En
judinna som skäms!
[Sthlms
tingsrätts utskrifter, Akt B8-4-89, Aktb.
77]
|
"Alla judar, var de än
befinner sig i världen, vill se
Israel som en del av sig själva.
Därför förnekar de eller
försöker hitta försvar
för det som händer där
nu."
|
"Jag skäms över mitt land." Det
säger Svenska Dagbladets
israelkorrespondent Cordelia Edvardsson i en
stor rubrik i en helsidesartikel i Aftonbladet
lördagen den 29 oktober 1989. Men hur
är det? Är då verkligen Israel
hennes land? hon lever visserligen där
sedan 1973, men hon bekänner själv,
att hon inte är israelisk medborgare. Det
svenska medborgarskapet passar henne
bättre. Cordelia Edvardssons son, Simon,
är emellertid israelisk medborgare och i
Aftonbladets vördnadsfulla artikel om henne
heter det så här: "Som alla andra
israeliska mödrar får Cordelia finna
sig i att hennes son är inkallad mellan en
och två månader per år." Hur
är det nu egentligen? Är Cordelia
israeliska, därför att hon bor
där sedan 15 år och därför
att hennes son är israelisk medborgare,
eller är hon trots allt svenska, eftersom
hon ändå har svenskt medborgarskap
och skriver för Svenska Dagbladet på
- och det bör erkännas - utmärkt
svenska? (Skulle man kunna säga t ex om en
svensk korrespondent sedan 1973 i Irak, att hon
är irakisk och att hennes son gör
värnplikt i Irak?) Vet hon ut eller in?
Här har vi den judiska kluvenheten i sin
prydno, vilken ju tillkommit genom de
sionistiska judarnas rov av Palestina och
utropandet av den judiska staten Israel för
över 40 år sedan. En schizofren
situation, som lägger ytterligare
börda på judarna och som de inte
gärna kan skylla ifrån sig på
de andra folken, för vad de brukar kalla
antisemitism.
Så här säger Cordelia Edvardsson
vidare i Aftonbladet: "Alla judar, var de
än befinner sig i världen, vill se
Israel som en del av sig själva.
Därför förnekar de eller
försöker hitta försvar för
det som händer där nu." Det uttalandet
är intressant att notera av två
skäl. För det första är det
ett erkännande av den sionistiska
kardinalsatsen, dvs att alla världens
judar, var de än bor och vilket
medborgarskap de än har, är en del av
Israel och kan därmed självfallet inte
vara lojala till de stater där de har
medborgarskap, om dessa stater på ett
eller annat sätt skulle frondera sig mot
Israel, som Sverige gör t ex mot Sydafrika
för apartheidsystemet. Om Sverige skulle -
vilket vore både logiskt och rättvist
- fördöma Israel för dess judiska
rasism och genomföra bojkott mot Israel,
så skulle judarna i Sverige kraftfullt
protestera och ta Israels parti mot Sverige.
Alla vet detta men man håller tyst om det.
Nu erkänner den respekterade, judiska
journalisten Cordelia Edvardsson, att det
förhåller sig just på det
sättet.
För det andra erkänner Cordelia
Edvardsson, att judar överallt i
världen antingen försöker hitta
ett försvar för de oerhörda och
ständiga, israeliska
våldsövergreppen mot palestinierna
eller också helt enkelt förneka dem.
Alltså: judarna försvarar Israels
flagranta illgärningar som
nödvändiga och rättfärdiga
eller också förnekar man det - det
som är uppenbart. Det är ett mycket
intressant medgivande av Cordelia Edvardsson.
