Vad är Israel?
av
Ahmed Rami

17 DÄRFÖR ÄR RADIO ISLAM "FARLIG"   Sionisterna är inflytelserika i svensk opinionsförmedling. Det gäller framför allt tidningen Expressen, Dagens Nyheters ledarsida och flera av de stora bokförlagen ... Många frågar varför sionisterna är så upprörda över Radio Islam. Det är främst av följande orsaker: 1. Den skarpa kritiken av Israels brutala ockupationspolitik på Västbanken och i Gaza kan möjligen tolereras, sådan kritik framförs ofta också i massmedia. Men att själva Israel är en ockupationsmakt, en judisk stat som stulit de palestinska arabernas land, det är alltför pinsamt, eftersom man därmed bryter mot Israels rätt att existera som en judisk stat. Och så långt är Israel en helig ko. 2. Att sionismen är rasistisk: att den judiska staten Israel diskriminerar de palestinska araberna på samma sätt som Sydafrika diskriminerar de svarta. Tänk om Israel skulle bojkottas som Sydafrika! Israels nära samarbete med Sydafrika söker man också förtiga. 3. Att Israel genom ständiga brott mot FN-stadgan om mänskliga fri- och rättigheter förverkat rätten att vara en rättsstat i moralisk mening, och sålunda inte kan räknas till de västliga demokratiernas krets. Israel befinner sig i självförvållat permanent krigstillstånd. Och Israel vägrar att sluta fred på FNs villkor. 4. Att Israel genom ständiga brott mot FN-resolutioner om delning av Palestina förverkat rätten från FN att vara en stat - dessutom att en majoritet av FNs medlemsnationer i dag aldrig skulle erkänna Israel som stat. FNs medlemsstater är i dag mer än dubbelt så många som 1948, då Israel invaldes med rätt knapp majoritet. 5. Att de ledande sionisterna som Theodor Herzl, sionismens grundare, från början samverkade med antisemiter och ansåg att antisemiterna var sionismens bästa stöd. 127 Denna del av sionismens historia har man sökt förtiga från sionistiskt håll. 6. Att ledande sionister senare även samverkade med det nazistiska Tyskland och t o m anhöll om vapenbrödraskap med Hitler mot Storbritannien, den dåvarande mandatmakten i Palestina. Och detta har helt mörklagts av prosionistiska massmedia. 7. Att Israel är ekonomiskt - liksom militärt - helt beroende av enormt stöd från utlandet, främst från USA genom starka sionistiska lobbygrupper, men även från Västtyskland genom skadestånd för de nazistiska judeförföljelserna och judemorden. Det rör sig om svindlande belopp, hundratals miljarder kronor som pumpats in i Israel. 8. Att det sionistiska Israel är ideologiskt helt uppbundet av den bibliska judendomen med judar som Guds utvalda folk som av Gud utlovats ett Storisrael från Nilen till Eufrat - och att Israel aldrig fastställt sitt lands gränser just för att ständigt kunna expandera. Att det inte skulle finnas någon sionism utan den bibliska judendomen. Trots att detta är så tydligt, vägrar flertalet att se det. 9. Att den sionistiska erövringen av Palestina i vår tid i stort motsvaras av den israelitiska erövringen av Kanaans land som omtalas i Gamla Testamentet. Också detta vill man blunda för. 10. Att Israel utgör en fara för världsfreden, dels genom sin utmanande aggressiva politik, dels genom sitt hemliga innehav av kärnvapenmissiler (som konstrueras och utprovas i samverkan med Sydafrika), dels genom sionistiska lobby-gruppers starka grepp om USAs politiska ledning. 11. Att sionismen har ett så relativt starkt grepp om även svensk opinionsbildning, att den svenska allmänheten i massmedia inte får en tillräckligt kritisk rapportering och analys av vare sig själva Israel eller sionismen som politisk lobbyrörelse. Att det kaotiska Libanon är en följd av Israels invasion 1982 och inblandning framgår klart i massmedia. 128 12. Att en bredare folklig opinion mot Israel i Sverige liksom i övriga västländer aldrig kan effektueras, eftersom sionisterna kan sätta in så effektiva protestaktioner att massmedierna faller undan och inte kan stödja en sådan folklig antisionistisk opinion. Massmedia och politiska ledare utsätts helt enkelt för utpressning med hotelser av sionistiska lobbygrupper. 