Citat från Israels Nätverk i Sverige
Kända skådespelare och artister
Gabriel Urwitz och Robert Weil
Introduktion
"För att förvränga historieskrivningen kring den judiska ockupationen av Palestina har den judiska sidan därför använt sig av en armé av journalister, debattörer och andra opinionsbildare som under åratal systematiskt desinformerat och försökt rikta bort omvärldens blick ifrån judarnas de facto stöld av palestiniernas land."
"Som vi sagt tidigare skall ett samhälle och även dess ledning utgöra en harmoni mellan dess ingående grupper. I dagens Sverige finns en snabbt växande judisk elitistisk grupp som börjat inta allt fler maktpositioner, utan någon som helst proportion till judarnas påstått ringa andel av den svenska befolkningen. Ingen annan minoritetsgrupp i landet har idag en sådan ställning, och uppenbarligen är judarna trots sina avancemang ännu inte riktigt belåtna. De skall ha mer! Deras föredöme är det totalt judaiserade USA, där en stor del av makteliten och personer med inflytande har judiskt påbrå, trots att den judiska minoritet bara utgör någon enstaka procent av USA:s befolkning. Minoritetsvälde, på majoritetens bekostnad, är aldrig bra och när det rör sig om en rasistisk sekt - som fallet är med den judiska, är det faktiskt ett medborgerligt ansvar att påtala det."
"Man kan faktiskt spåra många icke-judars pro-judaism och pro-sionism till att de under en lång tid påverkats av verk, skapade och presenterade för dem av judar verksamma inom kultureliten. En mångårig indoktrinering i det tysta."
Hjalmar Mehr
"Bernhard Mehr var en jude född 1877 i Lettland. Hans egentliga namn var Boris Meyerowitsch och han var inget mindre än en son till en rabbin. Boris Meyerowitsch var en mensjevik - rysk socialdemokrat - och betraktades i Tsar-Ryssland som en revolutionär agitatör varpå han 1902 häktades för politisk propaganda. Juden Meyerowitsch rymde dock och kom till Sverige 1904 där han bytte namn till det mer försvenskade Bernhard Mehr. I Sverige verkade han politiskt aktivt på vänsterkanten som journalist och skribent på tidningen Social-Demokraten."
"Under det anpassade namnet Bernhard Mehr gjorde han sedan karriär i Sverige och blev far till borgarrådet Hjalmar Mehr och farfar till Bonnier-redaktören Stefan Mehr."
"Det socialdemokratiske borgarrådet Hjalmar Mehr var medlem i Mosaiska Församlingen i Stockholm trots att han samtidigt kallade sig för "ateist" (se boken "Det judiska Stockholm", sid. 249)."
"Hjalmar Mehr var öppen jude som till och med hade rabbinpåbrå och som var socialdemokratisk boss och landshövding i Stockholm."
DN-På Stan-1995-12-22
Som sagt var Bernhard och Sara Mehr föräldrar till den kände judiske socialdemokratiske politikern Hjalmar Mehr, mannen som gjorde sig beryktad för sitt projekt att demolera centrala Stockholm och som var boven i den s.k. Alm-striden.
Hjalmar Mehr (1910-1979), började som oavlönad jurist i tre år åt den ovannämnde judisk-ättade advokaten Georg Branting, sosse-gurun Hjalmar Brantings son. Efteråt började Hjalmar sin karriär inom socialdemokratiska partiapparaten. Han var socialdemokratiskt borgarråd i Stockholm under åren 1948-1971, därav finansborgarråd, d.v.s. ledande borgarråd och ansvarig för huvudstadens finanser 1958-1966 och 1970-1971.
Redan 1950 tog Hjalmar Mehr över ledarskapet för Stockholms socialdemokrati efter Zeth "Zäta" Höglund,en person som vi ju påpekat var en vän med Hjalmars fader Bernhard Mehr. Förövrigt betecknas den judaiserade "Zäta" ha varit något av den politiske lärofadern åt Hjalmar. Så det är här fråga om växlande av maktpositioner mellan nära vänner och bekanta.
Därefter erhöll Hjalmar den framträdande posten som landshövding i Stockholms Län 1971-1977, förövrigt än strategisk post som även på senare tid (under åren 1992-2001) behärskats av en jude - vi tänker här på f.d. moderatledaren Ulf Adelsohn, som vi berättar mer om i vårt avsnitt om detta parti.
