|
86
SAMMANFATTNING:
BUFFENS SJU
PELARE
Jag skall här ge en sammanfattning av sionismem
lögner, som utförligt redovisats i denna
bok.
När vi säger att Israel är en
lögn, en bluff, så bemöts vi ibland med
protester, att den judiska staten Israel faktiskt
existerar och därför inte kan vara någon
lögn eller bluff. Självfallet är det inte
detta vi menar när vi säger att Israel är
en lögn och en bluff. Vad vi menar är att den
sionistiska staten Israel bygger på lögner och
bluff och att denna sionistiska stat
upprätthåller sin existens och sin makt
på lögner och bluff. Israel vädjar om
stöd och sympati i omvärlden med lögner
och bluff. Låt oss gå igenom sionismens och
Israels lögner i tur och
ordning:
* Den första stora lögnen är sionismens
tes att Palestina skulle vara judarnas historiska
hemland, deras förfäders land som hela
världens judar skulle ha s k historisk rätt
till.
Detta är faktiskt en trefaldig lögn, tre
lögner sammanvävda i en stor lögn: dels
kan den historiska vetenskapen endast fastställa att
judarna härstammar från hebreerna som var en
av flera nomadiserande stammar av fåraherdar
på den arabiska halvön som möjligen kom
till Egypten och därifrån drog vidare till
Kanaans land, nuvarande Palestina, där de låg
i strid med de bofasta kananeiska folken och samtidigt
antog en del av den kananéiska kulturen och
även beblandade sig med dessa folk. Framlidne
professor H.S. Nyberg säger i sin uppsats Gamla
Testamentets urkunder, att den israelitiske kung Davids
kungadöme är till sitt väsen rent
kananéiskt: "David tillägnade sig hela den
kananéiska kungaideologin, som på samma
gång är allmänt främreorientalisk,
och denna ideologi blev bestämmande för hela
det israelitiska kungadömet så länge det
varade." Alltså, det gamla bibliska Israel var inte
alls judiskt. Dels är det även en lögn att
Palestina skulle vara judarnas historiska hemland enligt
judarnas egen bibel, Gamla Testamentet, som Israel i dag
använder som sitt historiska rättesnöre
och lagfart för
355
sitt maktinnehav över Palestina, eftersom det
står i judendomens Torah, deras lära och lag,
nämligen i Första Moseboken, 11:e kapitlet,
vers 31, att judarnas ättefader Abraham
härstammade från Ur i Kaldeen eller
Babylonien, d v s nuvarande Irak, varifrån han med
hela sitt följe skall ha begett sig först till
Kanaans land och därifrån - för att
undvika hungersnöd - till Egypten. För det
tredje uppges i judarnas bibel att Israels folk aldrig
behärskade hela det dåvarande Palestina utan
endast delar därav och dessutom ständigt
bröt mot sin stam gud Jahves bud och stadgar och
därför saknade den hemortsrätt till detta
land som de nu åberopar sig på.
* Den andra stora lögnen är sionisternas
huvudtes att alla judar i hela världen är ett
enda folk. Den sionistiska staten Israel har ju
högtidligt förklarat i Lagen om
återvändande från 1950 att denna
inkräktar- och ockupationsstat i Palestina är
alla judars hemland där de automatiskt får
medborgarskap, israeliskt medborgarskap, medan de, av
detta Israel, fördrivna palestinierna och deras
bortåt tre miljoner barn och barnbarn inte
tillåts återvända till sina fäders
hemland. Det är en uppenbar lögn att judar
skulle utgöra ett enda folk, eftersom judar finns i
många olika länder över hela världen
där de är medborgare. Det finns inte bara
amerikanska judar i USA, franska judar i Frankrike,
svenska judar i Sverige, sovjetiska judar i Sovjetunionen
och så vidare, utan det finns också arabiska
judar i Västasien och Nordafrika, svarta judar, s k
fallascher, i Etiopien, bruna judar i södra Indien,
persiskaojudar i Iran, mongoliska eller gula judar i
Sydostasien och så vidare - och alla dessa judar
har under årtusenden uppblandats med de omgivande
folken som judarna i vissa fall omvänt till
judendomen, så till exempel fanns det ett judiskt
kungarike i Yemen på 400-talet efter Kristus; och i
södra Ryssland mellan Svarta havet och Kaspiska
havet fanns på 700-talet ett stort Kazarrike som
övergick till judendomen - i valet och kvalet mellan
kristendomen och islam valde kazarernas härskare det
tredje alternativet, judendomen som det kraftfullaste
medlet att hålla sina undersåtar i styr och
injaga respekt hos en fientlig omvärld. Den
framlidne i England verksamme judiske författaren
Arthur Köstler har skrivit en dokumentär bok om
detta på engelska. Den trettonde stammen, där
han alltså kallar kazarerna för den
trettonde
356
stammen efter Israels tolv stammar, av vilka ju
judarna skall vara ättlingar till Israels eller
Jakobs son Juda, medan de andra elva stammarna
försvunnit. I Andra Konungaboken, 17:e kapitlet,
verserna 16, 17 och 18 i judendomens bibel, Gamla
Testamentet, heter det:
"Israels barn hade ju syndat mot Herren, sin Gud ...