Tyvärr går hon inte ett steg
längre och frågar sig: hur kommer
detta sig? Hon ger emellertid en antydan till
svar, när hon citerar ett känt
uttalande som lyder: "Det är lättare
att ta juden ur ghettot än att ta ghettot
ur juden." För just däri ligger en del
av förklaringen, nämligen att judarna
sitter kvar i ghettot, som de själva byggt
och ingalunda påtvingats av andra. Detta
har den förre sionistledaren Nahum Goldmann
öppet erkänt i sin bok som har titeln
"Den judiska paradoxen" och utkom på
svenska 1978. Den var från början
inte avsedd för en icke-judisk
läsekrets. Ghettot har judarna själva
byggt för att isolera sig från andra
folk och för att inte bli "förorenade"
av andra folk, dvs gojerna. Inom sina ghetton
hade judarna i århundraden och
årtusenden egen självförvaltning
och den var en bedrövelse och en pina
för det stora flertalet judar. Därom
får man en liten inblick i den judiske
författaren och nobelpristagaren Singers
romaner.
ISRAEL
- ETT
BIBLISKT GHETTO SOM SYFTAR TILL ATT UTROTA
PALESTINIERNA
Med Israel har så judarna skapat ett
nytt ghetto och där sitter de fast i sin
hatiska misstro och fruktan för
omvärlden och beter sig som hysteriska
vettvillingar, när de med väpnad
militär skjuter barn, kvinnor,
åldringar och män bland
vapenlösa palestinier och när de i s k
vedergällningsaktioner företar den ena
flygraiden efter den andra och bombar
värnlösa civila - palestinier liksom
libaneser - i byar och flyktingläger. I sin
krönika, publicerad i samma nummer av
Aftonbladet, skriver tidningens
chefredaktör, Gunnar Fredriksson, mot
slutet av sin artikel följande: "Efter alla
år är det nu bara med viss
tankspriddhet som jag följer politiken i
Israel. Man kan lika gärna läsa Bibeln
för att försöka förstå
något." Just det. Därför har vi
här i Radio Islam så ofta sökt
upp just den judiska Bibeln, Gamla Testamentet,
och citerat ur den. För då
förstår man en hel del om vad Israel
är och varför Israel är så
våldsfixerat och så uppfyllt av
fruktan, ångest och hat och aldrig vare
sig vill eller kan försona sig med sina
grannar. Som det utvalda Herrens egendomsfolk
anser sig judarna också vara
överlägsna alla andra folk och ha
rätt att röva grannfolkens land och
förinta eller förslava grannfolken. Vi
ber att få påpeka, att detta är
inga judefientliga eller antisemitiska
påhitt, utan det är vad judarna
själva säger i sin heliga Bibel,
där deras gud, Jahve, befaller dem just att
förinta eller förslava alla de folk
som han ger i judarnas våld.
Eftersom det kanske finns en och annan ny
lyssnare i vårt program idag, så
får vi väl återge ännu en
gång ett belysande citat från den
judiska bibeln, t o m från dess allra
heligaste avsnitt, nämligen Torah, den
judiska Lagen, femte Mosebok 7:16 där det
står följande: "Och alla de folk som
Herren, din Gud, giver i din hand skall du
utrota. Du skall inte visa dem någon
skonsamhet." Om detta hade sagts av en vansinnig
och maktgalen banditledare eller av någon
stackars mentalpatient, som lider av
svårartad tvångsneuros och
förföljelsemani, då hade man ju
lugnt kunnat avfärda saken, men nu
råkar det stå i Bibeln, i
judendomens Bibel, i judendomens mest heliga
Lag, Torah och det är deras gud, Jahve, som
befaller detta till sitt utvalda folk i sin
främste profets, nämligen Moses mun.
Då blir saken genast viktig och alls inte
ointressant. Inget som man bara kan gå
förbi eller rycka på axlarna
åt. Allra minst kan palestinierna
nonchalera detta. Det folk som berövats
sitt land just av judarna och som sedan dagligen
och stundligen utsätts för de
grövsta övergrepp av dessa
väpnade, israeliska judar. Därför
protesterar de våldsamt och vill
väcka vår uppmärksamhet på
denna vanvettiga och grymma orättvisa.