13. Att Sverige liksom andra västländer för ett dubbelspel om sionismen: Å ena sidan accepterar man sionismen som israelisk eller judisk nationalism, men å andra sidan uppmanar man inte sionisterna att ge sig iväg till Israel, när de betraktar denna judiska stat som deras stat med primär lojalitet. Inställningen till sionismen och Israel är ett enda hyckleri. 14. Att accepterandet av sionismen inte är någon solidaritet med judar som fullvärdiga svenska - eller amerikanska, franska, sovjetiska o s v - medborgare utan i stället ett stöd åt antisemitismen, eftersom sionismen bygger på tesen om att judar inte kan leva fredligt med andra folk utan måste ha ett eget land på palestiniernas bekostnad. Också detta vägrar man att inse. Sionismen ger just judehatet legitimitet. Alla dessa 14 punkter som tagits upp är synnerligen komprometterande för Israel och sionismen. Om människor i allmänhet blir informerade om detta i Sverige och andra västländer, främst förstås USA, är det slut med Israel och sionismen spricker som en uppblåst ballong för ett nålstyng. Detta vet sionisterna, och därför måste denna information till varje pris stoppas, med alla till buds stående medel. Folk måste sväva i okunnighet om detta, det är enda möjligheten för Israels fortsatta stöd och överlevnad. När en liten närradiosändare som Radio Islam gång på gång förmedlar denna information är det visserligen bara ett försvinnande fåtal personer som mottar denna information, men det är tillräckligt allvarligt för sionisterna för att de skall känna sig allvarligt oroade. Tänk om exemplet smittar av sig! Tänk om motsvarande radiosändare börjar även i USA, England, Frankrike, Västtyskland m fl länder, då kan också små men växande rännilar av antisionistiska opinioner börja 129 trycka på de större massmedia. När alltfler människor samtalsvis får klart för sig att de utsatts för en falsk och skev propaganda och fått historien delvis förfalskad, blir de misstrogna och hela det opinionsskapande etablissemanget kommer i en allvarlig förtroendekris. I USA, där sionismen är oerhört stark i opinionsmedia, har allt tydligare tecken börjat framträda på sionismens växande kris i och med att Israels vänner - förutom de sionistiska lobbygrupperna - sedan en tid främst återfinns bland de konservativa och inom den kristna fundamentalismen, den s k Moral Majority. Tidigare har Israel och sionismen alltid haft sitt främsta stöd hos vänstern, i USA bland liberalerna (eftersom socialisterna spelar en underordnad roll i USA). Men sedan en tid har detta stöd från liberalerna börjat vackla. Ett intressant exempel, som helt förbigåtts i svenska media, är fallet Gore Vidal, en mycket känd ultraliberal amerikansk författare som bl a skrivit en roman om Justinianus, den östromerske kejsaren på 500-talet, och en annan roman om Abraham Lincoln, den förra är översatt till svenska, men inte den senare. Denne Gore Vidal medarbetar regelbundet som kolumnist i tidskriften The Nation, som har en jämförelsevis liten upplaga men är mycket inflytelserik bland amerikanska vänsterintellektuella. I det nummer av The Nation som utkom den 22 mars 1986 publicerade denna veckotidning en artikel av Gore Vidal, anspelande på "femtekolonnare", alltså agenter och provokatörer för främmande makt. I sin artikel angrep Vidal särskilt Norman Podhoretz, redaktör för den inflytelserika amerikanska tidskriften Commentary, som utges av American Jewish Committee. Denna tidskrift läses alltid noga av president Reagan och hans stab. Denne Podhoretz var prosovjetisk under Vietnamkriget och tillhörde den aktivistiska nymarxistiska vänstern, men när sedan Israel var mera betjänt av ett högerorienterat nationalistiskt USA, sadlade Podhoretz - allmänt kallad "Poddy" - om och blev Reagan-anhängare. Gore Vidal skrev: "Under flera år har Poddy, liksom hans arbetsgivare A J C, förflyttat sig från liberala ställningstaganden som traditionellt omfattas av amerikanska judar (och mig) till den yttersta högern i amerikansk politik. Orsaken