De övergav Herrens, sin Guds, alla bud ... Och de
lät sina söner och döttrar gå igenom
eld och befattade sig med spådom och övade
trolldom. De sålde sig till att göra vad ont
var i Herrens och förtörnade honom därmed.
Därför blev Herren också mycket vred
på Israel och försköt dem från sitt
ansikte, så att inte något annat blev kvar
än Juda stam allena."
Men det stora flertalet judar är inte alls
ättlingar till denna Juda, utan de kommer från
andra håll. De europeiska s k öst-judarna, som
ofta kallas askenaser eller askenazjim, alltså de
ryska och polska judar som utgör eliten i det
judiska eller sionistiska Israel är huvudsakligen
ättlingar till dessa kazarer som alltså
omvände sig till judendomen på 700-talet efter
Kristus. Hela det sionistiska ledargarnityret var
från början askenaser, så t ex David
Ben-Gurion, som kom från Polen och egentligen hette
Grün, Golda Meir, som kom från Ryssland och
egentligen hette Meyersohn, Menachem Begin som kom
från Polen, Shimon Peres som också kom
från Polen, Yitzhak Shamir, som kom från
Polen och så vidare. Det ironiska är
sålunda att den judiska staten Israels främsta
ledare som åberopar denna inkräktarstats
legitimitet på att judarnas gud i Bibeln utlovat
deras ättefader Abraham Palestina som deras land
inte är ättlingar till Abraham utan till
kazarerna i södra Ryssland vilka aldrig satt sin fot
i Palestina eller Kanaans land som det heter i judarnas
bibel, Gamla Testamentet! Det är alitså en
stor lögn att de ledande sionisterna i Israel -
liksom utanför Israel -gör anspråk
på att besitta Palestina med biblisk legitimering,
eftersom de härstammar från kazarerna och -
historiskt sett - hör hemma i södra
Ryssland.
*Den tredje lika stora som fräcka lögnen som
sionisterna prånglar ut till en vilseledd och
lättrogen kristen allmänhet i
västvärlden är att judarna skulle ha s k
gudomlig rätt att besitta Palestina, eftersom det
står i judendomens
357
bibel, Gamla Testamentet, att deras gud, Jahve, lovat
dem som ett utvalt herrefolk detta land, ja, till och med
ett mycket större landområde som sträcker
sig från Nilen ända till Eufrat i Irak. Detta
är en lögn och en bluff eftersom det inte finns
någon religiös rätt för ett folk att
med list, våld och terror lägga under sig ett
annat folks land. Det finns bara en rätt mellan
civiliserade folk och stater, och det är
folkrätten. Och enligt folkrätten har de
sionistiska judarna ingen rätt alls till
palestiniernas gamla land Palestina. Så enkelt
är det, fast alltför många tycks ha
så svårt att fatta detta, indoktrinerade
eller förvirrade som de är av sionisternas
propaganda.
Dessutom är det en lögn enligt den bibliska
judendomen att sionisterna skall ha rätt att besitta
Palestina, eftersom deras gud Jahve lovade dem detta land
på villkor att de strängt höll sig till
hans bud och stadgar, vilket endast ett fåtal judar
gör, d v s de strängt ortodoxa judarna, och
just dessa judar protesterar mot staten Israels existens
som dessa ortodoxa eller rättrogna judar tror skall
komma först när judarnas frälsare,
Messias, kommer någon gång, vilket han
ännu inte har gjort. I väntan betraktar de
dagens Israel som "Djävulens skapelse" eller
självaste "Satan"!
