HOME

Vad är Israel?
av
Ahmed Rami

59  EN NATIONALRELIGION JUDENDOMEN SOM "SVENSKDOMEN"    JUDENDOMEN - EN NATIONALRELIGION (ej som kristendomen eller islam en individens religion och en religion för alla folk). LYDNAD (det bärande kravet i judendomens/mosaismens) contra TROHET. Innebörden av begreppet Lydnad i religiös mening och innebörden av begreppet Trohet kan förefalla för många, 234 som inte närmare reflekterat över saken, som likartade, identiska. I själva verket föreligger det en djup skillnad mellan Lydnad och Trohet. I den mosaiska trosbekännelsen krävs av det utvalda folket obehindrad och villkorslös Lydnad för Jahves/Herrens bud och stadgar. Denna lydnad för en högre och fruktansvärd potentat förutsätter underkastelse, som för att kunna tillfullo genomföras hos ett helt folk, kräver Övervakning och Kontroll, alltså ett system av Terror, som när Herren ger Mose order att upprätthålla den upplösta) ordningen i lägret genom att säga: "dräpen vem I finnen, vore det också broder eller vän eller frände". (2 Mos 32: 27) Terrorn i detta system understryks ju genom ständiga hotelser från Herren att utdöma fasansfulla straff, som även titt och tätt verkställs (eftersom Jahve/Herren använder sig av fiendefolk som sitt straffredskap). Kravet på Lydnad/Underkastelse medför ju inte bara ett legaliserat terrorvälde, utan även svek och hyckleri, eftersom detta krav på lydnad och obetingad underkastelse under ytterst stränga föreskrifter blir outhärdligt för många och leder till revolter, om inte genom direkt avfall och uppror så indirekt genom, just att i smyg, handla självrådligt, alltså genom svek och hyckleri. (I alla totalitära stater är ju just å ena sidan terrorsystemet och å andra sidan det mer eller mindre nödtvungna sveket och hyckleriet utmärkande.) Trohet har emellertid en helt annan innebörd än lydnad, eftersom Trohet sker frivilligt, åtminstone i princip. Trohet, när den uppfylls, leder inte - i varje fall ej nödtvunget - till underkastelse och ytterst terror, utan till pliktuppfyllelse och Ära. Den som uppfyller Trohet tillerkänns ett samvete, och när han bryter sin avlagda trohetsed (i äktenskapet) eller inför sin konung eller sitt lands fana) är han 235 medveten om att han därmed är pliktförgäten och handlar ärelöst (enligt de etiska principer som han med sin trohetsed underkastat sig i ett fritt val). Trohet var den bärande individualistiska princip som bar upp de förkristna samhällena i Europa, både i Norden och i det antika Grekland liksom i det antika Rom, och som sedan överlevde i kristenheten, transponerad efter Kristi etiska budskap, särskilt under medeltiden. Trohet har sedan levt kvar men alltmer förflackats och uttunnats i våra sekulariserade samhällen, där individens frihet ofta överbetonats till självsvåld och därmed "otrohet". Men grunden för all moral och etik är ändå alltjämt ytterst Trohet. Mosaismen och judendomen - liksom flera varianter av judaiserad kristendom och allmän liberalistisk sekularisering - känner ej till Trohet utan endast Lydnad som t ex lydnad för lagen (av fruktan för lagbrott med dess påföljder, ej djupare sett full trohet för lagen). Därför har vi en sådan omfattande rättsapparat med övervakning och kontroll av medborgarna, någon Trohet förväntar man sig ej längre, endast lydnad ("laglydnad") och denna lydnad förutsätter underkastelse som människor ofta är föga hågade att finna sig i utan gör sitt yttersta för att undkomma, när så är möjligt eller synes möjligt. Här har vi alltså påtagliga effekter av mosaismen/judendomen i vår tid: kommunismens totalitära samhällssystem, där det allenahärskande partiet fungerar som en motsvarighet till det judiska prästväldet i den judiska teokratin, vidare också i våra sekularistiska demokratier: en byråkratisk kontrollapparat jämte ett omfattande hyckleri parat med betydande brottslighet på skilda nivåer, ofta som uttryck för frihet från det påtvingade laglydnadskravet, ofta som en otyglad hängivelse åt de lustar och laster, som inte längre är vare sig "ärelösa" eller "dödssynder".  236 Idéhistoriskt bör man ha klart för sig att den judiska mosaismen väsentligen är semitisk i så motto att den främst torde ha påverkats av det semitiska Babylonien (dit hebréerna fördes i "fångenskap" och där de skrev utkasten till hela Gamla Testamentet - H G Wells säger i sin Världshistoria att judarna kom till Babylon som ett ociviliserat folk och återvände därifrån med en kultur). Kristendomen däremot blev genom Jesus frigjord från det semitiska kulturgodset och starkt påverkad av flera främmande "ariska/indoeuropeiska" kulturer och religioner. Professor C Nortocote Parkinson (han med "Parkinsons lag") säger i sin bok "Öst och väst" (Bonniers 1965), där han först citerar S Radha-krishnan: "Persiens och Indiens inflytande på Främre Orienten, där kristendomen uppstod, är tydligt Buddhistiska idéer vandrade till Medelhavets kuster genom de grekiska städerna, förmedlade av köpmän och missionärer. Alexandra låg ännu mer än Syrien öppet för österländska idéer. En sällsam blandning av idéer från de olika traditionerna, grekiska, babylonska, buddhistiska och zoriastriska, uppstod under första århundradet före Kristus. - Allt detta är sant. Det framgår tydligt av många episoder i evangelierna: de vise männen "från Österns länder" och liknelsen om såningsmannen är buddhistisk, Jesu frestelse är zoro-astrisk (från Persien), hans avstående från familjen är hinduisk. De etiska normerna kommer huvudsakligen från essénerna via Johannes Döparen, vilka i sin tur fått det mesta från buddhismen. Helveteseld ingår i mazda och zoroasterläran och Jesu död föregripes av Mithra, fornpersisk gudom, ljusets besegrare över mörkret - en religion som konkurrerade med kristendomen första århundradet efter Kristus. Från buddismen åter skulle det senare kristna klosterväsendet komma." (s. 123)  237 Med den mosaiska judendomen (som på Jesu tid förvaltades av sadduceerna ("översteprästerna") och fariséerna och som räknas till den nutida judendomens läromästare) har kristendomen föga eller intet gemensamt. Oavsett hur det historiskt sett verkligen förhöll sig gick ju den evangeliske Jesus till storms mot just översteprästerna och särskilt fariséerna, som illasinnade och falska hycklare och kallade dem "huggormars avföda". Kristendomen har väsentligen påverkats av indoariska och indoeeuropeiska religioner, och därför var det kanske ingen tillfällighet att kristendomen kom att utbreda sig nästan uteslutande bland de "ariska" folken i västerlandet och omformas därefter med en gundläggande filosofisk och etisk uppfattning som bjärt kontrasterar mot den semitiska judendomen, fastän starka fundamentalistiska inslag i kristendomen - genom att kedja fast Gamla Testamentet vid Nya Testamente - röjde fatalt nog väg för mosaismen.  Nästa sida

Index över Vad är Israel? :