För att förstå något om
palestiniernas lidanden och oupphörliga
förnedring har Aftonbladet i samma nummer -
alltså lördagen den 29 oktober -
på ett helt mittuppslag en artikel med
följande rubrik: "De mördade min
bästa vän". Där berättas det
att tvååriga palestiniern H.
tillhörande en palestinsk flyktingfamilj i
Södertälje, gråter nu när
hon just fått veta att hennes bäste
vän, en fyraårig palestinsk pojke,
Dia, skjutits ihjäl av israeliska soldater.
Rena barnamordet alltså. Vad är
väl detta om inte rena hysteriska
barbariet? Palestinier som vi har kontakt med
här på Radio Islam, ber oss att
försöka åskådliggöra
hur palestinierna verkligen upplever det judiska
tyranniets Israel.
OM TENSTA
BOMBAS ...
Tänk er, alla svenska lyssnare, att
några baltiska flyktingar i Sverige i
desperation dödar några sovjetiska
officerare på besök i Sverige vid en
militärmanöver och att Sovjet till
följd av detta skulle företa en rad s
k repressalieaktioner och dåna hit till
Sverige med ett massivt uppbåd av bombplan
och bomba några flyktingläger
här och där i Sverige och på
vägen släppa kvarvarande bomber
över Tensta, Rinkeby och
Södertälje. Där det bor ganska
många flyktingar även om det inte
är så många baltiska. Och att
Sovjet skulle upprepa dessa repressalieaktioner
tre gånger inom loppet av en vecka.
Dessutom skulle Sovjet bomba sönder alla de
svenska kärnkraftverken, eftersom Sovjet
misstänker att det nog kan tillverkas
atombomber där.Vad skulle det svenska
folket och den svenska regeringen och de svenska
oppositionspartierna säga om detta? Och vad
skulle svenska folket tycka och tänka?
Skulle man stillatigande och helt passivt och
undergivet finna sig i allt detta och hysa den
största och varmaste förståelse
för andra länder som sade till
Sverige: 'Visst är det djupt beklagligt vad
som händer er, men ni får
förstå, att Sovjet inte kan acceptera
den terrorism som utövas från svenskt
territorium och vi ber er svenskar att inte
låta våldets spiral öka
för det leder ju ingen vart.'
OM
SVERIGE OCKUPERAS ... TITTA I
TELEFONKATALOGEN
Vi kan ta ett mera konkret
jämförande exempel. Låt oss
tänka oss, att Sovjet bara tar hela den
svenska kustremsan och alla kustlandskapen
från Skåne upp till Norrbotten -
alltså utmed Östersjön,
ålands hav och Bottniska viken - och att
Sovjet med våld driver iväg alla
svenskar till de västra landskapen.
Ungefär hälften av Sveriges befolkning
kommer då att fördrivas. Kvarvarande
svenskar skulle degraderas till andra klassens
medborgare och på inga villkor få
sina anhöriga, som flytt eller bott i de
sovjetockuperade delarna, att
återvända samtidigt som sovjetiska
medborgare (och alla kommunister) fritt skulle
få strömma in i dessa delar av
Sverige. Skulle svenskarna då finna sig i
detta och hysa den allra största
förståelse, om övriga
länder förmanade svenskarna att inte
göra motstånd och inte sträva
efter att återfå sitt eget land i
dess helhet? Samtidigt skulle de svenskar som
ändå gör motstånd ock
kallas "terrorister", utsättas för
ständiga övergrepp och små
svenska barn, gamlingar och kvinnor skulle
utsättas för ockupationsmaktens
soldaters grymma order, som går ut
på att knäcka deras ben, skjuta med
ömsom skarp ammunition på dem och
ömsom plastkulor, som antingen dödar
eller invalidiserar dem.