* Sionisterrws fjärde stora lögn är att
den judiska staten Israel i Palestina skulle vara
judarnas enda trygga värn mot vad sionisterna kallar
"antisemitism", alltså judehat och
judeförföljelser som judar i andra länder
alltid måste utsättas för, enligt
sionisterna. Men det är ju en uppenbar lögn att
staten Israel är en trygghet för de israeliska
judarna. Just i Israel drar ledarna in sina judiska
undersåtar i krig efter krig, eftersom de kommit
dit som inkräktare och erövrare och
tyranniserar den palestinska befolkningen. Just i Israel
är judarna otryggare än någon annanstans
i världen. I andra länder - det må vara
USA, Sverige, Norge, Danmark, Frankrike och även
Sovjetunionen - lever judarna som likvärdiga
medborgare och skyddas av statsmakten på alla
sätt. Ja, i flera länder är judar ofta
privilegierade. Så till exempel har judarna varit
privilegierade i Sovjet under Lenin- och Stalintiden
där det var dödsstraff på antisemitism
och synagogor skyddades medan kyrkor brändes ned
eller förvandlades till garage, simhallar och
partilokaler för kommunistpampar. Om den judiska
staten Israel verkligen
358
vore den enda trygga vistelsen för judar, skulle
väl den stora massan av världens judar bege sig
dit. Så sker inte. I stället föredrar de
att bo i sina hemländer utanför Israel, i
diasporan eller exilen, som det felaktigt heter,
alltså i USA, Sverige och andra länder.
Dessutom är det ett faktum att långt fler
judar lämnar Israel än kommer till Israel,
utvandringen är större än invandringen,
också bland de i Israel födda judarna, de s k
sabras, dels av ekonomiska skäl, dels och
framför allt av just säkerhetsskäl: Israel
upplevs alltmer som ett otryggt land av alltfler. Israel
är en inkräktarstat och en av hela den
omgivande arabvärlden hatad stat. Israel har under
sin 40-åriga existens fört fem krig och har
förvandlats till en fästning där man
misstror och spionerar på varenda icke-jude. I
Israel har judarna återskapat ofrihetens och
fruktans gettotillvaro.
*Sionisternas femte stora lögn är att Israel
från början skulle ha varit en löftesrik
stat präglad av demokrati och humanitet och social
rättfärdighet. Detta är en
propaganda-lögn, en myt och en lögn. Den
judiska staten tillkom genom list, våld och terror,
när de sionistiska judarna med utpressning och
terror först tvingade judar från olika
länder att bege sig till Palestina i stora skaror
efter andra världskrigets sönderhärjade
Europa liksom senare i arabvärlden där
sionisterna provocerade antisemitiska stämningar
genom att låta sina agenter hota och även
döda vissa judar och skylla ifrån sig på
"muslimska eller arabiska fanatiker". Sedan organiserade
sionisterna väpnade terrorband i själva
Palestina under den brittiska mandatperioden att
utöva en fruktansvärt blodig terror mot
palestinier som ledde till att bortåt halva den
palestinska befolkningen, ca 750 000, d v s hälften
av det dåvarande palestinska folket, drevs bort
från sina urgamla hembygder. Sionistledare som
Menachem Begin i en judisk gangsterliga som hette Irgun
Zwai Leumi begick fasansfulla illdåd, bland annat
sprängde denna mördarliga - på order av
Begin - en hel arabisk by med bortåt 350
människor i luften. Begin blev sedan partiledare,
aktad medlem av den israeliska folkförsamlingen
Knesset och därefter Israels premiärminister
med ännu flera massmord på sitt samvete
så till exempel skedde den israeliska invasionen av
Libanon sommaren 1982 på dåvarande
premiärminister Begins order. En annan judisk
terroristledare var Yitzhak Shamir, en av toppmännen
i den judiska Sternligan som
359
mördade FN-medlaren och tidigare
juderäddaren greve Folke Bernadotte. Shamir är
idag Israels premiärminister. Terrorister och
mördare gör lysande politisk karriär i
Israel.