Hjalmar hade också flera andra intressanta poster, exempelvis var han ordförande för Sveriges Kommunförbund 1956-1971, ledamot av 1:a fondstyrelsen för APF sedan 1959, ordförande för 1971-års partistödsutredning och styrelseledamot i riksförsäkringsverket - RFV.
Hjalmar Mehr är f.ö. känd för att han skall ha myntat uttrycket: "Stockholmare är också människor: Det är bara det att vi är fler." Något som ges som ett exempel på hans spetsfundighet. Vad folk inte vet när de återger detta citat är att det bara är en variant på ett gammalt känt judiskt citat som ofta återges i den judiska litteraturen och som juden Mehr enbart kopierat och anpassat, där originalcitatet lyder: "Judar är precis som andra människor, fast lite mer."
DN-På Stan-1995-12-22
Ovanstående artikel:
"Hjalmar Mehr dödsruna ger annars bilden av en enastående politiker och tillika människa: kraftfull, påläst, intellektuell, bestlutsam, humor, brann för sinak, gillade musik, etc
Men Mehr hade två avgörande svagheter. Han var en svårt nedgången arbetsnarkoman och han älskade sitt Stockholm långt borton vanvettetes gräns.
Tyvärr förmådde han inte hålla sin kärlek på det platonska planet. I sin av arbetsnamkomani påtända upphetsning ville han betäcka staden – pumpa henne full med sin energi, sina utopiska visioner och expansiva ambitioner. Ur det gamla nordliga kungasätets sköte drömde han om att avla något större, starkare, vackrare, mäktigare: en ultramodern storstad värdig den egna sjlvuppfattnigen; framtidens Metropolis som en gång för alla skulle resa sig ur anonymitetens halvdager och marschera in i världsscenens strålkastarsljus.
Problemet var att Hjalmar Mehr hade vad en oborstad person än jag själv skulle kalla "heronballe" – hård som härdat specialstål i obegränsade tidsintervall, men det gick aldrig för honom.
När Mehr till sist, vilt sprattlande, lyfts av från sin ofullborda kärleksakt, då låg hans älskade Stockholm sargat och uppfläkt som en baltisk hamnsköka efter efter ett nigiranskt flottbesök.
Menorah-nr.1-1975
Hjalmar Branting
"Socialdemokraten var huvudorgan för Sveriges socialdemokratiska arbetarparti och började utges 1885 med August Palm som redaktör. 1886 togs redaktörsposten över av den berömde socialdemokraten Hjalmar Branting, en person som hade judisk härstamning via den judiska släkten de Georgii.
Hjalmar Branting fortsatte på denna position, med undantag för två perioder av avbrott, t.o.m. 1917, då han efterträddes av Per Albin Hansson. Men Branting fortsatte även efter sin avgång som politisk medarbetare i tidningen.
Socialdemokraten hade under 1900-talet juden Bernhard Mehr som sin länk till Sion, senare övertagen av hans son Hjalmar Mehr."
"Socialdemokraten Hjalmar Branting och hans Anna umgicks f.ö. mycket nära med paret August och Augusta Lindberg och var "gamla vänner till familjen Lindberg" (Albert Bonnier Jr. i sin memoarbok "Personligt", Bonniers, 1985, sid. 35). Paret Lindbergs dotter Greta Lindberg var i sin tur var gift med Tor Bonnier i dennes första giftermål (och Albert Bonnier Jr. var deras son). Så redan här fanns det en beröring, på det personliga planet mellan Brantings och den judiska förläggarfamlijen Bonnier.
Hjalmar Brantings son var den kände advokaten Georg Branting. Juden Hjalmar Mehr, som vi berättar mer om nedan, arbetade under tre år som oavlönad åt just advokat Georg Branting."
Menorah-nr.2-1972
Ovanstående artikel:
"President Shazar "tipsar" Morton Narrowe:
Branting före Balfour
för oberoende judisk statDet var inte den omskrivna Balfour-deklaration som var först att skriva på och stödja tanken på en oberoende judisk stat i f d Palestina! Det var istället en svensk - Hjalmar Branting, socialdemokratins store genombrottsman i Sverige. Och det skedde i Stockholm i slutet av oktober 1917, några veckor före den engelske premiärministens stora, sedemera aldrig uppfyllda, löfte till världjudendomen.
