6 miljoner judar skulle ha gasats ihjäl
under andra världskriget. Radio Islam har
här gjort en ovärderlig insats. I
Radio Islam har en lång rad
förhållanden redovisats, vilka vart
och ett, för sig, vederlägger den
så omhuldade myten om Holocaust. Var och
en av dessa punkter kräver en
ingående analys. Här skall bara en
grundläggande fråga beröras.
Efter krigsslutet 1945 hävdades det att
alla - eller i varje fall de mer betydande -
tyska koncentrationslägren hade varit
utrotningsläger, där judar hade
avlivats i gaskammare eller liknande
inrättningar.
Denna linje drevs också vid
Nürnbergrättegångarna. Tusentals
s k bevis, vittnesmål och framför
allt bekännelser från tyska
SS-män stödde synbart denna tes om
massmord på judar i alla
koncentrationslägren. SS-män och andra
tyskar dömdes på löpande band
för dessa s k krigsförbrytelser.
Många av dem dömdes till döden
och avrättades. Under åren som
följde kom emellertid nya fakta i dagen,
som visade att underlaget för domarna i
Nürnberg var minst sagt bräckligt.
Bevismaterialet var värdelöst eller
fabricerat. Vittnesmålen var helt
irrelevanta eller motstridiga. Bekännelser
från SS-männen hade pressats fram
under svår tortyr. Det finns t o m fall,
där torteraren öppet framträtt
och skrutit med att han torterat den senare
dömde och avrättade fången.
Detta gäller t ex i Höss',
kommendanten i Auschwitz, vittnesmål.
Således det mest avgörande
vittnesmålet av alla. Behöver det
sägas, att hela Nürnberg-processen var
en sionistisk affär? På 60-talet hade
så mycket fakta kommit i dagen, att
situationen blivit ohållbar för
sionisterna. De tvingades erkänna
felaktigheterna. Men nu komer ett av dessa
fullständigt häpnadsväckande
sionistiska lappkasten. Jovisst, sade de, allt
som sagts om utrotning av judar i gaskamrar i
läger inom de områden som idag ligger
i de tyska staterna samt Frankrike och
Österrike, det var fel. Men - och nu kommer
det häpnadsväckande - allt som sagts
om dödsläger, vilka låg inom det
område som idag tillhör Polen,
är sant!!
Sionisterna erkänner således att allt
i krigsförbrytarprocesserna, som
berörde nuvarande västländer, var
ren humbug. Liksom att rader av oskyldiga
människor dömdes, därav
många till döden och
avrättades,med denna humbug som grund.
Samtidigt ska vi då tro, att det som
gäller områden under senare sovjetisk
kontroll är oemotsägbara fakta. Det
sionisterna kräver av oss är ju
fullständigt absurt. I många fall
gällde ju anklagelserna, mot en och samma
person, i Nürnberg påstådda
brott begångna såväl i öst
som i väst. Hur ska vi kunna tro att samma
procedur leder helt rätt beträffande
öst, när den gick helt snett vad
gäller väst? Sionisternas
ståndpunkt föder hundratals
frågor, som kräver svar. Att vi ska
tro, att allt som gäller nuvarande Polen
är korrekt, innebär det t ex att den
sovjetiska rättvisan vore långt
överlägsen den västliga? Vi skall
alltså förbehållslöst tro
på Stalintidens sovjetiska
rättsapparat - detta efter allt vad vi idag
vet om Stalins skådeprocesser, t ex i
Moskva mot sina motståndare strax
före kriget, liksom liknande
tillställningar efter kriget i
Östeuropa. Bl a blev ju många judar
offer för denna stalinistiska inkvisition.
Ingen vettig människa, vare sig inom eller
utom kommunistländerna fäster ju
någon som helst tilltro till Stalins s k
rättsväsen.
SIONISTERNA
HAR SJÄLVA REVIDERAT DELAR AV EGNA
PROPAGANDATESER
Men då det gäller
tyskar, som anklagas för s k
krigsförbrytelser,
då skall vi se denna
sovjetiska rättsapparat som plötsligen
ofelbar. Situationen är ju helt fantastisk.
När det gäller den tidigare
påstådda judeutrotningen i gaskamrar
utanför det nuvarande Polen, har ju
sionisterna själva konstaterat , att
påståendena var falska. Om det nu
är utslag av antisemitisk hitlerism att
ifrågasätta förekomsten av
gaskamrar för systematisk judeutrotning,
är då inte dessa sionister
själva antisemitiska hitlerister? De har ju
förklarat, att allt tal om gaskamrar i de
områden som bildar nuvarande Tyskland, var
ren bluff. Alla auktoriteter - judiska
såväl som icke-judiska - är ense
om att påståendena om gaskamrar
för människoutrotning i nuvarande
Västtyskland saknar grund. Varför
är det då absolut förbjudet att
ifrågasätta samma sak
beträffande påstådda gaskammare
i nuvarande Polen? I Västtyskland är
det ett lagbrott att ställa en sådan
fråga och man frågar sig onekligen
varför. Om sionisterna försöker
slingra sig undan alla andra besvärande
frågor om sin Holocaust, så
måste de ändå förklara sin
egen omsvängning från tidigare
hävdade ståndpunkter.