Den judiska staten Israel var alltså från
första början en utpräglad terrorstat som
inte hade ett dyft att göra med demokrati eller
humanitet. Israels s k demokrati med olika judiska
partier är alla underkastade den totalitära
chauvinistiska sionismen, där palestinier är
diskriminerade och förtryckta. Det är
självfallet ingen verklig demokrati utan en
skendemokrati, en demokrati för syns skull, för
propagandans skull. Inte heller yttrandefrihet finns i
israel utan åsiktscensur - för palestinierna
vilkas tidningar och litteratur ideligen dras in av de
israeliska militärmyndigheterna. Och någon
rättssäkerhet existerar inte i detta Israel
där palestinier ideligen fängslas utan
rättegång eller i rättsprocesser som
är rena farsen, parodier på verklig
demokratisk rättspraxis. Israel tillämpar de
militära undantagslagarna som infördes av
britterna under mandattiden i Palestina, vilket då
väckte sionisternas vrede och gränslösa
indignation. När de sedan själva kom till
makten tillämpade de samma lagar - på
palestinierna! Allt detta är sedan decennier
väl dokumenterat och helt klarlagt. Men
ändå talar svenska politiker och publicister -
efter diktamen från den sionistiska propagandan -
om Israel som en demokrati, Mellanösterns enda
demokrati! Det är ett hån mot sanningen, mot
verkligheten, mot offren för detta Israels
systematiska tyranni som seglar under falsk flagg som
demokrati!
*Den sjätte stora lögnen i
sionistpropagandan som är särskilt avsedd
för västvärlden, bl a Sverige, är att
Israels s k arbetarparti med ledare som David Ben-Gurion,
Moshe Sharett, Levi Eshkol, Moshe Dayan, Golda Meir,
Yitzhak Rabin och i dag Ben-Gurions elev Shimon Peres
skulle vara ett särskilt fredligt, fridsamt och
demokratiskt parti som vill och kan föra en human
eller humanistisk politik. Denna lögn och bluff
borde ha kunnat genomskådas från första
början. Israels arbetarparti och dess ledare är
lika sionistiskt och militaristiskt och aggressivt som
det mera rättframt chauvinistiska högerpartiet
som letts av Menachem Begin och Yitzhak Shamir. Israels
angreppskrig som Suezkriget hösten 1956 och
Sexdagarskriget i juni 1967 skedde då Israel
360
leddes av arbetarpartiet, av Ben-Gurion och Levi
Eshkol. Den stora terrorn, då Israel med våld
och terror fördrev 750 000 palestinier (hälften
av det dåvarande palestinska folket) skedde under
arbetarpartiets ledning, även om de värsta
sionistiska terrorligorna Irgun och Sternligan leddes av
högersionister. Men Jon Kimche, en ledande
sionistisk författare säger i sin bok The Seven
Fallen Pillars om det israeliska arbetarpartiets general
Moshe Dayan: "Med full fart for Moshe Dayan med sin
kolonn rakt in i staden Lydda den 11 juli 1948, sköt
besinningslöst på allt som rörde sig och
skapade fullkomlig förvirring och terror. Stadens
arabiska befolkning på 30 000 antingen flydde eller
drevs i väg till Ramallah. Nästa dag
kapitulerade också Ramallah och dess befolkning
för samma vanvettiga terror. Båda dessa
arabiska städer föröddes och plundrades av
de segerrika israeler. " Sionister - vare sig de
tillhör ett höger- eller vänsterparti i
Israel - är och förblir sionister först
och främst.
Låt oss här citera uttalanden av
några ledande sionister. Först David
Ben-Gurion, Israels förste premiärminister i
flera år och ledaren för Israels s k
arbetarparti. I sin till svenska översatta bok I
krig och fred, utgiven på Askild och
Kärnekulls förlag 1970, säger David
Ben-Gurion:
"För flertalet judar är Israel Sion. Sion
betyder något särskilt få de våra,
var de än vistas. I grund och botten betyder det
hem. Israel är alla judars hem. Lika mycket som det
är deras hamn. Men det är också ett
lönsamt företag, som har en uppgift att fylla
och en framtid att erövra. Och vad är vår
uppgift här? Vad har det judiska folket att
uträtta i Israel? För omkring 3 300 år
sedan levde en jude, den störste av alla judar, och
det var han som bestämde vad vi har att göra
här. Hans ord är lika goda i dag som när
de först yttrades. Jag syftar naturligtvis på
Moshe, Mose. Berättelsen om Moshe (Mose) är
alltså en guldgruva när man vill få
kunskap om judarna och de attityder som de har
upprätthållit och som ha
upprätthållit dem under årtusendenas
lopp."
