Angående ifrågasatt yttrarandefrihetsbrott i närradioprogram

Ett närradioprogram som har sänts över Stockholm av Svensk-Arabislamiska förbundet den 3 oktober 1987 mellan klockan 11.00 och 12.00 har anmälts hit för granskning. Anmälaren har påstått att den som är ansvarig för programmet har gjort sig skyldig till yttrandfrihetsbrottet hets mot folkgrupp.

Med anledning av anmälan uppdrog jag genom beslut den 10 februari 1988 åt överåklagaren vid åklagarmyndigheten i Stockholms åklagardistrikt att inleda förundersökning mot ansvarige programutgivaren Ahmed Rami, Stockholm, såsom misstänkt för det anmälda brottet. Förundersökningen är numera genomförd och protokoll från denna har överlämnats till mig. Efter att ha tagit del av innehållet i förundersökningen gör jag följande bedömning.

Programmet, varav en utskrift fogas som bilaga till detta beslut, innefattar främst en sammanställning av bibelcitat samt kommentarer till dessa. Citaten används, såsom jag har uppfattat programmet, på ett sådant sätt att lyssnaren skall inges föreställningen att den till biblisk tid hänförliga karakteristik av den judiska folkgruppen som kommer till uttryck i bibelcitaten är giltig även i fråga om nutidens judar. Härigenom uttrycks i programmet missaktning för folkgruppen judar.

Såvitt Rami kan uppfattas förnekar denne att syftet med programmet har varit att uttrycka missaktning för judar såsom folkgrupp. Rami anser i stället att programmet skall ses som ett ställningstagande mot staten Israel och ett fördömande av dess ideologi, sionismen. Utgångspunkten har därvid enligt Rami varit att genom tolkning av Bibeln dra paralleller mellan den förkristna judiska statsbildningen och den nuvarande staten Israel.

139

Det är viktigt att i vårt land skall kunna föras en öppen och obunden debatt om olika samhällsförhållanden här och i andra länder. Kritik skall kunna uttalas om förhållandena i en viss stat och den politik som förs där.

Enligt min mening är det även med beaktande av det sist sagda inte godtagbart från yttrandefrihetsrättslig synpunkt att utforma ett närradioprogram på det sätt som har skett i detta fall. Jag vill inte förneka att syftet med programmet kan ha varit det av Rami uppgivna. Detta kommer dock inte till uttryck i den framställning som görs. En viss diskussion rörande förhållandena i Israel förekommer visserligen i programmet. Programmet betraktat såsom en helhet domineras emellertid av nedsättande omdömen om den judiska folkgruppen. I programmet tillskrivs medlemmar av denna folkgrupp karaktärsegenskaper som uttrycker missaktning för dem. Detta förfaringssätt faller inom straffbudet hets mot folkgrupp även om ett övergripande syfte med programmet må ha varit att driva en åsikt i en aktuell samhällsfråga.

Med hänvisning till det anförda har jag kommit till den uppfattningen att det föreligger laga grund för att väcka åtal mot Rami för yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp.

Det ankommer emellertid på mig att även göra en prövning av om det är från allmän synpunkt lämpligt att åtal väcks. Vid denna prövning har jag bland annat att söka bilda mig en uppfattning om verkningarna av ett rättegångsförfarande i saken. I denna fråga vill jag anföra följande.

Urvalet av de bibelcitat som har använts i närradioprogrammet är tendensiöst. Citaten skapar, lösryckta ur sitt sammanhang och utan historiskt perspektiv, enligt min mening en skev bild av judendomen och av den judiska folkgruppen. Bibelcitaten är i och för sig i stort sett riktigt återgivna men olika uppfattningar kan framföras om citatens innebörd och deras betydelse för nutida förhållanden. Det föreligger därför en uppenbar risk för att ett åtal för hets mot folkgrupp kommer att mynna ut i en debatt

140

inför domstolen om Bibelns innebörd och rätta tolkning. Härigenom kan komma att fördöljas vad saken verkligen gäller, nämligen att en grupp människor i samhället genom programmet har blivit utsatta för andras missaktning. Redan med hänsyn härtill kan man hysa tvekan huruvida ett åtal verkligen bör komma till stånd.

Det är viktigt att ta hänsyn till att det förekommer en intensiv, seriös debatt i massmedierna och i andra offentliga sammanhang rörande förhållandena i Israel som otvivelaktigt tjänar som motvikt till meningsyttringar av det slag som programmet representerar. Det har också sin betydelse att det inte kan uteslutas att domstol kommer att anse att det brott som har blivit begånget genom programmet är att anse som ringa och därför inte föranleder annan påföljd än böter.

Vid ett övervägande av samtliga omständigheter har jag kommit fram till den uppfattningen att åtal inte skall väckas mot Rami i detta fall.

Ärendet är härmed avslutat.

Hans Stark

Harald Dryselius