När det gäller att avslöja de
sionistiska myterna om den s k Holocaust, har
ett pionjärarbete gjorts i USA av ett
forskningsinstitut med namnet "Institute for
Historical Review (IHR). IHR ger ut tidskriften
"The Journal of Historical Review.
Framstående forskare från olika
delar av världen har där i artiklar i
denna tidskrift fullständigt demolerat
myten om den s k förintelsen. The Journal
of Historical Review, liksom annan
grundläggande litteratur i ämnet kan
beställas på adress:
Institute
for Historical Review, PO, box 1306, Torrence,
California, 90 505
USA.
Allt fler seriösa historiker och andra
forskare menar att historieskrivningen om den s
k förintelsen måste omprövas,
dvs revideras. Dessa forskare kallas vanligen
revisionister. Finns det då något
försök från sionistisk sida att
på ett sakligt sätt bemöta
avslöjandena om Holocaust? Svaret är
entydigt: nej! Inte på någon enda
punkt har sionisterna kunnat tillbakavisa de
hundratals fakta, som avslöjar
Holocaustbluffen. Allt man har åstadkommit
är en bok med titeln "The Holcaust Denial".
Den är utgiven på ett judiskt
förlag i England. Författaren Jill
Seidel, är varken historiker eller jurist
och saknar varje porfessionell kunskap inom
relevanta områden. Stilenligt är Jill
Seidel lärare i "discourse studies",
något som kan översättas med
debatteknik eller på ren svenska -
ordvrängeri. Boken, som han skrivit,
gör inte ens en ansats att sakligt
bemöta de fakta, som slår hål
på Holocaustmyten, utan är en
osammanhängande tirad om antisemitism och
hemska nynazister. Sanningen är, att
sionisterna aldrig försökt bemöta
de revisionister, som framför tvivel
på gaskammarmyten, med sakliga argument.
Däremot söker man hysteriskt att tysta
alla dessa röster även i de
många fall då det är
fråga om tidigare aktade och respekterade
forskare. Smädeskampanjer, fysiskt
våld och misshandel, t o m mordbrand,
hör till dessa judiska kampgruppers
arsenal. Givetvis försöker man och
lyckas vanligen med att få revisionisten
sparkad från sitt arbete. En omtyckt metod
är att släpa sina motståndare
inför domstol och där få dem
dömda till oerhört höga
bötesbelopp. Det kan röra sig om
miljontals kronor. Något som givetvis
ruinerar den drabbade. Sionisterna har dock
aldrig i sak lyckats med att visa att deras
motståndare skulle ha fel.
Rättegångarna mot revisionisterna
brukar utvecklas till svidande nederlag för
sionisterna moraliskt och i sakfrågorna.
Men en sionist ger sig ju inte så
lätt. Genom diverse juridiska finter och
fabricerade anklagelser har man fått
revisionister fällda för helt andra
brott än dem de stod anklagade för.
Den som vill studera litet juridiskt finteri,
kan i sitt Nya Testamente, studera hur det
judiska Stora Rådet förfor mot Jesus.
Det kanske förvånar Radio Islams
lyssnare, att juridiskt tricksande mot
revisionister också förekommer
här i Sverige.
De revisionistiska
författarnas slutsatser efter 30 års
forskning är följande:
1
- Hitlers gakamrar har
aldrig existerat.
2
- Folkmordet, eller försöket till
folkmord, ägde aldrig rum. Med andra ord -
Hitler gav aldrig order om att någon
skulle dödas på grund av sin ras
eller sin religion.
3
- Lögnen om det
påstådda folkmordet och de
påstådda gaskamrarna är en och
samma lögn.
4
- Denna lögn
är av sionistiskt ursprung och har
möjliggjort ett gigantiskt politiskt och
finansiellt bedrägeri och det är
Israel som skördat frukterna av detta
bedrägeriet.
5
- De främsta
offren för denna lögn och detta
bedrägeri är det tyska folket, men
inte de tyska ledarna, samt hela det palestinska
folket.
6
- Den officiella sionistiska
informationstjänstens enorma makt har
hittills lyckats säkra detta
bedrägeris framgång mot dem som
försöker bekämpa det.
7
- Bedrägeriets
tillskyndare vet, att dess dagar är
räknade. Därför
förvränger de avsikten med den
revisionistiska forskningen. De sätter
på den etiketter som
"pånyttfödd nazism" eller
"förfalskning av hsitorien". De sätter
sådana etiketter på det som i
själva verket är sanningskärlek
och värn om den historiska sanningen och
rättvisan. [Sthlms tingsrätts
utskrifter av de fällda radioprogrammen.
Akt B8-4-89, Aktb. 125]
|