Den som berättar denna nu kanske helt okända episod för mig är Morton Narrowe, Stockholms rabbin som återupptar sin tjänst i april efter 6 månaders "forskarlov". Han fortsätter:
- Själv fick jag tipset om dessa märkliga fakta och vars underlag kunde finnas av ingen mindre än Israesl president, Zalman Shazar, då han nyligen tog emot mig i Jerusalem. Han talade om att dokumenten fanns på Jewish Agency i Jerusalm, att de ingick i ett arkiv för Poale Zion (arbetare för Zion) som sedermera övergick till Poale L'Israel och Mapai. Alltså m.a.o upprinnelsen till Israels Arbetarparti och tillika en av de viktigaste "byggherrarna" av det fria Israel.
- Det stämmer precis. Jag hittade sammanlagt 22 pärmar med svensk-zionistisk korrespondens från åren 1906-19 och bevis på att under tiden 1917-19 var rörelsens världskontor placerat i Stockholm.
Där fann jag alltså "Stockholms fredsmanifest" av 1917- om en oberoende, fri judisk stat i gamla Palestina och med Hjalmar Branting som förste signatär!
Kanske en avhandling
- Kommer detta i Den tre-betygsuppsats? Det är väl för att skriva en sådan som Du forskar?
- Nej, Det kommer kanske i min senare avhandling Nu ser jag fram mot "Zionismens historia i Sverigeföre 1915", slutade Morton Narrowe och återvände till sin skrivmaskin."
(….)
Frank Hirschfeldt
"Precis på samma sätt som Hámori kom den judiske aktivisten Frank Hirschfeldt att utnyttja sin position som chef för det utrikespolitiska programmet "Dokument Utifrån" för att visa "dokumentärer" av oerhört vinklad natur, ofta producerade av hans egna judiska vänner. Och detta fick fortlöpa i princip opåtalat under åratal!"
DN 1995-11-15
Ovanstående artikel:
"Den ena personen heter Frank Hirschfeldt i TV2. Han syns aldrig själv i rutan. Det gör i stället Claes Elfsberg som sköter introduktioner och intervjuer i "Dokument utifrån". Men det är Hirschfeldt som i ett par decennier nu letat upp, köpt in, sett till att medfinansiera och finansiera samhällsreportage från andra länder, reportage vi annars aldrig skulle se i svenka TV-kanaler. Detta tack vare hans unika kontakter med berömda och udda dokumentärfilmare världen över.
Utan Hirschfeldts inköpta dokumentärer för ett par år sedan om de inre spänningarna i Israel hade vi - som sällan missar "Dokument utifrån" - inte på samma sätt kunnat förstå varför mordet på Rabin var ödesdiger."
Frank Hirschfeldts JK-anmälan mot Radio Islam för hädelse!
Klicka här för att se som slumpmässig sida från denna judiska bok.
Omslaget till boken "The Jewish Book of Lists", av juden Joel Samberg, (Citadel Press, 1998).
Kända skådespelare och artister
I Hollywoodvärlden vimlar det av kända judiska skådespelare som antaget kristnade och avorientaliserad namn för att dölja sitt judiska ursprung. Bland dessa kan nämnas Kirk Douglas vars riktiga namn är Issur Danielovich Demsky, och hans skådespelarkollega Tony Curtis, vars riktiga namn är Bernhard Schwartz. Som en lustig parentes kan vi påminna om att de båda judarna Demsky-Douglas och Schwartz-Curtis spelade clichévikingar i Hollywoodfilmen "Wikings" från 1956, och att de ju också är fäder till Michael Douglas respektive Jamie Lee Curtis.
Andra exempel är Michael "Lilla huset på prärien" Landon, vars judiska namn lyder Eugene Orowitz , Walther Matthau (Walter Matasschanskayasky), Lauren Bacall (Betty Joan Perske), Stephanie Powers (Stefania Federkiewicz) Mel "Det våras för" Brooks (Melvin Kaminsky), komikerna Jerry Lewis (Joseph Levitch) och Gene Wilder (Jerome Silberman) samt den judiska "snyggingen" Winona Ryder (riktigt namn Laura Horowitz) för att bara nämna några exempel ur en stor hög.
Också kända judar från underhållningsbranschen som musikern Bob Dylan (Robert Zimmerman), KISS-medlemmarna Paul Stanley (Stanley Eisen) och Gene Simmons (Chaim Whitz, senare ändrat till Gene Klein) för att också nämna den ökände gitarristen i hårdrocksbandet "Guns´n Roses", Slash (Saul Hudson). Andra exempel är den judiske komikern och satirikern Lenny Bruce(Leonard Alfred Schneider) och den judiske utbrytarkonungen Harry Houdini (Ehrich Weiss)
Några andra kända internationella personligheter var den danske juden och pianounderhållanden Victor Borge, som egentligen hette Börge Rosenbaum.