Alltså, Torah, de fem Moseböckerna i Gamla
Testamentet med Mose i huvudrollen är själva
grundvalen för
sionismen!
361
David Ben-Gurion sade i Knesset den 11 oktober 1961 om
de palestinier som sionisterna fördrivit och
förslavat:
"Israel kommer aldrig att kunna acceptera att de
arabiska flyktingarna återvänder. Israel
tillbakavisar bestämt och kategoriskt de lömska
förslag om valfrihet för dessa flyktingar.
Israel är av den bestämda övertygelsen att
dylika förslag om repatriering av de arabiska
flyktingarna är cyniskt kalkylerade för att
förstöra Israel och förinta judarna ...
Det finns bara en lösning på det arabiska
flyktingproblemet: att få dem att bosätta sig
bland deras eget folk i länder som har gott om plats
för dem ..." (New York, 12 oktober 1961)
I den israeliska tidningen Ha-Haretz den 16 februari
1960 sade Ben-Gurion:
"Vi bryr oss inte om vad gojim, alltså
icke-judar, säger och tycker. Vi bryr oss bara om
vad de gör, om deras agerande är till vår
fördel eller kan skada oss."
En annan sionistisk ledare för Israels s k
arbetarparti och i USA och även i Sverige starkt
glorifierad israelisk politiker var Golda Meir.
Också Golda Meir har uttalat sig i Knesset om de
palestinska flyktingarna i oktober 1961, då hon
sade följande i den israeliska tidskriften Ner
september/oktobernumret 1961:
"Var och en som talar till förmån för
att de arabiska flyktingarna skall återvända
måste också tala om hur han eller hon skall
ta ansvar För detta, om staten Israel skall kunna
överleva. Det är bättre att klart och
tydligt en gång för alltid säga
ifrån att vi aldrig skall låta detta
ske!"
Den 8 november 1961 rapporterade den för
övrigt sionistvänliga New York Times
följande:
"Knesset står fast i flyktingfrågan.
Knesset röstade med en överväldigande
majoritet för arbetarregeringens inställning
att de arabiska flyktingar som flytt eller drivits
iväg inte skall kunna få återvända
till det territorium som sedan dess blivit staten Israel.
Rösterna var 68 mot 7. I samma motion gav Knesset
sitt fulla samtycke till premiärminister
362
Ben-Gaions tillkännagivarde den 11 oktober,
där han tillbakavisade FN-förslaget att de
palestinska flyktingarna skall efter eget fritt val ges
möjlighet att återvända till sina
hembygder i nuvarande Israel."
Alltså, redan 1961, för 27 år sedan,
var det Israels arbetarregering under ledning av David
Ben-Gurion som beslutade att de palestinska flyktingar
som sionisterna med våld och terror fördrivit
från deras hemland Palestina aldrig skall få
återvända utan helst, som Ben-Gurion sade,
drivas ytterligare iväg till främmande
länder!
När i dag den s k höken, den
supernationalistiske premiärministern Yitzhak Shamir
kategoriskt avvisar varje fredsuppgörelse med
palestinierna, som givetvis även måste
innefatta möjligheter för de fördrivna
palestinierna att återvända hem, så
är detta inget nytt och inte heller något som
särskilt utmärker den s k högern i Israel.
Exakt samma inställning intogs från
början även av den s k vänstern i Israel,
av det sionistiska arbetarpartiet!
Om de 1967 av Israel ockuperade Västbanken och
Gazaremsan uttalade sig redan från början
ledare för det israeliska s k arbetarpartiet.
Så här sade Moshe Dayan i den sionistiska
tidskriften Jewish Chronicle, utgiven i London den 9
februari 1968:
"Israels gränser måste omfatta
Judéen och Samarien (alltså Västbanken)
som utgör den historiska vaggen för den judiska
nationen."
Generalen, knessetmedlemmen för Israels
arbetarparti, senare Israels premiärminister och i
dag Israels försvarsminister Yitzhak Rabin sade
så här i Jewish Chronicle den 15 december
1967:
"Upprättandet av staten Israel, som innefattar
Judéen och Samarien, är judenhetens
största bedrift efter det andra templets
förstörelse år 70."