härtill är mycket enkel. För att få skattepengar för Israel (förra 130 året 3 miljarder dollar) måste proisraeliska lobbygupper se till att ryssarna utgör ett tillräckligt starkt hot för att skrämma amerikanska folket att offra enorma summor på det militära "försvaret", vilket också innefattar stöd till Israel i dess aldrig upphörande krig. För att garantera att så gott som en tredjedel av den amerikanska regeringens budget går till Pentagon och Israel, måste de proisraeliska lobbisterna göra gemensam sak med vår galna höger." Därefter anklagar Gore Vidal den sionistiske Podhoretz för att "vifta med vår flagga som en ränksmidare med sin kaftan" och att han "inte ett dyft tänker på sig själv som amerikan utan i stället som jude med enda lojalitet till Israel". Om Podhoretz fru, Midge Decter, ordförande för den nykonservativa kommittén för den fria världen, säger Gore Vidal: "Som de flesta av våra israeliska femtekolumnister är Midge inte särskilt intresserad alls för vad gojim hade för sig före Ellis Island" och tillfogar: "Jag måste bekänna, jag gillar inte alls ditt land, som är Israel." Vidal summerar sina klagomål mot de båda liberala överlöparna till det konservativa lägret genom att räkna upp den amerikanska högerns synder i det förflutna: "Vi (amerikaner) stal andra folks land. Vi mördade många av dessa länders invånare. Vi påtvingade vår religion och vårt herradöme på de överlevande. General Ulysses S Grant (från det amerikanska inbördeskriget för över hundra år sedan) skämdes över vad vi gjorde i Mexiko, och också jag skäms över det. Mark Twain (en av de mest berömda amerikanska 1800-tals-författarna) skämdes över vad vi gjorde på Filippinerna, och det gör jag också. Men Midge Podhoretz skäms inte, eftersom i Mellersta Östern ett annat rovgirigt folk är i full färd med att fullfölja stölden av ett annat folks land i namn av en utländsk och främmande teokrati. Hon är en propagandist för dessa rovgiriga plundrare ..." Så snart Vidals artikel kom i tryck, "blev det ett herrans oväsen och taket höll på att ramla ned på tidskriften The Nations redaktion", enligt en av tidskriftens medarbetare, som blev förfärad över den veritabla syndaflod av sionistisk vrede och ursinnigt hat som östes över tidskriften. 131 Norman Podhoretz själv gick i svaromål i de spalter som står till hans förfogande i en mängd dagstidningar genom att karaktärisera Vidals artikel som "en dy av kloakvatten" och som "det mest skräniga utbrott av antisemitism som någonsin framförts i en anständig amerikansk tidskrift sedan andra världskriget". Och han anklagade Vidal för att "ha uppslukats av de mest grymma och vildsinta antijudiska känslor" och att "varje ord hos honom är dränkt i hat till judar". Andra sionistiska författare stämde in i denna klagokör. William Safire anklagade Vidal för att "hetsa mot och smäda judar urskillningslöst och hätskt". Denne Safire skriver regelbundet krönikor i New York Times och en rad andra ledande amerikanska dagstidningar. Men märkligt nog deltog inga icke-sionistiska liberaler eller moderater i detta ursinniga skall på Vidal. De föredrog att ligga lågt och tiga om saken. Podhoretz organiserade en kampanj med krav på att alla intellektuella skulle bojkotta The Nation och hans krav på att denna tidskrift skulle kasta ut Vidal ledde inte till några framgångar - endast 20% av de uppvaktade intellektuella svarade positivt på Podhoretz krav. Också i en annan amerikansk tidning i New York den vänster-orienterade och promarxistiska Village Voice har på senare tid infört flera artiklar, där det hävdats att "andra världskrigets historia har förvrängts av sionister för att gynna sionistiska intressen" - och naturligtvis har även detta framkallat våldsamma proteststormar från sionistiskt håll - men trots allt utan märkbar effekt. Kanske är en omsvängning av opinionen på väg även i USA - och detta är det viktigaste av allt, ty utan stödet från USA kan Israel inte fortleva utan går i kvav inom ett halvår ...   Nästa sida

Index över Vad är Israel? :