Paul Lederhausen
Förutom Felix-konserverna vi berättade om ovan har judarna även kunnat gotta sig åt att svenskarna i sin masskonsumtion av skräpmat överför miljon belopp till judiska fickor - och faktiskt indirekt till den judiska staten Israel.
Det är nämligen så att hela den stora McDonald´s koncerner i Sverige ligger i judiska händer.
Svenska McDonald´s grundades nämligen av den sionistiske juden Paul Lederhausen.
Paul Lederhausen arbetade som leverantör av maskinell utrustning till gatukök, storkök och livsmedelshallar. Paul bjöds in till öppnandet av Europas första McDonald's restaurang i Zaandam, Holland, och McDonald's erbjöd senare Paul att bli franchisetagare för Sverige. Paul accepterade och blev därmed grundaren av Svenska McDonald's.
Efter utbildning i USA skrevs kontrakt, som bland annat innebar ett åtagande att öppna fyra restauranger på 36 månader. Den 27 oktober 1973 öppnades den första restaurangen i Sverige på Kungsgatan i Stockholm. Tätt därpå följde ytterligare tre etableringar i Stockholm - på Sveavägen, Götgatan och St Eriksgatan.
De första restaurangerna utanför Stockholm öppnades 1977 i Norrköping och Göteborg. I slutet av år 200 hade McDonalds mer än 200 restauranger spridda över hela Sverige. C:a hälften ägs av och driva av franchisetagare och lokala egna företagare och resten av Svenska McDonald´s AB.
Paul Lederhausen kallas för "McDonald's främste ambassadör i Europa".
"McDonald´s-juden Mats Lederhausen håller tal på "Israel-festivalen" på Folkoperan, 1994. Svenska McDonald´s var en av sponsorerna för denna tillställning."
Det judiska inflytandet inom McDonald´s ses även på det internationella planet då chefen för McDonalds internationella gren står under ledning av juden Jack M. Greenberg(2001).
H. G. Turitz
Grand Bazar var moderföretag till Epa där "Epa" stod för Enhetsprisaktiebolaget. Den judiske affärsmannen H. G. Turitz var företagets skapare och ledare men i företaget Epa fann man också judar som Aronsson och Schlasberg.
För den judiska gruppen är han också älskad då han donerade Glämsta Sommarkoloni på Väddö till Mosaiska Församlingen 1909, den plats som idag används för att indoktrinera de judiska barnen och ungdomarna i den judiska herrefolks-läran och den sionistiska världsåskådningen.
Ragnar Sachs
Daniel Sachs (född 1970), kommer från den judiska klanen Sachs, en klan vi berättat om tidigare. Tidskriften "IT-affärer" (nr.8-2000) skriver:
"Hans [Daniel Sachs ] farfarsfar Josef Sachs gjorde NK till ett storvaruhus efter utländskt mönster. Hans farfar Ragnar Sachs drev NK lika expansivt som sin far och gick samman med Turitz & Co, det vill säga Epavaruhusen.
Gabriel Urwitz och Robert Weil
I augusti 1992 lämnade Gabriel Urwitz posten som VD i Gota AB och Gota Bank. Han fick samtidigt avgångsvederlag och en pensions-utfästelse värd 11.5 miljoner kronor."
"Förlorare är skattebetalarna, som får täcka förlusterna, och de anställda, som förlorat eller kommer att förlora sina jobb.
Vinnarna finns hos Proventus, främst då bolagets huvudägare Robert Weil."
I DN:s sammanfattning av "finanskrisens aktörer" (DN, 16/7-2001) är domen mot Urwitz hård:
"Under den tid Urwitz var ansvarig [för Gota Bank] steg kreditförlusterna till 23 miljarder kronor, den mest förlusttyngda av alla banker i förhållande till sin storlek. Hösten -92 gick Gota AB i konkurs och banken övertogs av statliga Nordbanken. 1995 erkände Urwitz sitt styrelseansvar för de dåliga krediterna och betalade ett skadestånd motsvarande 3,3 miljoner till Nordbanken."
Jewish Daily Bulletin
"Det finns bara en makt som verkligen räknas: Den politiska påtryckningens makt. Vi judar är världens mäktigaste folk, eftersom vi besitter denna makt, och vet hur man tillämpar den."
- "Jewish Daily Bulletin", 27/7-1935.