Den 28 juni, alltså kort efter Israels seger i
Sexdagarskriget 1967, sade den dåvarande israeliske
USA-ambassadören Yitzhak Rabin i den kända
Samväldesklubben i San Francisco,
363
uppblåst av samma skrytsamhet som tidigare
generalen Moshe Dayan och senare generalen Sharon,
Beiruts slaktare: "Israel kan besegra 60 till 100
miljoner araber. Vi har förmågan och
motivationen att vinna."
Rabin hade till och med fräckheten att i detta
tal i USA säga till sina åhörare:
"Vi ber inte om utländsk hjälp. Vi klarar
oss själva." Sanningen är ju den att Israel
inte gör något annat än organiserar sina
sionistiska lobbygrupper för att utöva
utpressningar på utlandet, främst USA, att ge
miljarder och åter miljarder dollar årligen
till Israel och dessutom med lock och pock tvingar USA
att leverera de mest avancerade amerikanska vapnen till
denna sionistiska inkräktar- och
ockupationsstat!
*Den sjunde stora lögnen som sionistpropagandan
sprider är att sionismen skulle acceptera judars
lojalitet till de stater där de är medborgare
utanför Israel. Alla sionistledare från Israel
reser omkring bland olika judiska församlingar i
olika länder och håller eldande tal där
de manar till yttersta och främsta lojalitet med den
judiska staten Israel och avvisar att judendomen skulle
vara uteslutande en religion. Den yiddischspråkiga
tidningen Daily Forward i New York rapporterade den 9
januari 1959 om Världssionistiska Organisationens
dåvarande ordförande Nahum Goidmanns stora tal
bland amerikanska judar:
"Doktor Goldmann utmanade Amerikas och andra
länders judar att samla mod och öppet
förklara en dubbel lojalitet, en lojalitet till
landet där de bor och en annan starkare och
avgörande lojalitet till Israel. Judar får
aldrig falla för patriotiskt prat om att vara lojala
endast och främst till det land där de bor och
lever. De skall endast vara fulla patrioter till den
judiska staten israel."
I Jewish Newsletter den 9 september 1957 hette
det:
"Doktor Goldmann samtyckte med Ben-Gurion att alla
judar i diasporan, alltså utanför Israel,
är i landsflykt och endast kan befrias och
fullkomnas i Israel. Men den praktiska
överföringen av alla judar i exil till Israel
var något som
364
de båda inte var överens om. Medan
Ben-Gurion yrkar på att denna överföring
skall ske så snabbt som möjligt, menar
Goldmann att det här blir fråga om en
långvarig utvecklingsprocess. Men under tiden kan
och skall diasporasionisterna hjälpa Israel
ekonomiskt, finansiellt, politiskt och kulturellt lika
mycket om inte mer som om de bodde i Israel. Ty israeler
och diasporajudar är ett och samma folk."
Världssionistiska Organisationen, Den Judiska
Agenturen och staten Israel utgör ett gemensamt
komplex som bildat "Judisk Uppfostran för Aliah"
eller "Återvändande", alltså till
Israel. I alla länder där det finns ett
större antal judar, också i Sverige, verkar
denna organisation för att hos de judiska barnen
inplantera bundenhet och lojalitet till Israel som
judarnas verkliga fosterland - och detta sker i
långt högre grad än vad det nazistiska
Tyskland på 30-talet kunde åstadkomma
för att utbilda tyskar eller tyskspråkiga
minoriteter i olika länder till lojalitet med
Tyskland!
Men det stannar inte vid denna utbildningspropaganda
för sionismens Israel bland judiska barn och
ungdomar i olika länder. Också på det
juridiska området är sionisterna ivrigt
verksamma för att skapa ett särskilt lagrum i
internationell rätt för det judiska folket. En
sådan sionistisk jurist, Nathan Feinberg har
skrivit en avhandling med titeln Erkännandet av det
judiska folket i internationell lag, där det bl a
heter: "Rätten till ett nationellt hem har
tillerkänts det judiska folket som helhet, och inte
endast till en del av det; det har tillerkänts inte
bara till sionister eller judar som bosatt sig i
Palestina eller som kommer att bosätta sig där,
utan till alla judar var de än må
vara."
Nästa
sida
|