Vad är Israel?
av
Ahmed Rami

1 INLEDNING   Det ämne som behandlas i denna bok är i Sverige - liksom i andra västländer - tabu: sionismen, judendomen och den judiska staten Israel med dess falska skendemokrati. Att detta ämne blivit ett tabu som inte tillåts överskridas i massmedia och den offentliga debatten framgår av följande som var och en är väl förtrogna med: Vi får diskutera, kritisera och även förkasta de kristna dogmerna, kapitalismen och de marxistiska grundteserna. Vi får fördöma Sovjetunionens, USAs och Sydafrikas samhällssystem och regimer. Vi får agitera för anarkistiska eller t.o.m. monarkistiska styrelseskick eller upplösning av alla styrelseskick och samhällsnormer - utan annan risk än att vi blir motsagda i en polemik eller debatt. Men det finns ett undantag: om man analyserar sionismens rötter och ifrågasätter sionismen som ideologi och praktiskt fungerande politik med herravälde över Palestina i den sionistiska staten Israel, då har man överträtt ett gällande tabu och begått något otillåtet och oanständigt, ja, rentav begått ett brott. Man förflyttas till en annan värld, från det polemiskt ideologiska och politiska området till det rättsliga. Som demokratisk antisionist utsätts man inte bara för personligt förtal med de mest groteska misstänkliggöranden, utan man råkar också i klammeri med rättvisan och hotas att fällas inför domstol som en brottsling och därtill som en sjusärdeles ful bov. Den i varje demokrati legala samhällskritiken har förvandlats till något skumt, illasinnat och kriminellt, paradoxalt nog till ett hot mot dom demokratiska värden som man just försvarar, eftersom sionismen är i både teori och praktisk politik en antidemokratisk företeelse: extrem chauvinism, rasism och ett våldförande på ett annat folk än det utvalda som lagt beslag på palestiniernas land. Författaren till denna samlingsvolym kan av egen erfarenhet vittna om anklagelser för att bedriva "hets mot folkgrupp", för ständiga beskyllningar i JK-anmälningar att vara "rabiat antisemit" och t.o.m. "av samma skrot och korn som de 2 nazistiska judebödlarna". Att en kritisk granskning och ett skarpt avståndstagande till en i grunden rasistisk herrefolksideologi och en inkräktar- och ockupationsstat som Israel skulle vara detsamma som att vilja "förinta judarna", är det ständigt återkommande temat i den sionistiska skräckpropaganda som så många opinionsbildare fallit offer för. Det är som om man kastades tillbaka flera århundraden i tiden, till korstågstiden eller till det stora religionskrigens tid när människor och hela folk var som besatta av religiös fanatism och i varje "otrogen" eller "kättare" eller "papist" såg en förkroppsligad djävul som måste oskadliggöras, med omvändelse vid tortyrkamrarnas sträckbänkar eller nedhuggas på fläcken med svärdshugg. Hur har detta kunnat bli så här i vår tid, som vi gärna kallar den upplysta, en tid där förnuftet förklaras vara allas vår ledstjärna och vetenskapen står så högt i rang och rådfrågas i nästan alla uppkomna tvistefrågot som skiljedomare? Varför har just en stat, den judiska staten Israel och dess bärande ideologi, den gammaltestamentligt judiskt sanktionerade sionismen (som alltså inkluderar den bibliska judendomen med dess dogmer om "det utvalda folket" och "det utlovade landet") blivit sakrosankta och förbjudna att kritiskt penetrera och förkasta? Varför har just Israel och dess sionism (som är en i hela den demokratiska väst- världen omfattande rörelse) skaffat sig monopol på uttryck för en aldrig offentligt ifrågasatt vördnad och tillbedjan? Och hur är detta förenligt med politisk klarsyn för konstruktiva lösningar i den inflammerade Palestinakonflikten? Och hur är det förenligt med den demokratiska yttrandefriheten och med den alljämna respekt för den enskildes okränkbarhet som vi eljest håller så starkt på som motvikt till all försåtlig totalitarism och andlig konformism? Det är just dessa frågor som tas upp till behandling i denna bok. Om det här och var förekommer åtskilliga upprepningar i anförda fakta och tankegångar, så har detta att göra med att denna bok innehåller inslag i Stockholms närradiosändare Radio Islam vid olika tillfällen (mars 1987 - april 1988), vilket vi ber våra läsare om överseende med. 3 ag framför ett varmt tack till alla mina vänner som har hjälpt mig med faktainsamling, utskrifter och språkbehandling av denna bok. Låt mig särskilt nämna Sigrid Aronsson, Ingegerd Dahlström, Thomas Ek, Ann-Sofi Hylte-Hedell, Lars Holthagen, Britt Händig, Christopher Jolin, Tage Tallqvist och Marie-Louise Wadenberg. Utan deras stimulerande och idéberikande medverkan skulle den här boken inte ha kunnat utkomma. Jag vill även tacka alla de som ställt upp i intervjuer för Radio Islam och stimulerat debatten, bland dem Algeriets legendariske revolutions- ledare Ahmed Ben Bella, ärkebiskopen Bertil Werkström, biskop Krister Stendahl, Syster Marianne; riksdagsledamöterna Evert Svensson, Karin Ahrland och Maria Leissner; SSU-ordföranden Anna Lindh, professor Jan Hjärpe; författarna Per Gahrton, Jan Myrdal, Jan Guillou, Torbjörn Säfve; journalisten Björn Erikssson; skådespelaren Sven Willter och konstnären Lars Hillersberg för hans förträffliga teckningar om Israelmaffian och Radio Islam, samt Lars-Gösta Hellström och Christer Hedin. Stockholm den 7 juni 1988 Ahmed Rami Nästa sida

Index över Vad är Israel? :