Gunnar och Sten Heckscher mm
I Judisk Krönika, nr.3-1986, skriver B´nai B´riths dåvarande svenska logeordföranden Henry Haskel, skrytsamt:
"Vilken judisk organisation har under sitt senaste verksamhetsår gästats av prominenta namn som Gunnar Heckscher, Ernst Klein, Lennart Winblad, Hans Lindqvist och Moshe Erell? Jo, Fredslogen i Stockholm."
Här ser man hur judarna skryter om närvaron av den judiske f.d. högerpartiledaren Gunnar Heckscher (rikspolischefen Sten Heckschers far), Expressens judiske utrikesredaktör Ernst Klein och Hans Lindqvist, på arrangemang i den judiska sionistorganisationen och frimurarorden B´nai B´riths regi.
DN-1995-12-21 Ovanstående artikel:
"Björk ifragasätter Heckscher
Utnämnienen av Sten Heckscher till rikspolischef är ett ytterligar expempel på det missbruk av utnämningsmaken som regeringen Carlsson ägnar sig åt.
Det säger riksdagens förste vice talman Anders Björck. Han anser att det är fel att utnämna "en person som var inblandad i Ebbe Carlsson-affären".
Anders Björk hänvisar till regeringsformen, enligt vilken endast förtjänst och skicklighet ska avgöra tillsättningen av statliga tjänster.
Nu verkar den främsta befordringsgrunden vara innehav av socialdemokratisk partibok och fortsätter:
Rikspolischefskapet är av särskilt känslig natur. Att till detta utse en partipolitiker är inte lämpligt. Än mindre är det lämpligt att utse en person som var inblandad i Ebbe Carlsson-affären. "
(TT)
Radio Islam
Vad vi vill här visa är att vårt tal om de svenska judarnas proisraeliska aktivism bekräftas av ledande judiska källor. Vi, som kritiker av det sionistiska projektet, den judiska rasisismen och judisk makt anser det vara av stor vikt att känna till vilka dessa organisationer är som kanaliserar dessa "stora resurser" till den judiska apartheidstaten. Samtidigt är det också viktigt att veta vilka organisationer det är som sprider sionistisk/proisraelisk propaganda och försöker (och ofta lyckas) bearbeta våra icke-judiska politiker och opinionsbildare till att om inte öppet stödja den judiska staten så åtminstone inte kritisera den.
Denna judiska aktivism har fortsatt under åratal, men förutom judarnas egna skrifter har aldrig tidigare någon icke-jude, tagit sig an att belysa deras verksamheter. Det var först när Ahmed Rami och Radio Islam trädde inpå arenan i slutet av 1980-talet som dessa organisationer fick en större uppmärksamhet och deras aktivism en kritisk belysning.
Anita Gradin
Anita Gradin, socialdemokratisk f.d. invandrar- och jämställdhetsminister, socialdemokratisk utrikeshandelsminister och biträdande statsminister samt EU-kommissionär. Har erhållit WIZO:s pris "årets sionistiska kvinna". I egenskap av Sveriges invandrarminister var hon talare på Förenade Israelinsamlingens Magbit-fest, 1:a februari 1986 (se Judisk Krönika, nr.2-1986).
Sigvard Marjasin
Fackpampen Sigvard Marjasin annonserade också i Keren Kajemets tidskrift, numret för den 16/1-1995. Där hyllar Marjasin, ihop med ett gäng andra judar som liksom han var med som frivilliga i den israeliska arméns 7:e brigad under "befrielsekriget" 1948, en av de sina som nyligen avlidit, en viss jude vid namn Herman Abrahamsson. Denne avlidne sionistiske kämpe hyllas av Marjasin och hans judiska vapenbröder med att plantera en minneslund om 1000 träd, på ockuperad palestinsk mark!
Christina Rogestam
Christina Rogestam, centerpartistisk politiker, f.d. chef för Invandrarverket. Lokalordförande för Samfundet Sverige-Israel i Göteborg. Utnämnd till "Årets kvinna" 1990.
Judisk Krönika, nr.3-1991, skriver:
"Christina Rogestam har utnämnts till Årets Kvinna 1990 av WIZO, Women´s International Zionist Organisation, som tack för att hon främjat judisk immigration till Israel."
