|
FARMORS
MATTA
Khalid har kommit till
stan med mattor, som kvinnorna hemma i byn har
vävt. En dag står han i gränden,
när Ahmed kommer från passet med
tidningarna, och han ser så där
ängslig ut, som man gör, när man
plötsligt förflyttas från
stillheten på landet till
folkträngseln och oväsendet i stan.
Ahmed minns nog hur det kändes. Han drar
Khalid i ärmen, och denne rycker
häftigt till, som om han var färdig
att ta till benen.
"Men är det inte?
Jovisst! Det är ju Yassins pojke. Den
näst äldste, va? Du heter
Ahmed."säger han. "Du ser vilket gott minne
jag har!" utbrister han och blir alldeles
upprymd av glädje över att träffa
en bekant bland alla de okända.
Khalid är på
väg till farbror Tariks butik med mattorna.
Han bär dem över axeln, hoprullade och
sammanbundna till ett avlångt bylte. Det
var tur att han träffade Ahmed, säger
han, för han var lite osäker om
vägen. Det är ju sån villervalla
här i stan, så man blir riktigt yr i
skallen.
Khalid bubblar
nästan över av pratsamhet och bryr sig
inte om att Ahmed bara är en liten pojke,
som han i vanliga fall inte skulle
bevärdiga med ett samtal. När han har
hört sig för om hur det står
till med hälsan hos Ahmed, Zaid och farbror
Tarik, säger han:
"Du ska få se
vilken fin matta din farmor har vävt! En
likadan, som hon har vävt åt din
syster, Aicha. Ja, hon ska ju gifta sej snart
med Ibrahims yngste son. Din far kommer
förstås hem till bröllopet. Det
är inte en dag för tidigt. Hur
länge har han varit borta nu, egentligen?
Låt mej se, han reste före
vårsådden. Då har han varit
borta över sju månader. Det är
lång tid, det. Ett sånt festande det
ska bli! Jo du, det blir väl
roligt?"
Sanningen att säga
har inte Ahmed hört så mycket talas
om det stundande bröllopet, och vet inte
säkert om han får åka hem till
byn då, men han svarar att det ska bli
väldigt skojigt. Han tänker på
att far kommer hem då. Äntligen kan
han få prata med far om skolan! För
den skull måste han åka
hem!
Farbror Tarik blir glad
över Khalids besök och alla
hälsningarna han har med sig. Allt
står ganska bra till därhemma i byn.
Fast det har varit svårt att få tag
i bete till fåren. Två får och
sju lamm har dött för farfar, och
även de andra familjerna har mistat lamm
och får. Getterna ger dåligt med
mjölk. Annars står det ganska bra
till , säger Khalid.
Jo, förstås.
Han glömde nämna att Hassans ko har
dött. Den låg stendöd i sitt rum
en morgon. Zaina, Hassans fru, är
säker på att det är Mammass, som
har dödat kon med sitt onda öga. Hon
var på besök några dagar innan
det hände.
"Kvinnorna tror ju
på sånt där, att somliga har
det onda ögat. Mammass borde stanna hemma
och passa barnbarna istället för att
ränna runt", säger Khalid och smuttar
på mynta-teet, som farbror har lagat till.
"Ett rent elände är det i alla fall
för Hassans, som har så många
småbarn. Vi andra blir tvugna att dela med
oss av mjölken."
Annars står det
ganska bra till, utom att skörden blev
dålig i år igen. Men det vet ju
alla, att torkan har varit svår. Flera
brunnar i byn har sinat. Ingen har råd att
vattna sina grönsaksland
längre.
Ahmeds öron
står vidöppna. Allt Khalid säger
går rakt in i honom. Han ser det,
alltsammans; byn, husen, människorna. Han
är hemma. Om brunnarna har sinat
måste kvinnorna gå till
vattenstället utanför byn och
hämta vatten om morgnarna. På bron
över vattendraget stannar de och pratar och
skvallrar. Sen återvänder de
sjungande med fyllda vattenkrus. Ahmed ser sin
mor komma med krukan på axeln, rak och
stark, skrattande...Så avlägset det
är, men ändå så nära.
Han stryker med handen över mattan, som
farmor har vävt. Khalid har brett ut den
över en av dynorna i rummet.
Han minns när de
gick ut för att samla bränsle, han,
mor och syskonen. Fram emot kvällen gav de
sig i väg, när hettan mildrats lite.
De höga, skrovliga klipporna bortom husen
glödde ljusröda i den nedgående
solens sken. På sluttningarna
överlevde bara kaktusar och andra
härdiga växter, allt annat skrumpnade
i hettan. Åt det hållet gick de
aldrig. Och det var heller ingen idé att
gå åt det motsatta hållet,
för därifrån kom
ökenvinden, och allt därborta var
överblåst med rödaktigt damm och
fin sand. Men om de gick mot väst,
nordväst, kunde de hitta sänkor med
buskar, torra, halvdöda eller ännu
levande buskar med gröna blad. Det fanns
vatten långt nere, och de allra djupaste
rötterna nådde ner till fuktiga
jordlager, som kom enstaka buskar att
grönska på ett mirakulöst
sätt mitt i den uttorkade, brunbrända
omgivningen. Därifrån kunde de
återvända hem med stora bördor
av pinnar och ved.
Farmors matta är
röd, blå och vit och mycket tjock.
Ahmed tänker på farmors knotiga och
hårda händer. De var kvicka att
slå till och ge stryk, ändå
tycker han om att känna på mattan,
som farmor har vävt med sina hårda
händer. Han skulle vilja pressa ansiktet
mot den, men är rädd att de båda
männen skulle tycka att han var barnslig.
Så han nöjer sig med att smeka och
stryka över mattan och borra ner fingrarna
i den mjuka ullen.
Farbror Tarik och
Khalid talar om det förestående
bröllopet. Yassin måste vara
nöjd, som får dottern ingift i den
förmögnaste familjen i byn, säger
Khalid.
Och farbror Tarik
håller med. "Då du, Ahmed,
åker vi allt hem till byn och
överlåter åt Zaid att
sköta ruljangsen några dar,"
säger han nytert.
ZIP
|