På nätterna skulle ockupationsmaktens
soldater och väpnade horder av
inkräktande s k "bosättare"
tränga in i svenskarnas hus eller forsla
iväg dem till koncentrationsläger
(utan dom eller rannsakan), där de skulle
utsättas för dem mest
vedervärdiga tortyr. Skulle svenskarna
finna sig i detta och säga: 'Ack, vi
måste erkänna realiteterna. Sovjet
(och alla kommunisterna) har en särskild
gud, som lovat sovjetfolket (och komnmunisterna)
Sverige som en del av sitt heliga och utlovade
land. Det måste vi böja oss för.
Sovjet är ändå världens
första och största, socialistiska stat
och det är något mycket fint och
respektabelt som vi borde förstå att
böja oss för.' Skulle svenskarna finna
sig i detta? Skulle de säga så
verkligen? Nej, naturligtvis inte.
SVENSKARNA
ÄR INTE FEGA
- INTE HELLER
PALESTINIERNA!
Sådana trälar och fega, ynkliga
kräk, som böjer sig för den
brutala och orättfärdiga
övermakten, det är inte svenskarna.
Det är inte palestinierna heller. De skulle
bjuda motstånd ända tills
inkräktarna och deras mordiska "religion"
hade körts ur landet. Eller hur? Men
varför ska då inte palestinierna
få bjuda sitt yttersta motstånd mot
den sionistiska inkräktarstaten Israel? Vi
frågar oss: varför?? Att bekämpa
orättvisan och våldets övermakt
är en bjudande rätt och plikt för
alla folk - för palestinierna liksom
för svenskarna. Ska övermaktens
arrogans kunna bekämpas här i
världen, så måste vi
hålla ihop och visa vår solidaritet
med dem som bekämpar
orättfärdigheten och våldets
arrogans. Palestinierna för en sådan
kamp och de väntar på vår
solidaritet - en solidaritet, som måste
avkrävas de olika politiska partierna i
Sverige liksom i andra länder i
världen för att påverka
regeringarna att gemensamt ställa allt
starkare krav på Israel att gå in i
fredsunderhandlingar. Till att börja med
underhandlingar om att dra sig tillbaka
från de sedan 1967 ockuperade
Västbanken och Gaza, liksom göra hela
Jerusalem till en internationell stad,
öppen för alla tre religionerna
kristendom, Islam och judendom - under
FN-kontroll.
DET
MÅSTE BLI EN DEMOKRATISK
STAT
Därefter får det bli en
förhandlingsfråga, när Israel
ska upplösas som en rent judisk rasiststat
och övergå till en demokratisk
palestinsk stat med lika rättigheter
för judar och palestinska araber, kristna
och muslimer, lika rättigheter för
alla trosriktningar - judendom, Islam och
kristendom. Någon exklusivt judisk stat
på ett erövrat palestinskt land kan
aldrig bestå i längden. Ju förr
de israeliska och, i utlandet bosatta, judarna
inser detta, desto bättre för freden
och samförståndet. Till sist: visst
är det bra, att Cordelia Edvardsson
skäms över Israel för dess
övergrepp - man är ju tacksam för
litet, när det gäller de israeliska
judarna - men Cordelia måste gå ett
steg till och skämmas över hela
Israel, från dess början för
över 40 år sedan. Det började
med fördrivning och massmord på
palestinier och rövandet av palestiniernas
land. Det bör Cordelia skämmas
över (eftersom dagens judiska folkmord
på palestinierna bara är ett resultat
av Israels existens). För gör hon inte
det, utan börjar skämmas först i
och med det palestinska folkupproret, intifadan,
för drygt 11 månader sedan, då
är hon inte trovärdig. Förtrycket
mot palestinierna har pågått hela
tiden och det är israelerna, de sionistiska
judarna, som har begått förtrycket -
inte några fantomer. Att stjäla ett
annat folks land, driva iväg trekvarts
miljon av detta folk och sedan fortsätta
att topprida och plåga detta folk, det
är något att skämmas över
från första början. Cordelia
Edvardsson med sina skamkänslor för
vad judarna gör är rent hyckleri och
inte trovärdigt.
|