B'nai B'rith
En mäktig judisk frimurarorganisation, med hundratusentals medlemmar spridda över hela klotet. Organisationen har en undergrupp, den s.k. Antiförtalsligan, ADL, vars syfte är att kartlägga alla Israels "fiender" och sedan via ekonomiska påtryckningar, hot, utpressning, förstöra deras karriärer, beröva dem jobben och smutskasta dem. Att organisationen kallar sig för "antiförtalsligan" är ett uttryck för den judiska humorn, eftersom organisationen arbetar huvudsakligen med att just förtala människor.
Läs gärna den amerikanske kongressmannen Paul Findleys bok, "They Dare to Speak Out" om hur ADL och dess likar opererar i dagens USA. ADL har en avdelning här i Sverige som kallar sig för "Svenska Kommittén mot Antisemitism".
Omslag till tidskriften Judisk Krönika, nummer 6, 1997, som gör reklam för artikeln "Judar styr Hollywood - So what?" (se längst ner på omslaget).
Något oväntat erkänner Sveriges största och mest tongivande judiska tidskrift, Judisk Krönika, i sitt decembernummer 1997 att judarna har ett mycket stort inflygande över Hollywood.
En artikel skriven av Michael Medved, en amerikansk-judisk journalist som arbetar på New York Post och den judiska tidskriften Moment, bär den provocerande titeln ”Judar styr Hollywood… SO WHAT?” Medved skriver bland annat att ”Det är meningslöst att försöka förneka att judar har makt och framträdande positioner inom populärkulturen. En lista över de mest inflytelserika producenterna i de största filmbolagen innehåller en majoritet identifierbart judiska namn.
Att judar spelar en framträdande roll är uppenbart för alla som finner det mödan värt att läsa förteckningen över de ansvariga för uppmärksammade filmer eller teveprogram. […] ingen kan förneka att judar spelar en ojämförlig roll i Hollywood.”
Jackie Jakubowski
"I en artikel i Judisk Krönika, nr.2-1979, berättas om ett möte mellan "ett tiotal professionella judiska PR-män från åtta europeiska länder", ett möte som hölls i Köpenhamn 1979 för att diskutera "hur Israel framställs i massmedia i Europa" och där representanterna från Sverige angavs vara Jackie Jakubowski och Roland Loefler. Mötet hölls i regi av World Jewish Congress.
Således anger Judisk Krönika Jakubowski för att vara en "professionell judisk PR-man". Detta var innan Jakubowski blev Judisk Krönikas nye chefredaktör."
"Jakubowski har också en tvillingsyster i de israeliska armén, vilket han själv avslöjar i sin bok "Judiska prövningar och omprövningar" (Brombergs, 1992, sid. 6), där han talar om att: "[...] min tvillingsyster är officer i den israeliska armén, [...].
Med detta i beaktande förstår man ytterligare Jakubowskis militanta sionism, då han t.o.m. har en nära anhörig i den judiska statens terroristiska militär."
Utbildning
"Judarna har sedan länge kommit till insikt att utbildning ger makt, och därför sett till att när pengar blivit över skicka de sina till den högre utbildningen."
"Judarna är samtidigt så pass smarta att de stödjer och till stora delar själva står bakom en kultur i Västvärlden som inte framhäver kunskap och utbildning.
USA tjänar som bra exempel på hur det kan gå - och hur det snart kommer att gå, även i detta land.
I USA skall helst icke-judarna titta på judisk-producerade TV-serier, judisk-producerade Hollywoodfilmer, eller lyssna till judisk-producerad musik. Helst skall allt vara så anti-intellektuellt som möjligt, det är det som är ballt, det är det som hyllas.
Det här leder till en proletarisering av icke-judarna, där icke-judarna, genomsyrade av denna antiintellektuella drive, inte söker sig spontant till de högre utbildningarna. Det blir istället de som gör skitjobben och det närmaste media de kommer blir i egenskapen av lallande fem-femmor i någon judisk-producerad talkshow där de ska klappa händerna och tjoa på begäran.
Själva lever dock judarna inte som de lär, utan är mycket måna om att från en tidig ålder utbilda de sina så att de blir fyllda av vetskap om politikens spelregler och skolade i det akademiska talet varpå de sedan kan manövrera in sig på maktpositioner.
Det är allmänt känt att universiteten i USA är fyllda med judar, trots att de bara utgör någon futtig procent av landets totala befolkning."
Journalistutbildningen
Efter sin karriär på Dagens Nyheter gick den tyske juden Arne Ruth 1999 över till att bli gästprofessor för journalistutbildningen på JMK (journalistik, medier och kommunikation) på Stockholms Universitet.
Även Lars Weiss från TV4 gjorde liknande karriärbyte och var fr.o.m. 1998 gästprofessor vid journalistutbildningen på JMG i Göteborg.
Stefan Mehr, tidigare chefredaktör för MånadsJournalen är numera rektor på Bonniers Medie Institut.
Den judiske journalisten Göran Rosenberg har också en gästprofessur i journalistik vid JMK, Stockholms Universitet.
Vi har också Bonnier-mannen Bo Strömstedt, som var gästprofessor i praktisk journalistik i Göteborg 1992-1993.
Den förre Bonnier-redaktören Christina Jutterström, var gästprofessor i praktisk journalistik i Göteborg vid JMG, projektledare för Centrum för granskning av journalistik och medier och satt i redaktionskommittén för tidningen "JMG - granskaren" innan hon blev chef för SVT.
Både Bo Strömstedt och Christina Jutterström hade tilldelats den sionistiska familjen Hjörnes gästprofessur i praktisk journalistik som Hjörnes strategiskt inrättat vid JMG.
"Shocking Truth"
Alexa Wolf är en f.d. judisk programledare på Z-TV som insåg att hon kan få massmedial uppmärksamhet om hon blandade in lite råporr i en "dokumentär". Resultatet blev den debatterade och av riksdagsmännen och kvinnorna påtittade filmen "Shocking Truth".
Förövrigt var det intressant att se hur de hycklande kvinnorna inom det socialdemokratiska kvinnoförbundet genom sin kampanj för bojkott av TV 1000:s porrprogram avslöjade sin falskhet och dubbelmoral. Detta då samma parti - sossarna - ju använder sig av "La Camilla" Henemark som dragplåster för att locka unga väljare, just en kvinna som gör karriär på sexindustrin och dess symbolspråk och som t.o.m. själv driver en klubb.
På internationella kvinnodagen år 2001 fick filmaren Alexa Wolf ROKS - Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourers pris "Årets kvinnogärning 2000" för sitt arbete med filmen "Shocking Truth".
Alexa Wolf har därefter gjort filmen "Gringolotto", som visades på TV4 november 2001, och som ingick i TV4-juden Schermans kampanj mot "rasism".
Konsten
Inom konstens värld har judarna också kunnat utöva ett stort inflytande, både som konstnärer men även som konsthandlare och mecenater, både på det internationella planet, men även i Sverige.
Judiska konstnärer som Chagall hårdlanseras av massmedia, inte sällan av just judiska konstskribenter.
Ett annat sätt varigenom judar kunnat öka judiska konstnärers genomslagskraft på den västerländska kulturen är genom de judiska stormecenaternas "insatser" (exempelvis Guggenheim i USA) där dessa rikemansjudar - efter eget tycke - kunnat stödja och framhäva sådan konst som tilltalat dem - och även på samma sätt fått makt att stoppa sådant som ej passat deras smak. Att de sedan ofta haft en förkärlek för att gynna judiska konstnärer är ett annat instrument för att förklara det disproportionellt stora judiska inflytandet.
Folk kan då fråga sig på vilket sätt dessa påpekanden kan ha relevans i ett huvudsakligt politiskt dokument. Man kan säga att det inte spelar någon roll om judar har inflytande inom konsten eller ej.
Men så förhåller det sig inte enligt vår mening.
Precis som andra konstformer är även den konstnärliga gestaltningen i bild eller skulptur ett medel för kommunikation med det undermedvetna, för att frammana reaktioner hos mottagaren.
Judarna själva hävdar uppenbarligen att så är fallet då de är mycket "känsliga" för konst som de ogillar, sådant som enligt dem kan framkalla känslor av negativism mot "judiska värden" och judar i största allmänhet.
Moderna Museet
Ovan nämnde vi att judar som Robert Weil och Marie-Louise Ekman (Fuchs) varit medlemmar av Moderna Museets styrelse och att juden Gerard Bonnier donerade delar av sin konst i Moderna Museet. Vi kan när vi ändå talar om Moderna Museet här också nämna att samme Gerard under åren 1961-1977 var ordförande för stödorganisationen Moderna Museets Vänner. Gerard Bonniers son Pontus Bonnier har i sin tur varit vice ordförande för Moderna Museets vänner.
Så sent som 2001 har man också kunnat se judinnan Paulina Sokolow som press-sekreterare på Moderna Museet.
Juden Gregor Wroblewski, chef för Tensta Konsthall, har också suttit i Moderna Muséets styrelse (1999).
Dramaten
Inom Dramaten har man under årens lopp sett flera judar och deras närmaste allierade på de högsta av positioner.
Dramatens styrelsen för år 2000 är ur denna aspekt klart intressant att titta närmare på:
Av fem (5) styrelseledamöter i Dramatens styrelse för år 2000 är tre av dem judar, nämligen förlagschefen Eva Bonnier (med i styrelsen sedan 1998), författaren Per Wästberg (tillhör Dramatens styrelse sedan 1999) och den socialdemokratiska judinnan Inger Efraimsson (medlem i styrelsen fr.o.m. april 2000).
Som verkställande direktör för Dramaten för samma år (2000) ses förre TV-chefen Ingrid Dahlberg, enligt vad vi vet icke-jude men som sitter i styrelsen för Bonnier-koncernen, och på så vis även träffar Eva Bonnier i denna roll.
Så i en värld där judarna och deras propagandister påstår att det inte finns någon som helst judisk makt eller inflytande och där sannolikheten att en person i Sverige är jude skall vara en på fyrahundra - hittar vi judar i en majoritetsposition i en så uppburen kulturinstitution som Dramaten.
Dramaten har förövrigt haft judiskt styre flera gånger förut, Erland Josephson och tidigare även hans farbror Ragnar Josephson har under en mängd år styrt denna institution och tills nyligen var Lars Löfgren chef, en person som samtidigt samarbetade öppet med den Judiska Teatern.
Vi kan först nämna juden och bruksägaren Knut Gottlieb Michaelson (1841-1915), en person som var verkställande direktör och därigenom "teaterchef" för Kungliga Dramatiska Teatern under åren 1907-1910.
Teaterchefen Michaelson var sonson till den till Sverige invandrade "kramjuden" IsakMichaelson.
Michaelson blev efter sitt chefsskap på Dramatiska Teatern sedan teaterchef och meddirektör för den s.k. nya Intima Teatern under åren 1911-1914, ihop med hans kollega, teaterchefen Gustaf Collijn (jude?). När Knut Gottlieb Michaelson sedan slutade fortsatte Intima Teatern under Collijns ledning t.o.m. 1921.
Under sin levnadstid var Michaelson även känd för sitt dramatiska författarskap och komedier, verk som "Moln" (1890), "Skandalen i natt" (1891) och "Unge grefven" (1895).
En annan jude, professor Henrik Schück, var sedan styrelseordförande för Kungliga Dramatiska Teatern under åren 1919-1922.
Ragnar Josephson (1891-1966), kallad "Joppen" var Dramatenchef under åren 1948-1951. Han är f.ö. känd som professor i konsthistoria Lund 1929-1957, ledamot i Svenska Akademin fr.o.m. 1960, och grundare av Arkiv för dekorativ konst (numera kallad Skissernas museum) i Lund.
Ragnar Josephson är bror till den sionistiske juden och bokhandlaren Gunnar Josephson, och på detta sätt farbror till Erland och Carl-Olof Josephson.
Som troende jude är Ragnar Josephson begravd på den norra judiska begravningsplatsen vid Haga, Stockholm.
Brorsonen Erland Josephson (född 1923) är sannolikt mest känd som skådespelare i bl.a. Ingmar Bergmans produktioner, men som ett symtom på den totala inaveln inom det svenska kulturetablissemanget var även Erland Josephson Dramatenchef under åren 1966-1975.
|
Bakom
denna hemsida står en grupp
frihetskämpar från olika
länder till stöd för Ahmed
Ramis kamp mot den judiska ockupationen
och herraväldet i Palestina och i
resten av världen. Du också
är välkommen som
frihetskämpe. Handla nu! I morgon
kommer det att vara för
sent!
Compose
your letter online: Write
to Radio Islam Ahmed
Rami,
writer,
journalist, is the founder of the radio
station Radio Islam. Donations to
help his work may be sent (in cheques or
in notes) to his address: Ahmed Rami - Box
316 - 10126 Stockholm, Sweden. Phone:
+46
- 708
- 121240,
Email |
|
"Bonniers" - lumphandlaren från ghettot som blev Nordens guldkonung av Martin Brandt |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Självständig, demokratisk organisation eller USAs redskap som behöver reformeras |
|
av Elof Eriksson |
|
= The Jewish Propaganda |
||||||
|
|
||||||
|
|
||||||
|
Professor Israel Shahak about Jewish "Religion"
|
|
|
|
-Shahak-in
Swedish
